Ja det har han men den här soppan blir bara ännu bättre...
Eftersom han inte kan gå tillbaka till sitt gamla jobb behöver han ta tjänstledigt därifrån. Efter MÅNGA om och men gick de med på det i tre månader om han lovar att inte komma tillbaka. Vi gick dit tillsammans och han får papper på att han ska säga upp sig. Pratade med facket som säger att han absolut inte ska skriva på några sånna papper utan det är AG som ska säga upp honom eftersom de inte kan erbjuda honom ett jobb han klarar av (han kan inte vistas i lokalen utan att få panikångestattacker).
Han sökte den här utbildningen han ville gå (som det inte var några som helst problem att söka trots att AF sa att den utbildningen öht inte fanns längre). Allt lät jätte positivt fån utbildningens sida och trots att han är sent ute skulle de ordna så det fungerar, det måste bara godkännas ifrån vår kommun eftersom utbildningen är i grannkommunen. Pratade med studievägledaren i vår hemkommun som tyckte allt lät bra men det var inte hon som tog beslut. Glöden i sambons ögon när han insåg att det finns en chans har jag inte sett på så länge!
Men så kom beslutet ifrån kommunen, avslag pga ekonomiska skäl...
Så just nu ser läget ut som så att han inte kan stämpla eftersom jobbet krånglar, han får ingenting från försäkringskassan och han kommer inte få någon utbildning så att han kan ta sig vidare. Han mår så dåligt och jag känner mig så värdelös som inte kan hjälpa honom