När ens häst blir gammal...

[FairLady]

och jag tror nog inte att det finns någon som vill mer än jag att han ska få ett så värdigt slut på sitt liv som möjligt.. men vad är egentligen ett värdigt slut??

Vad ett värdigt slut är väldigt individuellt...

Jag tillexempel som jag skrev i mitt förra inlägg tycker att det är ett värdigt slut att få var kvar så länge de mår bra, även om de inte kan ridas. Att få avsluta hemma i en miljö de är vana vid och inte anar något.
En kompis till mig som fick ta bort sin trotjänare köpte en massa äpplen och la ut på ängen jämte stallet, där stod han i lugn och ro och smaskade i sig av sin äpplen och anade ingenting.
Att "matte/husse" är med, så att det inte är helt främmande och obekanta människor som är med...

Men det är som sagt olika...

 

[Yrja]

tycker det är människans PLIKT att se till att hästen får det bra även efter man inte vill eller kan ha den kvar..

Håller med i vartända ord.

 

[ika77]

Mmmm.. Så är det!!!
Har jag skaffat en häst så är det mitt ansvar att se till att den har det bra så länge den är i min ägo!!
Att måna om den tills den dör..eller säljs.
Och det är oxå mitt ansvar att se till att den hamnar hos nån bra person efter mig..
En som kan ta över mitt ansvar och som jag litar på GÖR det..
Men det är ALLTID minst en person som har ett ansvar gentemot VARJE häst.... Hmmm.. *tänkvärt*..

 

[stally]

Min häst (på min visningsbild härintill,som föl och som 20åring) fyller 25 år nu på lördag.Jag köpte honom som 1,5 åring.Många "bäckar har flutit" sedan vi fann varandra.

Jag har lärt mig en sak under åren,då jag gav bort en häst till en bekant fam.6 år senare hör jag rykten om att hästen lämnats utan mat och vatten i 1mån drygt!tillsammans med en annan häst för att dö!Hästarna hette Lep One och My Noble,om någon vill kontrollera sanningshalten.
Kunde berätta m.k.t om detta men det skulle bli för långt.

Min häst skall aldrig mer lämna mig och all den mat han behöver som gammal,det är dyrbart att föda hästar bra och jag skulle om jag var du,ta bort hästen.
Minsta misstanke om att min gamle far illa gör jag så.
Om någon är intresserad så finns historien om min Abbe På bl.a Stallsmart ,Abbes andra chans,i arkivet.

Svåra beslut,men med stöd av Stally

 

[ankans]

Håller med... så känner jag med....

 

[Tess82]

Min älskling är 28 år och kan för tillfället inte ridas för hans ben spökar, efter en gammal gaffelbandsskada. Men jag gör allt för honom.Vi kör mycket markarbete istället, vilket gör att han har glimten i ögat som en unghäst ibland. Humör och stelhet varierar från dag till dag,så vi gör så mycket roliga saker det bara går och som han tillåter. Jag vill inte att han bara ska gå själv i hagen och vänta på döddagar. han ska kunna känna att han hade kul och skönt i sina gamla dagar. Åh vad jag älskar denna häst!! Jag köpte honom när han var 19 år och han har lärt mig så mycket att det inte är mer än rätt att han får massor tillbaka.

 

[MrsScabtree]

Håller med centaur..

 

[Nixan]

Jag har en 21 årig nordsvensk, och jag börjar oxå gruva mig för att ta ett inte allt för roligt beslut nångång framöver (imorgon eller om 10år).
Han blev besigtad i februari och visade då en grad på ena bak och en halv grads hälta på andra bak. Vet. tyckte att det bara var att fortsätta som vanligt och det har jag gjort.
Han känns helt OK och vi är ute ca en timme 4-5 dagar i veckan, och alla gångarterna används. Men man måste ju ändå tänka på att det är en gammal häst. Uppvärmmning å
nedvarvnig får ta längre tid än förr...

