Ni som lever med kronisk värk..

[ginnies]

Sv: Ni som lever med kronisk värk..

Hoppas verkligen jag får behålla cortisonet, för som det är nu är det ohållbart. Det har varit tal om Humira också, om jag har förstod det rätt på läkaren så tar man det varannan vecka och sen metoject varannan.

Vad ligger du på för dagl. dos?, hur länge har du?
Upp till 7,5 mg är mer ok sas och är att föredra än ont o stillhet- sedan finns det alltid undantag även vad gäller cortisonet, har en kompis ex som inte kan ligga på den nivån ens pga biverkningar.

 

[Emmahpemma]

Sv: Ni som lever med kronisk värk..

*hugger en knapp i farten*
min värk är förmodligen en barnlek i jämförelse med er övriga här i tråden...jag jobbar heltid, men klarar egentligen inte av det..för jag orkar inte med någon fritid pga värken... men ingen läkare vill utreda mig ordentligt heller..
whiplash (tre olyckor varav en blev jag påkörd bakifrån, jag stod still och höll på bromsen då det var lite utförslut...han som körde på körde 50......)
jag har dock bytt landsting nu, och det första nya sjukgymnasten sa var ; "Vi ska beställa hem en TNS ((tens) eller vad det nu heter) till dig" Alltså en sån där som man får "elpulser" av som smärtlindring...
jag får akupunktur en gång / vecka nu för ryggen... ingen vågar göra något åt nacken då jag inte blir remitterad till MR av läkarna...

men daglig huvudvärk och nacken som jag vaknar av varannan timme på nätterna och ser stjärnor av smärtan...det är väl helt normalt då antar jag.......jag är en aning less på sjukvården..
Tradolantabletter fick jag tre stycken utskrivna en gång... jag fick förvisso sova hela natten för första gången sen 2002 på en sån tablett...men då ska man ju få fler än tre tabletter utskrivna...

 

[Jen80]

Sv: Ni som lever med kronisk värk..

Vad ligger du på för dagl. dos?, hur länge har du?
Upp till 7,5 mg är mer ok sas och är att föredra än ont o stillhet- sedan finns det alltid undantag även vad gäller cortisonet, har en kompis ex som inte kan ligga på den nivån ens pga biverkningar.

Just nu ligger jag bara på 5 mg per dag. Hade jag fått hade jag dock svalt halva burken.
Vad menar du med "Hur länge har du?"

 

[zeus]

Sv: Ni som lever med kronisk värk..

Oj, jag har svårt att klara livet. Skadade bäckenet i en ridolycka för 4,5 år sedan. Har mycket problem med det och bäckenet blir lösare och lösare. Det har i sin tur slagit ut musklerna i hela kroppen. Ni vet en muskel börjar kompensera för det skadade området, till sist orkar inte den och då kopplar nästa in osv, osv tills hela kroppen inte orkar mer.

Krashade rejält vid nyår och det tog snabbt hela kroppen. Först försvann styrkan i v ben i september. Vid nyår tog det h ben och ryggen. Kort därefter armarna. Jag blev svagare och svagare. I februari belv jag i princip sängliggande. Då tog det även nacke. Kunde inte lyfta huvudet utan hjälp då jag satte mig och lutade det bakåt i en fåtölj. Värken i bäcken och övriga rygg blev bara värre och värre. Blev snart lite piggare och kunde börja gå korta stunder.

Men i slutet av mars krashade jag totalt. Kunde inte ens ha täcke på mig då jag inte orkade lyfta det. Fick binda upp käken då musklerna inte orkade hålla ihop den. Nyckelben gick ur led, axlar, tummar osv. Hela kroppen och alla leder slogs ut. Det värsta var kotorna som hoppade omkring som galna kaniner.

Läkarna (vc, neurolog i Eksjö och Linköping) trodde jag var psykstörd tills en ortoped kollade på mig och sa att "du har nog eds". Blev utredd och det hade jag...

