Narcissisters partiella "godhet"

[sjoberga]

För att inte defokusera en annan tråd fortsätter jag min fundering i en ny tråd.

I en annan tråd diskuterades det att personer som kontrollerar, mordhotar och manipulerar närstående ofta är partiellt "goda". Fritt citerat "20% god även om resten är vidrigt."

Min uppfattning/världsbild är en helt annan.

Hela syftet med "godheten" är att kontrollera. Att skapa förutsättningar för egen tillfredsställelse. Jag skulle nog vilja säga att riktigt framgångsrika narcissister är närapå 100% "goda" i starten av en ny relation. Skulle de agera annorlunda, kan de likväl vara farliga för omgivningen, men skulle inte lyckas särskilt väl att terrorisera sina medmänniskor genom att långsamt börja kontrollera och manipulera deras vardag och bryta ned deras förmågor och deras självkänsla.

För mig har det ingenting alls med godhet att göra (fast det är ändå i princip helt omöjligt att skilja från just det - det är själva syftet). Syftet är redan från sekund NOLL att tillfredsställa egna behov på andras bekostnad. Om det inte handlar om den promille som är patologiskt schizofrena, där det är möjligt att kombinera. Livsfarligt likväl.

Jag tycker till exempel inte att pedofiler är 80% goda för att de bjuder barn på godis, pengar och bio och är allmänt snälla mot dem just 80% av tiden, eftersom syftet hela tiden är att förbereda olika typer av övergrepp på 20% av tiden. Det finns inget uns av godhet i den ekvationen.

Eller att vuxna män som bjuder tonåringar på presenter, lokal, sprit och cigaretter för fina fester för att sedan försöka sexuellt ofreda dem när de är halvt medvetslösa, har något uns av godhet.

Jag har dock begränsade erfarenheter på området - levt med narcissistisk förälder (men helt utan våldsamheter) utan det handlade "bara" om ett komplett ointresse för allting annat än den egna personen och egna intressen. Har sett många trasigheter i min närhet också.

Det finns mängder av obesvarade definitionsfrågor i resonemanget, men jag är intresserad av andras åsikter i ämnet.

 

[mandalaki]

Mängder av obesvarade definitionsfrågor var det ja. Jag vet inte var narcissisten kom ifrån, finns det något som säger att kontrollerande män är narcissister - eller tvärtom?

Vet heller inte om förlängningen av narcissism är schizofreni. Eller om det är ondska som är narcissistens problem.

Vad jag kan hålla med om är dock att om en person använder ”godhet” för att snärja en annan så är det inte gott. Typ.

 

[Petruska]

Jag är lite obekväm med termen narcissist. Den används ju populärt/ovetenskapligt lite hursomhelst, på ett sätt som samtidigt gör något slags anspråk på att vara kopplat till vetenskap. Narcissistisk personlighetsstörning är vad jag förstår inte heller en självklar egen diagnos?

Men bortsett från det så är det inte uppenbart för mig att de personer som med någon rimlighet omtalas som narcissister är farliga, annat än för hjärtat hos de som råkar falla för dem eller ha dem i familjen.

Om vi utgår från det som den här tråden är en spin-off på, så är jag helt enig med dig. De åtgärder som en kontrollerande person vidtar för att hålla sitt objekt (ja, objekt, inte subjekt från den kontrollerande persons vinkel sett) kvar hos sig - alltså beteenden som kan se ut som kärlek och vänskap - har ingenting med "godhet" att göra. "Objektet" kan så klart uppleva det som godhet, men det betyder inte att det handlar om godhet.

Men jag vet inte om den där sortens svartsjuka och kontrollerande och inte helt sällan våldsamma män (ofta män om vi pratar om sk kärleksrelationer), är just narcissistiska? Påfallande lättkränkta verkar de ju vara.

 

[sjoberga]

Jag är lite obekväm med termen narcissist. Den används ju populärt/ovetenskapligt lite hursomhelst, på ett sätt som samtidigt gör något slags anspråk på att vara kopplat till vetenskap. Narcissistisk personlighetsstörning är vad jag förstår inte heller en självklar egen diagnos?

