När får man "ge upp"?

[Elementary]

Usch så tråkigt, men på beskrivningen låter det verkligen som ett mycket vettigt beslut.

 

[athena_arabians]

Nu är tid bokad. Onsdag 13:45 får hon somna. Älskade älskade lilla skithund heart

 

[Lovisaleonora]

Tufft, men rättvist.

Jag brukar tänka om djuren att när de inte längre hade klarat sig "i det fria" utan en massa mediciner och hjälp, då är det inte längre livskvalité för dem.

En äldre hund som går på lite smärtlindring för t ex leder kan jag smälta, men börjar det bli allergi etc så är det tid att skiljas.

 

[machafuko]

Förstår att det är ett tugnt beslut, men det låter helt rätt. Stor kram från mig.

 

[russinbulle]

Beklagar

 

[BobberiBoo]

i

 

[Jenka]

 

[Lona]

Ett starkt och modigt men oerhört tungt beslut . Beklagar !

 

[Vastgota]

 

[Killaloe]

Så otroligt tungt för er, men så himla fint att ni låter henne gångbanan det blir sämre Hoppas ni får en fin tid tillsammans till det är dags.

 

[Zvinto]

 

[Meibla]

Onsdag morgon ska vi åka till stranden, äta så mkt korv hon bara vill (som är det bästa hon vet), bada hur mkt som helst och bara mysa.
Jag kommer vara helt förstörd både innan och efter att hon är borta. Hur sjutton överlever man?
Hjärtat skriker att jag borde avboka tiden och låta henne vara kvar ett par veckor till, följa med till Öland (som var planen),bada en massa osv, medans hjärnan säger att det är dags.
En liten tröst är dock att flera personer har märkt förändringar i hennes beteende på sistone, senast för någon timme sen så var det en vän som kommenterade det.
Vet kunde inte riktigt hitta orsaken till det när vi var inne sist, men antingen börjar synen svikta, eller så är hon senil (vild gissning). Hon kan umgås med folk, bli klappad, leka osv, men sen räcker det att de går till ett annat rum i 30 sek för att sen komma tillbaka, så är det precis som att hon glömt att de varit där och umgåtts med henne. Alternativt inte ser att det är dom. Sambon gick till bilen, Ixi stod innanför grinden 2 meter bort, när han vände och gick tillbaka så fick han världens utskällning. När han började prata med henne så lugnade hon sig, men hon har aldrig någonsin betett sig så innan. Så det är nog dags nu. Men det är så jävla tungt. Jag älskar den där hunden till månen och tillbaka.

 

[pepp]

Nu är tid bokad. Onsdag 13:45 får hon somna. Älskade älskade lilla skithund heart

❤❤❤

 

[Lovisaleonora]

På något underligt sätt överlever vi. Trots allt vet vi ju - och hoppas! - att överleva våra husdjur. Men fy fan i helvetes djävla skit så hjärtskärande tungt det är.

Beslutet blir lättare att fatta med åren, jag har bättre uppfattning om när det är dax och känner mig säker i mitt beslut. Men själva avskedet blir svårare, för mig i alla fall. Jag vet hur tungt det är satt sakna dem hela resten av livet.

Men trots allt förtar inte sorgen något av glädjen över att de funnits i mitt liv. Pappa valde att inte skaffa hund igen för det var för tungt när det är tid att säga farväl. Jag hoppas att jag aldrig kommer känna så. Att glädjen de ger alltid kommer överbrygga sorgen när det är tid att ta farväl.

 

[Meibla]

Idag är det tungt. Igår när vi var på stranden så började jag fundera på om jag verkligen tagit rätt beslut. Hon var så otroligt glad och träningsvillig. Betedde sig som en liten valp och var lika galen som hon alltid har varit.
Nu ska vi strax åka dit för allra sista gången och försöka ge henne den bästa stunden som bara går.
Älskade hund, fyfan vad jag kommer sakna henne

 

[*Gotlandsrusset*]

Ja som rubriken säger, när är det dags att ge upp? Jag och sambon har lite delade meningar här hemma.
Ixi har ju div problem, som blivit värre för varje år. Främst allergikerna, men även tumörerna/knölarna som dyker upp lite här och där, återkommande öronproblem (som allergin är orsaken till) och halvkassa höfter.

