Ni som varit/är hopprädda! HUR?

[mai]

Sv: Ni som varit/är hopprädda! HUR?

jag har vart rädd att hoppa hela mitt liv först blåvägade jag men dressyr blev tråkit så jg började hoppa lite jag var skräckslagen men jag var så stolt, jag tror att rädslan försvann när min ponny styrde mot ett 1meters hinder istället för ett kryss på 20 cm jag va så stolt så jag hoppade rädd men jag hade så kul nu e jag bara rdd för oxrar, tänker iofs nu kommer jag dö när jag ska hoppa oxer men jag gör det endå.
Alla hästar genom åren har hjälp och jag hade ett räjelt busfrö på ett ridläger å åkte av 4 gåner 2 avbockningar och 2 för att vi kom för sakta på hinder, han stanna ja åkte av men de skrämmde mej ändå inte även om han blev ett lamm när han slängt av men men endå. Nu tycker och har länge tyckt att hoppa är asroligt, skrämmande men asroligt

Lita på din häst och hoppa lågt det låter som han vet vad han ska göra och du kan lita på honom, börja i trav annars kan farten bli snabb och rädslan ta över, jag lover när du tar dej över ett högre hinder i galopp att du kommer va så stolt över dej och din häst.

Svamlar lite jag me men jag skyller på äggklockans exrtemt stressande tickande

 

[MoonAngel]

Sv: Ni som varit/är hopprädda! HUR?

jag förstår hur du känner, jag är också hopprädd.. har alltid varit det, men förra somaren var jag på ett hoppläger, läraren gjorde så rädslan försvann, och jag hoppade 1.10 det högsta jag hoppat i mitt liv!! men sen i våras fick jag tillbaka rädslan efter ett fall + hjärnskakning...

men jag har nu smått hoppat igen, låga hinder, runt 50 -60 cm.. på min grannes trygga nordsvensk och det jälper!! lycka till!!

 

[domino]

Sv: Ni som varit/är hopprädda! HUR?

Åh ja nu vill jag verkligen träna upp balans och sits ordentligt för nu är jag peppad!

 

[domino]

Sv: Ni som varit/är hopprädda! HUR?

jag förstår hur du känner, jag är också hopprädd.. har alltid varit det, men förra somaren var jag på ett hoppläger, läraren gjorde så rädslan försvann, och jag hoppade 1.10 det högsta jag hoppat i mitt liv!! men sen i våras fick jag tillbaka rädslan efter ett fall + hjärnskakning...

men jag har nu smått hoppat igen, låga hinder, runt 50 -60 cm.. på min grannes trygga nordsvensk och det jälper!! lycka till!!

Råkade också ut för en kraftig hjärnskakning i våras då jag föll av när min häst halkade till ordentligt bak i trav..

 

[Sellan]

Sv: Ni som varit/är hopprädda! HUR?

tja.. som alla andra skriver här, hoppa hoppa hoppa, men pressa inte dig till ngt du absolut inte vill/vågar! för då kan hästen vägra=rädslan bli värre.
Låt det ta tid = Varaktigt resultat!

nu när jag e i farten kan jag ta å ge dig en:
Lyckospark i rätt riktining i Rumpan

 

[Prosit]

Sv: Ni som varit/är hopprädda! HUR?

Åh ja nu vill jag verkligen träna upp balans och sits ordentligt för nu är jag peppad!

Vi har ju redan börjat

 

[domino]

Sv: Ni som varit/är hopprädda! HUR?

nu när jag e i farten kan jag ta å ge dig en:
Lyckospark i rätt riktining i Rumpan

Tack!

 

[domino]

Sv: Ni som varit/är hopprädda! HUR?

Japp! Sakta med säkert!

 

[ZätaHå]

Sv: Ni som varit/är hopprädda! HUR?

Åh! Hade inte sett den här tråden innan! Nu kände jag mig riktigt peppad! Ska väl se om det blir någon hoppning (eller trav emot ett 50 cm högt hinder, rättare sagt ) nästa helg! Lycka till alla ni som är hopprädda!

 

[Sunshine]

Sv: Ni som varit/är hopprädda! HUR?

