Ni med flera hundrar - matkonkurrans/mataggressioner har ni problem med det?

[Alexandra_W]

Jag har lite tråkigt

Satt nyss och åt, och lät hundarna slicka av tallriken. Vilket ge gör samtidigt och med nosarna i kors ibland.

Kom då att tänka på hur vanligt/ovanligt det eg är att det är en sådan TOTAL avsaknad av aggresioner kring mat.

Lillhunden (som nu är i himlen) vaktade sin mat mot andra hundar och talade om för dem att de hade nu att välja på att sticka eller dö, och de fick besluta sig SNABBT

Men greyisarna har INGA sådana tendenser alls. De äter i bredd, de kan äta ur samma skål, de kan ligga nästan på varandra och äta ben, och stjäla ben ur munnen på varandra utan minsta lilla gruff. Spelar ingen roll om det är 'vanlig tråkig' mat eller om det är blodiga biffar, de äter utan minsta problem även ur en smal, djup bunke.

Så hur har ni dt med fler hundar? Och hur vanligt är det egentligen att det fungerar så som för mina?

 

[Welsh]

Sv: Ni med flera hundrar - matkonkurrans/mataggressioner har ni problem med det?

Har samma matskål till mina stora. De är bara matfixerade om de skulle bjudas på stek. De äter iallafall inte upp sin mat direkt vid matdags utan kan komma och äta lite när de passar dem. Som tur är så gillar valpen inte deras mat utan håller sig till sin matskål. Har aldrig varit problem med de stora. När Skrållan levde så var de 3 som kunde äta ur samma skål. Gammelhunden äter inte ur egen skål, den kan ju blivit förgiftad.........han låter de andra provsmaka först innan han äter själv :smirk: Ibland så äter Tobias med dem och de låter honom hållas även om jag inte förstår varför han tycker att torrfoder smakar gott. Han och valpen delade vattenskål häromdagen.

 

[lady_vip]

Sv: Ni med flera hundrar - matkonkurrans/mataggressioner har ni problem med det?

Min hundgrupp består av tre olika individer.

2 stycken dominanta tikar, en terrier och en labbe. Dessa två har levt ihop länge och har sina matskålar bredvid varandra, men vet precis vem som är vems. Labben kan dock tänka sig att ta från terrierns skål om hon lämnar den, vilket händer dagligen.

Min unga weimaranertik är dock egentligen en vek personlighet, men de äldre tikarna låter henne komma undan med en hel del. Hon tjyvar gärna deras mat, labbens kommer hon dock aldrig åt. Dels för att hon är en hrrm... labbe och aldrig skulle lämna maten, dels för att hon får pryl om hon försöker. Terrierns tar hon dock gärna, men när hon har lämnat skålen, annars får hon på nötet.

När det gäller tallriksputsning så är unga W oslagbar i detta, hennes glänsande teknink gör att de gamla inte ens försöker, de vill inte putsa samma som henne heller. De gamla kan dock putsa samma tallrik.

Så ja, mina hundar kör med konkurrens och dominans, men visar ingen aggression.

Så de gamla levde som dina gör nu, men tre är en för mycket tycker de...

//E

 

[Smillan]

Sv: Ni med flera hundrar - matkonkurrans/mataggressioner har ni problem med det?

jag har för bara några månader sen lyckats att mina hundar kan äta i samma rum.
Den lilla Jack Russeln flyger på den äldre å dänger upp henne så det visslade om det.
Men nu är det som sagt lungt.
Äntrligen äter dom i samma rum med ett par meter emellan.
Men jag törs inte lämna dom när dom äter.

Men jag tror det kommer bli bättre med tiden.
Nu lägger sig JR å väntar på att den andra ska bli klar.
Hon äter otroligt sakta

 

[GaurdianAngel]

Sv: Ni med flera hundrar - matkonkurrans/mataggressioner har ni problem med det?

De respekterar varann, de har varsinna matskålar och de serveras i köket. Dock är det bara kvällsmålet som de äter samtidigt, de har olika tider annars. De får sina matskålar med ca 2 m mellanrum. Inga problem.

De är lite vaktigare på köttben och annat värdefullt, men aldrig att det blir bråk. De löser det med vanligt hyfs.

 

[Tippan]

Sv: Ni med flera hundrar - matkonkurrans/mataggressioner har ni problem med det?

Jag tror att det är lite rasbundet. Mina hundar har inte ens tänk på att bråka. Inte i någon situation och ingen av de har slagits i hela sitt liv. Inte med någon annan heller.

Min kompis har tre Labradorhanar och de har aldrig slagits och de äter alltid ihop i samma "bar" fast ur olika skålar.

Vi brukar gå ut med 10 hunda och släppa de och det har aldrig varit nått problem, inte ens om det varit okända hundar med. Men direkt det kommer med nån brukshund av nått slag så är det ju kört, de ska alltid leka polis och ha sig.