Men bortsett från det så är det inte uppenbart för mig att de personer som med någon rimlighet omtalas som narcissister är farliga, annat än för hjärtat hos de som råkar falla för dem eller ha dem i familjen.

Om vi utgår från det som den här tråden är en spin-off på, så är jag helt enig med dig. De åtgärder som en kontrollerande person vidtar för att hålla sitt objekt (ja, objekt, inte subjekt från den kontrollerande persons vinkel sett) kvar hos sig - alltså beteenden som kan se ut som kärlek och vänskap - har ingenting med "godhet" att göra. "Objektet" kan så klart uppleva det som godhet, men det betyder inte att det handlar om godhet.

Men jag vet inte om den där sortens svartsjuka och kontrollerande och inte helt sällan våldsamma män (ofta män om vi pratar om sk kärleksrelationer), är just narcissistiska? Påfallande lättkränkta verkar de ju vara.

Jag håller med både dig och @mandalaki - det svajar friskt i mitt inledningsinlägg, inte särskilt konsekvent eller underbyggt. Och min kunskap kan inte anses vara tillräcklig för att diskutera det annat än på "populär" nivå.

Narcissism är definitivt kopplat till det jag menar - men det är ingen entydig eller helgjuten eller för den delen hel koppling, men någonstans hittar jag ändå det jag menar i många av de kriterier som finns för det:
"

1. Har överdrivna känslor av att vara viktig och betydande
2. Fantiserar ofta om till exempel rikedom, framgång, makt eller kärlek
3. Anser att den bara ska umgås med eller associera sig med viktiga personer eftersom den själv är så viktig
4. Har ett överdrivet behov av beundran
5. Har orealistiska uppfattningar om sina egna rättigheter – exempelvis förväntar sig personen ofta den bästa behandlingen när denne söker sådan
6. Utnyttjar andra för att uppnå sina mål
7. Saknar eller har bristande empati
8. Tror att andra är avundsjuka på denne, men kan också själv vara avundsjuk på andra
9. Beter sig högfärdigt eller arrogant.

"
från Wikipedia.

(Min användning av ordet schizofreni var en fri fundering kring en möjlighet i att faktiskt kombinera godhet och ondska i en persons handlingar)

 

[Badger]

För att inte defokusera en annan tråd fortsätter jag min fundering i en ny tråd.

I en annan tråd diskuterades det att personer som kontrollerar, mordhotar och manipulerar närstående ofta är partiellt "goda". Fritt citerat "20% god även om resten är vidrigt."

Min uppfattning/världsbild är en helt annan.

Hela syftet med "godheten" är att kontrollera. Att skapa förutsättningar för egen tillfredsställelse. Jag skulle nog vilja säga att riktigt framgångsrika narcissister är närapå 100% "goda" i starten av en ny relation. Skulle de agera annorlunda, kan de likväl vara farliga för omgivningen, men skulle inte lyckas särskilt väl att terrorisera sina medmänniskor genom att långsamt börja kontrollera och manipulera deras vardag och bryta ned deras förmågor och deras självkänsla.

För mig har det ingenting alls med godhet att göra (fast det är ändå i princip helt omöjligt att skilja från just det - det är själva syftet). Syftet är redan från sekund NOLL att tillfredsställa egna behov på andras bekostnad. Om det inte handlar om den promille som är patologiskt schizofrena, där det är möjligt att kombinera. Livsfarligt likväl.

Jag tycker till exempel inte att pedofiler är 80% goda för att de bjuder barn på godis, pengar och bio och är allmänt snälla mot dem just 80% av tiden, eftersom syftet hela tiden är att förbereda olika typer av övergrepp på 20% av tiden. Det finns inget uns av godhet i den ekvationen.

Eller att vuxna män som bjuder tonåringar på presenter, lokal, sprit och cigaretter för fina fester för att sedan försöka sexuellt ofreda dem när de är halvt medvetslösa, har något uns av godhet.

