När får man "ge upp"?

Meibla

Trådstartare
Ja som rubriken säger, när är det dags att ge upp? Jag och sambon har lite delade meningar här hemma.
Ixi har ju div problem, som blivit värre för varje år. Främst allergikerna, men även tumörerna/knölarna som dyker upp lite här och där, återkommande öronproblem (som allergin är orsaken till) och halvkassa höfter.

Den här veckan har jag petat i henne 7-8 tabletter varenda dag, örondroppar, betnovatdroppar i öronen, hon sprayas med klorhexidinspray, badas i specialschampo ett par ggr i veckan, och sprayar henne med cortavance, men hon blir aldrig riktigt bra. Sen är det ju de där tumörerna.. Självklart kan vi åka in och ta bort dom, men hur mycket ska hon behöva gå igenom?
Sambon tycker ju att vi ska ha kvar henne ett tag till, men jag känner lite att det räcker nu? :cry:

Hon är fortfarande pigg och glad, men ändå inte riktigt sig själv. Svårt att förklara för er som inte känner henne.

Så hur skulle ni gjort om det var er hund?
 
Tack för svaren. Ja jag känner ju också att det räcker nu, medans sambon anser att jag överdriver en aning när jag tar upp avlivning.
Samtidigt har han ju märkt att hon inte är helt hundra sig själv. Men det skyller han på värmen, ataraxen och lite annat.
 
vi tog bort lille pudel efter att han blev riktigt dålig av sin ep. han brukade ha anfall ca en gång i månaden och han gick på medicin. efter anfallen var han som vanligt.mådde som en prins. men sista gången fick han så många anfall att han inte repade sig. på kvällen när vi äntligen fick tag på vet bestämde vi att han skulle få somna. vi hade gjort vad som gick att göra. medicinerna gick inte att höja mer heller. vet sa att man kunde ev operera men vi kände att det var nog där. han hade aldrig blivit sig själv igen. ev så berodde epn på en tumör.

jag hade avslutat. tycker du tänker rätt där
 
Ja som rubriken säger, när är det dags att ge upp? Jag och sambon har lite delade meningar här hemma.
Ixi har ju div problem, som blivit värre för varje år. Främst allergikerna, men även tumörerna/knölarna som dyker upp lite här och där, återkommande öronproblem (som allergin är orsaken till) och halvkassa höfter.

Den här veckan har jag petat i henne 7-8 tabletter varenda dag, örondroppar, betnovatdroppar i öronen, hon sprayas med klorhexidinspray, badas i specialschampo ett par ggr i veckan, och sprayar henne med cortavance, men hon blir aldrig riktigt bra. Sen är det ju de där tumörerna.. Självklart kan vi åka in och ta bort dom, men hur mycket ska hon behöva gå igenom?
Sambon tycker ju att vi ska ha kvar henne ett tag till, men jag känner lite att det räcker nu? :cry:

Hon är fortfarande pigg och glad, men ändå inte riktigt sig själv. Svårt att förklara för er som inte känner henne.

Så hur skulle ni gjort om det var er hund?

Jag hade nog stannat där. Har själv en allergihund med öronproblem.

Hade jag börjat märka att han inte längre är sig själv längre så hade jag tagit tag i det. Skulle vara det svåraste beslutet någonsin dock :(
 
Tog bort min allergihund vid 4,5 års ålder - då räckte det för oss trots att inte första veterinären tyckte det. Hon svarade inte på någon medicin i slutänden och tassarna var dubbelt så stora pga ständigt slickande.
 
Ja som rubriken säger, när är det dags att ge upp? Jag och sambon har lite delade meningar här hemma.
Ixi har ju div problem, som blivit värre för varje år. Främst allergikerna, men även tumörerna/knölarna som dyker upp lite här och där, återkommande öronproblem (som allergin är orsaken till) och halvkassa höfter.

Den här veckan har jag petat i henne 7-8 tabletter varenda dag, örondroppar, betnovatdroppar i öronen, hon sprayas med klorhexidinspray, badas i specialschampo ett par ggr i veckan, och sprayar henne med cortavance, men hon blir aldrig riktigt bra. Sen är det ju de där tumörerna.. Självklart kan vi åka in och ta bort dom, men hur mycket ska hon behöva gå igenom?
Sambon tycker ju att vi ska ha kvar henne ett tag till, men jag känner lite att det räcker nu? :cry:

Hon är fortfarande pigg och glad, men ändå inte riktigt sig själv. Svårt att förklara för er som inte känner henne.

Så hur skulle ni gjort om det var er hund?
Jag hade tagit bort henne. Utan tvekan.
 
Svarar alla.
Tack! Jag ska försöka få tag i veterinären. Vår vanliga har semester en vecka till, men vet inte om jag vill vänta så länge.
Kortisondosen går säkert att höja och det finns säkert andra behandlingar att ta till, men känner inte att jag vill börja om och riskera att det inte hjälper eller att hon blir ännu sämre/får massa biverkningar.
Det är bara så jäkla tråkigt och orättvist att hon ska behöva ha så mkt problem och inte ens är 6 år gammal :(
 
Svarar alla.
Tack! Jag ska försöka få tag i veterinären. Vår vanliga har semester en vecka till, men vet inte om jag vill vänta så länge.
Kortisondosen går säkert att höja och det finns säkert andra behandlingar att ta till, men känner inte att jag vill börja om och riskera att det inte hjälper eller att hon blir ännu sämre/får massa biverkningar.
Det är bara så jäkla tråkigt och orättvist att hon ska behöva ha så mkt problem och inte ens är 6 år gammal :(


Kortison ger ju också biverkningar som inte är så trevliga. Du får bedöma själv, men ofta tror jag att vi har kvar dem lite för länge - i tron att vi är snälla och ska "ge dem en chans till". Men att behandla och behandla en hund som ändå inte får ett fullgott liv... nej. :(
 
Jag var beredd att svara "precis när man själv känner att det nog borde vara det bästa, även om det tar emot" baserat på titeln på tråden, men det blir ju svårt när man måste brottas med en partners åsikter.
Vi har tack och lov alltid varit någorlunda överens här hemma i sådana frågor.

Vore det min hund hade det fått räcka nu. Det låter inte som att prognoserna är goda och är hon redan förändrad hade jag velat stoppa det innan det blir ännu värre på den fronten.

Så himla orättvist :down:
 
För att förklara mitt tidigare svar: När det bara kan gå åt ett håll och försämringarna har börjat så hade jag valt att avsluta medans hunden mådde bra.
När inget hopp för bättring finns ser jag ingen anledning att utsätta en hund för mer behandlingar.
 
För att förklara mitt tidigare svar: När det bara kan gå åt ett håll och försämringarna har börjat så hade jag valt att avsluta medans hunden mådde bra.
När inget hopp för bättring finns ser jag ingen anledning att utsätta en hund för mer behandlingar.
Jo det är ju så jag känner. Jag tar hellre bort henne nu när hon fortfarande mår relativt bra, än att se henne bli sämre och sämre och behöva ta bort henne då.
 

Liknande trådar

C
Hundhälsa Hej! Jag vill dela med mig av mina erfarenheter så det kan hjälpa andra. Jag har en snart 11 år gammal schäfertik som haft problem...
2
Svar
26
· Visningar
17 481

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp