När luften går ur...

[åke]

Sv: När luften går ur...

Ja, jag har varit hos ett antal läkare. Skadorna uppstog i samband med ridolyckan för ett antal år sedan.

 

[chanell_86]

Sv: När luften går ur...

Jag tror du kan ångra dej om du lägger av helt så som du sa!!
Jag skulle nog ha satsat på en välutbildad häst som man bara kan ha trevligt med

Lycka till iaf

 

[åke]

Sv: När luften går ur...

Dom vi har nu dom ska säljas av i alla fall. Som det är nu så har jag ingen att rida eller köra. Körhäst har jag. Men jag orkar knappt sela han. I så fall måste jag satsa på en lättare sele. Ridhäst har jag heller ingen välutbildad. Jag får se, kanske dyker den rätta hästen upp när man minst anar det.

 

[Marvin]

Sv: När luften går ur...

Är det bara inom hästeriet som du är så less, eller är det även andra delar av ditt liv?

 

[TinyWiny]

Sv: När luften går ur...

Det låter som om du behöver "rymma" ett tag, låt din sambo förstå att du har det jobbigt och åk iväg, gärna själv och upplev och upptäck eller passa bara på att sova.

Tillåt dej själv att kräva av andra att du också ska få må bra, med ständig värk är det inte lätt att vara glad, ibland ramlar man ner i djupa hål

Att du funderar på att göra dej av med hästarna är ofta ett sätt att minska belastningen på sig själv, men fundera noga på för vems skull du gör av med hästarna, är det för din egen skull eller är det för att du ska orka med det som andra vill att du ska göra?

Nu vet jag inte hos vilka doktorer du har varit hos, men har du varit hos någon bra smärtläkare?

Pm:ar gärna namn och telefonnummer till min, han anses vara mycket bra och han har hjälpt mej oerhört mycket
Han är specialiserad på förvärvad smärta, alltså smärta efter trauman.

 

[Myrten]

Sv: När luften går ur...

Jag slutade med hästar 2005. Hade då ridit nästan helt utan uppehåll sedan 1976 och haft egna hästar sedan 1991. Anledningen var osäker arbetssituation som gjorde den ekonomiska situationen jättesvår. Det hade varit så av och till under ett antal år och sakta, sakta tog det bort glädjen i hästeriet. Så tillslut var det dags att göra ett uppehåll. Jag sålde den ena hästen sommaren 2004. Ett år senare tänkte jag låna ut den andra (som jag haft sen han var föl - i tolv år!) på foder, men det funkade inte, så jag gav bort honom till en vän (osäljbar annat än billigt p.g.a. rtg-förändringar och jag ville inte sälja billigt till okända personer).

Jag red lite ett halvår eller så, men sedan våren 2006 har jag inte ridit alls.

Och: i nuläget saknar jag det ytterst sällan. Varje månad när jag betalar räkningarna tycker jag det är skönt att jag inte har stallhyra och hovslagarräkningar. Under vinterkvällarna tycker jag det är skönt att inte behöva sätta sig i bilen och åka till stallet. När bilen inte startade i vintras var min första tanke "tur att jag inte har häst längre". Under våren har jag upprepade gånger tänkt att det är väldigt skönt att slippa oroa sig för att hästen ska få fång... ja, du ser!

Nu har jag satsat mycket på mina hundar istället och det är ju betydligt mer lättillgängligt och kostar bara en bråkdel av vad hästarna kostade.

MEN - lite, lite i bakgrunden finns det där - längtan efter att på något sätt hålla på med hästar i framtiden. Ibland saknar jag det. Men inte tillräckligt ofta för att det ska vara motiverat att skaffa häst i nuläget. När jag börjar igen ska det bli på ett sätt som passar mig, och ännu vet jag inte hur. För hästarna är en viktig del av min identitet - jag ÄR EN HÄSTMÄNNISKA - men just nu ligger den delen i dvala.

Och just nu är det alltså skönt, skönt, skönt att inte ha häst!

 

[Berin]

Sv: När luften går ur...

Inget känns roligt längre. Gubben jobbar jämt så av han får jag ingen avlastning. Det är inte kul att rida, mocka, mysa med fölen. INGET är kul längre.

Jobbar din man på gården med andra saker än hästarna? Han är väl den som står dig närmast och ser hur ont du har och att glädjen till hästeriet är borta. Vad säger han när du tar upp det här? Är hästarna ditt levebröd? Ibland måste man byta jobb för att hitta glädjen igen. Samma sak kan det vara med hästarna, tror jag. Kanske minska ner på hästantalet ordentligt och ta ett deltidsarbete så du får träffa nya människor?

Är du ensam i ditt stall? Att ha sällskap i stallet tror jag kan vara bra. Hade jag inte haft inackorderingar hade jag sålt iväg hästarna för länge sedan. Kan du ta in en inackordering som jobbar av stallhyra istället för att den blir en belastning?

 

[__Stilett__]

Sv: När luften går ur...

fast...jag förstår inte riktigt.
EN häst tar inte så mycket tid och pengar.

