När har man feber?

Kan man inte vid sådana tillfällen få inskrivet i journalen eller nåt att temperatur x ska tas som feber?

Jag vet inte riktigt om det är en bra idé, faktiskt. Det skulle fortfarande vara fokus på den magiska gränsen och min poäng är att man bör ta hänsyn till allmäntillståndet också, och inte bara den magiska gränsen. Det är den här inställningen som ger mig problem:

Fast det är väl sällan som just febern avgör om man får vård eller inte?

Men att random bukefalist med ÖLI skulle ha egen fastställd febergräns - nja. Man dör oftast inte av feber heller. Och många tillstånd som ger feber går väl ändå inte att behandla med annat än febernedsättande, vilket man kan göra själv.

Att vården frågar efter feber kan ju vara för att hitta de som gått med hög feber så länge att det skvallrar om ett allvarligare tillstånd i kroppen.

Ja alltså, jag tar för givet att när man bli nekad vård pga avsaknad av feber så är det för att ens tillstånd helt enkelt inte är allvarligt nog. Att man mår skit är ju en sak, att det börjar bli farligt för kroppen något helt annat.

Ja, inte att användare på Buke tycker så ;), men att sjukvårdsrådgivningen har den inställningen.

När 1177 tyckte att jag inte behövde åka till sjukhuset eftersom jag inte hade feber, så hade jag knappt fått i mig någon näring alls på flera dagar och bara blivit sämre trots pencillin. När jag ringde hade jag börjat få påverkan i luftvägarna pga svullen tunga. Jag ser faktiskt inte problemet med att läggas in på sjukhus då. Trots avsaknad av feber. Men @mandalaki och @MiniLi kanske tycker annorlunda?
(Om jag inte minns fel så var det faktiskt efter pepp från Buke som jag ändå sökte vård, trots rådet från 1177. Efter 3 samtal var jag så slut så jag var nära att ge upp och frågade uppgivet om råd här har jag för mig.)

Jag fick ju vård till slut den gången, och jag dog inte. Blev omständligare än det hade behövt bli, både för mig och för vården, men när jag väl fick träffa en läkare så fick jag superbra bemötande och snabb hjälp + coctail av annan antibiotika. Hade jag inte gjort tvärtom emot rådet jag fick hade jag dock varit i ännu sämre skick innan jag kom in.

Efter den gången har jag varit i liknande situation, och sökte då inte hjälp. Jag orkade helt enkelt inte ta den diskussionen, jag var för utmattad. Då hade jag knappt ens fått i mig näring på 5 dagar och knappt ens något vatten på 2-3 dagar och var helt matt, uttorkad, yr och illamående. Jag dog inte den gången heller, men jag tycker att det hade varit rimligt att få hjälp med näring och vatten i mitt tillstånd ändå. Trots avsaknad av feber. Det hade minskat mitt personliga lidande (fick lägga hela min semester i år på att komma tillbaka) och skattebetalarna hade betalat mindre för min sjukskrivning.

Så min poäng är egentligen inte att jag vill sänka gränsen på febern som måttstock, utan att den inte ska vara den faktor som avgör om man rekommenderas vård eller inte. För så är min erfarenhet att det är, precis som för @Masqueradee låter det som att ens symptom är "tillräckligt" allvarliga för att man ska vara i behov av vård, tills man kommer till frågan om feber. Då vänder det.
 
Jag vet inte riktigt om det är en bra idé, faktiskt. Det skulle fortfarande vara fokus på den magiska gränsen och min poäng är att man bör ta hänsyn till allmäntillståndet också, och inte bara den magiska gränsen. Det är den här inställningen som ger mig problem:







Ja, inte att användare på Buke tycker så ;), men att sjukvårdsrådgivningen har den inställningen.

När 1177 tyckte att jag inte behövde åka till sjukhuset eftersom jag inte hade feber, så hade jag knappt fått i mig någon näring alls på flera dagar och bara blivit sämre trots pencillin. När jag ringde hade jag börjat få påverkan i luftvägarna pga svullen tunga. Jag ser faktiskt inte problemet med att läggas in på sjukhus då. Trots avsaknad av feber. Men @mandalaki och @MiniLi kanske tycker annorlunda?
(Om jag inte minns fel så var det faktiskt efter pepp från Buke som jag ändå sökte vård, trots rådet från 1177. Efter 3 samtal var jag så slut så jag var nära att ge upp och frågade uppgivet om råd här har jag för mig.)

