Ni som skaffat barn som äldre

[Barbabelle]

Ni som skaffat barn säg runt 40, och alltså var 50 när barnet var 10 år. Hur tycker ni det var att skaffa barn lite senare? Tycker ni att ni orkade med? Har er omgivning mycket kommentarer att ni är äldre och att det är synd om barnet? Ångrar ni er?

 

[Bexzor]

Jag var 37 när jag fick yngsta barnet (20 år när jag fick första). Upplever ärligt talat ingen större skillnad i ork eller trötthet så för mig är det en myt. Däremot så är det mindre kommentarer om min föräldraroll nu än när jag var yngre, samt att jag blir mer lyssnad på när jag har åsikter eller förslag.

 

[Bexzor]

Jag var 37 när jag fick yngsta barnet

Tillägg då jag inte läste ordentligt, jag har drygt 10 år kvar till 50

 

[Soapbubble]

Ni som skaffat barn säg runt 40, och alltså var 50 när barnet var 10 år. Hur tycker ni det var att skaffa barn lite senare? Tycker ni att ni orkade med? Har er omgivning mycket kommentarer att ni är äldre och att det är synd om barnet? Ångrar ni er?

Vad räknar du som ”normalt” om 40 år är äldre? Ska man göra ”rätt” dvs utbilda sig (på högskolan) och jobba ett tag innan man blir gravid är det svårt att hinna med ens ett barn före 30 år. Ska man ha 2-3 barn så kommer man närma sig 40 år när det är dags för nr. 3.

 

[Barbabelle]

Menade att det känns mer vanligt att skaffa första barnet som yngre än 40, runt 20-25 kanske, men menade inte att det är det normala.

 

[Badger]

Menade att det känns mer vanligt att skaffa första barnet som yngre än 40, runt 20-25 kanske, men menade inte att det är det normala.

Det beror ju helt och hållet på plats. Om det är i Stockholm så är det ju antagligen mer normalt att ha första barnet runt 31. Yngsta förstföderskorna var tydligen i Södermanland och var då 28 i medel 2021.

Så mellan 20-25 verkar då inte vara medel någonstans i landet just nu.

2022 verkade 30 vara medelåldern för förstföderska vara 30 för landet totalt.

Sorry, nu gör jag det igen.

1983 korsade tonåriga förstföderskor och 40+ förstföderskor varandra och var lika många 2000 av varje. Sedan dess har unga sjunkit till väldigt få och 40+ till runt 6000.

Men vi är inte uppe i 1800-talets nivåer ännu.

De senaste 30 åren har allt fler kvinnor fått barn efter 40 års ålder. Ändå är det inte lika vanligt som det var på 1700‑ och 1800‑talet. År 2011 var 4 procent av barnaföderskorna över 40 år, jämfört med 12 procent i slutet av 1800‑talet

https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2013/Aldre-mammor-vanligare-forr/

Står även i artikeln. På 60-talet var man som allra yngst vid första barnet, 24 år i medel.

 

[Badger]

Det beror ju helt och hållet på plats. Om det är i Stockholm så är det ju antagligen mer normalt att ha första barnet runt 31. Yngsta förstföderskorna var tydligen i Södermanland och var då 28 i medel 2021.

Så mellan 20-25 verkar då inte vara medel någonstans i landet just nu.

2022 verkade 30 vara medelåldern för förstföderska vara 30 för landet totalt.

Sorry, nu gör jag det igen.

1983 korsade tonåriga förstföderskor och 40+ förstföderskor varandra och var lika många 2000 av varje. Sedan dess har unga sjunkit till väldigt få och 40+ till runt 6000.

Men vi är inte uppe i 1800-talets nivåer ännu.


https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2013/Aldre-mammor-vanligare-forr/

Står även i artikeln. På 60-talet var man som allra yngst vid första barnet, 24 år i medel.

Det första barnet föddes i regel just före eller inom något år efter giftermålet. Medelålder för giftermål var åtminstone under andra hälften av 1800‑talet 27 år för kvinnor, varför man kan anta att medelåldern för förstföderskor låg kring 27‑28 år.

 

[Roheryn]

Ni som skaffat barn säg runt 40, och alltså var 50 när barnet var 10 år. Hur tycker ni det var att skaffa barn lite senare? Tycker ni att ni orkade med? Har er omgivning mycket kommentarer att ni är äldre och att det är synd om barnet? Ångrar ni er?

Mina föräldrar var "äldre" när min bror föddes - mamma 39 och pappa 40. Jag är 7 år äldre än brorsan, så när jag föddes var de 32 och 33, vilket väl idag är en ganska vanlig ålder att få sitt första barn. Det lite lustiga är att när mamma väntade mig (början på 70-talet) så var ju de flesta förstföderskor runt 25 och mammas barnmorska tjatade om "hur det skulle gå" och hur gammal mamma var Givetvis gick det utmärkt, 32 är ju inte någon särskilt hög ålder att föda barn! När hon sedan sju år senare väntade min bror hade pendeln svängt helt och alla var superpositiva och ingen sa ett knyst om att hon skulle vara "gammal"

Det som mamma berättat om att ha barn vid 32 respektive 39 är att hon var mycket lugnare och mer avslappnad med min bror - hon kunde njuta mer av att ha barn, med mig var hon mycket oroligare hela tiden och rädd att göra fel. Men jag tänker att det kanske har mer att göra med att brorsan var barn nummer två än hur gammal mamma var. Och att mamma och/eller pappa inte skulle orka fanns liksom inte på kartan - 40 är liksom ingen särskilt hög ålder?!?