 

[Alexandra_W]

Sv: Ni med flera hundrar - matkonkurrans/mataggressioner har ni problem med det?

Det kan säkert vara rasbundet, mina är ju (fd) kapplöpningsgreyhounds och de är ju sedan valpstadiet vana att vara 'många' och de MÅSTE ju funka med andra hundar hyfsat, annars blir de diskade från banan.

Det intressanta är att de inte är 'mesiga' eg, ingen av dem tar skit fråna ndra hundar, och hanen är OERHÖRT ranghög eg och den enda hund som fått pappas mördarriesen att backa och lägga ner när hon var dryg.

Ingena v mina är dock några problem med andra hundar (oavsett kön och ras) bara de beter sig som hundar ska. Vet dock inte vad de skulle göra om främmande hund försökte ta mat av dem (ingen lust att testa heller). Katterna får stjäla ilt ur skålarna med (däremot kan hanen bli grinig på dem när de hoppar trampolin ner på honom när han ligger och ska sova..)

Men just det där att de kan äta blodiga köttslamsor ur en djup bunke, ihop, utan minsta gruff eller ens sur min, och att de inte ens vaktar sina egna ben gentemot varandra fascinerar mig. Men de ärväl så säkra på att maten räcker till dem med antar jag.. SKÖNT är det iaf =)

 

[Tippan]

Sv: Ni med flera hundrar - matkonkurrans/mataggressioner har ni problem med det?

Ja absolut! De gör väl ett test innan de får börja tävla, att de ska springa med andra utan att bry sig, typ Så jag tror att mycket är selektiv avel.

Så som t.ex. Labradoren används i England så kan man slänga upp 20 hundar med förare i en kärra och så köra ut de till jaktmarkerna. Då kan man inte ha en hund som bryr sig om andra eller vill leka. Ibland är de ute och jobbar samtidigt också. De ska kunna jobba sida vid sida och acceptera att den andra hunden hittar apporter! (Jag skulle vilja se 20 Rotweilerhanar på den kärran som skumpar fram i skogen )

Nu var det länge sedan våra hundar jobbade så. För våran "gamla svenska" Labrador var ingen jaktlabrador utan det var dåtidens utst.hundar som importerades, men på nått sätt så har man lyckas behålla dessa egenskaper trots att rasen delades för länge sedan. Men det är ju ett adelsmärke för de, så det är väl något de hållit på länge.

Dock inte mer!!! Idag är det helt acceptabelt att hanarna är hanhundaggressiva. Är de bara snygga så avlas det!! Skit anser jag! Föräldrarna till mina hundar är dock väldigt trevliga hundar. Hanarna har inga problem, inte ens när det finns löptikar omkring. De börjar jobba ett par dagar när tikarna är i höglöp, sen är det lugnt.

Måste bara nämna en farbror till min äldre tik. Han slogs för första gången om en löptik med sin halvbror när han var 9½ år gammal! Vi kan bra gissa att han började att bli senil *ha ha* Det blev en oblodig utgång.

 

[Alexandra_W]

Sv: Ni med flera hundrar - matkonkurrans/mataggressioner har ni problem med det?

Ja absolut! De gör väl ett test innan de får börja tävla, att de ska springa med andra utan att bry sig, typ Så jag tror att mycket är selektiv avel..

De blir diskvalificerade på libstid efter X ggr de inte sköter sig (minns tyvärr inte hur många ggr det är men det är inte så många). Min första kappisgrey var en tvåårig hane som inte fattade varför man skulle springa efter den där jävla trasselsudden när man hade massa polare att gruffa med och försöka leka med. Han blev utkastad och relegerad ur racingskolan Mycket välstammad, alla kullsyskonen sprang så man blev tårögd men han fattade inte vitsen med det och blev diskad på livstid. Han var dock INGA problem whatsoever med andra hundar så där var det snarare leklusta och dåligt löphuvud (han hade generellt ganska låg jaktinstinkt) som var orsaken. Fast de avlar på blodslinjerna än, just för de är väldigt bra och har nedärvt sig väldigt bra.

Men skulle vissa linjer ge för många hundar som inte springer så avlar man ju inte på dem, och en individ som inte springer avlas det inte vidare på, hur bra dess blodslinjer hos ANDRA individer än varit.

Greyhounds finns ju i utställningsvaraiant och kapplöpningsvariant (där eg rasstandard eg saknas, men de är nättare, mindre och muskulösare om man förenklar det). Jag har ALDRIG mött en kappis med dåligt psyke. De är sociala, VÄNLIGA och tillgivna och aldrigs ett en som är generellt aggesiv mot andra hundar oavsett kön (sen kan det ju vara så att två individer bara inte går ihop men så är det ju alltid). Hos utställningsvarianten däremot har jag sett många med ett helt annat psyke. Dels har de tappat den här vääänligheten som tom ska vara ett kännetecken för rasen och står i rasstandarden, och dels är många av dem ganska vassa och kan vara rätt le mot andra raser..