Sv: Ni som har blivit bra/bättre efter ryggont/diskbråck mm...
kl
Har haft ryggproblem till och från sen jag var 15 ( är 33 idag), men är den där tjuriga och envisa typen, som sällan går iväg nånstans förrän det är för sent...

Insåg allvaret i det hela när jag i vintras blev liggandes orörlig utomhus och sen fick åka ambulans till sjukan. Akutmottagningen gjorde allt de kunde för att avhjälpa smärtan där och då, sen fick jag själv tackla allmänvården för att få nån klarhet i vad det hela berodde på.
MR visade ett stort diskbråck, 4:e/5:e kotan i ländryggen. Första månaderna kunde jag knappt gå, hade väldigt mycket strålande smärta i benen och det var allmänt förjävligt. Var stundtals övertygad om att det aldrig skulle bli bra, och funderade på att sälja hästarna och börja med frimärkssamling eller knyppling istället.
MEN...
jag fick kontakt med en
bra sjukgymnast så småningom, som gav mig ovärdeliga råd och tips på övningar som både avlastade smärtan samt stärkte ryggen. Eftersom jag vet av tidigare erfarenhet att själva ridningen avhjälper mitt ryggonda, så försökte jag komma upp i sadeln så snart jag kände att jag kunde. Tog rätt lång tid innan jag vågade galoppera dock, främst för att jag var rädd för bocksprång som kunde slunga upp mig ur sadeln = dåligt.
Nu är jag igång igen, och ridningen är "inga problem". Visst har jag känningar nu med, men de kommer sig främst av monotont arbete, mycket stående och stillasittande. Ridningen (och annan motion) är istället sånt som gör att det gör mindre ont. Sjukgymnasten liknade det vid "arbete/rörelse i vila", när ryggen blir gymnastiserad av mycket skritt exempelvis. Och jag känner själv att jag mår mycket, mycket bättre sedan jag har kommit igång med ridningen ordentligt.
För min del är det istället allt annat runtomkring ridningen (mockning, hinkar, skottkärror, höbalar etc) som har ställt till det. Därför har jag inackorderat mig på ett ställe där jag slipper de bitarna. Så småningom siktar jag självklart på att klara det också, men det hade varit helt omöjligt att ha häst för mig i dagsläget om jag inte hade gjort så här. Ja, det kostar mer, men jag anser att det får vara värt det. Åtminstone just nu.
Nu hoppar jag igen, har t.o.m kunnat beta av en terrängträning utan att få mer ont än vanligt. Och det är lite där jag accepterar att vara. Så länge som ridningen inte gör att mitt tillstånd blir värre, då kör jag på.
Problemet är ibland att man tar i för mycket, och man känner det inte just där och då när man gör det. Istället är det dagen därpå som man knappt kan ta sig ur sängen. Men då plockar jag fram mitt lilla häfte med stretchövningar för ryggen, och efter 30 minuters gympa funkar jag igen. Så himla glad för det!!
Nu vet jag att jag har klarat mig ganska lindrigt undan, såtillvida att jag redan är såpass bra som jag är. Samtidigt har jag slitit ganska hårt för att försöka rehabilitera mig, så det är väl en kombination av hårt arbete och bra läkkött...