Jag vet också att ingen av mina föräldrar ångrade tidpunkten för barnalstrandet - de hade svårt att få barn, mamma hade två missfall mellan mig och min bror, och det blev helt enkelt som det blev. Vi var båda två väldigt efterlängtade och älskade barn.

Själv kan jag uppleva att jag fick mer tid med mina föräldrar än vad min bror fick. Jag hade dem helt för mig själv i 7 år och då var de dessutom lite tidigare i sina yrkeskarriärer. Framförallt gäller det pappa, som var lärare med 10 veckors sommarlov (och jullov, sportlov och påsklov!) när jag var liten, men hade avancerat till studierektor och rektor med 5 veckors semester totalt när min bror var barn. Samma gäller mormor o morfar - de var mitt andra hem när jag var barn, jag var aldrig i någon form av barnomsorg utan var hos dem alla vardagar under hela min uppväxt tills jag var 11-12. Motsvarande för min bror var ju bara ca 4 år eftersom de sedan blev för gamla och diverse sjukdomar gjorde att de inte fixade att ta hand om barn på samma sätt.

Min bror var lite bitter efter att pappa gått bort. Mamma dog redan när hon var 60, pappa när han var 76, och brorsan kände sig lite lurad på tid tillsammans med dem för att de "valde" att sätta honom till världen så sent i sina liv. Det var ju inte deras fel riktigt, men så kände han då i alla fall.

 

[Luff]

Får svara åt mamma som var 41 när jag föddes. Hon var inte ett spår trött förrän hon var så dement så hon slutade göra saker. Då var hon över 80. Jag fick barn vid 31 och har varit trött sen dess. Nu gör jag saker ändå men jag hade gärna haft mammas fysiska energi, inte bara viljan.

 

[Mois]

Mina föräldrar var 35 resp 38 när det fick mig på 80-talet. Det som är tråkigt med äldre föräldrar är om man själv får barn som lite äldre är att barnbarnen inte får så mycket tid med mor- och farföräldrar.
Själv har jag fått barn som 27, 32 och 36. Största skillnaden skulle jag säga är att jag har ett större lugn nu som äldre, att var sak har sin tid. Långa nattningar är inte så stressande, det är övergående. Har insett att alla faser går så fort. Men det har nog mer med att det är barn nr 3 att göra än min ålder.

 

[Dorinda]

Mina föräldrar var 35 resp 38 när det fick mig på 80-talet. Det som är tråkigt med äldre föräldrar är om man själv får barn som lite äldre är att barnbarnen inte får så mycket tid med mor- och farföräldrar.
Själv har jag fått barn som 27, 32 och 36. Största skillnaden skulle jag säga är att jag har ett större lugn nu som äldre, att var sak har sin tid. Långa nattningar är inte så stressande, det är övergående. Har insett att alla faser går så fort. Men det har nog mer med att det är barn nr 3 att göra än min ålder.

Fast så behöver det ju inte heller bli. Jag var 36 när jag fick barn och min pappa då 71.
Det är det barnbarnet(nummer 7 i ordningen) pappa hängt mest med iom att han då börjat gå ner i arbetstid.
Min mamma har hängt massor med alla barnbarnen även om hon arbetat heltid.

 

[lytesout95]

Jag fick mitt första och enda barn för 7 år sedan precis innan jag fyllde 40, och min sambo är 11 år äldre än mig.
Jag har inte stött på några frågor eller fördomar över att jag fått barn så pass sent. Jag tycker inte att jag har så dålig ork att det går ut över barnet, vi rider och klättrar på klätterbanor. Men vid fotboll drar jag min gräns eftersom jag har noll bollsinne och ett ännu mindre intresse.

Jag har inte ångrat mig.

 

[alazzi]

Jag fick min dotter när jag var 43. Hon är adopterad så det räknas kanske inte? Det tog 9 år att få henne så det var inte meningen att jag skulle hinna bli så gammal. Men jag upplevde inga nackdelar med att bli mamma så sent. Dotterns kompisar var djupt avundsjuka på att dottern hade mig som mamma. Alla ville hellre leka hos oss än hos sig själva. Jag var inte lika sträng som dotterns kompisars föräldrar. Jag upplevde inga problem med orken. Fördelen var att exet och jag hade hunnit göra alla resor och upplevelser när vi var yngre och slapp anpassa resandet efter ett barn. Det tråkiga är väl att jag kanske inte kommer att orka med eventuella barnbarn.