Men har man som TS många hästar så blir det en belastning tillsist.
Kostnaderna drar iväg (även med egen gård) men det är framförallt alla måsten som blir jobbiga. Det måste mockas åt alla, man får dåligt samvete om alla inte blir borstade och tas om hand, man vill försöka rida och hålla motivationen uppe och vara aktiv med en eller flera hästar samtidigt. Man ställer mer o mer krav på sig själv och helt plöstsligt så känns det bara som en börda än som ngt roligt.
Har man dessutom jobb utöver hästarna, så tar det väldigt mycket på en som människa. Och man känner även att övrig fritid blir knapp.

 

[MalinJ]

Sv: När luften går ur...

Jag tycker det låter som att du är utbränd helt enkelt. Om det beror på allt arbete med hästarna eller något annat vet jag inte - oftast är det en kombination av en massa olika saker. Jag har själv varit och är fortfarande i en liknande situation och känner igen mycket av det du skriver. I mitt fall sa kroppen ifrån långt innan jag själv fattade vad som höll på att hända. Den ena förkylningen avlöste den andra med en och annan halsfluss och maginfluensa emellan. Ständigt sjuk i ett halvår och trött hela tiden. Trodde tröttheten berodde på att jag aldrig var frisk men förstod tillslut att jag aldrig var frisk för att jag var så uttröttad. Sjukdomarna var nog kroppens sätt att försöka säga mig något och jag kan tänka mig att det är samma sak med din värk.

Det jag fick göra var att gå igenom vilka delar i livet som suger mer energi än dom ger tillbaka och försöka ta bort dom värsta energislukarna och istället ägna mer tid åt dom bitar som ger mer än dom tar. Man måste ha en balans. I mitt fall var och är fölingarna en stor energikälla. Kan släppa allt annat och ta med mig en brassestol och en termos kaffe in i hagen och bara sitta och njuta av världens bästa underhållning i någon timme eller så. Underbart för själen!

Om det är så att du har ett större antal hästar men ingen av dom känns speciell eller viktig eller rolig för dig, ska du nog mycket riktigt tänka igenom om du ska ha dom kvar. Hästar innebär en jäkla massa utgifter både i pengar men framförallt arbete och det vill till att man har inkomster på dom också om det ska funka. Med inkomster menar jag inte bara pengar utan framförallt glädje och energi. Du får försöka göra en själslig balansräkning helt enkelt!

 

[åke]

Sv: När luften går ur...

Är det bara inom hästeriet som du är så less, eller är det även andra delar av ditt liv?

Jag är nog less på det mesta just nu. Trött på att städa och tvätta. Trött på trädgården, trött på hästarna. Trött på värmen.....

 

[åke]

Sv: När luften går ur...

Jobbar din man på gården med andra saker än hästarna? Han är väl den som står dig närmast och ser hur ont du har och att glädjen till hästeriet är borta. Vad säger han när du tar upp det här? Är hästarna ditt levebröd? Ibland måste man byta jobb för att hitta glädjen igen. Samma sak kan det vara med hästarna, tror jag. Kanske minska ner på hästantalet ordentligt och ta ett deltidsarbete så du får träffa nya människor?

Är du ensam i ditt stall? Att ha sällskap i stallet tror jag kan vara bra. Hade jag inte haft inackorderingar hade jag sålt iväg hästarna för länge sedan. Kan du ta in en inackordering som jobbar av stallhyra istället för att den blir en belastning?

Sambon hjälper till jätte mycket i stallet. Även barnen gör det. Sambon kör lastbil på ett litet åkeri. Då är det inte så lätt för han att vara hemma en dag och avlasta lite. Det var mycket lättare på hans gamla jobb att ta ut en ledig dag. Hästarna har jag bara som hobby.
Jag tror det får bli försäljning. Sedan om jag httar en bra äldre välutbildad läromästare så kanske jag slår till. Kanske.

 

[åke]

Sv: När luften går ur...

Det låter som om du behöver "rymma" ett tag, låt din sambo förstå att du har det jobbigt och åk iväg, gärna själv och upplev och upptäck eller passa bara på att sova.

Tillåt dej själv att kräva av andra att du också ska få må bra, med ständig värk är det inte lätt att vara glad, ibland ramlar man ner i djupa hål

Att du funderar på att göra dej av med hästarna är ofta ett sätt att minska belastningen på sig själv, men fundera noga på för vems skull du gör av med hästarna, är det för din egen skull eller är det för att du ska orka med det som andra vill att du ska göra?

Nu vet jag inte hos vilka doktorer du har varit hos, men har du varit hos någon bra smärtläkare?

Pm:ar gärna namn och telefonnummer till min, han anses vara mycket bra och han har hjälpt mej oerhört mycket
Han är specialiserad på förvärvad smärta, alltså smärta efter trauman.

Jag har varit på ganska många utredningar och olika läkare. Både i min kommun och även i GBG.
Vi ska åka på semester V 26. Som tur är har vi en underbar tjej som ställer upp och tar stallet när vi är borta.

 

[åke]

Sv: När luften går ur...

fast...jag förstår inte riktigt.
EN häst tar inte så mycket tid och pengar.

