Nordsvenskar & Kallblodstravare del 7!

Sv: Nordsvenskar & Kallblodstravare del 7!

Jo, tillmötesgående är de och det har bra service. De är bara lite långsamma och omständiga.. Men ja, nu är ju alla val klara och jag hoppas att det blir bra. Fanns typ tio olika bruna nyanser att välja på till sitsen och sjukt många gröna nyanser..
 
Sv: Nordsvenskar & Kallblodstravare del 7!

Jag bor i Västmanland, norr om Västerås.

Har börjat vänja honom lite vid klicker. Har godis i handen, och han försöker ju såklart ta det. Men när han tar bort nosen från handen så klickar jag och så får han en.

Har börjat undra om han verkligen är så hård som jag först trodde. Är mer inne på att han kanske är en mjukis. Försöker tuffa sig och när han stöter på motstånd så kraschar han.

Har bestämt mig för att dra ner kraftigt på kraven. Börja om från början. Han och jag måste jobba på förtroendet och ha roligt med varandra.

Igår red vi ut tillsammans med sällskap och det gick jättebra.

Jag vet ju faktiskt inte hur han haft det tidigare. Har märkt att när jag tex longerar och han inte förstår så vill han sticka iväg. Och när jag gör halt så vänder han bort huvudet från mig (främst i vänster varv) Han visar ju så tydligt att nåt är knas...lilla plutten.

På torsdag kommer kotis ut igen och går igenom honom. Känns bra!
 
Sv: Nordsvenskar & Kallblodstravare del 7!

Jaha, jag sa typ "jag vill ha samma gröna färg som på den bilden och samma färg på ekrarna som på den bilden". Utifrån bilder som fanns på hemsidan, och så svart på sätet.
Nu har jag dock ett mindre problem, kuskkilen har en tendens att hasa bakåt och när jag är själv i vagnen sitter jag ju i mitten och där finns inget som stoppar den från att ramla ut. Vad kan man tänkas hitta på för att stoppa den?
 
Sv: Nordsvenskar & Kallblodstravare del 7!

Nån slags gummi under som man kan ha under sadlar som glider? Eller skruva fast nån platta i metall på den fram så den inte kan glida bak? Eller surra fast en bräda eller metallstång bak mellan pinnarna till ryggstödet o höjd med kuskkilen som hindrar den från att glida bak?
Vet inte hur kuskkilen är konstruerad ännu så mindre lätt att komma på nån bra idé..
 
Sv: Nordsvenskar & Kallblodstravare del 7!

Tack för input :) jag kommer nog på nåt.

L har haft besök av tandis idag, det mest spännande som uppkom var väl en mjölktand som satt kvar och tanden som var på väg upp under hade börjat växa snett så mjölktanden plockades ut. Han hade några skarpa kanter som gett några småsår, i övrigt såg han fin ut i munnen. Det var väldigt intressant att få titta in och se hur det verkligen ser ut, annars ser man ju inte så mycket men med lite sedering och en munstege ser man allt.
 
Sv: Nordsvenskar & Kallblodstravare del 7!

*kl*

Kommer hoppa in i denna tråden igen! Ska bli medryttare/skötare till två underbara nordisar en gång i veckan! Närmare bestämt en märr på 8(?) år och hennes söta son på 2 år. :)
 
Sv: Nordsvenskar & Kallblodstravare del 7!

Välkommen tillbaka till tråden! (Erkänn att du aldrig riktigt lämnat den utan har tjuvkollat lite ;))

KL
Är inte denna hösten helt fantastisk ur häst och hästägarsynpunkt! Soligt, bra luft och massor av stubbåkrar som jag kan rida på (med tillåtelse givetvis)
Igår tog vi en kvällstur och han var så fin. Han gör mig så glad.
 
Sv: Nordsvenskar & Kallblodstravare del 7!