Jag har dock begränsade erfarenheter på området - levt med narcissistisk förälder (men helt utan våldsamheter) utan det handlade "bara" om ett komplett ointresse för allting annat än den egna personen och egna intressen. Har sett många trasigheter i min närhet också.

Det finns mängder av obesvarade definitionsfrågor i resonemanget, men jag är intresserad av andras åsikter i ämnet.

Jag har inga erfarenheter alls men ibland har jag en känsla av att en väldigt stor andel onda människor faktiskt tror att de är goda hela tiden. Sedan finns såklart onda genom själviskhet också, men frågan är om de är medvetet själviska? Eller bara inte tycker de andra räknas.

 

[Petruska]

Jag har inga erfarenheter alls men ibland har jag en känsla av att en väldigt stor andel onda människor faktiskt tror att de är goda hela tiden. Sedan finns såklart onda genom själviskhet också, men frågan är om de är medvetet själviska? Eller bara inte tycker de andra räknas.

Alltså, jag tror nästan inte ens att de män som verkligen misshandlar sina sambos, själva förstår sig som onda. Jag tror att de snarare ser "sina" kvinnor som väldigt krävande.

 

[sjoberga]

Jag har inga erfarenheter alls men ibland har jag en känsla av att en väldigt stor andel onda människor faktiskt tror att de är goda hela tiden. Sedan finns såklart onda genom själviskhet också, men frågan är om de är medvetet själviska? Eller bara inte tycker de andra räknas.

Jag är nog inne på, efter @Petruska och @mandalaki :s inlägg, att jag snavade och snubblade lite i (minst) två olika ganska oberoende dimensioner i trådstarten.

Men det handlade inte så mycket om självuppfattningen utan om den uppfattning andra personer får av en person som gör typiskt "goda" och typiskt "onda" handlingar i en mix. Det där "det var ju ändå riktigt bra ett tag i början" eller "det är bra emellan det vidriga" som för mig istället blir "jävlar, vad utstuderat ont att dra den långa, planerade manipulationen och vara uthållig i den."

De flesta människor uppfattar sig nog som rationella och goda - för till exempel en narcissist är det nog nära definitionen av "gott" att varje ansträngning bidrar till den egna tillfredsställelsen på något sätt. Och antingen helt utan intresse eller faktiskt "ont" att någon annan blir tillfredsställd om man inte ens kan se eller känna in hur det gynnar en själv, på kort eller lång sikt.

 

[Exile]

Vad "godhet" är är ju en högst filosofisk fråga egentligen.

De finns t.ex de som skänker till välgörenhet och är väldigt duktiga på att "skryta" om det, det framstår som minst lika viktigt att alla andra vet hur goda de är som handlingen i sig. Men ser man det från andra hållet så är det ju så att pengarna kommer in i vilket fall, ändamålet är gott oavsett hur givaren beter sig kring det.

Jag tror det är ganska ofta vi gör saker med ett syfte, inte enbart såklart men kanske lite? Jag kanske känner att jag verkligen skulle behöva en massage ikväll så jag bestämmer mig för att laga en extra fin middag till min partner, delvis för att öka mina chanser till den där massagen men främst såklart för att jag älskar honom och vill göra något fint man lever ju i en sorts symbios där man både ger och tar (och har glädje av båda).

"Godhet" är ju en enorm gråskala egentligen.

 

[kryddelydd]

För att inte defokusera en annan tråd fortsätter jag min fundering i en ny tråd.

I en annan tråd diskuterades det att personer som kontrollerar, mordhotar och manipulerar närstående ofta är partiellt "goda". Fritt citerat "20% god även om resten är vidrigt."

Min uppfattning/världsbild är en helt annan.

Hela syftet med "godheten" är att kontrollera. Att skapa förutsättningar för egen tillfredsställelse. Jag skulle nog vilja säga att riktigt framgångsrika narcissister är närapå 100% "goda" i starten av en ny relation. Skulle de agera annorlunda, kan de likväl vara farliga för omgivningen, men skulle inte lyckas särskilt väl att terrorisera sina medmänniskor genom att långsamt börja kontrollera och manipulera deras vardag och bryta ned deras förmågor och deras självkänsla.

