När kroppen inte lyder

[Fiorano]

Jag har ett problem som uppkommer i pressade situationer-främst tävling som jag verkligen behöver ha hjälp med! Min häst är, som uppkommit i tidigare trådar, ganska tuff och far i väg och går på bakbenen lite då och då. Som det känns nu har jag kontroll över det hela, jag vet att jag sitter kvar och jag har lärt mig rida på spänningen s.a.s. Kan numera också få honom på andra tankar och kan häva de värsta "iväghoppningarna".

Problemet är att när jag rider på träning eller ännu värre-på tävling (har inte vågat mig ut igen, sen han var en mardröm för alla inblandade från framridning till collecting ring till banan...), så blir liksom kroppen alldeles paralyserad. Inne i huvudet vet jag att jag måste fortsätta rida och jag vet vad jag ska göra-men kroppen lyder inte. Jag antar att det är rädsla som är problemet-men i huvudet känner jag mig inte rädd-men kroppen lyder som sagt inte, jag klarar knappt av att lägga ben på hästen. Suck, kraken har ju lärt sig detta och blir förstås ännu värre när han inte får något motstånd.

Någon annan som har/har haft samma problem? Hur har ni kommit ur det?

 

[break_a_leg]

Sv: När kroppen inte lyder

Någon annan som har/har haft samma problem? Hur har ni kommit ur det?

Ditt problem är ju inte speciellt ovanligt för ryttare som blivit lite "skraja" och rider på "spunkiga" hästar (jag har sett det på väldigt nära håll - flera ekipage).

Dels tycker jag att man ska fundera över : Är verkligen det här rätt häst för mig? Personligen tycker jag att tävling och träning ska vara roligt, och det blir det ju inte om man upplever det som du gör. Ibland verkar det ha blivit prestige i vilka hästar man klarar av att rida...Har du någon gång funderat över att sälja din häst och köpa en annan?

Annars så gäller det nog att hitta en tränare som man litar till 100% på och som kan stötta ryttaren "hemma". Sedan så gäller det nog att tränar massor och tävla på att träna.

 

[Fiorano]

Sv: När kroppen inte lyder

Tanken att sälja har jag funderat på men samtidigt är jag löjligt envis och det ska gå. Jag är fullt medveten om att problemet ligger hos mig och därför vet jag att det ska kunna gå att göra något åt det! Mellan hans spel är han helt underbar att rida och då är han den perfekta hästen för mig! Han är så lätt på hjälperna och mjuk och fin att rida på, då är det verkligen kul! Jag har dessutom tuffat till mig en hel del, jag blir numera rätt arg när han går i luften och det har faktiskt hjälpt.

Det jag söker är bara fler tips så att det blir ännu bättre! Men jag tror att vi är på väg åt rätt håll.

Kom på en sak ang. tränare. Hon jag rider för en gång i månaden har alltid radiomic. så att man själv hör henne i en snäcka i örat. När mitt monster far i väg pratar hon hela tiden med mig och det har verkligen hjälpt jättemycket! Det känns väldigt tryggt att ha henne där i örat.

 

[DressyrMupp]

Sv: När kroppen inte lyder

Du har ett svårt problem som inte är så lätt att lösa.
I en flock finns jö flera egenskaper som till helhet får flocken att klara sig.
Stigfinnaren, vattenletaren och vakten är en del av dessa personligheter i flocken och din häst verkar vara en vakt som hela tiden uppmärksammar faror.

Detta gör att din häst får genom sina utbrott igång din självbevarelsedrift, rädsla som gör detta värre då du som "ledare" skall kunna avgöra vad som är farligt i grunden.

Arbetar du något på marken med vanlig hederlig ledarskap ??
Tror faktist att lösningen är att du gör det och får din häst att inse att det är du som ska avgöra farligheterna....problemet kommer inte försvinna men ditt lugn och större ledarskap bör göra din häst lite säkrare och lättare att övertala att det inte är farligt....utbrotten blir mindre men kommer nog alltid att finnas.