Om du vet att hästen är såpass "svår" från backen skulle jag ta hjälp och träna lite kommunikation från marken. Inte göra för mycket med prestationskrav eller krav på hästen, utan ödmjukt och långsiktigt att man kanske får någon liten pusselbit i veckan eller så. För att inte råka göra det kontraproduktivt.

Som jag ser det, har du tyvärr redan gjort en "grej" av den situationen. Så jag skulle inte alls försöka pressa hästen förbi där. Inte försöka rida där överhuvudtaget med mål att få den gå förbi. Kanske tvärtom rida dit, klia lite på den om den stannar, försöka få den stå lugn där en stund bara och sen vända hem.

Min kan låsa sig i skallen väldigt lätt. Man får inte pressa, åtminstone inte i fel läge, men det har tagit många år att lära sig vad som är rätt resp. fel läge utifrån just den hästen, så i början har det varit bättre att vara lite liberal i överkant, muta med godis, undvika situationer som MÅSTE lyckas samma dag, hellre kunna nöja sig med att bara snudda vid det jobbiga, belöna hästen och sen lägga ner för dagen. Beroende på hur hårt det sitter i hästens skalle.
Dom vill vara till lags men kan helt sätta sig på tvären om det blir för jobbigt.

Om min häst försöker vända hemåt vid uteritter, så försöker jag först känna av i vilken stress-/pressgrad hästen är. Är det väldigt högt, då försöker jag först låta den komma till en lite lugnare nivå, utan några som helst tankar på att hästen skulle "vinna" för det. Dvs vi vänder tillbaka en bit från det farliga. Sen vänder jag hästen åt rätt håll och fortsätter vända tillbaka den om den vill åt andra hållet, med undantag för om den blir alldeles för låst i skallen igen. Då stannar jag hästen åt "fel" håll, kliar den på halsen lite och ser till att vi kommer ner i puls. Sen provar vi igen. Men jag driver aldrig på framåt. Hästen går framåt av sig själv (till slut) när den bestämt sig för att det kanske inte var så farligt ändå.
Är förhållandena så dåliga att det kan bli farligt med den proceduren (om det är mycket trafik t ex eller som någon gång när vi skulle över en bäck och vägen var delvis nedrasad på våren) då lägger jag ner och tar en annan väg.

Säger inte att det är det enda som funkar eller att det är rätt tillvägagångssätt för alla. Men för mig känns det bättre. Jag vill inte ha en häst som stänger av för att den blir för pressad och gör drastiska saker.
Nuförtiden är det fortfarande en lättpressad/-stressad häst men nivån för vad vi klarar har höjts. Så nu KAN jag pressa utan att hästen nödvändigtvis stänger av för det.
 
Sv: Nordsvenskar & Kallblodstravare del 7!

KL.
Jag har fått lite bekymmer.

Lukas har varit halt tre veckor, är nu ren igen och under lugn igångsättning. Det är egentligen inte ett bekymmer, även om man förstås blir orolig när en häst är lite ofräsch. Hur som helst är han på gång igen nu så det känns bra.

Problemet är vackre Pål.
Mycket trevlig att rida - för mig. Utvecklas på ett positivt sätt, jobbar bra särskilt i trav. Har lite bråttom i galoppen men det är ju inte så konstigt för en travare, behöver jobbas mer så kommer det att bli bättre. Han har lite dålig kroppskontroll och lite dålig balans och kan bli vinglig, men jag har inga svårigheter att parera det och hjälpa honom att hitta balansen.

Det som inte är så bra är att hans ägare och han inte kommer överens.
Ägaren är egentligen min kompis, och det är hennes sambo som ska ha Pål. Sambon är en mjuk och behaglig person, men lite storväxt. Ca 190 cm lång och normalviktig men blir förstås ganska tung, och framför allt hamnar hans tyngdpunkt ganska högt upp. Han är också en relativt oerfaren ryttare vilket är det stora problemet.

