Våra pensionärer gör inte allt för mycket längre. Syrran rider/kör kanske 1 eller max 2 gånger på en vecka vintertid, just nu skrittar uppsuttet 1 gång i veckan på sommaren, hästen är en vbl travare på 23 år och i strålande form! Välmusklad och blank, går på sommarbete från början av juni till slutet av september nu med sin tant. Tanten är min vbl travare på 18 år, har använt henne mycket till ridning och körning för att hålla igång hennes rygg där hon har broskbildningar precis mellan 2 rygg/ländkotor som gör hon känslig för belastning. Det är jättebra att hon rör på sig men fick en skada i höstas när hon ramlade omkull, ett stort överben på kronbenet och det var nära att hon blev utdömd men mirakulöst så blev hon haltfri i skritt och trav för hand och fick fortsätta att leva ett drägligt hästliv. I samråd med veterinären så skulle jag prova och se vad hon klarade av så har kört hon på vårkanten vilket hon alltid har älskat, pigg och glad och mer än gärna travat (fort om hon hade fått). Tömkörde hon för första gången för instruktör i juni på böjt spår i nån annan gångart än skritt för att se hur det påverkade henne, lite stel och visade en liten rörelsestörning på det bakbenen och tiden får utvisa om det går bort eftersom hon blir mer smidig och utstretchad igen. Hon gick ändå 7 månader med smärta och tillsammans med hennes ryggskada så har det gjort henne kort i musklerna. 8 månader efter skadan fick hennes medryttare sitta upp och börja skritta ut vilket har fungerat toppen, glad häst. Men jag anser att jag väger för mycket för att sitta upp och skritta än, hon får stärka sig mer först.
Kanske aldrig blir att jag börjar rida igen mer än att skritta rakt fram i naturen ibland när lusten faller på, beroende på hur hon tar sig i tömkörningen. Men hon ser mer än nöjd ut att få gå på sin lösdrift vintertid och bli körd ibland eller gå som handhäst bakom när syster kör så då får hon fortsätta med det :-) Tanken har alltid varit att hon ska få avsluta sitt liv när gammelfarbrorn ska vandra vidare då han blir oerhört deprimerad utan henne, hon stod på box 1 månad i vinter och då slutade han mer eller mindre att äta.
Tanten mår dessutom bäst av lösdrift. Var tvungen att ha henne på box vintertid 2 år och det tog mycket på hennes kropp trots att jag och syrran kunde ordna att de kom ut innan vi började jobbet (syrran släppte ut vid 05.00 och jag vid 06.00) och in så sent som möjligt, dvs vid 21-22 tiden precis innan vi skulle göra klart för att sova själv. De vi delade stall med hade alldeles för tidigt in- och utsläpp för att passa våra hästar. De ville inte ens in vissa kvällar.
Kanske aldrig blir att jag börjar rida igen mer än att skritta rakt fram i naturen ibland när lusten faller på, beroende på hur hon tar sig i tömkörningen. Men hon ser mer än nöjd ut att få gå på sin lösdrift vintertid och bli körd ibland eller gå som handhäst bakom när syster kör så då får hon fortsätta med det :-) Tanken har alltid varit att hon ska få avsluta sitt liv när gammelfarbrorn ska vandra vidare då han blir oerhört deprimerad utan henne, hon stod på box 1 månad i vinter och då slutade han mer eller mindre att äta.
Tanten mår dessutom bäst av lösdrift. Var tvungen att ha henne på box vintertid 2 år och det tog mycket på hennes kropp trots att jag och syrran kunde ordna att de kom ut innan vi började jobbet (syrran släppte ut vid 05.00 och jag vid 06.00) och in så sent som möjligt, dvs vid 21-22 tiden precis innan vi skulle göra klart för att sova själv. De vi delade stall med hade alldeles för tidigt in- och utsläpp för att passa våra hästar. De ville inte ens in vissa kvällar.