För mig har det ingenting alls med godhet att göra (fast det är ändå i princip helt omöjligt att skilja från just det - det är själva syftet). Syftet är redan från sekund NOLL att tillfredsställa egna behov på andras bekostnad. Om det inte handlar om den promille som är patologiskt schizofrena, där det är möjligt att kombinera. Livsfarligt likväl.

Jag tycker till exempel inte att pedofiler är 80% goda för att de bjuder barn på godis, pengar och bio och är allmänt snälla mot dem just 80% av tiden, eftersom syftet hela tiden är att förbereda olika typer av övergrepp på 20% av tiden. Det finns inget uns av godhet i den ekvationen.

Eller att vuxna män som bjuder tonåringar på presenter, lokal, sprit och cigaretter för fina fester för att sedan försöka sexuellt ofreda dem när de är halvt medvetslösa, har något uns av godhet.

Jag har dock begränsade erfarenheter på området - levt med narcissistisk förälder (men helt utan våldsamheter) utan det handlade "bara" om ett komplett ointresse för allting annat än den egna personen och egna intressen. Har sett många trasigheter i min närhet också.

Det finns mängder av obesvarade definitionsfrågor i resonemanget, men jag är intresserad av andras åsikter i ämnet.

Vad underbart med en tråd som handlar om ondska och godhet!!!

Med risk att förstöra tråden: @Exile är inne på något intressant: vad är godhet och vad är ondska?

Behöver det finnas en ond avsikt för att en handling ska definieras som ond?
Ibland ja, ibland inte, kan jag tänka: vissa handlingar kan nog alltid ses som ondska (sexuella övergrepp eller misshandel exempelvis) medan andra kanske inte fungerar på det sättet.
Till exempel: man kör på en människa. Det gav ett ont resultat men handlingen "att köra på en människa" behöver inte alltid vara ond eftersom det nog ändå oftast handlar om olyckshändelser.

Samma sak med godhet - vad är det för något?
En handling som görs egentligen för att man själv har något slags positivt ut av den; kan den ses som god eller är den eventuellt lite ond om avsikten var att själv få något positivt ut även om resultatet var gott?
Exemplet som Exile gav, duger utmärkt här. Var den goda middagen till partnern en god eller en ond handling???
Att ge till välgörenhet för att kunna klappa sig själv lite på axeln: är det en god eller egentligen lite ond handling?

 

[Badger]

Vad underbart med en tråd som handlar om ondska och godhet!!!

Med risk att förstöra tråden: @Exile är inne på något intressant: vad är godhet och vad är ondska?

Behöver det finnas en ond avsikt för att en handling ska definieras som ond?
Ibland ja, ibland inte, kan jag tänka: vissa handlingar kan nog alltid ses som ondska (sexuella övergrepp eller misshandel exempelvis) medan andra kanske inte fungerar på det sättet.
Till exempel: man kör på en människa. Det gav ett ont resultat men handlingen "att köra på en människa" behöver inte alltid vara ond eftersom det nog ändå oftast handlar om olyckshändelser.

Samma sak med godhet - vad är det för något?
En handling som görs egentligen för att man själv har något slags positivt ut av den; kan den ses som god eller är den eventuellt lite ond om avsikten var att själv få något positivt ut även om resultatet var gott?
Exemplet som Exile gav, duger utmärkt här. Var den goda middagen till partnern en god eller en ond handling???
Att ge till välgörenhet för att kunna klappa sig själv lite på axeln: är det en god eller egentligen lite ond handling?

