evis
Trådstartare
Jag är ensamförälder med min lilltjej och tog examen nu i juni. Det är svårt att få jobb som sjukgymnast och nu har jag fått ett vikariat hos min brukare som jag jobbat extra hos. Jättefint att få jobba hos henne och det känns skönt att inte behöva ta "vilket jobb som helst", men schemat är ett mörker för mej som ensamstående förälder. Det är en tjänst på 92% och de flesta pass är mycket långa, ca 10-12 h. Oftast från morgon till kväll. Vissa veckor jobbar jag alla 7 dagarna, andra veckor jobbar jag bara ett par.
Ja ni ser ju, hur kul det kommer bli. Visserligen gillar jag tanken på att ha mycket hel-lediga dagar tillsammans med Lo, men det känns väldigt stressigt att tänka på hennes omvårdnad de dagar då jag är borta hela dagarna. Vid en snabb googling ser jag att det finns en nattöppen förskola här där jag bor, och det är ju gott att veta. Men det känns rätt dåligt att hon vissa veckor ska spendera hela sin vakna tid med "främmande" människor. Såpass att jag blir jätteledsen vid tanken, av stressen, jag måste ha ett jobb ju.
Jag har absolut folk runtomkring mej som kan hjälpa till, men det är en rätt stor stressfaktor att hela tiden vara så beroende av folks välvilja och det är svårt rent praktiskt att lösa det. Det kommer bli ett jäkla pusslande, och jag vet inte hur bra det blir för Lo i slutändan.
Men hur har andra ensamföräldrar med jobb som kräver obekväma tider, gjort? Hur har det funkat? Jag menar, alla ensamföräldar klarar det ju, då borde väl jag också få ihop det på nåt bra sätt.
Ja ni ser ju, hur kul det kommer bli. Visserligen gillar jag tanken på att ha mycket hel-lediga dagar tillsammans med Lo, men det känns väldigt stressigt att tänka på hennes omvårdnad de dagar då jag är borta hela dagarna. Vid en snabb googling ser jag att det finns en nattöppen förskola här där jag bor, och det är ju gott att veta. Men det känns rätt dåligt att hon vissa veckor ska spendera hela sin vakna tid med "främmande" människor. Såpass att jag blir jätteledsen vid tanken, av stressen, jag måste ha ett jobb ju.
Jag har absolut folk runtomkring mej som kan hjälpa till, men det är en rätt stor stressfaktor att hela tiden vara så beroende av folks välvilja och det är svårt rent praktiskt att lösa det. Det kommer bli ett jäkla pusslande, och jag vet inte hur bra det blir för Lo i slutändan.
Men hur har andra ensamföräldrar med jobb som kräver obekväma tider, gjort? Hur har det funkat? Jag menar, alla ensamföräldar klarar det ju, då borde väl jag också få ihop det på nåt bra sätt.