Från marken är det inga svårigheter, och killen är mjuk och vänlig i sättet.
Redan vid uppsittning blir det problem. Killen är tyngre än jag och hästen blir lite skrämd av att han är tung när han sitter upp. Sedan kan hästen vingla iväg, och så tappar killen balansen lite. Det är inte mycket, men tillräckligt för att den ganska långa och tunga killen ska försätta Pål mer ur balans och då blir Pål rädd. Och så är cirkusen igång och slutar gärna med en avramling (två gånger av de fem gånger killen ridit Pål), senast igår.
Hästen och killen blir förstås räddare för varandra för varje gång det går snett.
Igår var det en ridkurs hemma och jag kom hem från jobbet lagom för att se hur problemet kom, killen gjorde verkligen allt rätt med tygeltag och eftergifter, men han kom i pendling framåt/bakåt eftersom hästen ömsom bromsade, ömsom accelererade, och så i backen. Killen arg på sig själv, inte på hästen (sympatiskt).
Hästen rädd och sprang, lät sig inte fångas av killen eller av instruktören men travade fram till mig och ville bli fångad och ställde sig med mulen mot min bröstkorg.
Inte bra att hästen blir okontaktbar trots att killen gör allt rätt.

Den enkla lösningen är förstås att jag behåller hästen, vilket nog är det bästa för alla parter. Det svåra i den lösningen är att jag måste göra mig av med någon annan häst i stället i så fall. Jag har en häst jag kan tänka mig att byta bort, men jag tycker ju om den hästen också, en islandshäst som är min egen uppfödning och faktiskt rätt skaplig.
Attans att man ska behöva fundera över sådana här saker. Det blir liksom inte så kul.
Men jag får väl ta och ringa min kompis och diskutera läget med henne.
Det är inte så att jag missunnar dem deras fantastiskt fina kbl-travare, men det känns ganska riskabelt att killen ska fortsätta, eftersom de blir så rädda för varandra.
Och det är ju lite vanskligt hur man ska lägga upp det
"Du, jag tror faktiskt inte att din kille ska behålla sin häst men ni kan få en av mina i stället"...:(
 
Sv: Nordsvenskar & Kallblodstravare del 7!

Japp, har dragit ner på kraven "helt". Har börjat lite med klicker, och ska ta kontakt med en tjej som kansken kna hjälpa oss med vårat samarbete.

Idag kommer det ut en kotknackare och går igenom honom.

Vi har inte ridit ut själva nåt mer efter händelsen, men vi har följt med kompisar ut och även gått förbi knasstället och det har gått jättebra. Han går gärna först :)
 
Sv: Nordsvenskar & Kallblodstravare del 7!

Klicker låter som en bra idé! :) Tänk vilka faror dom är villiga att trotsa för lite godis! ;)

Skönt att det funkat så bra nu!


kryddelydd:
Aj då, förstår ditt dilemma! :/ Man kan väl lägga upp det som rekommendationer kanske? Antingen tar ägaren mååånga lektioner för att öva på det som behövs för att det ska funka med just hans häst (perfekt då om du själv kan erbjuda såna lektioner på en stabil häst?) och noga med att förklara exakt vad som kommer krävas och hur lång tid det kan ta (något -ett par år i extremfall tänker jag då... :P ).
Och samtidigt lägger upp alternativet att han skaffar sig en annan häst han kan rida på istället som han kommer ha lättare för?
Då har man ju liksom bara kommit med rekommendationer utifrån verkligheten och så kan ägaren själv ta beslutet.
Det KAN ju finnas folk som älskar sina hästar så mycket att dom hellre låter bli att rida dom tills dom har en chans att klara av det. :o
 
Sv: Nordsvenskar & Kallblodstravare del 7!