Den här veckan har jag petat i henne 7-8 tabletter varenda dag, örondroppar, betnovatdroppar i öronen, hon sprayas med klorhexidinspray, badas i specialschampo ett par ggr i veckan, och sprayar henne med cortavance, men hon blir aldrig riktigt bra. Sen är det ju de där tumörerna.. Självklart kan vi åka in och ta bort dom, men hur mycket ska hon behöva gå igenom?
Sambon tycker ju att vi ska ha kvar henne ett tag till, men jag känner lite att det räcker nu?

Hon är fortfarande pigg och glad, men ändå inte riktigt sig själv. Svårt att förklara för er som inte känner henne.

Så hur skulle ni gjort om det var er hund?

Vi valde att ta bort vår riktigt allergiska schäfer när vi 1. Såg att han led 2. Såg honom som mer som en "börda" än som en familjemedlem.

Han åt kortison, badades, specialfoder, behandlades i öronen och ändå kliade han sig som besatt det sista. Han hade inget drägligt liv och vi kände att vi orkade inte mer. Hade lagt ut mellan 50-70 000 på honom bara i veterinärkostnader och sen va det foder/mediciner på det.

Det är ett tufft liv att leva med allergier för en hund, vår va pigg och glad men också väldigt stressad inombords dels pga klådan men även medicinerna. Han avbröt tom träningspass för att klia sig.

Så nej, jag tycker inte ni gör fel om ni tar bort en hund som lider av allergi. tänk dig själv; ständigt ha klåda

 

[*Gotlandsrusset*]

Nu är tid bokad. Onsdag 13:45 får hon somna. Älskade älskade lilla skithund heart

Det är ett svårt beslut och både jag och sambon känner än idag : gjorde vi rätt? Hunden va då 4,5 år och världens bästa hund. Men hans hälsa va inte bra, vi gjorde rätt men nu när man glömt hur dåligt han mådde får man ändå dåligt samvete.

Saknar den hunden varje dag men aldrig mer en allergisk hund. Det är inte värt det

Ni gör det absolut bästa för hunden, ni är BRA hundägare som inte låter hunden lida och ni ska vara stolta över att ni tar rätt beslut. Många hundar lider i onödan.

 

[athena_arabians]

Idag är det tungt. Igår när vi var på stranden så började jag fundera på om jag verkligen tagit rätt beslut. Hon var så otroligt glad och träningsvillig. Betedde sig som en liten valp och var lika galen som hon alltid har varit.
Nu ska vi strax åka dit för allra sista gången och försöka ge henne den bästa stunden som bara går.
Älskade hund, fyfan vad jag kommer sakna henne

Tänker på er idag

 

[Honungshumlan]

Jag hörde för några dagar sedan ett citat som jag tycker stämmer så bra på all sorg.
"Det är bara att på något sätt fortsätta att leva tills dess att du känner dig levande igen"

Jag lät min älskade vän somna in för två månader sedan. De första två veckorna var jag helt förstörd, jag levde, men varje andetag var genomsyrat av sorgen och tomheten. Efter en månad grät jag några gånger i veckan och så smått började jag kunna tänka på honom utan att tårarna började rinna med en gång. Idag känner jag mig levande igen, jag saknar honom mycket, tårarna rinner när jag skriver det här. Men jag känner mer och mer att beslutet var helt rätt. Tankar om en ny hund har börjat spira, även om vi nog kommer att vänta tills sonen och ett eventuellt kommande syskon blir lite äldre.

 

[Lona]

Sänder varma tankar idag .
Det låter kanske konstigt men ofta är det faktiskt lite, lite lättare mär det väl är över. Sorgen och smärtan är kvar men man vet innerst inne att ens vän inte lider mer.
Det där tvivlet, att väga fram och tillbaka, att betrakta hunden och hela tiden försöka se om den är bättre eller sämre - den biten är över nu.
Det gör ont, det gör förjävla ont, men det kommer att dämpas med tiden och övergå i saknad och fina minnen.
Tillåt dig att sörja men försök även minnas allt roligt ni haft, alla fantastiska ögonblick man får tillsammans.
Din hund har det bra nu