Jag fick ju vård till slut den gången, och jag dog inte. Blev omständligare än det hade behövt bli, både för mig och för vården, men när jag väl fick träffa en läkare så fick jag superbra bemötande och snabb hjälp + coctail av annan antibiotika. Hade jag inte gjort tvärtom emot rådet jag fick hade jag dock varit i ännu sämre skick innan jag kom in.

Efter den gången har jag varit i liknande situation, och sökte då inte hjälp. Jag orkade helt enkelt inte ta den diskussionen, jag var för utmattad. Då hade jag knappt ens fått i mig näring på 5 dagar och knappt ens något vatten på 2-3 dagar och var helt matt, uttorkad, yr och illamående. Jag dog inte den gången heller, men jag tycker att det hade varit rimligt att få hjälp med näring och vatten i mitt tillstånd ändå. Trots avsaknad av feber. Det hade minskat mitt personliga lidande (fick lägga hela min semester i år på att komma tillbaka) och skattebetalarna hade betalat mindre för min sjukskrivning.

Så min poäng är egentligen inte att jag vill sänka gränsen på febern som måttstock, utan att den inte ska vara den faktor som avgör om man rekommenderas vård eller inte. För så är min erfarenhet att det är, precis som för @Masqueradee låter det som att ens symptom är "tillräckligt" allvarliga för att man ska vara i behov av vård, tills man kommer till frågan om feber. Då vänder det.
Ja, 1177 är väl inte på topp alla gånger direkt. Jag tycker man oftast får höra "ta en panodil och vila så går det nog över". Men jag har också uppfattat att de fått en del kritik och numera gör annorlunda?
 
Ja, 1177 är väl inte på topp alla gånger direkt. Jag tycker man oftast får höra "ta en panodil och vila så går det nog över". Men jag har också uppfattat att de fått en del kritik och numera gör annorlunda?

Jag vet inte, senaste jag var i behov av vård så sökte jag inte som sagt, för att jag antar efter alla vändor att jag inte skulle få någon och jag var inte i skick då att orka "kräva" något heller. Men innan operationen så fick jag noga order om att endast kontakta vården om jag drabbades av stora blödningar i operationsområdet eller feber. Inget av det hade jag, och därmed sökte jag inte heller vård även om jag personligen anser att jag var i behov av det.
 
Ja, 1177 är väl inte på topp alla gånger direkt. Jag tycker man oftast får höra "ta en panodil och vila så går det nog över". Men jag har också uppfattat att de fått en del kritik och numera gör annorlunda?
Jag tycker att de är tvärtom - "åk in akut!!" Oavsett vad man ringer för.
 
Men tror du inte att skillnaden kan vara att dina symtom är antingen farliga eller behandlingsbara eller både och OM du har feber, inte förhöjd temp, men inte annars?
Fast jag lutar åt att det inte riktigt funkar så. Jag orkar inte vara upprörd över att vården möjligen inte tar lika allvarligt på mitt lidande som jag, men helt klart är att det blir lite konstigt med låg temperatur och "feber".

Jag fick förut ofta öroninflammation, och då kunde frågan om feber avgöra om läkaren trodde att jag hade det eller inte - tills hen tittade efter i örat. Motsvarande har hänt några gånger med andra sjukdomar. Inget livshotande, för all del, men sådant som man normalt fått penicillin för, och där just låg kroppstemperatur har gjort att jag har fått trycka på lite för att bli undersökt för den faktiska åkomman - "feber" eller inte.

Det är lite avlägset för mig att föreslå hur vården ska lösa det där så att alla blir nöjda, men såvitt jag kan begripa är det inte så att risken för tex bestående hörselskador efter obehandlad öroninflammation (vilket jag så klart har) påverkas av om jag känner mig febrig eller faktiskt har "feber" enligt någon standard.

(Jag har i stort sett aldrig varit allvarligt sjuk, så det vet jag inget om.)
 
En allmän fråga; varför håller man man på och tempar sig själv? Jag har ingen aning om min normaltemp eller vid vilken temperatur jag har feberkänsla och håller inte på och tempar mig själv när jag är sjuk. Är jag sjuk så är jag sjuk, vad spelar tempen för roll?

Ett undantag hade väl varit om jag var så sjuk att jag låg och krampade eller yrade.

För mig handlar det om en immundefekt som kan ställa det. Jag kan på temperaturstegringen se om jag bör börja ta antibiotika, d v s om det förmodligen är en bakteriell infektion eller om det "bara" är virus.
 
När jag var liten har jag för mig att man sa att allt över 37,5° var feber (fanns t.o.m en röd markering vid 37,5° på rumptermometern i mitt föräldrahem) men vid 38° skulle man stanna hemma, typ. Jag håller nog fortfarande på det där med 38° även om jag har ganska låg normaltemp - feber är feber.

Jag har nog levt i en slags villfarelse att det fortfarande är över 37,5 grader (morgontemp) som är feber. När ändrades normen?
 
En allmän fråga; varför håller man man på och tempar sig själv? Jag har ingen aning om min normaltemp eller vid vilken temperatur jag har feberkänsla och håller inte på och tempar mig själv när jag är sjuk. Är jag sjuk så är jag sjuk, vad spelar tempen för roll?

Ett undantag hade väl varit om jag var så sjuk att jag låg och krampade eller yrade.

Håller med! Jag har väl lärt mig ungefär vad jag har för normaltemperatur, men ser ändå inget skäl att ta tempen när jag känner mig febrig. Jag bryr mig sällan om huruvida jag verkar ligga över eller under gränsen för feber. Är jag sjuk så är jag och då är det ointressant om jag har 37,2 eller 38,2.
 
Har normalt en temp på 36.5 eller lägre. Känner mig lite småfebrig med vallningar..

Hur många grader över brukar ni ligga på för "febergräns"? Och vilken metod använder ni?

Febergränsen går ju vid 38 grader. Sällan är det allvarligt under den gränsen men sjuk kan man ju vara ändå (även om jag förstår @mandalakis känsla, att nu är jag jättesjuk men har typ 37,3 i temp ;))
Jag har iofs aldrig sökt vård som subfebril förutom en gång, då hade jag legat mellan 37,6-38,6 i över en vecka, hade ont i bröstet och tog slut i kroppen vid minsta ansträngning, visade sig vara en hjärtmuskelinflammation. På akuten (det var helg och jag fick mer och mer ont) hade jag en temp på 37,7 efter en alvedon nån timme tidigare och jag togs på största allvar, trots att jag bara var subfebril.

Är man sjuk är man det oavsett feber, och är man sjuk mer än några dagar utan rimlig anledning söker man väl vård?
 
  • Gilla
Reactions: Laa
Jag har runt 36.0-36.3 i normaltemp, och redan runt 36.8 börjar jag känna mig småfebrig. Över 37 grader brukar jag känna mig riktigt dålig, då är det i regel alvedon och sängläge som gäller. De få gånger jag haft 38 och över i temperatur så har jag mer eller mindre varit redo för nödslakt. Jag är alltså rätt skeptisk till den här "magiska" gränsen. Visst kan den fungera bra som en riktlinje, men för mig känns det mest logiskt att gå efter allmäntillstånd och möjligtvis (ifall man vet) vad individens normaltemp brukar vara.
 
En allmän fråga; varför håller man man på och tempar sig själv? Jag har ingen aning om min normaltemp eller vid vilken temperatur jag har feberkänsla och håller inte på och tempar mig själv när jag är sjuk. Är jag sjuk så är jag sjuk, vad spelar tempen för roll?

Ett undantag hade väl varit om jag var så sjuk att jag låg och krampade eller yrade.

Kanske just för att veta vad ens normaltemp är...
Lika mycket som det är bra att veta sin hunds eller hästs normaltemp kan det ju va bra att veta sin egen...
Hur kan du annars veta om du har feber ?
Du har ju just läst ett antal inlägg här med personer som ALDRIG kommer upp i "feber" . Då kan det ju vara bra att man vet SJÄLV att man har feber.

I mitt fall tex så vet jag min "morrontemp"... Om jag då skulle vakna med 39.5 som då är i stort sett 3 grader över normaltemp så kan de va bra att veta de... Visst jag skulle säkert redan veta att jag är sjuk som f*n men om jag plötsligt får SÅ hög feber finns det en del sjukdomar som genast seglar upp som "kandidater" tex hjärnhinneinflammation mm... Som man gärna vill behandla på en gång och inte vänta å se...
Nu va de ett exempel men med alla fästingar i Stockholm inte helt obefogad..
Har själv haft Borrelia och det va ingen lek... Aldrig mått så dåligt som jag gjorde då. Jo de har jag visst förresten, gallstensanfallen va betydligt värre...
 
Kanske just för att veta vad ens normaltemp är...
Lika mycket som det är bra att veta sin hunds eller hästs normaltemp kan det ju va bra att veta sin egen...
Hur kan du annars veta om du har feber ?
Du har ju just läst ett antal inlägg här med personer som ALDRIG kommer upp i "feber" . Då kan det ju vara bra att man vet SJÄLV att man har feber.