äh, det är bara att hoppa! det värsta som kan hända är väl att du bryter benet och det läker ju!!

Den enda som kan ändra din inställning är du själv. Ibland måste man tvinga sig själv att göra vissa grejer annars kommer man ingen vart!

Vilket idiotiskt svar

Jag bröt nacken för fyra år sedan, under rävjakt på Irland. Provade att hoppa efter konvalescensen och var så rädd att jag storgrät och skakade och vägrade att ens skritta över en bom på marken . Mitt talangfulla och vanligtvis bombsäkra fullblod uppfattade mattes osäkerhet och ville inte heller hoppa .

Men jag tog det steg för steg, började med att titta på när andra hoppade för att få lite inspiration och sen när andra hoppade min häst för att se att HON faktiskt kunde. Sedan bommar, cavalletti, lååång tid spenderades att hoppa plutthinder mer eller mindre varje dag, och så sakteliga kom höjden upp. Just nu är jag på 1.10m och det känns som om det är precis på gränsen för vad som är acceptabelt. Just nu iaf...

 

[lojsan_]

Sv: Ni som varit/är hopprädda! HUR?

Jag har alltid varit och är fortfarande jättehopprädd...
Men ett tag lossnade det riktigt ordentligt.. Lagom till att jag lånade ut min ponny och började rida dressyr på heltid i ett "dressyrstall".
I början vågade jag inte ens rida över cavaletti... Min dåvarande underbare tränare fick mej att trava mot bommarna och sakta av till skritt när jag kom så nära att jag tvekade. Tillslut kom jag så nära i trav att vi bara rann över innan jag hann tänka mej för...
Sen red jag bara dressyr, skogsridning och cavaletti med ponnyn för hon hoppar så jättehögt över alla hinder. Började då hoppa lite på grannens bponny, en liten ängel som var hur snäll som helst. Men upp till en viss höjd började jag tveka lite, och min granne ville själv börja hoppa så jag tog upp operation våga hoppa på min egna häst istället. Då hade jag haft henne mycket längre och litade på henne. Vi började på typ 1,5 cm och jobbade oss uppåt... Upptäckte att det känns som att hndren är mycket högre om man är i paddocken med riktiga hinder så jag byggde hinder på stallplanen med utemöbler och bommar iställer och vågade tillslut ta mej in i paddocken. Knepet för mej var att hålla mej på 30 cm tills jag kunde hoppa det baklänges i sömnen, så jag hoppade mycket barbacka, med slutna ögon, ja det var lite olika cirkus moment... Sen är det bara att jobba sej uppåt...

Oj va mycke det blev... Någon som orkade läsa??

 

[Vita_N_6520]

Sv: Ni som varit/är hopprädda! HUR?

Jag har/är ganska skrajj när det gäller hoppning efter ett par omkullridningar plus x antal avkastningar från min nuvarande häst.
Varje gång jag hoppade henne förra hösten så slängde hon av mej (tvärstopp o bock i landningen = avramling )
Då blev jag tillslut livrädd.
Haha. usch jag fortfarande hur nervös jag var när vi skulle ha höjdhoppning mitt i all rädsla (inte på min häst, men jag hade ramlat av den hästen gången innan jag hoppade henne eftersom jag var så nervös.)
Men jag klarade mej över 110 trots att jag skakade av skräck

Eftersom hoppningen samtidigt är det roligaste jag vet, har jag aldrig slutat hoppa, hur rädd jag än varit.

Det enda är egentlgien att inte ge upp.
Träna, träna, träna. Blir du rädd, ta tag i manen eller ngt så du känner dig säkrare.
Helst med en häst du verkligen litar på och som inte stoppar/lr vad det är du är rädd för..
Det kommer komma bakslag, det är sånt man får räkna med.
Man kan känna sej jättesäker 100 gånger, sen helt plötsligt så händer ngt - även om man inte själv är inblandad - som gör att man blir osäker igenn.
Men ge inte upp.
Du kommer klara det!!!
Tänk på att ingenting är omöjligt! =)

Jag är inte det minsta rädd nu. Hoppar nu två dagar i veckan på två "superhästar" och det har aldrig kännts så bra förrut