Klarar nu av att duscha själv, gå kortare sträckor, sitta lite längre stunder. Idag körde jag tom bil till en vän! Men jag kan inte gå/sitta/stå läönga stunder. Har fått det förklarat av en (eds) läkare att det beror på att bäckenet är ur led och totalt instabilt. Musklerna där försöker då göra ledbandens jobb och stabilisera bäckenet. När de inte orkar kopplar andra på osv, osv... Tillslut slås hela kroppen ut. Har fruktansvärd värk i (v) bäcken, rygg och andra leder. Tummaran och fingrarna är värst då de går ur led konstant. Har dock skydd till tummarna. Hela ryggen krampar och drar snett och är inflammerad. Även framsidan då de musklerna försöker göra framsidans jobb. Men det blir liksom inget bra. V bäcken, rumpa, höft och ben har jag en kraftig inflammation i. Gör så j*vla ont. Och får ingen hjälp av läkarna. Det enda jag har airiclaim 30 mg. Och så har jag Paraflex som jag tar morgon och kväll, vilket är milt muskelavslappnande. Märker dock ingen skillnad.

Helt sjuk att vi med allvarliga kroniska sjukdomar inte får någon hjälp.

 

[Lazy Lady]

Sv: Ni som lever med kronisk värk..

Åh fy tusan... Kram till dej!!
Tycker också det är konstigt att man lätt kan bli avfärdad som gnällig/lat eller vad de nu kan komma på

/LL

 

[Calazirya]

Sv: Ni som lever med kronisk värk..

Skönt att det hjälper!! Men ska Tryptizol utgå? Hur fasen tänkte min läkare då när han satte mej på det för 1vecka sedan

Jag har inte märkt någon skillnad smärtmässigt ännu, är mest såsig i huvudet..

/LL

Tyvärr ja, jag hämtade ut all Tryptizol som jag hade på apoteket nu eftersom det kan ta slut tidigare än avregistreringsdatumet.

http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=19631018000034&DocTypeID=7

 

[zeus]

Sv: Ni som lever med kronisk värk..

Tack för kramen! Ja hur läkarvården tänker är svårt att fatta ibland. Man tycker ju att stark smärtstillande medicin är till för just de med stora smärtor!

 

[Alexandra_W]

Sv: Ni som lever med kronisk värk..

*KL*

Min värk är förvisso kronisk, men en barnlek jmf med de flesta här i tråden (Jag jobbar heltid, sen att det 'kostar' i att inte orka socialt liv är en annan femma, men jag har det valet - vilket ju många här saknar).

hursom, det jag ville säga och som kanske kan vara ett alternativ för i alla fall vissa, är att tipsa om shockwavebehandling. Det har hjälpt mig enormt med min värk och att öka rörligheten. Jag vet inte riktigt hur man 'får till' det via vården tyvärr - jag har aldrig fått någon hjälp att tala om av läkare/sjukgymnaster varken med ryggen eller whiplashen :S Men min hästkiropraktor som är utbildad på människor med, han har behandlat mig med shockwave och det har hjälpt OTROLIGT mycket som sagt. Sen är effekten temporär/avtagande, det 'läker' ju inte en permanent skada så att säga, men det ger enorm förbättring till muskelspasmerna, inflammationer osv för mig. Och således minskar smärtan och ökar rörligheten.

 

[zeus]

Sv: Ni som lever med kronisk värk..

Bra tips, det måste undersökas!

 

[ameo]

Sv: Ni som lever med kronisk värk..

Just nu ligger jag bara på 5 mg per dag. Hade jag fått hade jag dock svalt halva burken.
Vad menar du med "Hur länge har du?"

Kortison är det enda som hjälper mig - jag har ju samma diagnos som du, med PsoA i muskel- och ligamentsfästen. Och enligt både mina läkare och den apotekare jag fått råd av så är det helt okej att långtidsbehandla med upp till 7.5 mg/dag, precis som ginnies skrev.
Men jag hoppas att du får kalktabletter också, för att förhindra (i den mån det går) kommande benskörhet.

