Pansi
Trådstartare
Har nyss läst den fruktansvärda tråden om ryttarinnan som misshandlade sina hästar och började fundera för mig själv.
Ofta här på Buke läser man att folk ser andra rycka sina hästar i munnen med skarpa bett, gnaga hål med sporrar, piska sönder djuren, fodra uppåt väggarna fel och diverse andra saker.
Under mina ~12 år som aktiv hästperson har jag faktiskt nästan uteslutande bara träffat på människor som älskat och brytt sig om hästarna. De flesta har varit ödmjuka och villiga att lära sig mer, de har skött sina hästar pedantiskt och det har inte sparats på varken foder eller veterinärvård eller träningar.
Jag kan minnas 3 (tre) dåliga händelser. Som barn hade jag en elak ridlärare som kunde få för sig att piska upp hästen man satt på, hon höll i den och slog. De flesta slutade i hennes grupper, och anställningen avslutades så småningom.
En annan gång långt senare kom mina stallbarn och sa till mig att "en gubbe slog sin häst i ridhuset" Jag klev dit, och fick se honom från marken piska sin häst i ett hörn då den varit rädd och skyggat just där. Bet ihop tänderna och förklarade bestämt att han skulle ge fan i att slå sin häst framför mina elever, och att han skulle tänka över exakt hur mycket mindre rädd hästen skulle bli genom den behandlingen. Han tog sin häst och gick.
Sen har jag träffat en vidrig, vidrig hästmänniska. Hon var snäll och trevlig, men hennes häst fick aldrig gå i hagen. ALDRIG. Den kunde skada sig då. Hon red i ridhuset, 6 dagar i veckan och den hästen stod tillslut bara i boxen med matt päls och glodde. Åt dåligt, "svarade inte på tilltal" och var allmänt miserabel. Det var riktigt fruktansvärt, att se en häst sakta dö på det viset.
Men, förutom dessa händelser har jag bara upplevt bra saker, folk har vart jävliga mot varann, men hästarna har haft det bra. Så, vad säger ni andra? Är det bara hugg och slag, eller har ni också mött vackra hästmänniskor?
Edit: Kanske tråden ska vara någon annanstans, flytta gärna då!
Ofta här på Buke läser man att folk ser andra rycka sina hästar i munnen med skarpa bett, gnaga hål med sporrar, piska sönder djuren, fodra uppåt väggarna fel och diverse andra saker.
Under mina ~12 år som aktiv hästperson har jag faktiskt nästan uteslutande bara träffat på människor som älskat och brytt sig om hästarna. De flesta har varit ödmjuka och villiga att lära sig mer, de har skött sina hästar pedantiskt och det har inte sparats på varken foder eller veterinärvård eller träningar.
Jag kan minnas 3 (tre) dåliga händelser. Som barn hade jag en elak ridlärare som kunde få för sig att piska upp hästen man satt på, hon höll i den och slog. De flesta slutade i hennes grupper, och anställningen avslutades så småningom.
En annan gång långt senare kom mina stallbarn och sa till mig att "en gubbe slog sin häst i ridhuset" Jag klev dit, och fick se honom från marken piska sin häst i ett hörn då den varit rädd och skyggat just där. Bet ihop tänderna och förklarade bestämt att han skulle ge fan i att slå sin häst framför mina elever, och att han skulle tänka över exakt hur mycket mindre rädd hästen skulle bli genom den behandlingen. Han tog sin häst och gick.
Sen har jag träffat en vidrig, vidrig hästmänniska. Hon var snäll och trevlig, men hennes häst fick aldrig gå i hagen. ALDRIG. Den kunde skada sig då. Hon red i ridhuset, 6 dagar i veckan och den hästen stod tillslut bara i boxen med matt päls och glodde. Åt dåligt, "svarade inte på tilltal" och var allmänt miserabel. Det var riktigt fruktansvärt, att se en häst sakta dö på det viset.
Men, förutom dessa händelser har jag bara upplevt bra saker, folk har vart jävliga mot varann, men hästarna har haft det bra. Så, vad säger ni andra? Är det bara hugg och slag, eller har ni också mött vackra hästmänniskor?
Edit: Kanske tråden ska vara någon annanstans, flytta gärna då!
