Riley
Trådstartare
...hur skulle ni arbeta med den här hästens problem?
8-årigt sto som i dagsläget lider av kombinationen överskottsenergi och mycket dåligt självförtroende. Är väldigt spänd och nervös i all hantering som inte sker rutinmässigt. Hon är genomsnäll vid in- och utsläpp, men blir ett nervvrak av att exempelvis tas in i stallet på dagen.
Går inte att promenera med från stallplanen då hon kan bli livrädd, tvärvända och försöka rusa hem för "ingenting". En person som kommer gående på vägen, en sten, en soptunna, en talgoxe i en buske, you name it. Följer med om man ber henne gå vidare, trots att hon är rädd, men springer då med huvudet i vädret, trippar, blåser och är som en tickande bomb, och är även nervös långt efter det att man kommit tillbaka till stallet.
Hon har respekt för människan och springer inte över någon, men har inte heller ro nog för att lyssna.
Problemen med självförtroendet kommer ursprungligen ur en stress som uppstod då hon tvingades byta stall många gånger på kort tid, vilket hon inte pallade. Var som 4-åring dock en väldigt lugn och trygg häst som jag utan problem kunnat slänga ut nybörjare på i skogen.
Så som rubriken säger: Ni som inte anser att ni arbetar med ledarskapsövningar och dylikt, hur skulle ni gå till väga med en sådan här häst? Traggla vidare på promenader och hoppas att rädslan släpper med tiden, satsa på något annat?
Och hur skulle ni svara på hästens kraftiga reaktioner? Låtsas som om inget hänt, klappa och lugna, göra halt, låta hästen gå fram till det otäcka, oberört fortsätta vidare, något helt annat?
Mycket tacksam för svar, och hoppas att ni alla kan respektera att jag i den här tråden endast vill ha åsikter från dem som inte sysslar med NH. Jag säger inget om den hästhållningsprincipen, men då jag tycker att jag hört det mesta från olika inriktningar där, så är jag nu ute efter synpunkter från andra håll.
8-årigt sto som i dagsläget lider av kombinationen överskottsenergi och mycket dåligt självförtroende. Är väldigt spänd och nervös i all hantering som inte sker rutinmässigt. Hon är genomsnäll vid in- och utsläpp, men blir ett nervvrak av att exempelvis tas in i stallet på dagen.
Går inte att promenera med från stallplanen då hon kan bli livrädd, tvärvända och försöka rusa hem för "ingenting". En person som kommer gående på vägen, en sten, en soptunna, en talgoxe i en buske, you name it. Följer med om man ber henne gå vidare, trots att hon är rädd, men springer då med huvudet i vädret, trippar, blåser och är som en tickande bomb, och är även nervös långt efter det att man kommit tillbaka till stallet.
Hon har respekt för människan och springer inte över någon, men har inte heller ro nog för att lyssna.
Problemen med självförtroendet kommer ursprungligen ur en stress som uppstod då hon tvingades byta stall många gånger på kort tid, vilket hon inte pallade. Var som 4-åring dock en väldigt lugn och trygg häst som jag utan problem kunnat slänga ut nybörjare på i skogen.
Så som rubriken säger: Ni som inte anser att ni arbetar med ledarskapsövningar och dylikt, hur skulle ni gå till väga med en sådan här häst? Traggla vidare på promenader och hoppas att rädslan släpper med tiden, satsa på något annat?
Och hur skulle ni svara på hästens kraftiga reaktioner? Låtsas som om inget hänt, klappa och lugna, göra halt, låta hästen gå fram till det otäcka, oberört fortsätta vidare, något helt annat?
Mycket tacksam för svar, och hoppas att ni alla kan respektera att jag i den här tråden endast vill ha åsikter från dem som inte sysslar med NH. Jag säger inget om den hästhållningsprincipen, men då jag tycker att jag hört det mesta från olika inriktningar där, så är jag nu ute efter synpunkter från andra håll.
men jag tycker ändå det brukar bli bättre hos de flesta.