 

[Araminta]

Min far fick mig strax innan 30 års ålder och min halvbror ett par år efter 50. Jag tror inte att han ändrats så mycket som förälder. Möjligen att han är något mer närvarande med halvsyskonen pga stadigare hushållsekonomi nu. Han menar också att halvsyskonens förskoletid var mycket jobbigare - om det beror på ett mer närvarnade föräldraskap eller högre ålder är svårt att säga.

 

[miumiu]

Nu har jag ingen erfarenhet själv men tror det spelar in om det är första eller sista barnet. Är det sista barnet i en barnaskara på typ 5 är det nog naturligt att man är lite ”tröttare” som förälder tänker jag?

 

[Mois]

Fast så behöver det ju inte heller bli. Jag var 36 när jag fick barn och min pappa då 71.
Det är det barnbarnet(nummer 7 i ordningen) pappa hängt mest med iom att han då börjat gå ner i arbetstid.
Min mamma har hängt massor med alla barnbarnen även om hon arbetat heltid.

Jag har väl haft otur, min pappa dog plötsligt när han var strax över 70 och äldsta barnbarnet skulle fylla 7. Yngsta barnbarnen har han inte träffat. Mormor är nu strax över 70 och orkar inte med som förr längre. Hon säger ibland att hon önskar hon var 10 år yngre när hon fick mig (25 istället) och att jag också inte var ”för” gammal när jag fick mina barn. Just för att kunna vara en mer aktiv morförälder.
Men ja, det är väl mest tur och otur. Mina föräldrar har levt ett väldigt hälsosamt och aktiv liv men det ger ju tyvärr inga garantier för olika sjukdomar som man ändå kan drabbas av, särskilt som äldre.

Oavsett skulle inte detta hindra mig från att skaffa barn som 40-åring, om jag ville det.

 

[Voeux]

Nu är ju jag fel kandidat att svara på frågeställningen men ville bara flika in att i min omgivning är de flesta kring 32-36 ungefär när de får första

 

[Sedna]

Hur väl återhämtar sig kroppen efter graviditet och födsel vid 40 år? Det är vad jag skulle fundera mest över. Det kan vara rejält påfrestande att vara gravid och foglossning, delade magmuskler och svag bäckenbottenmuskulatur kan hänga kvar länge (för att inte säga för alltid). Jag skulle fundera mer på det, än om jag som 40 åring hade energi och ork för att ta hand om ETT barn. Det tror jag de flesta 40-åringar har, men tveksamt om alla kommer ur graviditet och förlossning i samma skick som innan. Det gör inte alla 25-åringar heller såklart, men förutsättningar är i alla fall annorlunda.

 

[Våfflan]

Hur väl återhämtar sig kroppen efter graviditet och födsel vid 40 år? Det är vad jag skulle fundera mest över. Det kan vara rejält påfrestande att vara gravid och foglossning, delade magmuskler och svag bäckenbottenmuskulatur kan hänga kvar länge (för att inte säga för alltid). Jag skulle fundera mer på det, än om jag som 40 åring hade energi och ork för att ta hand om ETT barn. Det tror jag de flesta 40-åringar har, men tveksamt om alla kommer ur graviditet och förlossning i samma skick som innan. Det gör inte alla 25-åringar heller såklart, men förutsättningar är i alla fall annorlunda.

Jag tror att det är individuellt. Jag blev gravid som 40 åring och har visserligen så här åtta månader senare inte fått tillbaka min ashangayogacore (förmodligen mycket pga total avsaknad av ashangayoga) men tränar regelbundet och kan både springa och hoppa studsmatta.

Graviditeten var lätt för mig trots att jag födde som 41-åring och mina enda krämpor var halsbränna och förstoppning. Mycket kan säkert ha berott på att jag var i god kondition innan och under graviditeten samt naturligtvis att jag har bra gener. Jag slutade till exempel cykla en mil till jobbet vid 7,5 månader endast eftersom det kom så mycket nysnö att det inte kändes säkert.

God eller dålig form kan man vara i både som yngre och äldre.

 

[Imogen]

Jag tror att det är individuellt. Jag blev gravid som 40 åring och har visserligen så här åtta månader senare inte fått tillbaka min ashangayogacore (förmodligen mycket pga total avsaknad av ashangayoga) men tränar regelbundet och kan både springa och hoppa studsmatta.

Graviditeten var lätt för mig trots att jag födde som 41-åring och mina enda krämpor var halsbränna och förstoppning. Mycket kan säkert ha berott på att jag var i god kondition innan och under graviditeten samt naturligtvis att jag har bra gener. Jag slutade till exempel cykla en mil till jobbet vid 7,5 månader endast eftersom det kom så mycket nysnö att det inte kändes säkert.

God eller dålig form kan man vara i både som yngre och äldre.

Såklart är det individuellt, men jag tror också att ju äldre man blir desto större betydelse får ens kondition och form för hur kroppen hanterar en graviditet. Det är mer förlåtande när man är 25 än när man är 40. På samhällsnivå då.