Och som svar på ursprungsfrågan i tråden så har jag också, som sagt, medvärksproblematik (se ovan) fast jag lyckas ganska bra med att medicinera bort det - större delen av tiden. Vissa dagar och vissa stunder på dagen kan jag se ut som en halvdöd 90-åring, men jag ledar upp mig ganska snabbt.
Det som håller mig levande är sjukgymnastik och träning i varmbassäng.

Sen måste jag komma med ett litet råd - kanon att ha en sjukgymnast i släkten, men jag skulle nog testa att gå till någon annan också för en second opinion om bra övningar. För även sjukgymnaster är människor och de kan ha olika syn på vad som behöver göras.
Själv fick jag KANON-övningar att göra när jag tillfälligt fick träffa en annan sjg i våras...

 

[Hiddeous]

Sv: Ni som lever med kronisk värk..

Stor kram!
Jag har kronisk värk pga skelettskador, dels krossade kotor i nacke och svank, dels scolios, sammanväxta revben och med nackproblemen kommer även huvudvärk och sömnproblem.

Jag får enormt mycket hjälp av vården, på alla plan (förutom värken har jag även neurologiska,kardiologiska neurokirurgiska och neuropsykiatriska samt "vanliga" psykiska funktionshinder) och tas alltid på största allvar, både på akuten och vc.

Just värken kan de inte göra så mycket med dock, speciellt inte eftersom många värktabletter krockar med mina övriga problem och jag är extremt svårmedicinerad.
Så det som är, är helt enkelt sjukgymnastik, träning, motion (hundpromenader) alvedon och muskelavslappnande, riktigt akut smärta (utöver "vardagssmärtan") får jag citodon för vid behov.

Tack och lov så har jag aktivitetsersättning och jobbar inte (f-kassan är lååångsamma, men de de jäklas inte med mig, än) det hade inte funkat och jag BEUNDRAR verkligen dig, och andra, som kämpar på

Dagarna för mig består av hundar, boendestöd, kontaktperson, träffpunktsverksamhet osv...men allt sker på mina villkor vilket är jätteskönt.

Men det är jättebra att du får göra en utredning så att du förhoppningsvis får det lite lugnare.

Hur är det med mat/motion osv för din del?

Oj! Det var inte dåligt med problem... Är det medfödda besvär i kombination med olycka? Kan inte låta bli att fråga med tanke på din ringa ålder.

 

[TinyWiny]

Sv: Ni som lever med kronisk värk..

Alla vet väl kanske vem jag är men för de som inte vet drar jag det lite kort.

Jag blev biten av en häst -01 i vänster armbåge och har inte sovit en hel natt sedan dess. Fick ingen hjälp av sjukvården trots att jag inte kunde röra armen och fingrarna sov. Efter mycket ringande varje dag till både vc och jourcentralen utan att få tid gick jag och satte mig på vc efter en vecka. Fick då träffa en läkare till slut som skällde ut mig för att jag inte hade kommit genast fick akutremiss till ortopeden och han var så stressad att han inte ens tittade på armen utan bara sjukskrev mig några veckor.

Fick kortisonsprutor i armbågen av vc läkaren tills jag efter en spruta blev jättesjuk och sedan kunde jag inte få dem mer eller inget kortison mer alls. Fick remiss till ortopeden igen, träffade samma läkare som bad om ursäkt att han missbedömt mig så. Hästen hade bitit sönder båda de stora nerver som går på varsin sida om armbågen. Blev efter många undersökningar och mycket väntan opererad med en utökad hohmans operation och efter ytterligare ett tag med karpaltunnelklyvning utan större framgång.