I mitt fall tex så vet jag min "morrontemp"... Om jag då skulle vakna med 39.5 som då är i stort sett 3 grader över normaltemp så kan de va bra att veta de... Visst jag skulle säkert redan veta att jag är sjuk som f*n men om jag plötsligt får SÅ hög feber finns det en del sjukdomar som genast seglar upp som "kandidater" tex hjärnhinneinflammation mm... Som man gärna vill behandla på en gång och inte vänta å se...
Nu va de ett exempel men med alla fästingar i Stockholm inte helt obefogad..
Har själv haft Borrelia och det va ingen lek... Aldrig mått så dåligt som jag gjorde då. Jo de har jag visst förresten, gallstensanfallen va betydligt värre...

Men det är det jag menar, varför skulle en person med normal sjukdomshistoria behöva veta sin normaltemp eller veta när man har feber?

Hjärnhinneinflammation/TBE och borrelia märker man nog ändå. Borrelia brukar inte ge feber heller. Skulle jag plötsligt få jättehög feber så skulle jag såklart kolla upp det, men man märker ju om man har jättehög feber utan att man vet sin normaltemp eller håller på att tempa sig själv så fort man känner sig lite sjuk.
 
Men varför skulle en person med normal sjukdomshistoria behöva veta sin normaltemp eller veta när man har feber?

Hjärnhinneinflammation/TBE och borrelia märker man nog ändå. Borrelia brukar väl inte ge feber heller.

Varför behöver du veta din häst eller ditt barns normala temp ?

Varför behöver man veta vad feber är ? Är man sjuk är man ju sjuk enligt dej...
Ursäkta men du fattar alltså inte på riktigt varför det kan va bra att veta vad sina normala värden är ?
Varför tar man blodtryck ? Okej nu erkänner jag ... Jag har dålig koll på mitt egna blodtryck men personer som har avvikande blodtryck brukar veta sitt blodtryck tex.. Så de kan svara på om de värdena som sjukvården får är normala eller inte... Varför ska man då inte ha koll på nåt så "enkelt" som sin normala kroppstemp ?
 
Varför behöver du veta din häst eller ditt barns normala temp ?

Varför behöver man veta vad feber är ? Är man sjuk är man ju sjuk enligt dej...
Ursäkta men du fattar alltså inte på riktigt varför det kan va bra att veta vad sina normala värden är ?
Varför tar man blodtryck ? Okej nu erkänner jag ... Jag har dålig koll på mitt egna blodtryck men personer som har avvikande blodtryck brukar veta sitt blodtryck tex.. Så de kan svara på om de värdena som sjukvården får är normala eller inte... Varför ska man då inte ha koll på nåt så "enkelt" som sin normala kroppstemp ?

Jag har ingen häst men får erkänna att jag inte vet mina barns normaltemperatur. Däremot tempar jag dem när de känner sig dåliga, just för att de ännu är små och inte kan förmedla på vilket sätt de känner sig dåliga eller hur dåliga de är. Har de feber och är påverkade så får de febernedsättande.

En person med högt blodtryck kan jag förstå om hen kontrollerar blodtrycket då och då, men jag diskuterar alltså personer utan någon särskild sjukdomshistoria men som ändå tempar både när de är friska och sjuka. Folk får göra som de vill, jag har svårt att förstå det bara. För mig verkar det lite överdrivet.
 
Maniskt ? Räcker med att ta tempen under en normal "jag är inte sjuk vecka" ...
Fast det är ju kanske bara maniskt av sjukvården att tempa folk på sjukhus ?
Mej veterligen en fullt normal procedur på alla sjukhus... (som jag har varit inlagd på iaf)

Det beror väl på varför man är inlagd?
 
lägsta jag mätt upp på mig själv (jepp gjorde flera mätningar efter varann är 34,6, ligger i vanliga fall mellan 35,5-36 typ, haft diskussioner med dryga företagshälsovårdssnubbar som prompt skulle veta att jag hade feber då jag var förkyld och dom hävdar att "det är inte feber" då har jag legat och kallsvettats, haft feberont överallt och allmänt haft febersymtom + ja högre temp än jag har i vanliga fall.

Har jag 38 så känner jag mig mer eller mindre döende!
Har samma normaltempsom du och skulle kunna skriva samma som du gör här
 

Liknande trådar

Kropp & Själ När jag var ung tonåring, sisådär år 2000, fick man hem produktprover med infoblad i brevlådan. Ibland delades de ut i skolan också har...
Svar
10
· Visningar
647
Senast: movi
·
Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
689
Senast: miumiu
·
Kropp & Själ Jag har insett att det är dags för mig att tackla min tandvårdsrädsla.. fobi.. men hur gör man? Jag har inte varit hos tandläkaren på...
Svar
9
· Visningar
280
Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 558
Senast: Twihard
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Löpcykel
  • Målbilder för trubbnosar.
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp