Nära anhörig alkoholist

[Görel]

Det låter som om det begicks en del felaktigheter i mitt fall då. Jag satt med vid en av inskrivningarna och de pratade om lvm och hur mycket bättre det är om vården är frivillig. Sedan frågade de om hen istället var villig att ta emot vård och hen svarade ja. Hen skrevs in som frivillig vårdtagare och skrev ut sig själv en vecka senare.
Hen kunde inte ta hand om sig själv. En gång ringde en person på hens mobil för att hen blev liggande i ett dike. En annan gång skar sig hen i handlederna inför ena barnet osv.
riktigt allvarliga sker hände men ändå gjorde soc ingenting förrän efter flera år när de till slut tog barnen.

Om man saknar en helhetsbild av lagstiftning och praxis är det lätt att dra slutsatser som inte är riktiga. Som att drunkningsolyckorna ökar när glassförsäljningen ökar. Det påverkar inte varandra men är båda en följd av varmt väder.

Jag vill också förtydliga att det inte är socialtjänsten som beslutar om LVM, det gör domstolen. Socialtjänsten ansöker om det hos domstolen som fattar beslutet.

 

[morgaine]

Om man saknar en helhetsbild av lagstiftning och praxis är det lätt att dra slutsatser som inte är riktiga. Som att drunkningsolyckorna ökar när glassförsäljningen ökar. Det påverkar inte varandra men är båda en följd av varmt väder.

Jag vill också förtydliga att det inte är socialtjänsten som beslutar om LVM, det gör domstolen. Socialtjänsten ansöker om det hos domstolen som fattar beslutet.

Oj det visste jag inte! Då kanske det var så att frågorna avgjorde om de skulle ansöka om lvm. Hursomhelst var det fel att min närstående inte fick lvm och det gjorde att två barn fick psykiska men och en familj splittrades, kanske i onödan. Om hjälp satts in innan missbruk eskalerat för långt hade det kanske gått att hjälpa hen. Nu är det försent.

För att återkomma till Ts, så är det hursomhelst mycket olämpligt att låta en alkoholist flytta in till sitt barn. Mina poänger var egentligen följande;
Man ska inte räkna med att soc rycker in och hjälper till om det går snett.
Man bör veta att soc inte accepterar att barn bor med missbrukare.

 

[Görel]

Oj det visste jag inte! Då kanske det var så att frågorna avgjorde om de skulle ansöka om lvm. Hursomhelst var det fel att min närstående inte fick lvm och det gjorde att två barn fick psykiska men och en familj splittrades, kanske i onödan. Om hjälp satts in innan missbruk eskalerat för långt hade det kanske gått att hjälpa hen. Nu är det försent.

För att återkomma till Ts, så är det hursomhelst mycket olämpligt att låta en alkoholist flytta in till sitt barn. Mina poänger var egentligen följande;
Man ska inte räkna med att soc rycker in och hjälper till om det går snett.
Man bör veta att soc inte accepterar att barn bor med missbrukare.

Det var kanske så att omständigheterna kring din anhörig inte uppfyllde kriterierna för LVM.

Det är inte så att socialtjänsten alltid anser att barn inte ska bo med en missbrukare, varje enskild situation bedöms för sig själv.

Jag tycker att du bör sluta med att ge felaktig information om sånt som du inte har full koll på.

 

[Rialavargen]

Till ts: Mångårig erfarenhet av drogmissbruk och psykiskt ohälsa, med paranoia i skov:
bered dig på att du kommer ha många år framför dig med mycket bekymmer, sorger och besvär.
De allra flesta missbruk, droger, alkohol, spel, mat, sex, maktmissbruk är så djupt rotade att de allra flesta återfaller, om de i huvudtaget klarar att hålla sig i från sitt missbruk.
Man kan bara stå vid sidan av och se på när elendetet fortlöper. Man tar i början hjälp av myndigheter, men även dem tröttnar efter långvarit missbruk. I vårt fall använder missbrukaren myndigheternas droganvänjning och boende först när skulderna håller på att sätta ett allvarligt pris på dennes huvud, eller när person behöver vila sig från droger.
Det du kan tänka på är att du är inte ensam. Vi är många som har bekymmer, sorger och besvär.
En vacker dag kanske det vänder, jag hoppas i ditt fall att den vackra dag inte dröjer❤

 

[morgaine]

Det var kanske så att omständigheterna kring din anhörig inte uppfyllde kriterierna för LVM.

