Kan man inte vid sådana tillfällen få inskrivet i journalen eller nåt att temperatur x ska tas som feber?
Jag vet inte riktigt om det är en bra idé, faktiskt. Det skulle fortfarande vara fokus på den magiska gränsen och min poäng är att man bör ta hänsyn till allmäntillståndet också, och inte bara den magiska gränsen. Det är den här inställningen som ger mig problem:
Fast det är väl sällan som just febern avgör om man får vård eller inte?
Men att random bukefalist med ÖLI skulle ha egen fastställd febergräns - nja. Man dör oftast inte av feber heller. Och många tillstånd som ger feber går väl ändå inte att behandla med annat än febernedsättande, vilket man kan göra själv.
Att vården frågar efter feber kan ju vara för att hitta de som gått med hög feber så länge att det skvallrar om ett allvarligare tillstånd i kroppen.
Ja alltså, jag tar för givet att när man bli nekad vård pga avsaknad av feber så är det för att ens tillstånd helt enkelt inte är allvarligt nog. Att man mår skit är ju en sak, att det börjar bli farligt för kroppen något helt annat.
Ja, inte att användare på Buke tycker så , men att sjukvårdsrådgivningen har den inställningen.
När 1177 tyckte att jag inte behövde åka till sjukhuset eftersom jag inte hade feber, så hade jag knappt fått i mig någon näring alls på flera dagar och bara blivit sämre trots pencillin. När jag ringde hade jag börjat få påverkan i luftvägarna pga svullen tunga. Jag ser faktiskt inte problemet med att läggas in på sjukhus då. Trots avsaknad av feber. Men @mandalaki och @MiniLi kanske tycker annorlunda?
(Om jag inte minns fel så var det faktiskt efter pepp från Buke som jag ändå sökte vård, trots rådet från 1177. Efter 3 samtal var jag så slut så jag var nära att ge upp och frågade uppgivet om råd här har jag för mig.)
Jag fick ju vård till slut den gången, och jag dog inte. Blev omständligare än det hade behövt bli, både för mig och för vården, men när jag väl fick träffa en läkare så fick jag superbra bemötande och snabb hjälp + coctail av annan antibiotika. Hade jag inte gjort tvärtom emot rådet jag fick hade jag dock varit i ännu sämre skick innan jag kom in.
Efter den gången har jag varit i liknande situation, och sökte då inte hjälp. Jag orkade helt enkelt inte ta den diskussionen, jag var för utmattad. Då hade jag knappt ens fått i mig näring på 5 dagar och knappt ens något vatten på 2-3 dagar och var helt matt, uttorkad, yr och illamående. Jag dog inte den gången heller, men jag tycker att det hade varit rimligt att få hjälp med näring och vatten i mitt tillstånd ändå. Trots avsaknad av feber. Det hade minskat mitt personliga lidande (fick lägga hela min semester i år på att komma tillbaka) och skattebetalarna hade betalat mindre för min sjukskrivning.
Så min poäng är egentligen inte att jag vill sänka gränsen på febern som måttstock, utan att den inte ska vara den faktor som avgör om man rekommenderas vård eller inte. För så är min erfarenhet att det är, precis som för @Masqueradee låter det som att ens symptom är "tillräckligt" allvarliga för att man ska vara i behov av vård, tills man kommer till frågan om feber. Då vänder det.