J
jezzscar
... hur gör ni när ni rider den ena? Låter ni den andra vara ute i hagen eller tar ni in den i stallet?
Jag har haft mina två ston i lite på ett år nu, en islänning 16 år som jag rider och ett varmblod 18 år som sällskap. Dom är inte jättebra kompisar men gnäggar efter varandra ibland. Ända från början har jag haft varmblodet ute i hagen medan jag ridit iväg på isisen och det har gått bra. Visst kan varmblodet vara lite orolig, men lämnar man lite hö åt henne bryr hon sej knappt. Kanske sammanlagt 10 gågner på ett år har hon ropat efter oss, och då bara en gång.
Nu till problemet. I måndags släppte vi damerna på sommarbete ca 1 km från stallet, och jag tänkte att det här blir ju perfekt; tar isisen till stallet och sadlar, och kan sen rida i vanliga hagen (perfekt ridbana där nu ). Meeen... På tisdagen skulle min medryttare rida, och vi åkte och hämtade isisen. Varmblodet blev som tokig, sprang sej dyngsvettig, och skriiade och skriiade. Hon ville minsann inte bli ensam! Och isisen svarade, hela vägen till stallet. Alla andra hästar i hela grannskapet svarade, så det var ett himla liv. Slutade med att ingen av oss ville rida för isisen var helgalen och försökte vända om till sommarhagen, och varmblodet som sprang längs stängslet över stock och sten. Sen dess har dom fått vara ifred, har bara varit dit och kollat dom några gånger per dag.
Är detta något man kan träna bort eller är det bättre att bara låta dom vara på sitt bete? Isisen har en rejäl tunna, borde motionera alla dar... Kanske varmblodet känner sej tryggare i den nya hagen nu efter några dagar, att hon klarar av att va själv nån timme?
Sambon föreslog att jag skulle låna en till häst, men det är ju fråga om typ en månad så det känns lite onödigt. Men en till häst kanske man kunde ha...
Jag har haft mina två ston i lite på ett år nu, en islänning 16 år som jag rider och ett varmblod 18 år som sällskap. Dom är inte jättebra kompisar men gnäggar efter varandra ibland. Ända från början har jag haft varmblodet ute i hagen medan jag ridit iväg på isisen och det har gått bra. Visst kan varmblodet vara lite orolig, men lämnar man lite hö åt henne bryr hon sej knappt. Kanske sammanlagt 10 gågner på ett år har hon ropat efter oss, och då bara en gång.
Nu till problemet. I måndags släppte vi damerna på sommarbete ca 1 km från stallet, och jag tänkte att det här blir ju perfekt; tar isisen till stallet och sadlar, och kan sen rida i vanliga hagen (perfekt ridbana där nu ). Meeen... På tisdagen skulle min medryttare rida, och vi åkte och hämtade isisen. Varmblodet blev som tokig, sprang sej dyngsvettig, och skriiade och skriiade. Hon ville minsann inte bli ensam! Och isisen svarade, hela vägen till stallet. Alla andra hästar i hela grannskapet svarade, så det var ett himla liv. Slutade med att ingen av oss ville rida för isisen var helgalen och försökte vända om till sommarhagen, och varmblodet som sprang längs stängslet över stock och sten. Sen dess har dom fått vara ifred, har bara varit dit och kollat dom några gånger per dag.
Är detta något man kan träna bort eller är det bättre att bara låta dom vara på sitt bete? Isisen har en rejäl tunna, borde motionera alla dar... Kanske varmblodet känner sej tryggare i den nya hagen nu efter några dagar, att hon klarar av att va själv nån timme?
Sambon föreslog att jag skulle låna en till häst, men det är ju fråga om typ en månad så det känns lite onödigt. Men en till häst kanske man kunde ha...