Men har man som TS många hästar så blir det en belastning tillsist.
Kostnaderna drar iväg (även med egen gård) men det är framförallt alla måsten som blir jobbiga. Det måste mockas åt alla, man får dåligt samvete om alla inte blir borstade och tas om hand, man vill försöka rida och hålla motivationen uppe och vara aktiv med en eller flera hästar samtidigt. Man ställer mer o mer krav på sig själv och helt plöstsligt så känns det bara som en börda än som ngt roligt.
Har man dessutom jobb utöver hästarna, så tar det väldigt mycket på en som människa. Och man känner även att övrig fritid blir knapp.

 

[åke]

Sv: När luften går ur...

Jag tycker det låter som att du är utbränd helt enkelt. Om det beror på allt arbete med hästarna eller något annat vet jag inte - oftast är det en kombination av en massa olika saker. Jag har själv varit och är fortfarande i en liknande situation och känner igen mycket av det du skriver. I mitt fall sa kroppen ifrån långt innan jag själv fattade vad som höll på att hända. Den ena förkylningen avlöste den andra med en och annan halsfluss och maginfluensa emellan. Ständigt sjuk i ett halvår och trött hela tiden. Trodde tröttheten berodde på att jag aldrig var frisk men förstod tillslut att jag aldrig var frisk för att jag var så uttröttad. Sjukdomarna var nog kroppens sätt att försöka säga mig något och jag kan tänka mig att det är samma sak med din värk.

Det jag fick göra var att gå igenom vilka delar i livet som suger mer energi än dom ger tillbaka och försöka ta bort dom värsta energislukarna och istället ägna mer tid åt dom bitar som ger mer än dom tar. Man måste ha en balans. I mitt fall var och är fölingarna en stor energikälla. Kan släppa allt annat och ta med mig en brassestol och en termos kaffe in i hagen och bara sitta och njuta av världens bästa underhållning i någon timme eller så. Underbart för själen!

Om det är så att du har ett större antal hästar men ingen av dom känns speciell eller viktig eller rolig för dig, ska du nog mycket riktigt tänka igenom om du ska ha dom kvar. Hästar innebär en jäkla massa utgifter både i pengar men framförallt arbete och det vill till att man har inkomster på dom också om det ska funka. Med inkomster menar jag inte bara pengar utan framförallt glädje och energi. Du får försöka göra en själslig balansräkning helt enkelt!

Att ha gården helt tom på hästar går inte. Elle ja visst går det men det vill jag inte. Dels så står stallen tomma dels så kommer allt att växa igen, det vill jag inte. Dotterns ponny är 27 år och kommer inte att säljas. Ardennern har vi haft sedan han var 5 månader. Han kommer vi med att ha kvar. Han ÄR Hästbacken på något vis.

 

[cili]

Sv: När luften går ur...

Som det är nu så har jag ingen att rida eller köra. Körhäst har jag. Men jag orkar knappt sela han.

Slänger gärna på en sele på honom om jag ändå är på gården för att rida. Det kan ju vara ganska rogivande för själen att köra (eller snarare åka..) ut själv i skogen en stund.

 

[åke]

Sv: När luften går ur...

Selen är ju så satans tung bara, sedan ska den ju upp på han med. den vger ju bara 23 kg.

 

[Arista]

Sv: När luften går ur...

Att du känner så här är nog ett starkt tecken på att du behöver en förändring. Tycker mig läsa mellan raderna att du är mer än tillfälligt less och verkligen i behov av att ha det lite lugnt och skönt ett tag?
Varför försöka tvinga fram något...Att man är hästmänniska behöver inte betyda att man satsar 100% varje stund av livet. Ta det lugnt, håll det på en nivå som du tycker känns lätt och rolig och känn verkligen efter i kroppen var den nivån ligger. Var ärlig mot dig själv. Det betyder inte att du väljer bort ett mer aktivt hästliv för all framtid. Det finns där så att du kan plocka upp det igen när/om du känner för det. Under tiden - ta det lugnt och njut av att ha lite mer tid för dig själv.

Lycka till!

 

[Korven]

Sv: När luften går ur...

Att ha gården helt tom på hästar går inte. Elle ja visst går det men det vill jag inte. Dels så står stallen tomma dels så kommer allt att växa igen, det vill jag inte. Dotterns ponny är 27 år och kommer inte att säljas. Ardennern har vi haft sedan han var 5 månader. Han kommer vi med att ha kvar. Han ÄR Hästbacken på något vis.

Jag tror att du redan har bestämt dig innerst inne, 2 hästar låter bra och blir inte alltför betungande. Om du sen nån gång i framtiden vill ha fler hästar så .....
man måste lyssna på kroppen också annars slutar den att lyssna på dig och tar över bestämmandet, det vill du inte vara med om..

 

[åke]

Sv: När luften går ur...

Nej verkligen inte. Just nu så känns det bara tomt.

 

[Marvin]

Sv: När luften går ur...

Det kan inte vara så att du har en depression som ligger och lurar? Kronisk värk har en tendens att ge såna problem.

Isåfall kan det ju vara en idé att få denna behandlad också, så att du får tillbaka din gamla energi.

Smärtklinik låter också som en bra grej att prova.