Blev sämre och sämre och fick mer och mer ont. Till slut kunde jag inte nudda min egen arm och hand utan att må illa och det svartnade för ögonen. Sjukvårdspersonalen ansåg att jag skulle träna på att röra armen alternativt att det satt i huvudet och att jag inte hade ont alls egentligen

-07 träffade jag min smärtläkare för första gången. Efter fem minuters undersökning sa han; -du har CRPS i armen. Jag kunde kysst honom av tacksamhet för att äntligen få ett namn på min smärta och äntligen få veta att jag inte inbillade mig alltihop (jag hade börjat misströsta och började tro att jag var psykiskt sjuk).

I februari -08 fick jag en ryggmärgsstimulator inopererad vilken dämpar smärtan i huden såpass att jag kan röra min arm själv men vill helst inte att någon annan rör mig. Det batteriet ska bytas ut nu då det börjar ta slut och det känns...

Sommaren -08 började jag få svårt att gå på ojämnt underlag typ som i hagarna och så men jag kunde fortfarande gå några km på vanlig väg och jag kunde köra bil även om det började bli jobbigt att köra längre sträckor. (Nu kan jag inte längre köra bil och jag kan inte gå mer än ungefär 20-50 meter beroende på hur dagen är så jag använder rullstol när jag måste ta mig längre. Jag kan ju inte köra den själv heller för jag har ju så ont i händerna så det är en transportrullstol som den som är med mig kör.)
Det gjorde ont i höfterna och axlarna och jag blev allt tröttare. Sedan började jag få ont i stortån. Det kändes som den stod rakt upp. Jag fick jobbigt att andas då bröstbenet gjorde ont. Sedan kom led efter led, muskel efter muskel. Huden började göra ont på liknande sätt som i vänsterarmen.
Jag hade fått nervsmärtor i hela kroppen.
Min läkare förklarade att när man har haft så ont så länge utan smärtlindring (jag fick ingen smärtlindring alls förren jag träffade honom och det tog till hösten -09 innan vi hittade rätt då jag är extremt känslig och får oacceptabla biverkningar av allt) så tar ryggmärgen mycket stryk. Det blir som ett sår. Tillslut blev det kortslutning och det började skickas smärtimpulser överallt. Allt tryck eller beröring gör ont.
Jag brukar säga att när man har influensa (det har ju de flesta haft och kan relaterar till) när man ligger där och varenda muskel och led värker och huden är så öm att lakanet mot huden gör ont, huvudet värker och man bara vill dö. Så mår jag. På mina bra dagar... Som svar brukar jag få; -men det går ju inte... Hm, jo, det går. Men nä se det tror de inte på för jag ser ju så himla fräsh ut och jag är ju så ung. Det har jag fått höra sedan jag skadade mig och jag börjar tröttna nu

(Av en fick jag höra att det hade han aldrig orkat för han ville ju göra allt han gör nu. Precis som inte jag vill det då Det var ju liksom ingen som kom och frågade mig om det gick bra att få smärtan från helvetet så att man aldrig mer får sova eller kan göra vissa saker och behöva hjälp för att ens få till något som kallas liv. Precis som om mitt liv inte är värt att leva iallafall!!! Dagen efter jag försökt förklara hur jag mår så tyckte han att jag kunde passa hans små barn så att han kunde få sovmorgon. Han skickade in dem till mig utan att ens fråga Jag som inte ens kan ta hand om mig själv längre eller ens skiva ost skulle fixa att ta hand om hans barn och ge dem frukost och leka med dem tills han behagade gå upp Jag har slutat umgås med honom trots att han är väldigt nära släkt. Jag orkar inte lyssna på sådana dumma kommentarer. Fy tusan vad skönt det var när de åkte så jag fick gå och lägga mig.)

Utöver detta har jag whiplash skada i nacken sedan tonåren (fast det är inte så farligt längre), ständig huvudvärk som förmodligen till största delen beror på trötthet, hortons huvudvärk, diskbråck, IBS, endomentrios och vanliga cystor på äggstockarna. Cystorna har dock lugnat sig nu för de tog bort den äggstocken som var värst för några år sedan så jag har faktiskt sluppit operationer för det sedan dess och det är jag tacksam för. Annars var det operation för cystor ungefär en gång om året och det hade varit outhärdligt nu.
Nu det senaste har mina leder börjat kana ur led mer och mer också och det vette tusan vad det beror på. Jag har inte lyckats få någon tid till min smärtläkare efter semestern än.

Men frågan var ju hur jag tar mig igenom dagen. Ja, jag är envis som en liten och jag har nu äntligen smärtlindring som tar topparna och jag vill leva.

Jag äter lyrica, oxycontin, full dos bamylkoffein och bostar morfinet med panodil + att jag tar en massa andra mediciner för att dämpa biverkningarna och då fungerar det. Jag hoppas just nu på att få en madrass av landstinget för av en slump fick jag veta att de skriver ut dem till smärtpatienter med. Det är distriktsköterskorna som gör det, ett litet tips. Innan har jag bara fått till svar att de skrivs bara ut till patienter med liggsår. Jag hoppas få till sömnen för som det är nu så sover jag bara 40 minuter åt gången och sedan måste jag upp och byta tryckpunkter. Jag orkar inte riktigt det. Sedan sitter jag och somnar i stolen (Jag har en Kinnarps kontorsstol som jag sitter riktigt bra i, ännu ett litet tips) med följd att jag drar huvudet i bänken framför (där laptopen står) så hela skalpen är alltid full av bulor och det hjälper ju inte huvudvärken precis
Jag vill också sova en hel natt. Det längsta jag har sovit sedan jag skadade mig är tre timmar och det har nog hänt en handfull gånger genom åren. Jag hoppas jättemycket på den här madrassen för oavsett hur mycket eller vilka sömntabletter jag tar så vaknar jag ju ändå av smärtan och hur skulle jag må om jag hade sovit en hel natt? Då hade jag nog svimmat av smärta när jag vaknade tror jag.

Så, lite kort bara

Stor försiktig kram till alla er som kämpar där ute! Stå på er! Ge er inte utan försök få all hjälp ni kan få. Även av kommunen (det ska jag överklaga nu med för jag fick avslag på fler timmar). Försök ta med er någon till läkarbesöken som kan hjälpa er att minnas allt ni vill ha sagt och vad som blir sagt (skriv en lista under minst två veckors tid och ta med den så ni minns allt ni ska säga, ännu ett tips) och som kan backa upp det ni säger för även om det inte borde vara så så är det skillnad när någon annan än patienten säger hur det är.

 

[Trilla]

Sv: Ni som lever med kronisk värk..

Hej!
Jag har kronisk värk i min käke. Jag har både mycket mycket svår nervsmärta och problem med kärleken. Jag har svårt att prata ibland å svårt att äta ibland.
Jag har oxå värk i min arm, där hjälper mina värktabletter ganska bra. Men dom tar bara bort toppen på värsta smärtan på käken.


Jac jobbar idag 100% om inte mer ibland... det är jätte tufft!! Jag orkar inget annat än jobba å sova. Det värker så mycket å svullet å inflammation halva sida om huvudet.

Men envis e jag..

 

[Trilla]

Sv: Ni som lever med kronisk värk..

Menar käken!!! Inte kärleken! Dumma mobil....

 

[martha]

Sv: Ni som lever med kronisk värk..

Har absolut inget tips men jag beundrar folk som orkar leva med kronisk värk....

Jag är sådär äcklig frisk och har alltid varit i stort sett.....så jag får nästan panik om jag har huvudvärk ett par dar

 

[Lazy Lady]

Sv: Ni som lever med kronisk värk..

Man har ju liksom inget val.. Fast idag har det varit vidrigt Har så jäkla ont att jag vill skrika både högt och länge. Har försökt med allt för att lindra men inget hjälper.