Jag tycker det är jättespännande att reflektera över. Speciellt efter att ha sett mycket barnfilm med "ondingar" eller läst enklare fantasy. Ondingen är ju ibland så härligt mer eller mindre medvetet ond. Från dra odöda soldater ur en gryta till ändamålen helgar medlen. (Jag älskar fantasy och det finns mängder av grå självklart! alla varianter finns, men nu funderade jag över denna.) Till Lego Nexo Nights jokeronding som är medvetet elak för att folk skrattade åt honom på ett party och han hittade en elak bok med söta studsande elddemoner.

Men tänker man på verkligheten hur ofta tänker en diktator att han är ond? Tex Pol Pot, han tyckte rimligen inte att han var ond? Kanske han tyckte att han var god? (de har tydligen än idag fortfarande problem med att få ihop utbildningsväsendet)

 

[Badger]

Vad underbart med en tråd som handlar om ondska och godhet!!!

Med risk att förstöra tråden: @Exile är inne på något intressant: vad är godhet och vad är ondska?

Behöver det finnas en ond avsikt för att en handling ska definieras som ond?
Ibland ja, ibland inte, kan jag tänka: vissa handlingar kan nog alltid ses som ondska (sexuella övergrepp eller misshandel exempelvis) medan andra kanske inte fungerar på det sättet.
Till exempel: man kör på en människa. Det gav ett ont resultat men handlingen "att köra på en människa" behöver inte alltid vara ond eftersom det nog ändå oftast handlar om olyckshändelser.

Samma sak med godhet - vad är det för något?
En handling som görs egentligen för att man själv har något slags positivt ut av den; kan den ses som god eller är den eventuellt lite ond om avsikten var att själv få något positivt ut även om resultatet var gott?
Exemplet som Exile gav, duger utmärkt här. Var den goda middagen till partnern en god eller en ond handling???
Att ge till välgörenhet för att kunna klappa sig själv lite på axeln: är det en god eller egentligen lite ond handling?

Så justja jag glömde. Jag tycker helt enkelt inte att det behövs en ond avsikt i förövarens egna ögon för att en handling ska definieras som ond.

Om det krävdes skulle terrorister praktiskt taget aldrig vara onda. De har ju alltid goda avsikter med sina handlingar. Tex RAF ville ju påverka samhället i en i deras syn god riktning och mördade därför 34 människor. Isis vill ha ett fint samhälle för sin gud och har ju avverkat ännu fler. Så har vi inkvisitionen som ville rädda världen från häxor och hedningar. De tyckte inte att de var onda tror jag.

Ett ändamålen helgar medlen verkar vara lite av en gemensam nämnare här.

Om man inte kan definiera fanatism som ont i sig. Vilket det nog är kanske. Då kan man vara medveten om sin fanatism och därmed om sin ondska?

 

[kryddelydd]

Så justja jag glömde. Jag tycker helt enkelt inte att det behövs en ond avsikt i förövarens egna ögon för att en handling ska definieras som ond.

Om det krävdes skulle terrorister praktiskt taget aldrig vara onda. De har ju alltid goda avsikter med sina handlingar. Tex RAF ville ju påverka samhället i en i deras syn god riktning och mördade därför 34 människor. Isis vill ha ett fint samhälle för sin gud och har ju avverkat ännu fler. Så har vi inkvisitionen som ville rädda världen från häxor och hedningar. De tyckte inte att de var onda tror jag.

Ett ändamålen helgar medlen verkar vara lite av en gemensam nämnare här.

Om man inte kan definiera fanatism som ont i sig. Vilket det nog är kanske. Då kan man vara medveten om sin fanatism och därmed om sin ondska?

Intressanta tankar!

Jag tycker inte heller att ond avsikt behövs för att en handling ska kunna definieras som ond - men för en del onda handlingar behövs kanske ett sådant rekvisit?
Eller aldrig?

En handling kan ju bli väldigt ond trots goda föresatser - om man ser till resultatet.

Goda handlingar, då?

Fanatism är nog alltid dåligt/ont, tror jag. För jag har svårt att se att personer som är fanatiska i en religion eller annat (tänker nu på vissa djurrättsaktivister) faktiskt lyckas undvika att bli onda.
Fanatiska djurrättsaktivister tycker sig handla utifrån godhet (mot djuren) men deras handlingar kan oftast bli onda både mot människor och djur (djuren fryser och svälter ihjäl men gjorde det åtminstone lyckliga i frihet - heller hur det nu var med lyckan).
Eller?

