När sova över hos kompis själv?

[Badger]

Jag vet inte om det är jag som är ovanligt överbeskyddande eller andra som är blåögda...

Eller så är det ovanliga omständigheter i klassen?

Jag har själv med mig en hel del upplevelser från barndomen när jag sov över hos kompisar som jag inte vill att mina barn ska få uppleva. Jag vet också att det i tex sonens klass finns både hustrumisshandel och alkoholproblem. Och då handlar det bara om de föräldrar som vi vet vilka det är.

Jag har ingen lust att mina barn ska få höra andra familjers skilsmässobråk, vimsiga diskussioner som sker efter två flaskor vin, föräldrar som säger godnatt till sina barn (och då även mina) helt nakna.

Men som sagt det var en ot del i tråden. Men tydligen ett inlägg som upprörde!

Mvh Miks

Jag har inga upplevelser från övernattningar med kompisar, alla deras föräldrar var urgulliga och inte en enda grälade någonsin på någon annan, eller drack ens ett glas vin, i alla fall inte i barnens vänners närvaro (De drack vin i allmänhet annars är jag säker på). Även om några skilde sig senare, men det är faktiskt ok att skilja sig. Inte en enda av dem verkade vara "sämre" förälder (eller bättre) än min egen mamma.

Det var ingen som sa att du skulle skicka ditt barn för övernattning just till familjerna med alkoholproblem och hustrumisshandel. Det skulle nog ingen göra. Alla förväntar sig nog dessutom att nudistfamiljerna sätter på sig underbyxor i alla fall vid kompisbesök, (även om det såklart är helt ok att vara nudist!) annars skulle vi skippa det med.

 

[Kiwifrukt]

Jag sov hos mormor som riktigt liten (min lillebror föddes när jag var nästan två år och då sov jag hos mormor medan mamma låg på bb och pappa jobbade nätter då, men tror att jag sov där någon natt innan dess också), men då sov jag ju mellan mormor och morfar så jag vet inte om det räknas.

Sen var jag väl sju-åtta när jag skulle försöka sova hos kompis själv första gången. Var där ofta och var "trygg" med hennes familj, men det gick inte alls. Hennes mamma fick köra hem mig igen. Men då var/är jag en riktig mes som än idag har fruktansvärt svårt att sova borta.

Jag hade inte utgått från att mina eventuella barn skulle vara som jag, men jag skulle ju ändå räkna med att risken fanns. Som någon annan sa, om barnet klarar av toalettbesök själv, inte går in till föräldrarna om nätterna, har sovit hos någon släkting/nära vän tidigare, känner familjen och vill prova hade jag låtit dem göra det.

 

[Amha]

Jag är osäker på om jag någonsin kommer låta mina barn sova över hos någon...

Hemma hos oss har vi kontroll. Vi dricker inte, brukar inte våld, vi har medmänskliga värderingar, tvingar inte på barnen sexuella handlingar. Hemma hos andra har vi ingen kontroll och egentligen ingen aning om vad som händer.

Läs gärna Elaine Ekswärds blogg. 27 av 30 barn i en klass är två steg från en pedofil.

Däremot skulle gärna barnens kompisar få sova över hos oss. Om deras föräldrar tycker det är ok.

Lite tankar som kanske är ot men bra att ha tänkt iaf!

Mvh Miks

Jag är lite nyfiken på hur du tänkt att du ska motivera det vid ett eventuellt ifrågasättande från barnet när det blir äldre och skulle vilja sova över?

 

[Björk]

När skulle ni släppa iväg ert barn för att sova över hos en kompis själv?
Vilka "kriterier" tycker ni att de ska kunna uppfylla i trygghet osv?

Vad svår fråga. Ålder tänker jag (men det är ju en slutsats från mina barn) kanske tidigast 4-5 år. Men det beror ju också på. En kompis - den kan ju ha föräldrar jag också känner väldigt väl och vi har varit där mycket; då är det ju inte konstigare att sova hos den än hos mor- och farföräldrar och det har i alla fall våra gjort långt tidigare än 4-5 år.