Vore ju rätt kul att lägga upp ett långsiktigt träningsprogram i bålstabilitet hos en ryttare. Med fysisk core-träning och balansträning, och sitsträning i lina. :)

BTW så hade jag ungefär samma problem med min häst. JÄTTEviktkänslig och samtidigt sån som gärna sätter en i obalans iom sina egna rörelser, mest hela tiden.
Vet inte om det var lika extremt som i det här fallet och hästen var ju snäll ändå även om den kunde bli väldigt svårstoppad eftersom den ignorerade bromsande hjälper när den var i obalans.
Bytte sadel, till slut iallafall, vilket underlättade enormt, lyckades ändå tack vare väldigt mycket balanserande övningar skola hästen till att palla med det bättre, och träna upp styrkan så inte hästen själv var i framvikt hela tiden, tränat upp min egen bålstyrka och -stabilitet.
Vi har väl fortfarande tendenser till det, att jag inte alltid lyckas hålla min egen balans pga att hästen är som han är (en del individer spec. av kallblod är ju rätt överrörliga och balanskänsliga jämfört med andra hästar, sitter jag på en "normal" häst på den fronten brukar jag inte uppleva problem med balansen) men iom att bådas skolning har blivit mycket bättre så är det mer i finliret man märker det nuförtiden.
Så hopp finns det såklart! :P
Men eh, jag har ramlat av min kuse två eller tre gånger på 6 år... *peppar peppar*... hade jag trillat av flera gånger i veckan skulle jag nog lagt av för länge sen!
 
Sv: Nordsvenskar & Kallblodstravare del 7!

Och idag fick jag smaka på lite "kallblods-skalle"....

Går jättefint att longera i skritt och trav, men galoppen... Han är ju fet, och otränad, och tycker att det är jobbigt, så efter ungefär en kvarts varv så bryter han av och drar iväg. Och vad gör man när en 750kgs bjässe går iväg? Svårt alltså. Höll emot så gott jag kunde, då vänder han sig mot mig och sen står han där och gör "åsneminen" som jag kallar den. Och då får jag samla ihop linan, gå fram, leda han tillbaka och börja om. Försöker jag smacka han åt sidan från den positionen backar han bara (och jag upptäckte varför käkremmen ska vara tillräckligt spänd, skönt att han stod still medans jag satte tillbaks tränset). Nöjd Balk som får lite vilopaus. Omstart, samma sak. Efter att vi faktiskt fått till ett varv i galopp så avbröt jag och gjorde lite ledövningar och gick över bommar istället, för att avsluta med något positivt som han kan göra bra. Målet med att jobba han trött var uppnått iaf, han orkade knappt lyfta fossingarna ^^.

Men seriöst, jääääättejobbigt att han lärt sig det här "tricket".

Vill verkligen inte att han ska göra det när jag rider han, det räcker med att han är känslig och lättskrämd, vill helst inte behöva kämpa med några "smitningar" också :). Några tips?
 
Sv: Nordsvenskar & Kallblodstravare del 7!

Stoet är e. Viking och lillpojken är e. Vind :)

Mor och son! :love:
ipone234_zps9a4241ba.jpg


Calvaro: Tack! :D å jag måste ju erkänna, lite har jag snokat i tråden ;)
 
Sv: Nordsvenskar & Kallblodstravare del 7!

Fina :love:

Tog ut min och körde idag och nu börjar jag känna mig som en papegoja, men L är bara såååhääär himla go och härlig att jobba med. Visst att bjudningen är sådär på väg hemifrån, men idag satt å andra sidan alla avsaktningar klockrent. Vanligtvis är det som att han tycker att det brusar så i öronen av fartvinden att han inte hör när jag ber om avsaktningar :p :D
 
Sv: Nordsvenskar & Kallblodstravare del 7!

kryddelydd:
Aj då, förstår ditt dilemma! :/ Man kan väl lägga upp det som rekommendationer kanske? Antingen tar ägaren mååånga lektioner för att öva på det som behövs för att det ska funka med just hans häst (perfekt då om du själv kan erbjuda såna lektioner på en stabil häst?) och noga med att förklara exakt vad som kommer krävas och hur lång tid det kan ta (något -ett par år i extremfall tänker jag då... :P ).
Och samtidigt lägger upp alternativet att han skaffar sig en annan häst han kan rida på istället som han kommer ha lättare för?
Då har man ju liksom bara kommit med rekommendationer utifrån verkligheten och så kan ägaren själv ta beslutet.
Det KAN ju finnas folk som älskar sina hästar så mycket att dom hellre låter bli att rida dom tills dom har en chans att klara av det. :o

Tack för dina tankar!

