När hjärtat är fullständigt krossat

[chandelier]

Jag träffade en kille. Världens finaste. Jag föll för honom som jag aldrig fallit för någon tidigare, jag har aldrig känt så starka känslor för någon under mitt över 30åriga liv. Han kände lika. Vi var allt som vi båda sökt efter. Men omständigheter i hans liv gör att han inte klarar av att inleda ett förhållande någon nu. Han mår inte bra och måste lösa sina problem. Problem som är större än kärleken. Jag förstår honom men det gör så jävla ont. Vi har brutit all kontakt. Jag bara gråter och gråter, ångesten är total. Hur gör man för att gå vidare? Jag orkar inte må såhär...

 

[LNellen]

Usch, det gör så ont sånt! Jag förstår att du är otroligt ledsen och mår dåligt men enligt min erfarenhet är det enda som hjälper att låta sig gråta ut ordentligt och låta det få ta den tid det tar! Sen ta hand om sig själv så gott det går emellan, äta bra, sova, göra sånt man tycker om fastän man är ledsen. Sen är det också extra lurigt när man är i den sitsen du är nu för 1. låter som ni inte setts så länge? Då vet man så himla lite om varandra egentligen, jag förstår att du känner att ni är som gjorda för varandra, jag säger inte varken bu eller bä om det, men grejen blir ju när man knappt hunnit ha en relation är att det finns så mycket fantasier om hur saker skulle kunnat bli. Så man är ledsen både över nuet och över det man tänkte skulle kunna komma i framtiden. Och det blir ju lurigt för att man vet ju inte, om man hade gjort slut efter några år har man ju mer svart på vitt hur det blev. Så det jag vill säga är: han är säkert jättefin person men det finns massor av andra som du kan få allt det där fina med! 2. När någon mår dåligt och det är anledningen till att det inte blev något: lurigt för att då är det också så lätt att hamna i att tänka att det kanske kan bli ändå, nångång i framtiden... Hoppas du inte hamnar i den fällan! Jag tror verkligen dina känslor är på riktigt men jag tror också de ofta blir extra starka när någon mår dåligt för då blir det liksom lätt så förstärkt, enligt egen erfarenhet! Pga vi människor har ofta en tendens att låta oss känna mer när vi vet att det inte kan bli något... Om det hade varit 100% att han varit redo för relation hade det varit mkt läskigare att känna kärleken för då hade det ju kunnat bli på riktigt, och ofta blir känslorna lite mer försiktiga då, för det blir så läskigt! I alla fall, usch vad jobbigt för dig Hoppas det känns lättare snart! Även om det inte känns så så lovar jag att det kommer bli lättare och lättare med tiden!

 

[moster_punk]

Jag träffade en kille. Världens finaste. Jag föll för honom som jag aldrig fallit för någon tidigare, jag har aldrig känt så starka känslor för någon under mitt över 30åriga liv. Han kände lika. Vi var allt som vi båda sökt efter. Men omständigheter i hans liv gör att han inte klarar av att inleda ett förhållande någon nu. Han mår inte bra och måste lösa sina problem. Problem som är större än kärleken. Jag förstår honom men det gör så jävla ont. Vi har brutit all kontakt. Jag bara gråter och gråter, ångesten är total. Hur gör man för att gå vidare? Jag orkar inte må såhär...

Min spontana reaktion är: grattis till att du blev av med honom i tid! Visst är det fantastiskt att bli sådär kär och tycka att allt stämmer osv., men ibland när det nästan är för bra för att vara sant så är det det också. Att han redan efter kort tid och trots dessa starka känslor drar sig ur är ett tecken på att han inte bara mår dåligt, utan också är omogen. Kanske mår han dessutom dåligt för att han är omogen, och den typen av människa är inget du behöver i ditt liv, tro mig!

Hur går man vidare? Ja, om jag förstår rätt är det inte en jättelång relation ni haft, och då bör du ha minst en fot kvar i ditt gamla liv. Vad gjorde du innan du träffade denne omkullkastande mansperson? Vem var du då? Inte satt du väl och grät om fredagskvällarna? Det är klart att du är omtumlad och besviken, men inse att han inte är värd ett dugg mer av dina tårar och din tid. Han var uppenbarligen inget att hålla i när åskan går, utan lämnade dig uppriven och ensam= en riktigt ynklig, usel och ovärdig man. Det du borde göra snarast är snarare att fira än att sörja. Om det främsta han åstadkommit under er korta tid tillsammans är att vända din värld uppochned och såra dig- ja, inte mycket att gråta över att den rackaren är borta, eller hur?

Sätt värde på dig själv, nöj dig inte med känslostormar och stora ord, utan se till att den potentiella partnern verkligen är något att ha! Det finns såna därute, som kommer ha riktig kärlek att ge och som aldrig skulle svika dig. Huvudet högt och blicken uppe så kommer du se dem!