Jag tycker inte om ordet "häftigt" när djur plågas. Det ordet och kommentaren "vad de väsnas" gjorde mig irriterad. Klart att skatorna väsnades när någon tar ungen! Skulle nån ta min unge skulle jag också väsnas!
Vilda djur måste äta, men det betyder inte att jag tycker om det eller att jag tycker att det är häftigt. För det tycker inte jag att det är. Jag tycker att folk är trista; det är häftigt när en rovfågel tar en skata, men när en varg tar ett får eller ett föl då jävla ska den utrotas. Vad fasen, måste inte vargen äta? Hade inte ni hellre tagit ett tillgängligt får istället för ett snabbt rådjur om ni varit varg? Vargen måste äta! Det är ju så naturen och det vilda är, eller är det inte så ni reagerar?
Min mamma har en Kungsboa på 2,5 meter som hon matar med levande råttor. Ibland tittar några på när hon slänger (ja hon slänger) in råttan och ser när ormen fångar den och kramar den så den skriker och ögonen nästan ploppar ur skallen och man ser också när hon äter den att den sprattlar med bakbenen halvvägs nere i gapet. Hur kan man tycka att det är något annat än djurplågeri egentligen? De flesta reagerar dock med att de tycker att det är hemskt och anser att ormen borde få död föda. Varför? Ormen måste äta, det är så de gör? Hur kan man anse det ena men inte det andra? Jag anser att det är hemskt och jag har skällt på mamma. Jag avskyr ormen, har alltid avskyr ormar, de är faktiskt äckliga och djurplågare på det viset de äter och fångar djur. Så ofantligt obehagliga så det inte finns. Jag är mer rädd för en orm än en varg, det är då säkert.
Vad är det för fel att hjälpa ett djur i klorna på något annat om man kan? Harungen blev inte rovfågelns mat den gången, rovfågeln led inte utan hittade mat rätt kvickt efter, men det såg eller hörde inte jag. Jag slapp höra det förtvivlande skriket från ett litet djur i klorna på annat, jag slapp lida med det. Ja, jag blundar för det ibland, jag vill inte se eller uppleva det intill mig, för det gör ont i mitt hjärta att se och höra. Jag är en hemsk människa som lider med djuren som blir nåns mat. För att jag inte tycker att den biten i det vilda är häftigt.
Jag har räddat mer än en igelkott som har skador, tvättat rent sår, matat och pysslat om och släppt ut när de är så bra att de klarar sig.
Harungen klarade sig inte tyvärr, skadorna var för stora, och jag led så med ungens mamma som var framme i trädgården och letade efter sin unge. Tänk att förlora sitt barn så! Jag la ut ungen till henne sedan så hon fick se den och veta att den inte levde.
När min man körde på en hare fick jag honom att stanna så att jag kunde undersöka haren så den verkligen var död och inte låg och led på vägen. Den var inte död utan jag kände hjärtat slå och lämnade inte den förrän det slutade slå och den var död. Då la jag den i gräset i kanten så ingen skulle köra över den. Är det verkligen så hemskt?
Jag skulle inte gå emellan när ett lo tar ett rådjur då jag hade kunnat hotas där, jag hade inte vågat. Jag hade dock inte tyckt det var häftigt och jag hade inte velat ha det på bild. Jag hade skrämt bort en varg som hotar får i en hage oavsett vems hage det varit. Det är inte fel av rovdjuren, men det betyder inte att jag inte vill försöka rädda just det livet som är i fara. I det stora hela spelar det ingen som helst roll eftersom rovdjuren bara tar någon annan till middag när jag inte ser. Det är okej. Men inte häftigt. Inte det minsta häftigt att se djur lida och höra det gråta.
Häftigt däreot är det att se rävungar leka på grusvägen tidigt på morgonen. 5 ungar so skuttar över diket i rask takt fram och tillbaka, slänger sig över varandra och turas om att brottas. Det kallar jag häftigt. Häftigt är det att se en flock vildsvin på 15 djur gå över vägen och se det första svinet stanna vid kanten och vänta in det sista och sedan smita i väg det också. Det är häftigt att se när rådjur/hjortar (vi har flest hjortar här men jag kan inte se skillnad om jag inte har en av varje bredvid mig) går över vägen med sina ungar, den vuxna står vid kanten och väntar till bebisen och den andra är över. Det är häftigt att se när de äri trädgården och äter äpplen från mitt träd. Det är häftigt att höra fågelkvitter, hackspetten, rävarnas och rådjurens skällande. Det är häftigt att se att hararna har stormöte på åkern på morgonen, eller en rovfågel sittande på grannens postlåda och titta ut över världen. För att inte säga ugglan som satt på vägen en stund och kikade på mig.
Detta är ofantligt häftigt. Matbiten är inte häftigt men ett nödvändigt ont.
Jag och barnen tittar på SOS Vilda Djur som går på barnkanalen på barntvtid. Vi ser lyckligt på när djuren räddas och antingen får hjälp att somna in eller vård så att de kan släppas ut i det fria igen.
Det är häftigt.
Jag ber om ursäkt för att jag reagerade skarpt, men jag har så svårt för att förstå att man kan tycka att det är häftigt när djur plågas oavsett om det plågas av annat djur i syfte att överleva eller av en människa i ren jävelskap. Det är ett nödvändigt ont för djuren att äta, men inte häftigt.