Jag har pratat med min kompis, alltså sambon till killen som ska ha hästen och den som äger hästen (eller ja, invecklade ägarförhållanden).
Som tur är, har vi känt varandra i många år - ända sedan vi var små barn - och vi kan prata klarspråk.
Hon och jag är eniga om att det i nuläget inte fungerar utan kan bli farligt.
Hon accepterar inte att hästen kommer hem till dem så som det är för närvarande (som tur är, föreslog jag redan igår när de skulle åka hem att hästen kan vara kvar hos mig under vintern mot att mina två unghästar är kvar hos dem under tiden).
Pontus, killen, vill inte ge upp utan vill försöka.
Vi har enats om att hästen ska vara kvar hos mig, och Pontus ska komma och träna med hästen minst en gång i veckan. I början ska vi ha ren nybörjar/inridningsträning på så sätt att hästen får ha sin trygghet hos mig medan Pontus kravlar upp och ner på hästen, hänger på den, ställer sig i stigbygel och toleranstränar med att förskjuta sadel. Sedan lite skritt en kort stund, sedan toleransträna igen på väg ner. Pontus ska få lite lektioner av mig på den här hästen. Han rider ju islandshäst sedan tidigare, så det handlar inte om en person som inte kan sitta på en häst, det handlar om att Pontus och hästen skrämmer varandra och förstärker varandras balansproblem.
Detta ska ske under vintern. Om det fortsätter att toka till sig, kommer Annie, min kompis, att lägga in sitt veto mot att hästen ska hem till dem.
Om hästen inte ska hem till dem, kan jag behålla den och byta mot mitt tvååriga islandssto - under förutsättning att Annies morbröder inte vill testa den på trav igen.

Ägarförhållandena är aningen knepiga på så sätt att Annies morfar födde upp både kbl- och vbl-travare. Detta är sista uppfödningen innan morfadern gick bort i prostatacancer för några år sedan. En av hennes morbröder är professionell travtränare och hade hästen i träning men fick inte fart på den. Sedan tog hennes andra morbror över hästen, han är amatörtränare, och fick fart på den men då blev det gaffelbandsskada förra hösten.
Då fick Annie ta över den eftersom den annars skulle på slakt, med överenskommelsen att någon av morbröderna om de så önskade kunde testa den för trav igen...
och hästen flyttades från morbröderna (som håller till på samma anläggning - en egenägd sådan) och till ett stall i vår närhet där den var installad tills den i midsommars flyttade till mig för inridning. Den har alltså aldrig bott hemma hos Annie och Pontus vilket förstås bidrar till att den inte har någon trygghet hos dem.

Om det blir så att jag "tar över" hästen, måste alltså Annies morbröder godkänna det. Jag kan inte gärna komma med invändningar mot att de eventuellt vill prova den på trav igen, även om jag kan tycka att en travare som fått gaffelbandsskada som femåring, kanske ska få pension på riktigt och få bli ridhäst. Men jag har liksom ingen rätt att ha åsikter i frågan. Så om morbröderna vill ha den tillbaka så är det på det sättet - och jag har inte längre något problem i och för sig.

Annies morbröder lär inte ha någon invändning mot mig personligen eftersom Annies mamma och min mamma gick i skolan tillsammans så jag är välkänd i släkten...