Det är inte så att socialtjänsten alltid anser att barn inte ska bo med en missbrukare, varje enskild situation bedöms för sig själv.

Jag tycker att du bör sluta med att ge felaktig information om sånt som du inte har full koll på.

Tro mig, det gjorde hen. Jag vill inte skriva för många händelser här men hen sjönk väldigt djupt i missbruk så att det hände många oacceptabla saker, allt från rattfyllor till snatteri och självskadebeteende.
Att säga att soc inte alltid tycker det är olämpligt med missbruk och barn under samma tak är ju hårresande. Utan att ha stor kunskap om soc så är det alltid olämpligt att barn bor med missbruk men det är inte så att barnen omhändertas alltid för det sker väl inte innan missbruket når en viss nivå antar jag men det är likväl alltid olämpligt och man ska ju inte låta någon med känt pågående missbruk flytta in.

 

[Görel]

Tro mig, det gjorde hen. Jag vill inte skriva för många händelser här men hen sjönk väldigt djupt i missbruk så att det hände många oacceptabla saker, allt från rattfyllor till snatteri och självskadebeteende.
Att säga att soc inte alltid tycker det är olämpligt med missbruk och barn under samma tak är ju hårresande. Utan att ha stor kunskap om soc så är det alltid olämpligt att barn bor med missbruk men det är inte så att barnen omhändertas alltid för det sker väl inte innan missbruket når en viss nivå antar jag men det är likväl alltid olämpligt och man ska ju inte låta någon med känt pågående missbruk flytta in.

Du förstår uppenbarligen inte vad jag försöker förklara för dig.

 

[Rialavargen]

Det var kanske så att omständigheterna kring din anhörig inte uppfyllde kriterierna för LVM.

Det är inte så att socialtjänsten alltid anser att barn inte ska bo med en missbrukare, varje enskild situation bedöms för sig själv.

Jag tycker att du bör sluta med att ge felaktig information om sånt som du inte har full koll på.

För oss som sitter på andra sidan skrivbordet än socialtjänsten är LVM ett ouppnålig ”dröm”. Kriterierna för LVM är lika svåra att uppnå som att ta sig till månen-känns det som när man är anhörig. Missbrukarens rättigheter till ett fritt liv, till att få leva med sina barn och därmed i slutändan fördärva barnen/andra anhöriga är nästan alltid ställt högre än barnens rätt att få en lugn och harmonisk uppväxt. Det är bara att lyssna runt omkring de som är barn till missbrukar hur tandlös LVM är.

Jag tycker att det är svårt när begrepp LVM tas upp i sådana här situationer och diskussioner. På andra sidan skrivbordet har vi förhoppningar, förväntningar och förtvivlande drömmar om att få hjälp. Åren går och missbruket bara fortgår med ”staten goda minne”. LVM är något vi på andra sidan bara kan drömma om att få på våra anhöriga, hur galen situationen än är. Jag tror att vi anhöriga är desillusionerade om att LVM finns och tillämpas vid behov, men möjligheten att få till det är näst intill omöjligt.

Dessutom är min erfarenhet att missbrukaren som vanligt duperar läkare och myndighetpersonal så att LVM aldrig uppnås och därmed snurrar hjulet vidare allt galnare och galnare.

 

[escodobe]

För oss som sitter på andra sidan skrivbordet än socialtjänsten är LVM ett ouppnålig ”dröm”. Kriterierna för LVM är lika svåra att uppnå som att ta sig till månen-känns det som när man är anhörig. Missbrukarens rättigheter till ett fritt liv, till att få leva med sina barn och därmed i slutändan fördärva barnen/andra anhöriga är nästan alltid ställt högre än barnens rätt att få en lugn och harmonisk uppväxt. Det är bara att lyssna runt omkring de som är barn till missbrukar hur tandlös LVM är.

