Ni som köpt "grisen i säcken" med häst

[lovehorses]

Hur har det gått?

Du kanske köpt en misskött häst som är ordentligt undernärd och ohanterad
Du har sett några bilder på en häst och sen köpt den och fått hem den
En unghäst som kanske inte har de bästa förutsättningarna i kroppen

Vill ha både solskenshistoria och den sämre varianten, berätta

 

[kryddelydd]

Att köpa grisen i säcken för mig innebär inte det du beskrev ovan.
I dina beskrivna situationer har man vetskap om vad man köpt.

Jag har köpt flera grisar i säckar i form av osedda hästar. Föl och hästar man inte "provat" innan köp är grisar i säckar.
Kända problemhästar är just - kända problemhästar.

Jag har köpt några föl som blivit trevliga ridhästar, nu när de är i ridbar ålder.
Jag har köpt ett par problemhästar, som blivit trevliga ridhästar.
Jag har köpt en unghäst, frieser, som var två år gammal och därmed en gris i säcken. Den hästen har rätt kassa hovar och därmed lite problem, men i övrigt en trevlig häst.

Jag har hittills inte köpt några "misslyckade" köp där hästarna blivit sämre än förväntat förutom frieserns hovar, men det är ju ett känt problem som kan hänga med rasen så där får jag uppenbarligen stå mitt kast.

 

[Magnum]

Grisen i säcken är också för mej att köpa i princip osett.
Men snarare det du beskriver kan vara något man är medveten om att man köper men inte har en aning om ifall det kommer gå vägen.


Jag medvetet köpte en 'problemhäst' (snarare missförstådd) = jag kunde sagt nej och jag fick tid att titta på den innan.

Men jag visste inte om det nånsin kunde bli häst av den igen, eller hur problemen skulle visa sej, eller ens vilka alla problemen var.
Och visst fanns det problem, många, stora och inte helt lättlösta..

Hästen är idag, knappt året senare, en vanlig häst. En sjukt känslig men normalt fungerande häst.
Men gemene man kan lugnt hantera den utan att det blir farligt, som tidigare. Det är dock inte en häst för vem som helst.

 

[Fideli]

Min första häst köpte jag fast jag bara sett en liten dia-bild på henne där hon stod i hagen. Vi hade ingen projektor, så jag höll alltså upp dia-bilden mot fönstret för att se bilden… Såg en brun fläck och en massa grönt gräs. Men det var en kompis till min syster som ägde hästen och hade det inte funkat, så hade det nog inte varit några problem att lämna tillbaka henne. (Troligen! Ung och dum och givetvis inget skrivet kontrakt ang prövotid). Fungerade ok, inte världens roligaste häst, men bra som första häst, aldrig sjuk eller något, starkt psyke så det spelade inte så stor roll om man gjorde något fel, okomplicerad i hantering om än fruktansvärt envis, men det är ju jag också! Hade henne ett par år innan jag bytte till en yngre och roligare häst, den hade jag i 16 år.

Nuvarande häst såg jag en huvud-bild på och en kort video där han springer i hagen. PRE-valack, 2,5 år och inte inriden, så kunde ju inte provrida och han stod dessutom långt bort. Väldigt lågt pris pga ”skuggor” på röntgen på bakknäna vid 2 års ålder och veterinären kunde inte säga säkert vad det berodde på eller om det skulle ha någon betydelse för användbarheten. Satte in handpenning direkt och åkte och hämtade honom helgen efter. En helt fantastisk häst! Så otroligt snäll, glad, social och personlig, alla som träffar honom blir kära! Skitrolig att rida, man sitter allt som oftast med ett stort fån-leende från öra till öra! Energisk och har ofta idéer och ”kommer med förslag” när man är ute och rider, men aldrig dum eller elak på något sätt. Nu är han 6 år och vi har börjat jobba med piaffen, han har inte haft några som helst problem med bakknäna! Jag kan fortfarande inte fatta att jag har haft en sådan otrolig tur! Snacka om vinstlott!

 

[Karre]

Vi köpte en häst som väl inte var i det bästa skicket, ganska ung, mager och hade diarré och var ganska hängig pga det. Såg inte så vacker ut precis, men med lågt pris vågade vi chansa. Temperamentet verkade underbart, lugn och cool och snäll. Han är fortfarande lugn och cool och snäll, men blev betydligt piggare och mera vaken efter några månader då han mådde bättre. Och idag är han t o m snygg därtill, och inriden och inkörd. Han var väldigt välhanterad då vi köpte honom iaf, det var de sista månadernas skötsel som brustit av olika anledningar. Så i vårt fall fungerade det bra, är dock medveten om att det kunde ha gått illa. Veterinärbesiktning togs ej, insåg att han aldrig skulle gå igenom i det skicket.

 

[svea]

För sjutton år sedan kom en liten fyramånaders fölunge hem till mig. Hans mamma hade sinat, han hade inte fått extra mat utöver avgnagt bete, han var full av mask och rädd för allt. Nu har jag en underbar ponny som jag kan rida nästan alla svårklassrörelser på. Bästa tre tusen kronorna jag någonsin investerat!

 

[the_connemara]

Den enda hästen vi köpt "medvetet" är min nuvarande.

Mammas var resultatet av en betäckning (av grannens galna sto som redan hade en galen avkomma...) och sedan har det passerat ett sntal foderponnys genom åren. Samtliga var väl grisen i säcken. Vi blev typ tilldelade en ponny av bekantskapskretsen, tackade och tog emot. Samtliga blev solskenshistorier. Det blir vad man gör det till Man lär sig mycket av dem allihopa. Vissa blev avlivade, andra sålda, någon sjuk osv men har man inte en massa krav på hästen så finns det ju heller inget att bli besviken över. Hästen som kom som ett benrangel o sedan blev allvarligt sparkad och var konvalescent över 1 år (skulle blivit avlivad om den inte fick stå en del av tiden hos oss) var sedan en utmärkt läromästare (gammal fälttävlansponny) och fortsatte så vara på ridläger o senare ridskola högt upp i åldern.

Tycker dagens köpa/sälja/döma ut-cirkus är väldigt tragisk faktiskt.

 

[Kiwifrukt]

Jag köpte en helt ohanterad ettåring, dessutom min första unghäst, så det var väl lite "grisen i säcken" för oss båda två. Jag visste däremot hur mamman och halvsyskonen var, men just den här hästen är ju fortfarande en egen individ, så man kan aldrig förlita sig på stammen (plus att uppfödaren hade haft ungefär 500 procent mer tid för mamman och de tidigare syskonen).

Nu blir hon fem efter årsskiftet, och jag har inte ångrat mig en sekund. Fördelen med att hon var så ohanterad som hon var, är att ingen annan har påverkat henne mer än jag. Jag har fått henne precis som jag vill ha henne, vilket givetvis kan ses både positivt och negativt ibland.

 

[Roheryn]

Jag vet inte om det räknas som "grisen i säcken", men jag köpte en oinriden unghäst för snart 14 år sedan. Ingen problemhäst eller så, men förstås helt oprövad eftersom han var ung, och heller inte så mycket hanterad.

Det blev mitt livs bästa investering. Jag red in hästen och hade ett antal fantastiska år med honom, i skogen och på tävlingsbanan, samtidigt som min dotter växte upp (hon är född bara några månader innan jag köpte hästen). Dottern fick lära sig rida på min häst, och har gradvis tagit över honom, så nu är det hon som tävlar honom och rider honom för det mesta. För henne har han ju funnits "alltid", och jag hoppas att de får många fler år tillsammans - hästen lär inte lämna familjen i första taget... :-)

 

[Bluefish]

Jag köpte min för nästan exakt ett år sedan osedd. En import från handlare, hade legat ute länge för ett betydligt högre pris än vad jag köpte för. Var billig pga att beridaren ramlat av när den fått en knäpp och kastat av. I övrigt var den inriden, inhoppad och snäll och enkel i all hantering. Men med tanke på att de hade 60 hästar är det ju flera som rider hästarna så det var ju enkelt att räkna ut att det inte var någon liten avtrillning det rörde sig om.

Hästen var skygg, måste fortfarande drogas för att kunna skos och hade sadeltvång. Den verkade inte ha stapplat över många bommar i sina dar och var väldigt vinglig under ryttare. Nu är vi snart redo att börja skutta över hinder, ett år senare. Den funkar rätt bra att sko, ibland väldigt bra, är hyfsat trygg att rida och motsvarar väl nästan ungefär annonsen. Säljaren ljög aldrig, men jag kan tänka mig att en mer "naiv" köpare känt sig lurad. Jag räknade iskallt med att det var en chansning såväl ekonomiskt som ridmässigt. Antingen kom en trebent åsna ur lastbilen eller också något som man kunde göra bättre.

Just det, jag har opererat den också för en åkomma i halsen. Med andra ord inte världens bästa köp men en häst väl värd att kämpa för!

 

[Diabetikern]

När jag var liten köpte vi en ponny från England.

Osedd fick några bilder.

Väldigt pigg ponny som jag hade mycket lärdom av. Hade troligtvis inte köpt den om jag varit iväg och provridit först

 

[WBanna]

Min senaste "gris" köpte jag från Tyskland i december förra året. Han var 3 år och precis inriden. Jag hade sett bilder och filmer på honom, men åkte aldrig dit utan skickade en tysk bekant att ta en titt på honom (provred ej). Nu, snart ett år senare, så har jag en superfin dressyrhäst i stallet; med gångartsdiplom från Kvalitetsbedömningen och 77% i finalen i 4-årschampionatet. Jag är mycket nöjd med min gris! Måste även tillägga att han är extremt vänlig och glad, en riktig bästa-kompis-häst.