Jag får under tiden använda hästen precis hur jag vill: om jag vill ha med honom på kurser, om jag får honom så jag vill ha med honom på dressyrtävlingar, vad jag vill. Man kanske skulle tänka sig att jag tar med honom på ridkurs för att miljöträna honom senare, men i så fall får nog Annie och Pontus vara med och sponsra lektionen, eftersom jag inte tror att jag har så stort utbyte av ridlektion för proffs på häst som jag håller på att grundrida och inte har några problem med.

Det är nog en bra lösning för alla: Annie får som hon vill och får inte hem hästen i nuläget.
Pontus får som han vill och får fortsätta träna med hästen för att se om det går.
Jag får som jag vill: hästen ska inte till Pontus och bli livsfarlig, jag får plats för hästen genom att de tar hand om och försörjer mina unghästar medan jag tar hand om och försörjer deras häst.
Hästen får slippa att flytta en gång till närmsta tiden och får stanna kvar där den är trygg, tills den eventuellt hittar trygghet med Pontus och i så fall får den flytta hem till Annie och Pontus.

Alla ganska nöjda på slutet, tror jag.
 
Sv: Nordsvenskar & Kallblodstravare del 7!

*kl*

Idag var kotis ut till oss. Min häst hade endel krämpor som helt klickade ihop med hur han sett ut, känts när jag ridit och betett sig vid körning.

Han fick akupunktur och ultraljud.

Tack för eran hjälp!

Nästa helg ska vi ev åka på en kurs i NH, skulle vara roligt! :-)
 
Sv: Nordsvenskar & Kallblodstravare del 7!

KL

Jag som är en sjukligt nojjig hästägare tror att det är något som inte stämmer med Dacke. Han ville inte gå fram ordentligt i måndags när jag red och kändes obalanserad i traven och galoppen. Otydligt och inget markant, men en känsla av att något inte stämmer. Longerade honom och även där ville han inte gå fram i traven och tyckte han såg något obalanserad ut i ena varvet. Väldigt otydligt även där.
Ingen värme eller svullnad, men såg att ena bakskon hamnat snegtt och trycker lite mot strålen. Så i förhoppning om att det bara är det ringde jag ut hovslagaren som kommer på måndag, tills dess får han skrittvila.
Inte vågat titta hur han rör sig sedan i måndags, utan avvaktar tills efter hovis varit ute.

Det jobbiga är att jag inte kan lita på min magkänsla, varit på hältutredningar förr med en "ovanligt fint och jämnt musklad häst som det bara är att fortsätta träna med" och gjort biopsi på en knöl som inte ens veterinären trodde var en tumör.. Känner heller ingen hästmänniska här nere än som jag kan lita på gällande detta. Så är i en knepig sits.

Är lätt hypokondrisk gällande min häst.. Men samtidigt vore det inte så bra att låta bli att kolla upp hästen om man har en känsla av att något inte stämmer, surt om man skulle missa något. Blir dock dyrt att ränna på kliniken och gta ut veterinärer titt som tätt med en frisk häst.
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Hästnyheter Kallblodstravare är mycket nära släkt med nordsvenska brukshästar, men de har avlats för snabbhet på travbanor och har inslag av...
Svar
0
· Visningar
352
Senast: Gunnar
·
Avel Någon som kommer ihåg varför han togs ur avel? Har haft ett gott öga till honom ända sedan jag var domarsekreterare då han visades på...
Svar
11
· Visningar
1 367
Senast: Freazer
·
Avel Halloj! Jag har ett 17-årigt sto som är dräktig och kommer föla någon gång i maj. Är så taggad då detta kommer bli mitt första föl...
Svar
6
· Visningar
819
Senast: Freazer
·
Avel Lite osäker om denna tråden ska ligga under avel eller dressyr. Ni som avlar dressyrhästar, jag är nyfiken på eran åsikt om hur ni...
Svar
8
· Visningar
1 034
Senast: Piaff
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp