Twihard
Trådstartare
Hej
Då jag inte har någon i min krets att vända mig till kollar jag om det finns någon på buke. Kanske blir ett långt inlägg, så ni vet
Jag misstänker att jag är aromantisk. Jag har länge funderat på varför jag inte blir kär, känner attraktion till andra eller ens någonsin haft en riktigt crush. De få tillfällen jag provat dejta har det känts konstlat och onaturligt. Även om jag i teorin tänder på sexuell närhet så var det "meh" när jag väl testat på. Det har varken känts bra eller dåligt, men mer mot "vad är detta? Hur kan folk gilla detta?" Jag har fakeat att njuta osv. Och försökt va i relationer och tänkt att "spärren släpper", dvs. Försöka lura mig själv.
Jag har trott att det kan vara dålig självkänsla, men nu inser jag att det nog är mer än så. Även om jag kan fantisera om ex sex, inser jag att den romantiska biten ofta fattas. Det finns starka emotionella band, men jag fantiserar ex. Aldrig om en blombukett. Snarare maktförskjutning etc. Alla har vi väl, om man inte är asexuell, våra fantasier tänker jag
Först trodde jag att jag var just asexuell, men ex onani är inget problem och inte fiktiv kärlek i ex. Böcker. Kan fantisera och drömma. Däremot är jag totalt ointresserad av heterosexuell romans i böcker och film. Det påverkar mig inte. Jag älskar det som kallas för m/m romaner, BL, manwa. Dvs. Romans mellan män. Att läsa och att skriva. Och som ung älskade jag twilight och Edward Cullen, men då var det nog något med det mystiska.
Jag har insett att dessa 2 typer av romanser är så långt från mig det bara går, en heterokvinna. Romans mellan gaymen eller fantasivarelser. Kan det vara ett tecken på att jag distanserar mig från mig själv och på så sätt gillar romans? Och att jag "lever ut mina fantasier" i böckerna jag skriver? Låter mina karaktärer "älska åt mig"?
Jag är 32, aldrig varit kär, fast jag "försökt" eller haft crusher på folk om de inte är 1. Fiktiva, 2. Kändisar jag aldrig lär träffa. Tycker intimitet mellan 2 personer är näst intill äckligt stundtals, kan inte begripa det. Om det inte är fiktivt/män/etc
Om ni som är aro tror att jag kan vara aromantisk, vilket spektrum tror ni då? Kan lista lite av de "symptom" jag tycker mig ha. Jag är stundtals ledsen för jag VILL bli kär och finna någon, men det sker aldrig och samtidigt är jag glad för det?
*jag älskar romaner med smut om det är gay, inte mitt eget kön
*Har aldrig varit kär
*Jag kan finna kändisar/karaktärer attraktiva, men aldrig folk jag möter irl. Ser ju om de är snygga, men bara objektivt liksom
*När folk frågar vad jag faller för hos män kan jag inte direkt svara, säger ibland att armar är sexigt
*Jag fantiserar om romans med ibland kinky inslag som dominans, men mer fokus då på sex än ex. En blombukett. Så "romans" blir mer ett emotionellt band mellan två lovers
*Jag tycker att heteroromans är meh. På film, folk på gatan osv.
*Om jag ser par gulla med varann kan jag bli motvilligt äcklad, om inte män
*De få gånger "jag haft sex" har varit meh. Inte varit torr eller så men inte heller bekväm eller orolig liksom. Snarare Apatisk. Kändes lustigt och onaturligt att bli rörd - inte alls som i fantasin.
*Att hånglas kändes äckligt och bara weird
*Min nyfikenhet kring seriöst sex kom i ung vuxen ålder men mer ordentligt efter 25. Första försök till samlag runt ålder 29
*Jag har mer kinky fantasier än gulli gull, men med starka emotionella band vad gäller tillit
*Jag gillar tanken på true love, men inget jag upplevt
*Jag är ointresserad av dejtande men gillar uppskattning - ex att bli sedd. Men blir oerhört obekväm OM det skulle ske.
Vill se om det finns fler som jag därute? Känner mig ensam i detta
Då jag inte har någon i min krets att vända mig till kollar jag om det finns någon på buke. Kanske blir ett långt inlägg, så ni vet
Jag misstänker att jag är aromantisk. Jag har länge funderat på varför jag inte blir kär, känner attraktion till andra eller ens någonsin haft en riktigt crush. De få tillfällen jag provat dejta har det känts konstlat och onaturligt. Även om jag i teorin tänder på sexuell närhet så var det "meh" när jag väl testat på. Det har varken känts bra eller dåligt, men mer mot "vad är detta? Hur kan folk gilla detta?" Jag har fakeat att njuta osv. Och försökt va i relationer och tänkt att "spärren släpper", dvs. Försöka lura mig själv.
Jag har trott att det kan vara dålig självkänsla, men nu inser jag att det nog är mer än så. Även om jag kan fantisera om ex sex, inser jag att den romantiska biten ofta fattas. Det finns starka emotionella band, men jag fantiserar ex. Aldrig om en blombukett. Snarare maktförskjutning etc. Alla har vi väl, om man inte är asexuell, våra fantasier tänker jag
Först trodde jag att jag var just asexuell, men ex onani är inget problem och inte fiktiv kärlek i ex. Böcker. Kan fantisera och drömma. Däremot är jag totalt ointresserad av heterosexuell romans i böcker och film. Det påverkar mig inte. Jag älskar det som kallas för m/m romaner, BL, manwa. Dvs. Romans mellan män. Att läsa och att skriva. Och som ung älskade jag twilight och Edward Cullen, men då var det nog något med det mystiska.
Jag har insett att dessa 2 typer av romanser är så långt från mig det bara går, en heterokvinna. Romans mellan gaymen eller fantasivarelser. Kan det vara ett tecken på att jag distanserar mig från mig själv och på så sätt gillar romans? Och att jag "lever ut mina fantasier" i böckerna jag skriver? Låter mina karaktärer "älska åt mig"?
Jag är 32, aldrig varit kär, fast jag "försökt" eller haft crusher på folk om de inte är 1. Fiktiva, 2. Kändisar jag aldrig lär träffa. Tycker intimitet mellan 2 personer är näst intill äckligt stundtals, kan inte begripa det. Om det inte är fiktivt/män/etc
Om ni som är aro tror att jag kan vara aromantisk, vilket spektrum tror ni då? Kan lista lite av de "symptom" jag tycker mig ha. Jag är stundtals ledsen för jag VILL bli kär och finna någon, men det sker aldrig och samtidigt är jag glad för det?
*jag älskar romaner med smut om det är gay, inte mitt eget kön
*Har aldrig varit kär
*Jag kan finna kändisar/karaktärer attraktiva, men aldrig folk jag möter irl. Ser ju om de är snygga, men bara objektivt liksom
*När folk frågar vad jag faller för hos män kan jag inte direkt svara, säger ibland att armar är sexigt
*Jag fantiserar om romans med ibland kinky inslag som dominans, men mer fokus då på sex än ex. En blombukett. Så "romans" blir mer ett emotionellt band mellan två lovers
*Jag tycker att heteroromans är meh. På film, folk på gatan osv.
*Om jag ser par gulla med varann kan jag bli motvilligt äcklad, om inte män
*De få gånger "jag haft sex" har varit meh. Inte varit torr eller så men inte heller bekväm eller orolig liksom. Snarare Apatisk. Kändes lustigt och onaturligt att bli rörd - inte alls som i fantasin.
*Att hånglas kändes äckligt och bara weird
*Min nyfikenhet kring seriöst sex kom i ung vuxen ålder men mer ordentligt efter 25. Första försök till samlag runt ålder 29
*Jag har mer kinky fantasier än gulli gull, men med starka emotionella band vad gäller tillit
*Jag gillar tanken på true love, men inget jag upplevt
*Jag är ointresserad av dejtande men gillar uppskattning - ex att bli sedd. Men blir oerhört obekväm OM det skulle ske.
Vill se om det finns fler som jag därute? Känner mig ensam i detta