Sv: Nordsvenskar & Kallblodstravare del 7!
Nu har jag inte nordis/kbl.travare, men en fjordvalack med kallblodsskalle (
). Med honom handlar mycket om att veta när man ska gå på och när man ska avvakta - går man på honom och pressar vid fel tillfälle, får man det tillbaka (och gör man det när han är rädd/riktigt spänd för något, är risken att han "flyger i luften"). Han kräver att man är väldigt konsekvent, men man måste kunna göra avvägningen. Vi är ett team och jag lyssnar på honom, men farliga beteenden är aldrig ok.
Min häst körde just att vända och sticka hem i full kareta, som paradnummer en period efter köpet. Jisses, då kände man hur stark han är - som att försöka stoppa ett ånglok med hjälp av en metallbit och ett par snören.. Jag väger knappt 60kg och hästen har länge varit medveten om sin styrka. Jag tog till sist hjälp av en tränare som jobbar med problemlösning, och en av övningarna jag fick lära mig är just att ta tag i ena tygeln, släppa den andra och låsa tygelhanden vid låret med min vikt åt samma håll som tygelhanden (dvs, jag lägger vikten inåt). Då låses hästens mule vid skänkeln. Hästen snurrar = håll kvar. Hästen slappnar av (om än aldrig så lite, i början) = eftergift (vid träning släppte jag tygeln helt, för tydlighetens skull). Detta använder jag som nödbroms, i krislägen. Vi övade först på ridbanan med tränaren, sedan lade jag in det lite nu och då på ridturerna ute och i ridhuset för att han skulle lära sig vad jag ville. Det tog lite tid att få ordning på uteritterna, och i början kunde det ta en lång stund och många försök innan det släppte och vi kom framåt igen (speciellt ett par ställen ville han vända vid). Men det hjälpte faktiskt. Mycket jobb, men det lönade sig. Det har hänt en drös gånger att han böjt halsen och ställt sig som om jag stoppat honom, när han stökat och jag morrat i åt honom
En bra tränare, inriktad på just hanterings/ridproblem, är guld värd i sådana lägen.
Lycka till med din häst!
Nu har jag inte nordis/kbl.travare, men en fjordvalack med kallblodsskalle (
). Med honom handlar mycket om att veta när man ska gå på och när man ska avvakta - går man på honom och pressar vid fel tillfälle, får man det tillbaka (och gör man det när han är rädd/riktigt spänd för något, är risken att han "flyger i luften"). Han kräver att man är väldigt konsekvent, men man måste kunna göra avvägningen. Vi är ett team och jag lyssnar på honom, men farliga beteenden är aldrig ok.Min häst körde just att vända och sticka hem i full kareta, som paradnummer en period efter köpet. Jisses, då kände man hur stark han är - som att försöka stoppa ett ånglok med hjälp av en metallbit och ett par snören.. Jag väger knappt 60kg och hästen har länge varit medveten om sin styrka. Jag tog till sist hjälp av en tränare som jobbar med problemlösning, och en av övningarna jag fick lära mig är just att ta tag i ena tygeln, släppa den andra och låsa tygelhanden vid låret med min vikt åt samma håll som tygelhanden (dvs, jag lägger vikten inåt). Då låses hästens mule vid skänkeln. Hästen snurrar = håll kvar. Hästen slappnar av (om än aldrig så lite, i början) = eftergift (vid träning släppte jag tygeln helt, för tydlighetens skull). Detta använder jag som nödbroms, i krislägen. Vi övade först på ridbanan med tränaren, sedan lade jag in det lite nu och då på ridturerna ute och i ridhuset för att han skulle lära sig vad jag ville. Det tog lite tid att få ordning på uteritterna, och i början kunde det ta en lång stund och många försök innan det släppte och vi kom framåt igen (speciellt ett par ställen ville han vända vid). Men det hjälpte faktiskt. Mycket jobb, men det lönade sig. Det har hänt en drös gånger att han böjt halsen och ställt sig som om jag stoppat honom, när han stökat och jag morrat i åt honom
En bra tränare, inriktad på just hanterings/ridproblem, är guld värd i sådana lägen.
Lycka till med din häst!