Jag tycker att det är svårt när begrepp LVM tas upp i sådana här situationer och diskussioner. På andra sidan skrivbordet har vi förhoppningar, förväntningar och förtvivlande drömmar om att få hjälp. Åren går och missbruket bara fortgår med ”staten goda minne”. LVM är något vi på andra sidan bara kan drömma om att få på våra anhöriga, hur galen situationen än är. Jag tror att vi anhöriga är desillusionerade om att LVM finns och tillämpas vid behov, men möjligheten att få till det är näst intill omöjligt.

Dessutom är min erfarenhet att missbrukaren som vanligt duperar läkare och myndighetpersonal så att LVM aldrig uppnås och därmed snurrar hjulet vidare allt galnare och galnare.

Extremt förenklat är det nog så att det finns en rätt stor skillnad mellan när Gemene man tycker att "det har gått för långt" och när rekvisiten för ett LVM uppfylls.

 

[Rialavargen]

Extremt förenklat är det nog så att det finns en rätt stor skillnad mellan när Gemene man tycker att "det har gått för långt" och när rekvisiten för ett LVM uppfylls.

Det är så det är! Att vi som anhöriga som ser hur galet personen lever och som ser hur illa barnen/anhöriga far, ses inte på med samma känslor på dem som sitter på andra sidan skrivbordet. Vi anhöriga är oftas väldigt insatta i LVM hårt ställda kriterier (vi har viss erfarenhet av grusade förhoppningar), därför skrev jag om förhoppningar, förväntningar och förtvivlande drömmar om att få hjälp. Det är just bara drömmar för oss anhöriga.

Därför har jag gett upp. Vi anhöriga får leva i detta galna ekorrhjul och anpassa oss. Missbruket breder ut sig och socialtjänsten står handfallna för situationen. Missbruket fortsätter år och ut och år in, på bekostnad av barnens psykiska ohälsa, och övriga släktingars stress det medför dem. Det är därför jag skrev till ts att denne bör förbereda sig på att detta kommer att vara med i hennes liv för lång tid framöver. Missbruk pågår länge.
För övrigt hoppas jag innerligt att detta inte blir fallet för ts.

 

[Görel]

För oss som sitter på andra sidan skrivbordet än socialtjänsten är LVM ett ouppnålig ”dröm”. Kriterierna för LVM är lika svåra att uppnå som att ta sig till månen-känns det som när man är anhörig. Missbrukarens rättigheter till ett fritt liv, till att få leva med sina barn och därmed i slutändan fördärva barnen/andra anhöriga är nästan alltid ställt högre än barnens rätt att få en lugn och harmonisk uppväxt. Det är bara att lyssna runt omkring de som är barn till missbrukar hur tandlös LVM är.

Jag tycker att det är svårt när begrepp LVM tas upp i sådana här situationer och diskussioner. På andra sidan skrivbordet har vi förhoppningar, förväntningar och förtvivlande drömmar om att få hjälp. Åren går och missbruket bara fortgår med ”staten goda minne”. LVM är något vi på andra sidan bara kan drömma om att få på våra anhöriga, hur galen situationen än är. Jag tror att vi anhöriga är desillusionerade om att LVM finns och tillämpas vid behov, men möjligheten att få till det är näst intill omöjligt.

Dessutom är min erfarenhet att missbrukaren som vanligt duperar läkare och myndighetpersonal så att LVM aldrig uppnås och därmed snurrar hjulet vidare allt galnare och galnare.

Jag vill än en gång påminna om att det är domstolen som beslutar om LVM, även om det är socialtjänsten som ansöker om det.

Om man vill ändra det som gäller nu är det bäst att försöka påverka lagstiftarna.

 

[Heulwen]

Det finns inget intresse eller något din mamma tycker är kul som hon kan börja med? Kanske svårt i dessa Coronatider dock... Men tänker simning, yoga, bokklubb, osv? Någonting som hon får att se fram emot?

Tycker som du att det är lite tudelat att blanda in djur... En hund kräver ju någorlunda fasta rutiner och är inte alls lika självgående som tex en katt. Däremot så kan ju en hund göra att hon håller sig mer nykter eftersom den måste få gå ut.