I vilken del av landet finns ni ?

 

[Fiorano]

Sv: När kroppen inte lyder

Vi finns allra längst ner i söder!

Anledning till att jag just vill behålla denna häst är just hans fantastiska "hanterbarhet". Han är världens snällaste, mycket väluppfostrad och vad jag skulle beteckna som en häst som är trygg i sig själv. I skogen är han helt underbar, går fram överallt och om han någon gång skulle titta på något så är det bara att säga åt honom att gå fram så gör han det. Har aldrig försökt vända och fara iväg som jag antar en osäker och otrygg häst skulle göra. Problemen kommer så fort jag är osäker och tvivlar på min egen ridning. Suck.

Min andra häst är lite mer osäker och hoppig i hanteringen. Henne har jag jobbat en hel del från marken för att få henne lite sansad och att försöka få henne att tänka efter lite och inte bara fara iväg. Det har hjälpt en hel del!

 

[mimus]

Sv: När kroppen inte lyder

Jag har ett problem som uppkommer i pressade situationer-främst tävling som jag verkligen behöver ha hjälp med! Min häst är, som uppkommit i tidigare trådar, ganska tuff och far i väg och går på bakbenen lite då och då. Som det känns nu har jag kontroll över det hela, jag vet att jag sitter kvar och jag har lärt mig rida på spänningen s.a.s. Kan numera också få honom på andra tankar och kan häva de värsta "iväghoppningarna".

Problemet är att när jag rider på träning eller ännu värre-på tävling (har inte vågat mig ut igen, sen han var en mardröm för alla inblandade från framridning till collecting ring till banan...), så blir liksom kroppen alldeles paralyserad. Inne i huvudet vet jag att jag måste fortsätta rida och jag vet vad jag ska göra-men kroppen lyder inte. Jag antar att det är rädsla som är problemet-men i huvudet känner jag mig inte rädd-men kroppen lyder som sagt inte, jag klarar knappt av att lägga ben på hästen. Suck, kraken har ju lärt sig detta och blir förstås ännu värre när han inte får något motstånd.

Någon annan som har/har haft samma problem? Hur har ni kommit ur det?

Det är ett rätt intressant problem, och troligen väldigt vanligt, men få erkänner det.

Det här med att kroppen reagerar, fast man "i hjärnan" inte uppfattar att man är rädd, liknar PSD. Posttraumatiskt stresssymptom.
Jag har exakt samma "problem" när det gäller att rida min unhhäst, därför att jag blivit rädd en gång.
Jag känner mig inte rädd, men när hon står emot, blir benen som spagetti.

Här är ett liknelse exempel.
Säg att du ska föda ditt första barn, du har inga rädslor mentalt, men vet att det kommer göra ont.
Förlossningen går bra, men visst gjorde det ont i själva utdrivningsskedet, så ont att det här vill du aldrig göra om.

Men, du "glömmer" smärtan, tänker att det inte var så farligt, ocjh längtan efter ett nytt barn är så stort att du återigen blir gravid.

Du ser fram emot förlossningen utan rädsla. När den väl sätter igång så drabbas din kropp av försvar, den minns smärtan från förra gången och förbereder sig genom försvar. Hjärnan hjälper till att förstora rädslan omedvetet pga att smärtminnet och ev panik som inföll vid förra tillfället.

Efteråt kommer du förmodligen säga, jag fattar inte varför det blev så, jag kände mig inte rädd ju.

Det finns olika system och olika tekniker till att lära sig hantera rädslan eller stressen över vad som ev KAN hända.

Just tävling är ju ett stressmoment i sig.

Hur funderar du runt det här med att kunna bemästra ditt känsla så att du ska kunna tävla?

Kan det vara så att någon annan kan tävla hästen eller rida någon programträning för att bryta mönstret för honom?

 

[yelly]

Sv: När kroppen inte lyder

Jag förstår dej precis. Man vet mycket väl att man måste sysselsätta hästen, innan den sysselsätter sej själv så att säga (Och då även dej)

Jag gjorde precis samma sak. MEN på en tävling så var det fruset på morgonen så ända framridningen som fanns att tillgå var ett litet ridhus som var typ 25*25 meter. Jag trodde jag skulle dö!!

Så i rent överlevnadssyfte så beslutade jag mej för att rida utav helvete, som jag aldrig ridit förr, så hästkraken inte hade en chans att hitta på egna påhitt. Det fungerade kanon och efter det fick mitt självförtroende en kick och nu för tiden så lyckas jag hålla henne i skinnet i de flesta situationer.

Vad jag vll säga är att, ut och träna på tävling och träning så kommer du till slut också få en aha-upplevelse, det är jag övertygad om.

Ett hett tips om hästen blir värre tillsammans med andra hästar är att vara med i en grupp med lektionshästar typ varannan vecka. Det har jag gjort och eftersom de hästarna ofta är så lugna så smittar det av sej påmin häst, så hon får vänja sej lite.

Lycka till!!

 

[__Stilett__]

Sv: När kroppen inte lyder

om man har en häst som får tokspel på en tävlingsplats så är det klart man spänner sig. Det gör nog alla innerst inne. sen hur fort vissa klarar att hantera det är ju en annan fråga.

 

[ch791022]

Sv: När kroppen inte lyder

Har du provat att åka till någon av dom större tävlingsplatserna med gott om plats?

Nu under sommarsäsongen så finns det många av utetävlingarna som det går att hitta ett område att rida fram själv och inte behöva trängas med andra.

Så kan du börja där för att först få det att fungera och du behöver inte känna pressen av att du stör dom andra som rider fram. Sen efterhand som du känner att du har bättre kontroll, så kan man ge sig in i svårare situationer.

/Camilla

 

[Hedwig02]

Sv: När kroppen inte lyder

Förstår din känsla mycket väl. Vi har en häst hos oss som beter sig på liknande sätt med sin stackars ägare. Jag har ridit hästen några gånger nu och tog upp problemet med min tränare när jag var där med min egen pålle. Hon menade att hästen blir "uttråkad" och som ryttare måste du aktivera den hela tiden så att uppmärksamheten riktas mot dig istället för omgivningen. Stora och små volter,övergångar, hörnpasseringar, serpentiner, skänkelvikningar etc. Att hela tiden ligga steget före. Det kan kännas lite planlöst men målet är att hästen till slut bara frågar dig hela tiden vad som ska ske härnäst...då ska den förhoppningsvis glömma bort att den själv vill skoja till situationen med sprattel och tittighet. Verkar ju i grunden vara en cool häst med tanke på hur trevlig den är ute i skogen. Vår häst är nog en typisk vakt som dressyrmuppen beskrev. Det syns tydligt på henne även i hagen...

 

[Fiorano]

Sv: När kroppen inte lyder

*kl*

Tack för alla svar!

Har börjat rida för en tjej som jag förr red mkt för, men av olika anledningar har det varit ett uppehåll. I alla fall så har vi kommit på att struktur är lösningen på problemet. Tydligen så släpper jag alldeles för mycket kontakt när han går i luften. Jag märkte stor skillnad när jag blev starkare i mitt magparti och höll kvar honom och red starkare. Så det känns som om jag har hittat en väg ur denna onda cirkel! Känns som om vi fortfarande har en bit kvar till tävlingsform, men om 2,5 månad har hemmaklubben en lokal dressyr... Ska kanske våga göra ett försök då!

Kan dessutom tillägga att han nu känns ännu tryggare i skogen sen jag hitta en lite starkare ridning! Börjar faktiskt tycka mer och mer om hästen nu!