 

[kryddelydd]

Men tänker man på verkligheten hur ofta tänker en diktator att han är ond? Tex Pol Pot, han tyckte rimligen inte att han var ond? Kanske han tyckte att han var god? (de har tydligen än idag fortfarande problem med att få ihop utbildningsväsendet)

Nej, diktatorn tänker nog oftast inte att han är ond. Hitler var ju helt övertygad om att han hade rätt i sin antisemitism.
Stalin tyckte nog inte att han var ond - men jag är ärligt talat inte säker på att han var lika fanatisk i sin uppfattning som Hitler.
Det verkar ha varit olika "riktningar" på deras ondska (nu blir det svårt att formulera mina tankar men jag gör ett försök: Hitler trodde fanatiskt på arier, Lebensraum, judar som en lägre stående ras (och antisemitismen var väldigt utbredd redan innan Hitler kommit till makten; i många av länderna rensades det friskt alldeles oavsett Hitler) på ett nästan religiöst fanatiskt sätt.

Stalin: jo, han trodde kanske på kommunismen. Men framför allt tror jag att han ville vara ledaren, nummer ett, och ohotad. Rätt mycket svinn fick man räkna med - och det blev olika grupper som rensades ut beroende på dagsform höll jag på att säga. Mycket mer slumpartat vilka som hamnade i skottlinjen - och vilka som skonades.
Exempelvis att de flesta relativt dugliga officerare hade rensats ut under 30-talet så det var väldigt få kvar vid tiden för "Stora fosterländska kriget".
Utrensningar delvis av ekonomiska skäl - men kanske framför allt för maktpolitik som kulak-utrensningen som trots allt drabbade något slags ekonomiskt mellanskikt.

Men det var nog inte meningen att den här tråden ska kapas av jämförelser mellan olika tyranniska diktatorer i och för sig.

Kanske den "småskaliga" vardagsondskan och -godheten hos vanliga Svensson är väl så intressant?

 

[Badger]

Intressanta tankar!

Jag tycker inte heller att ond avsikt behövs för att en handling ska kunna definieras som ond - men för en del onda handlingar behövs kanske ett sådant rekvisit?
Eller aldrig?

En handling kan ju bli väldigt ond trots goda föresatser - om man ser till resultatet.

Goda handlingar, då?

Fanatism är nog alltid dåligt/ont, tror jag. För jag har svårt att se att personer som är fanatiska i en religion eller annat (tänker nu på vissa djurrättsaktivister) faktiskt lyckas undvika att bli onda.
Fanatiska djurrättsaktivister tycker sig handla utifrån godhet (mot djuren) men deras handlingar kan oftast bli onda både mot människor och djur (djuren fryser och svälter ihjäl men gjorde det åtminstone lyckliga i frihet - heller hur det nu var med lyckan).
Eller?

Jag tror absolut jag håller med om fanatism, det verkar alltid gå åt helskotta. Men någon kanske har något exempel på en god fanatiker? Jag tänker tex iofs på om man är en fanatisk munk/nunna för valfri religion och detta tar sig uttryck i att man gör sig själv till en utsvulten mumie i en grotta så drabbar det ju ingen annan. Om man är fanatisk plastsamlare i världshaven så är ju det fantastiskt?

Goda handlingar, svårt. Om ett företag för att minska sina koldioxidskatter bygger om och släpper ut mindre är det ju på något vis ändå gott, för omgivningen även om kanske tanken var girig? Likaså om något företag vill ge de anställda goda villkor för att de inte ska bli sjuka utan jobba bättre? Eller om ett landsting bestämmer sig för att sluta flyga och ta tåget för att folk ska tycka om dem. Är det goda eller onda handlingar? Det blir ju som den där middagen.

Många tycker ju att det är onda handlingar? tex att forska fram läkemedel för att få pengar anses ju borderline ont av många nuförtiden? Är han sponsrad av läkemedelsföretagen?

Det känns som så ofta att goda handlingar med ett gott syfte verkar gå åt helskotta (jmf hjälporganisation gräver arsenikbrunnar) medan många "onda" giriga handlingar verkar falla ganska bra tillrätta att det blir jättesvårt.

 

[Badger]

Nej, diktatorn tänker nog oftast inte att han är ond. Hitler var ju helt övertygad om att han hade rätt i sin antisemitism.
Stalin tyckte nog inte att han var ond - men jag är ärligt talat inte säker på att han var lika fanatisk i sin uppfattning som Hitler.
Det verkar ha varit olika "riktningar" på deras ondska (nu blir det svårt att formulera mina tankar men jag gör ett försök: Hitler trodde fanatiskt på arier, Lebensraum, judar som en lägre stående ras (och antisemitismen var väldigt utbredd redan innan Hitler kommit till makten; i många av länderna rensades det friskt alldeles oavsett Hitler) på ett nästan religiöst fanatiskt sätt.

Stalin: jo, han trodde kanske på kommunismen. Men framför allt tror jag att han ville vara ledaren, nummer ett, och ohotad. Rätt mycket svinn fick man räkna med - och det blev olika grupper som rensades ut beroende på dagsform höll jag på att säga. Mycket mer slumpartat vilka som hamnade i skottlinjen - och vilka som skonades.
Exempelvis att de flesta relativt dugliga officerare hade rensats ut under 30-talet så det var väldigt få kvar vid tiden för "Stora fosterländska kriget".
Utrensningar delvis av ekonomiska skäl - men kanske framför allt för maktpolitik som kulak-utrensningen som trots allt drabbade något slags ekonomiskt mellanskikt.

Men det var nog inte meningen att den här tråden ska kapas av jämförelser mellan olika tyranniska diktatorer i och för sig.

Kanske den "småskaliga" vardagsondskan och -godheten hos vanliga Svensson är väl så intressant?

Ah jo, jag tänkte bara på om man drar det till extremen (tror inte vissa att Stalin var alkoholist också?). Svensson alltså.

Så Church of Satan mot Plymouthbröderna (av vilka jag vet ingenting om någondera utom wiki) där framstår ju Church of Satan som godingarna... i jämförelse alltså. Medan Plymouthbröderna garanterat är de som anser sig goda.

 

[kryddelydd]

Ah jo, jag tänkte bara på om man drar det till extremen (tror inte vissa att Stalin var alkoholist också?). Svensson alltså.

Så Church of Satan mot Plymouthbröderna (av vilka jag vet ingenting om någondera utom wiki) där framstår ju Church of Satan som godingarna... i jämförelse alltså. Medan Plymouthbröderna garanterat är de som anser sig goda.

Stalin och alla andra söp rätt hårt... men jag tror inte att alkoholbruket låg bakom hans "tokerier".
Han blev ju väldigt paranoid mot olika konspirationer mot slutet - men det verkar ju ligga i sovjetnissarnas natur också...

 

[kryddelydd]

Jag tror absolut jag håller med om fanatism, det verkar alltid gå åt helskotta. Men någon kanske har något exempel på en god fanatiker? Jag tänker tex iofs på om man är en fanatisk munk/nunna för valfri religion och detta tar sig uttryck i att man gör sig själv till en utsvulten mumie i en grotta så drabbar det ju ingen annan. Om man är fanatisk plastsamlare i världshaven så är ju det fantastiskt?

Goda handlingar, svårt. Om ett företag för att minska sina koldioxidskatter bygger om och släpper ut mindre är det ju på något vis ändå gott, för omgivningen även om kanske tanken var girig? Likaså om något företag vill ge de anställda goda villkor för att de inte ska bli sjuka utan jobba bättre? Eller om ett landsting bestämmer sig för att sluta flyga och ta tåget för att folk ska tycka om dem. Är det goda eller onda handlingar? Det blir ju som den där middagen.

Många tycker ju att det är onda handlingar? tex att forska fram läkemedel för att få pengar anses ju borderline ont av många nuförtiden? Är han sponsrad av läkemedelsföretagen?

Det känns som så ofta att goda handlingar med ett gott syfte verkar gå åt helskotta (jmf hjälporganisation gräver arsenikbrunnar) medan många "onda" giriga handlingar verkar falla ganska bra tillrätta att det blir jättesvårt.

Hm, motiv..

Det närmaste fanatisk nunna jag kan komma på är väl Moder Teresa.
Och hon var ju god.
Dalai Lama är väl också religiöst extrem - och god.
Sedär vilka fina exempel det gick att hitta

Undrar om vi stökar till det för oss tankemässigt genom att "goda gärningar" ofta tänks i ett altruistiskt sammanhang? Man ska göra goda gärningar, helst på ett något självoffrande sätt?

Ja, exemplet med läkemedel är intressant.
Jag tycker nog egentligen att läkemedelsforskning är ganska värdeneutralt ur ett gott/ont perspektiv.
Man gör något i syfte att tjäna pengar. Man ser ett utrymme för en marknad och ger sig in i det.
Jag tror inte att lm-bolagens "ulterior purpose" är att göra gott.
Men jag tycker å andra sidan inte att lm-industrin blir automatiskt ond pga att syftet med verksamheten är att tjäna pengar.

Människans girighet (som generellt drag) ligger nog bakom en hel del misslyckanden. Jag tänker lite utifrån ditt brunn-exempel.
Säg SIDA till exempel. Syftet är gott och en hel del medel hamnar i fickan hos olika diktatorer och andra som "passar på läget" att sko sig när någon kommer och vill göra gott.

Jag tror väl att de flesta människor i grund är ganska själviska - vi är födda med instinkten att överleva själv som individ.
En del har den egenskapen mer, och andra mindre, utpräglad.
De som har den ganska lite utpräglad blir Moder Teresa eller syskonen Scholl.
De som har den egenskapen väldigt utpräglad blir Joakim von Anka.... eller Saddam Hussein eller annan valfri diktator.

 

[SiZo]

Och helt plötsligt så var tråden rätt rejält långt ifrån narcissism

 

[Cafer]

Vet inte om det är så intressant att diskutera ondska och godhet, det strävar ju till att förenkla något komplext till en ganska intetsägande term.
En narcissist är ju ett offer för omständigheterna, själva störningen utvecklas ur en dysfunktionell situation, ofta hos ett barn som är allt annat än tryggt. Sägs ju att narcissismen är som en personlighetsklyvning, ena sidan är det rädda barnet och den andra sidan är personan som skapats för att skydda barnet från omvärlden. Inte brukar folk mena att folk med tourettes som antingen slåss eller säger elaka saker till folk är onda, de kan ju inte riktigt rå för det och jag tror att det är där någonstans man finner sitt svar i det här.. En människa vars existens är uppbyggd kring försvarsmekanismer kommer inte kunna agera normalt, de har inte den referensramen att utgå ifrån. Beteendet kan se ut att vara högfunktionellt och det är det väl på sätt och vis, de kan ju ha ett arbete och familj och allt möjligt, men de personliga relationerna är det ju en annan sak med. Det är nog inte så lätt att vara en person som aldrig existerar riktigt om den inte blir sedd, som behöver parasitera på andras livsenergi för de själva inte kan uppbåda någon riktig sådan. Att aldrig riktigt kunna göra en förändring i en situation man säkert känner på sig att man orsakar men inte är kapabel till att ta in och lösa.

 

[em-pirre]

Jag ogillar starkt att man pratar om onda och goda människor. Det finns snarare människor med olika konsekvenstänk och olika empatiska förmågor. Folk som är dumma i huvudet, sjuka.


(sorry jag är inne på tredje veckan med migrän så det är lite klumpigt formulerat och det jag egentligen ville säga kom inte ens med)