Alexandra_W
Trådstartare
Jag håller på att få gråa hår över damen härhemma. Hon har ingen lätt rygg till att börja med. Men sen ändras hon enormt i rörelse kontra på stallgången. Dessutom varierar rygglinjen en hel del under passet med.
På stallgången svängd rygg och överbyggt. Har lång manke, djupaste punkten långt bak samt är rätt bred "mitt på" (sadlar med för trångt under sadelkramporna funkar inte). Även känslig för tryck från ortspetsarna och vid tornutskotten (får mjuka bulor längs ryggraden då).
I arbete så varierar hon från rak eller nästan "böjd uppåt" till lite mittemellan till svängd beroende dels på vad vi gör och vad damen är på för humör (dvs vilken form vi får till)
Hon har en dressyrsadel som funkar och har på några månader musklat och ändrat sig i ryggen fint. Men det är tydligen inte meningen vi ska kunna hoppa. Som förgjort tycks det.
Sadeln jag har på prov nu är för rak för ögat på stallgången, och av avtrycken att döma sker en viss bryggning. Samtidigt kan hon jobba suveränt bra i den, utan knot. Men hästskrället fattar inte det här med att ha åsikter. Man kan klämma på henne vad som helst, och hon tuffar på så gott hon kan. Hon gnäller aldrig :/
Bäst avtryck gav Dominus. Samtidigt gav den hysteriskt punkttryck under stigläderkrampan. Stubben (oklart modell) släpper hejdlöst i arbete. Prestige GS ligger okej på stallgången, ev lite för böjd men släpper i arbete.
Nu har vi en Wellington elite hemma, med baktanken att det borde vara samma bom i den som hennes Edinburgh dressyrsadel. Det var det icke, wellingtonen är rakare. Samtidigt red jag idag ett av de bästa pass vi haft i någon hoppsadel. Men som sagt - det bryggar åtminstone tidvis av avtrycken att döma (högre tryck fram och längst bak)
Det finns ju ingen sadel som kommer ligga bra hela tiden, men vad siktar man på och hur hanterar man att det aldrig går att rida ett helt pass i precis samma form/med samma ryggengagemang?
På stallgången svängd rygg och överbyggt. Har lång manke, djupaste punkten långt bak samt är rätt bred "mitt på" (sadlar med för trångt under sadelkramporna funkar inte). Även känslig för tryck från ortspetsarna och vid tornutskotten (får mjuka bulor längs ryggraden då).
I arbete så varierar hon från rak eller nästan "böjd uppåt" till lite mittemellan till svängd beroende dels på vad vi gör och vad damen är på för humör (dvs vilken form vi får till)
Hon har en dressyrsadel som funkar och har på några månader musklat och ändrat sig i ryggen fint. Men det är tydligen inte meningen vi ska kunna hoppa. Som förgjort tycks det.
Sadeln jag har på prov nu är för rak för ögat på stallgången, och av avtrycken att döma sker en viss bryggning. Samtidigt kan hon jobba suveränt bra i den, utan knot. Men hästskrället fattar inte det här med att ha åsikter. Man kan klämma på henne vad som helst, och hon tuffar på så gott hon kan. Hon gnäller aldrig :/
Bäst avtryck gav Dominus. Samtidigt gav den hysteriskt punkttryck under stigläderkrampan. Stubben (oklart modell) släpper hejdlöst i arbete. Prestige GS ligger okej på stallgången, ev lite för böjd men släpper i arbete.
Nu har vi en Wellington elite hemma, med baktanken att det borde vara samma bom i den som hennes Edinburgh dressyrsadel. Det var det icke, wellingtonen är rakare. Samtidigt red jag idag ett av de bästa pass vi haft i någon hoppsadel. Men som sagt - det bryggar åtminstone tidvis av avtrycken att döma (högre tryck fram och längst bak)
Det finns ju ingen sadel som kommer ligga bra hela tiden, men vad siktar man på och hur hanterar man att det aldrig går att rida ett helt pass i precis samma form/med samma ryggengagemang?