Vår 4, snart 5-åring har inte frågat ännu, men det finns en "bästa kompis" där jag skulle våga låta henne prova OM hon frågade. Känner mamman och pappan hyfsat bra också. Men jag skulle vara beredd att åka och hämta om hon ändrade sig på kvällen.
Vår 8åring sov första gången hos kompis i veckan som gick. Han har faktiskt inte frågat tidigare (även om några kompisar sovit här). Han har också varit en sådan som vi fått hämta även hos mormor och morfar när han var ca 4 år och inte kunde somna där. Sov en del hos farmor som liten, men sen sov han egentligen inte borta på flera år. Det påverkade säkert. Och han är en person som behöver känna sig helt trygg och gärna få VILJA själv; inte bli övertalad.
(Bortasovandet var en baggis)

 

[Björk]

Jag är lite nyfiken på hur du tänkt att du ska motivera det vid ett eventuellt ifrågasättande från barnet när det blir äldre och skulle vilja sova över?

Bra fråga tycker jag.
Och jag tycker ju också det kan vara en nackdel att inte låta sina barn sova borta. Och hur kan man då låta dem vara hemma på dagtid hos en kompis och leka dagtid om man är rädd för att de andra föräldrarna är dolda alkoholister, slåss eller begår sexuella övergrepp?

Nackdelen med att inte sova borta KAN vara att det t ex planeras en lägerskola när man är 12 år och man vågar/kan inte följa med för att man är för osäker. Man kan hamna utanför en del av gemenskapen om det är hockeyträningsläger när man är 13-14 år och för att få åka måste man ha med sig morsan också.... Eller att man inte KLARAR att sova borta utan morsan.

Det är nyttigt att sova borta ibland så att man ser att man klarar det, att man klarar att äta frukost med en annan familj, att man klarar sig utan mamma och pappa över en natt. Att man växer som individ och har en tilltro till sin egen förmåga och vågar kommunicera med andra än familjen.

Jag tror att det bästa sättet att förebygga att ens barn råkar ut för pedofiler är att lära barnen att deras kropp är deras, att de kan berätta ALLT för mamma och pappa, att de ALLTID har rätten att säga NEJ. Och så självklart inte tvinga dem att "krama faster Stina nu" osv. För att lära dem att de behöver inte ha fysisk kontakt om de inte själva vill. Att lära dem att säga ifrån när/om de känner sig orättvist behandlade, att lära dem att vuxna inte alltid har rätt. Och så småningom förklara att det FINNS just vuxna som vill barn illa och ge barnen en möjlighet till att fundera ut en handlingsplan på vad de kan göra om någon skulle försöka.

 

[Sar]

När skulle ni släppa iväg ert barn för att sova över hos en kompis själv?
Vilka "kriterier" tycker ni att de ska kunna uppfylla i trygghet osv?

Våra äldsta barn sov väldigt mycket borta hos kompisar från förskoleklass till tvåan, efter det har det blivit betydligt mindre. Vår snart 6-åring har aldrig ens nämnt det. De har alla sovit borta hos nära släktingar från ca 2 års ålder utan några som helst problem.

 

[Sol]

Jag vet inte om det är jag som är ovanligt överbeskyddande eller andra som är blåögda...

Jag har själv med mig en hel del upplevelser från barndomen när jag sov över hos kompisar som jag inte vill att mina barn ska få uppleva. Jag vet också att det i tex sonens klass finns både hustrumisshandel och alkoholproblem. Och då handlar det bara om de föräldrar som vi vet vilka det är.

Jag har ingen lust att mina barn ska få höra andra familjers skilsmässobråk, vimsiga diskussioner som sker efter två flaskor vin, föräldrar som säger godnatt till sina barn (och då även mina) helt nakna.

Men som sagt det var en ot del i tråden. Men tydligen ett inlägg som upprörde!

Mvh Miks

Men varför tror du att folk i allmänhet drar sina familjedraman inför sina barns kamrater eller går omkring nakna inför andras barn? Ni kanske ska börja lära känna barnens föräldrar så ni slipper misstro alla?

