Sv: Ni med mor- dotterhäst....
Min erfarenhet av mor-dotter hästar är urdålig. Jag har aldrig sett det verkligen fungera bra för alla parter och då har jag sett många försök under de år jag jobbade på ridskola men även privat. Antingen är hästen för stor för barnet eller så är hästen för svår.
Enda gången jag kan tänka mej att det fungerar är om dottern är i tonåren och är lång så att hon kan rida D-ponny och att mamman kan göra det med, dvs är liten och smärt som en 16 åring för något viktbärande fungerar sällan, eller att dottern är såpass lång att en stor häst fungerar.
Visserligen är ju inte alla tonåringar nätta heller så visst kan något mer viktbärande fungera men dessa hästar (tänker kallblod, fjording, irish cob) är oftast lite svårare att rida än ridskolans snälla hästar.
Det som kan fungera är om mamma är körintresserad mer än ridintresserad, då kan ett russ vara den perfekta lösningen för en mamma med en dotter på 7-8 år.
Det bästa är don efter person, små hästar till små barn och stora hästar till mammor som ska rida
Som exempel så har jag och dottern varsin ~150 cm hög häst, men jag kan/vill inte rida hennes häst och hon kan/vill inte rida min. Hästarna är så olika, min är man tvungen att rida hela tiden medans dotterns förlåter mycket mer misstag men kan när man kräver av honom. Dotterns är en riktig gentleman som tar hand om sin ryttare när det behövs medans min tog alla möjligheter till att utnyttja svagheter eller misstag, särskilt i början och med en ny ryttare hade hon säkerligen börjat om från början.
Hade jag köpt min häst till dottern så hade hon slutat rida ganska omgående för hon hade inte tyckt att det var roligt. Hon hade inte klarat av en så känslig häst som kräver så mycket i allt från hantering till ridning.
Dottern var 14 år när vi köpte hennes häst, då var hon nästan 170 cm lång. Hon hade inga tävlingsambitioner utan ville bara ha kul med sin häst. Jag ville att hästen skulle kunna "växa" med henne, dvs jag ville att han skulle ta hand om henne men ändå kunna när det gällde och kunna lämna över ledarskapet till henne när hon var mogen för det. Vi köpte den perfekta hästen för han har verkligen visat sig vara exakt det vi letade efter. Han är arab och tack vare att hans bröstkorg är så stor så ser dottern inte stor ut på honom trots att hon nu är 175 cm lång. De är ett väldigt proportionerligt ekipage.
Allt beror ju på vad man vill med sin ridning, vart man ska stå, tävlingsambitioner, storlek och kunskap hos mor och dotter osv. osv.
Vad gäller kunskap så anser jag att man ska ha grundläggande hästkunskap, man ska kunna räkna foderstat, kunna se när hästen behöver sko´s, kunna avgöra när det är dags för veterinär och kunna förklara var hästen har ont. Dvs man säger inte att hästen har ont i benet utan man säger dess rätta namn, tex att hästen är svullen över kotan eller att senskidan är svullen. Man behöver inte kunna alla latinska namn, det är inte det jag är ute efter men man ska kunna hästens delar.
Man ska också ha kunskap om hästen som fysiologisk varelse så att man kan ge sin häst de bästa förutsättningar vad gäller omvårdnad, hagar, utevistelse, ät tid, sällskap, uppstallning osv.