Nu vill jag bara att tiden ska gå fort så jag får komma in på utredningen så den är över och F-K och jag får reda på hur framtiden ska bli.
Allt jag vet just nu är att såhär kan jag inte ha det om jag ska kunna fungera normalt.
Idag fungerar knappt händerna, och värken i kroppen är fanimej olidlig. Jag har proppat i mej maxdos på det smärtstillande och ska lägga mej och ruttna i sängen till imorgon. Förhoppningsvis är det en bättre dag när jag sovit klart.
Bara att skriva inlägget har tagit 20minuter

Ber om ursäkt för gnället..

/LL
Som är jävligt bitter idag.

 

[Alexandra_W]

Sv: Ni som lever med kronisk värk..

Har absolut inget tips men jag beundrar folk som orkar leva med kronisk värk....

Jag är sådär äcklig frisk och har alltid varit i stort sett.....så jag får nästan panik om jag har huvudvärk ett par dar

Man vänjer sig i viss mån, det finns inga andra val liksom.

Jag var som dig innan. Sen kom ridolyckan, och jag begrep inte hur i hela friden jag skulle kunna 'överleva' att ha det såhär.

Men man vänjer sig, speciellt om man har turen att ha konstant smärta som inte ändra så mycket. Det är värre när det ökar och minskar i intensitet.
OBS menar nu inte att alla gör det och man kan 'vänja sig' med hur mycket smärta som helst, talar för mig nu, fullt medveten om att det finns många som har det mycket värre!!

Idag skulle jag kapa av mig ena armen för att kunna få ha BARA den smärtan som hör till ridolyckan förresten, det skulle vara paradiset i jämförelse. DÅ var den panikframkallande, outhärdlig och skulle den inte gå över kunde jag lika gärna hoppa utför ett stup var känslan.. Tänk så olika perspektiv man har beroende på vad man jämför med

Det absolut jobbigaste, och det som INTE syns är den enorma överbelastning som blir av att hjärnan hela tiden tar emot smärtsignaler från kroppen. Oupphörligen. Man blir extremt trött av det, tålamodet tar stryk, koncentrationen osv och det sänker kraftigt tröskeln för hur mycket 'mer' man klarar av att hantera. Du ska se en dåligt ont-dag hur jag kan reagera på att brödrosten krånglar t ex :S

Men ta nu, jag har rätt rejält i ont i nacke, skuldror och rygg. Dessutom skriker musklerna på baksidan av höfterna, huvudvärken från helvetet har gjort entre och jag har ont i ena tummen.
Skulle jag gradera smärta så huvud/rygg/skuldror/nacke är ungefär 7 på en 10-gradig skala, musklerna 6 när jag är still och en 9:a minsta jag rör mig, tummen är en 3:a.

Gissa vad jag skulle 'gnälla mest' över om jag skulle gnälla just nu? Just det - tummen ;P Den gör 'minst ont', men det är en ny smärta - och den belastar ett idiotöverbelastat system...

Men det syns inte, det som syns är att jag rör på mig (inte hur ont det gör), att jag är lättirriterad (men folk fattar inte att det är pga smärta, för det syns ju inte jag har ont) och att jag tackar nej till sociala grejer (jag orkar inte, fast det syns ju inte så det är ju bara för jag är tråkig..)

Skulle du frågat mig för 10 minuter hur det är med smärtan skulle jag säga 'helt okej dag idag, höftmusklerna är lite arga bara stundtals - men jag blir galen på min tumme, vetefan vad jag gjort'. Resten av smärtan reflekterar jag inte över att den är där, jag är ju så van med den. Så ändras den inte tänker jag inte på den.

TYVÄRR är det kontraproduktivt sett emot vården med.. Om du inte gnäller/visar att du har ont, så kan du ju inte ha så ont :S Och har man inte så ont behöver man inte hjälp med smärtan..
Trots att hela sjukvården egentligen vet att det är extremt viktigt att bryta smärtmönster, just för den enorma belastning både fysiskt och psykiskt det är på kroppen. Men de lever inte som de lär riktigt inom primärvården i alla fall..

 

[martha]

Sv: Ni som lever med kronisk värk..

Jag skulle bli galen ...samtidigt om jag hade sån värk skulle jag ringa en tidning, sätta mig o demonstrera utanför nån smärtklinik typ o aldrig i livet ge mig förräns dom tog in o utredde mig....hmmm, fast då kanske jag hamna på psyk i stället

Att folk orkar gå med på att vänta i flera månader !!! Jag ska nog byta jobb o bli en såndär obekväm jävel som får in folk på utredningar....

(ps...jag har redan en karriär som jagar ignoranta läkare i korridorerna )...och innan läkarna här kommer o ger mig en känga kan jag säga...Ingen ide...jag bara är sån .

Fruktansvärt nervärderande att inte lyssna på folk o åtm försöka ge dom hjälp.

 

[Hazel]

Sv: Ni som lever med kronisk värk..

Min värk är väl egentligen inte så illa.. än, det har blivit betydligt värre de senaste åren. Jag har ME/CFS och för några år sedan började mina höfter och knän värka, utöver det har jag för det mesta huvudvärk i varierande styrka. Numer värker i princip hela kroppen, men väldigt olika från dag till dag. Vissa dagar nästan släpar jag mig fram och tycker det är överjävligt att ta mig upp ur soffan, andra dagar är det mer som en molande värk i bakgrunden. Men helt utan är jag aldrig längre.

Jag går lite hos smärtrehab men dom har väldigt lite kunskap om ME. Jag har försökt få remiss till Gottfries i göteborg som är den enda specialistavdelningen i hela sverige. Men då får man verkligen veta vad man är värd i landstingets ögon Jag fick veta att eftersom det idag inte finns några behandlingar som botar ME så kan jag lika gärna gå till vårdcentralen trots att de flesta allmänläkare aldrig hört talas om ME och en del tror att det är en "hittepå" sjukdom. Att man som kroniskt sjuk vill prata med en läkare som faktiskt kan sjukdomen verkar landstinget inte förstå. Försöker gå genom egenremiss nu men än har jag inte fått något svar.

 

[Alexandra_W]

Sv: Ni som lever med kronisk värk..

Månader? Du är söt du Martha =)

Det tar ÅR att få hjälp, om man får någon..

Det är det som gör att folk biter ihop och kämpar på ändå. Bristen på alternativ igen. Smärtan är som den är, och i väntan på att sjukvården ev ska se ljuset - ska man ha ont och försöka leva så gott det går, eller sätta hela livet på paus och ha lika ont?

De som kan, de som har förmånen att kunna ha någon form av normalt liv - de väljer det. Vilket är bra så, men blir kontraproduktivt. Å andra sidan, när de sen skylls för att psykosomatisk smärta, inbilla sig osv så är det nog ett måste för att orka bråka emot att ha ett liv i någon form.

Men du skulle bli mörkrädd om du visste hur många läk resonerar. När jag skrevs ut från sjukhuset efter ridolyckan körde de mig i rullstol ner till entren, drog i mig maxdos morfin och önskade lycka till. I handen hade jag ett recept på voltaren...

När morfinet gick ut :S Jag kunde inte sitta, jag kunde inte stå, jag kunde inte ligga och jag kunde inte gå ens med kryckorna. Varje tröskel fick jag stanna tills någon lyft mig över då jag inte kunde lyfta höger ben.

Jag var tillbaka på sjukhuset nästa morgon och tiggde och bad morfin. Fick svaret att så ont hade jag inte, jag kunde bli beroende, och de hade skickat en remiss till sjukgymnasten. Om jag 'fick mer besvär' kunde jag kontakta husläkare men jag 'behövde inte vända mig till dem mer'. Hejdå..
Jag tappade något, minns inte vad, en penna typ. Framför fötterna på läkaren. Jag kunde inte böja mig på något vis (varken i knäna eller i höften/ryggen). Läkaren gjorde ingenting. Jag försökte med hjälp av kryckorna få tag i pennan och lyfta upp den med dem. Jag misslyckades. Pennan fick ligga..

Fatta vad den läkaren bestämt sig att det inte var så farligt med mig...

Jag var till sjukgymnasten veckan efter. Hon grät nästan. Hon konstaterade att hon inte kunde hjälpa mig alls och vem fan hade skickat dit mig, de kunde ju inte skicka en patient med aktiva skelettskador och sönderslitna muskler och tro hon skulle kunna göra något i akut skede?

Det är väl hjälpen jag fått för min rygg av sjukvården. AV läk förutom det så 'kan du sova på nätterna?' -Jodå, hyfsat. 'Bra, annars skulle du fått sömntabletter, men då går det ju ganska bra då?'.
Av sjukgymnasterna så olika träningsprogram som utlöst muskelinflammationer. Rek att sluta rida (resultat: +5 kg i vikt och att hela ryggen totalkraschade). Omdömet 'rak, symmetrisk, överrörlig'.

De som hjälp mig har varit hästfolket, hästalternativbehandlarna. Equiatrikern jag hade för sa efter något halvår han behandlat mina hästar 1 gång/mån att 'Du Alex, du har ont i ryggen va?'. Jag tappade hakan och tyckte 'ja, hur visste du det??'. Han: Du vilar alltid, alltid på samma höft, och står aldrig 'rakt upp och ner' på båda fötterna. Vill du jag tittar på ryggen?'.

OM jag ville! Han konstaterade att jag var sned och låst. Rättade. Veckan efter det funderade jag febrilt på hur jag skulle kunna förklara hur det gått till för en läkare. Smärtan var fruktansvärt när hela kroppen skrek i protest mot att efter många år gått sned. Sen, sen vaknade jag en morgon och kunde röra mig fullt ut, hade mindre ont.

Nuvarande kiropraktorn, han noterade på ungefär samma vis samma sak 'Alex, du har rätt ont va?'. Han sa 'åh jävlar, HUR länge har du gått såhär?!' med emfas när jag klädde av mig och ställde mig med ryggen emot. Han hade aldrig sett något så snett. (Hur länge - tja, 12 år..) Första gången jag gick därifrån höll jag på att börja gråta. Jag hade inte haft den rörligheten sen innan olyckan, bara av att sätta mig i bilen kändes skillnaden.

Sen, det går ju tillbaka, det måste göras om och om och om igen. Men det HJÄLPER, och det är f*n så mkt mer än sjukvården gör!

Samma nu med whiplashskadan. Sjukvården gav mig värktabletter, sjukskrivning, en klapp på axeln och 'gör inget som ökar vilosmärtan' (det gör ALLT..). I sjukgymnastjournalen 'Eleverade axlar, håller nacken rak, i övrigt symmetrisk'.
Hästkiron: 'SNED är du så det förslår, förstår du har ont, ditt högra skulderblad är 3 cm högre upp än det vänstra...'
Han ville inte rätta då, för när akut skada. Men jag fick shockwave. Den natten var 'han som satt och körde in knivar i mina skulderblad' borta. Den kvällen kunde jag vrida huvudet även åt vänster (om än inte fullt ut).

Så, man ger upp när man inser att man är maktlös mot läkarna, försöker om man kan fungera ändå och hitta andra lösningar...

(Sen, det här med smärta. Jag fick ju en ventrombos i hjärnan, och neurologer alltså. DE har en helt annan syn på smärta de! När jag låg inne och de fick höra att jag hade 'pyttelite, ingen fara' ont innan nästa dos morfin så ökade de dosen, för 'du ska inte ha ont alls, det är inte bra, du ska vara smärtfri!' Jag älskar neurologer - och lagret av tramadol de skrev ut räckte för att behandla ryggontet i ett helt år med evil.)