Jag är inte upprörd, men jag tycker det är tråkigt att du misstror omvärlden så pass. Mest synd blir det ju om barnen som riskerar att ärva denna misstro. Jag förstår att ens egna erfarenheter påverkar hur man känner inför t.ex. övernattning hos kompisar, men jag tycker inte att barn ska behöva lida för sina föräldrars negativa erfarenheter. Som vuxen får man lära sig hantera svårigheter på andra sätt. I det här fallet borde det mest grundläggande vara att börja lära känna andra föräldrar.

Nu är det ju inte hela världen att barn inte får sova över hos andra, men denna misstro mot andra människor tar sig rimligtvis även andra uttryck.

 

[Sol]

Som svar på TS så har mitt äldsta barn spenderat veckor ensam med farmor, farfar och mormor sedan han var 3-4 år gammal utan några som helst problem. Han har börjat sova över hos kompisar nu vid 7 års ålder. Den yngsta är inte alls likadan och kommer nog inte kunna vara ensam med farmor, farfar och morfar vid lika ung ålder. Barn är olika så man får bedöma från barn till barn, men visst är det första steget att barnet vill och klarar av att sova över hos nära släktningar/vänner först och främst.

 

[Hiddeous]

Jag är osäker på om jag någonsin kommer låta mina barn sova över hos någon...

Hemma hos oss har vi kontroll. Vi dricker inte, brukar inte våld, vi har medmänskliga värderingar, tvingar inte på barnen sexuella handlingar. Hemma hos andra har vi ingen kontroll och egentligen ingen aning om vad som händer.

Jag kan inte komma på en enda förälder av mina barns kompisar som begår någon form av övergrepp på barnen, eller missköter sig enligt din lista. Jag dricker gärna vin när jag träffar våra gemensamma vänner - men vi blir aldrig fulla! Min inställning är att jag inte är en särskilt mycket bättre eller sämre förälder än andra, sett över befolkningen. Många av mina vänner är på många sätt bättre exempel för barnen än vad jag är.

Min 5-årige son är i skrivande stund på besök hos en kompis i en stad 13 mil härifrån och kommer inte hem förrän i morgon. Då har han sovit borta i två nätter och jag tror egentligen att han gärna skulle vilja flytta in för gott hos sin bästis!

 

[Raderad medlem 6459]

Jag kan inte komma på en enda förälder av mina barns kompisar som begår någon form av övergrepp på barnen

Fast det vet man väl sällan?

 

[turbofling]

Är risken för övergrepp/grälande föräldrar osv sa mkt större pa natten? Kan det inte likagärna hända pa dagen ocksa?

 

[Andromedae]

Jag tänker att jag vill försöka rusta mitt barn för den eventuella risken att någon felar barnet, snarare än att försöka undvika alla risker.

Jämförelse: Att rida är en risk. Ändå är det för mig en så pass stor glädje att jag tar risken. För att skydda mig har jag hjälm och försöker rida så ansvarsfullt och säkert som jag bara kan. Det kan hända något men då har jag dels försökt förbereda mig med hjälm och medvetenhet, men jag har också fått chansen att göra något som jag tycker om.

Nej, så klart hade jag inte låtit mitt barn sova över hemma hos kompisen med en otrygg hemmiljö (som jag visste om då). I sådana fall hade jag nog hellre försökt få det till att kompisen kunde sova hos oss, så att det barnet kanske kunde få lite respit. Men om allt verkar bra, barnet vill och jag känner att jag kan lita på föräldern? Då försöker jag ha tillit. Klart att det finns människor som gör barn illa på olika sätt, men det finns också en jäkla massa människor som faktiskt vill andra väl.

 

[Hiddeous]

Fast det vet man väl sällan?

Miks utgick från exempel där hon påstod sig veta, och utgångspunkten var att det var fel på i stort sett alla föräldrar utom på just henne. Och inte bara lite fel, utan så många fel att barnen hotade att ta skada av det.
För mig är det en helt orimlig ståndpunkt och ett antagande som jag personligen tror kommer att skada barnen mer iom att det försvårar barnens förmåga att skapa egna relationer och att vara trygg i dem.