När jag var på botten i min depression så blev jag kontaktad ang en hund som behövdes omplaceras akut, och den dagen hon kom hem så vände det för mig. Visst så blev jag inte frisk och lycklig på direkten såklart, men jag fick en anledning att ta mig upp på morgonen, duscha, ha rena kläder på mig (ville inte gå utanför dörren och se ut som jag vet inte vad..) äta osv. Och bara det att få ett sällskap och ha närhet och någon att prata med om kvällarna. Jag kunde snart börja trappa ner medicinen, och efter att ha haft hunden i närmare ett år så var jag medicinfri och har varit sen dess.

Så visst så kan det funka, men gör det inte det så blir ju djuret väldigt lidande. I mitt fall så hade jag velat haft lite extra koll ett tag då på min mamma, kanske det blir jobbigt för dig?

Vet du hur och varför hon dricker? Är det för att hon MÅSTE ha det för att ens starta upp dagen och komma igång, eller känner hon sig mer ensam och har tråkigt/deprimerad, och då är det skönt att dricka bort lite ångest kanske?

I det senaste fallet så kanske det hjälper med någon rolig aktivitet en dag i veckan iallafall, att få komma ut och träffa människor med liknande intressen osv. Även om hon just bara den dagen låter bli flaskan så är det iallafall ett litet steg tills hon får mer hjälp. Kanske tänker hon att hon klarade en dag utan, då fixar hon en till osv?

Hur som helst så kan inte du ta på dig någon ansvar, du behöver bara finnas där som en stöttande hand när du själv känner att du orkar, men inte mer än så. Du har ett eget barn och partner att tänka på och det hjälper inte er om du kraschar.

Hon dricker för att döva ångest, på förmiddagarna för att kunna ta sig ut. Även om vi bjuder över henne eller kommer till henne luktar hon alkohol.

Tack!

 

[Rialavargen]

Jag vill än en gång påminna om att det är domstolen som beslutar om LVM, även om det är socialtjänsten som ansöker om det.

Om man vill ändra det som gäller nu är det bäst att försöka påverka lagstiftarna.

Jovars, men som anhörig eller missbrukare vänder man sig till socialtjänsten när man behöver hjälp inom detta spektrum. Man går inte till domstolen, men det hade varit bra, så de får ta del av den riktiga berätttelsen, utan socialtjänstens filter, även om jag förstår nödvändigheten av ordningsföljden.

Jag förstår också att socialen inte är ett sjukhus som kan bota, lindra eller förhindra eländet, lika en doktor kan bota en sjuk, oftas. Ibland har jag tänkt att så skönt det hade varit om så var fallet.

LVM är i vårt fall en ouppnålig dröm. Det är så illa att jag ibland längtar efter att vederbörande ska bli haffad och få ett fängelsestraff. Fängelsestraffen är det bästa som har hänt oss anhöriga. Då vet man att personen är för tiden inlåst och tryggt förvar. Ingen oavsiktlig överdos. Ingen avsiktlig överdos. Ingen risk för att någon oskyldig ska dö. Inte ångest varje gång man öppnar nyhetssidorna och det står om något galet som hänt, och man i med klump i magen scrollar fram och undersöker vart det hänt. Så tokigt blev det i vårt fall .

Nu hoppas jag ändå att mamman får hjälp och kan komma ur sitt fysiska beroende ❤ och därefter börja den långa och mödosamma resan att jobba med sig själv och sina egna "demoner".

 

[Lovisaleonora]

Hon dricker för att döva ångest, på förmiddagarna för att kunna ta sig ut. Även om vi bjuder över henne eller kommer till henne luktar hon alkohol.

Tack!

Du kan inte styra upp det. Oavsett vad du gör, kommer det inte att ha någon verkan om hon inte själv vill ta den hjälp som krävs.

Ställ krav, men inte för hennes skull utan för din egen. "Du får inte komma hit, du får inte träffa barnen, vi kommer inte till dig om du har druckit, luktar alkohol eller det är misär hemma. Barnen ska inte behöva konfronteras med det"

Hjälp dig själv med rätt verktyg, det kan t ex vara ACA (tidigare ACOA) http://aca-sverige.org. Det är enormt befriande att träffa andra i samma situation. Du behöver hitta en balans för att kunna hantera situationen. Därefter är du en hjälp för din anhörig.