Jag menade aldrig att alla ALLTID ska kunna få vård så snabbt för åkommor som inte kräver det. Däremot tycker jag att man vid allvarliga tillstånd bör kunna få vård inom den tidsrymden, även om man inte bor i Stockholms innerstad. Det innebär i praktiken 1,5 h för veterinären att avsluta det hen håller på med, och 2,5 h körtid. Alternativt att granndistriktet kör dit, om veterinären absolut inte har möjlighet att komma ifrån. Tittar man på en karta över DVs verksamhet är det inte orimligt för den absoluta majoriteten av Sveriges djurägare, förutsatt att man kan hålla befintliga stationer bemannade. Det är alltså inte någon gigantisk utökning jag eftersöker, utan att kunna behålla nuvarande tillgänglighet fast med hållbara arbetsvillkor (vilket i och för sig ökar tillgängligheten, eftersom veterinären i artikeln antagligen kunnat åka ut om hen hade fått vara ledig och sova innan arbetspasset..).
Att det inte bär sig ekonomiskt att hålla beredskap för stordjur med rimliga arbetsvillkor är ju inte något unikt för norra Lappland, utan gäller hela Sverige. Hur tänker du i praktiken att djurskyddet ska upprätthållas till icke transportabla djur som blir sjuka utanför kontorstid?