Hursomhelst... Det jag vill komma till är det att jag tror att en frisk gammal häst ska användas. Ställer man av dom i en hage så kan risken bli den att dom tappar gnistan, hästar har ju ett rörelsebehov även som äldre...

 

[FUNNY]

Sv: När ens häst blir gammal...

Jag har inte orkat läsa all inläggen, det blev rätt så många + att det som du själv påpekade blir en massa med påhopp som bara är jobbigt att läsa.
Men jag tänkte ge dig min historia i alla fall. Jag har en 28-årig kille som jag haft sen han var 5-år. Han är världens underbaraste och jag skulle aldrig tänkta tanken att sälja eller ge bort honom, skulle bara oroa mig för att de inte ger honom det livet som jag vet att jag ger honom. Han har sedan han var 13-år bara promenadridits pga diverse skäl. Jag har alltid tänkt att den dagen jag inte ser livsgnistan i hans ögon, då ska han få somna in hemma. Jag tycker att så länge hästen älskar att rulla sig i lera, ligger ner varje natt i boxen och ser allmänt bra ut så mår de bra. Nu är min häst i stort sett pensionär, är ute på skrittpromenader några dagar i veckan och får trava o galoppera när han själv vill det. Han rids endast i grimma, barbacka.
Ifall du har möjligtheter så skulle jag råda dig att skaffa någon slags utebox till kusen, destu äldre de blir destu större behov av att hålla koll på omgivningen har de. Sen är ju din häst en ponny, och ponnier brukar ju faktiskt hålla sig fräscha rätt så mycket längre än stora hästar. Finns det ingen möjlighet att skaffa en medryttare på honom som kan komma o lufsa med honom några dagar i veckan? Då har ju du liksom koll på läget + att du kanske kan få några hundralappar för det. Själv så kanske du också kan vara medryttare på en annan häst och på så sätt lösa det några år framåt?

I vilket fall så önskar jag dig lycka till med att hitta en lösning. Ifall du väljer att ta bort hästen så tror jag nog faktiskt bara att det är du själv som lider, hästen känner ju ingenting?! Vi är rätt så egoístiska ibland faktiskt :-)

 

[Leroy]

Sv: När ens häst blir gammal...

Vad är skillnaden att dö av hjärtstillestånd i hagen än att tas bort på konstgjord väg???Det är ju inte alltid naturlig död är så värdig som vi inbillar oss!Att sälja sin ÄLSKADE tycker jag är långt mkt. värre för hur kan man försäkra sig att den verkligen får det 100% bra?Idag finns alternativ för den som tvingas ta bort sin häst man behöver ju inte åka till slakteriet med den!!Och varför väljer man att sälja en gammal kompis,säljer man sin kompis???)i dom flesta fall beror det nog på att man inte vill ta det svåra beslutet själv samt att man har inte lust att stå och bekosta en häst man inte använder.Och är det några bättre skäl??Om hästen får leva 20 år eller 23 år tror jag inte hästen bryr sig om bättre 20 bra år än att kanske skicka den till ett ovisst öde!Det ansvaret tycker jag att jag har gentemot mina hästar iallafall och alla ska vi ju någon gång sluta våra dagar och tänk om vi människor fick ett sånt "bra" slut som många hästar,nej vi ska ju oftast plågas ihjäl av ngn. hemsk sjukdom innan vi trillar av "pinn"..Men det är som sagt upp till var och en men jag blir illa berörd när jag ser annonser på gamla trotjänare som ska säljas för det finns så mkt. folk som verkar suoerbra men som inte alls är det..

 

[Yrja]

Sv: När ens häst blir gammal...

Det är en svår fråga och beror på många olika saker. Jag anser att det är dumt att avliva en fullt frisk häst. Har man tagit på sig någons liv ska man också ha det ansvaret och inte bara göra sig av med "livet" för att det är lättast så. Men det kan ju vara andra saker som spelar in.
Det är bättre att avliva en 25åring än att sälja den, om man inte säljer till någon som man vet kommer hantera hästen på rätt sätt och inte sälja den igen. De sista åren ska vara bra år.

Om min häst var på gränsen till ofräsh och chansen att den skulle bli dålig(sjuk/få ont/inte ha ett fullt anständigt liv) inom ett år skulle jag avliva den under en bra period. Tex sommaren. Om det började närma sig sensommar och jag visste att nästa sommar har han antagligen så ont att han måste avlivas ändå, då skulle jag avliva direkt.

Det handlar ju om hur hästen mår och kommer må inom en snar framtid. Jag vet en häst som är närmare 30 och går som om hon fortfarande var 3, dock något stelare. Hon älskar att ridas och självklart ska man rida henne då. Att ställa av en häst pga ålder utan annan anledning är inte bra, de behöver stimulering ändå.

Med andra ord; är hästen frisk, hel, pigg och har livsgnistan kvar så ser jag ingen anledning att avliva. Men jag skulle heller inte sälja. Jag skulle fortsätta som vanligt och njuta så mycket som möjligt av de sista åren med min vän.

 

[Whirlie]

Sv: När ens häst blir gammal...

Låter som ett tufft val. Det är alltid lätt att ha åsikter när man inte själv sitter i den situationen, och jag tror att du skrev inlägget för att få "objektiva" svar. När man bor på landet och har ett eget stall och/eller mark så är det lättare att "samla på sig" hästar. Om man bor i en större eller mindre stad och inackorderar blir det genast mycket dyrare per extrahäst.

Personligen har jag svårt att tala för att ta bort ett friskt djur. Har själv haft två hundar som nu är borta, så jag har varit med om beslutet (fast inte på häst). Och det är , som någon sa, egentligen bara du och hästen som kan göra valet. Men du kan få några alternativa idéer om lösningar. Jag förstår inte riktigt av ditt inlägg vilka alternativ du funderar på. Funderar du på att ta bort hästen kontra låna ut den, eller ta bort hästen kontra behålla den, eller behålla hästen kontra låna ut den? Beroende på vilka två lösningar du överväger ser svaren olika ut.

Om det känns som du inte vill ta bort din trotjänare, och du gärna skulle vilja fortsätta utveckla din ridning, så ser jag det som en realistisk lösning att låna ut hästen.

Hade själv en vänninna "på landet" som hade lösdrift till sina hästar. Mycket bra lösdriftsdjurhållning med skogshage och "ligghall", ordentliga fodringar, olika hagar för olika årstider. Hon hade en egen häst, en "gårdshäst" (typ ovanstående exempel fast yngre) som hon lånade från en bonde som inte kunde ta hand om den ordentligt, en shettis som hon böt mot en nordsvensk travare, och lite andra hästar från och till beroende på vad hon "kom över" (hästar det var "synd om") och vilka som inackorderade sig hos henne. Nu har hon inte hästar längre (annars hade du fått hennes telefonnummer), men jag menar att det finns andra som tar väl hand om din häst.

Idag verkar det ju som att många har dåligt samvete över att inte kunna rida sin häst varje dag, och med en äldre häst behöver man inte känna så på samma vis. Om din häst är snäll och lätthanterad, så tror jag inte att det blir några problem att låna ut den. Ex. en familj på landet där en förälder rider och barnet ska börja lära sig, eller har ridit på ridskola och skaffar sin första häst.

Om valet står mellan att ta bort hästen eller låna ut den, och du egentligen inte vill ta bort den, så kanske du kan vidga geografin. Ett avstånd på 10-15 mil kan man ganska "lätt" åka någon/några gånger i månaden och kolla upp hästen. Men om valet står mellan att behålla eller låna ut, så kanske avståndet känns för långt.

 

[chrysler]

Sv: När ens häst blir gammal...

Oftast brukar man väl ta bort hästen innan den dör för då brukar de vara i ganska dåligt skick.
Jag sålde min 23 åriga islänning då jag kände at jag inte ville tävla mer med honom å jag inte har råd att hålla hästar jag inte kan tävla med.
Jag skulle inte kunnat låta slakta honom för en sån petitess då han är pigg å kry som en 3 åring.
Endel verkar slakta hästar bara för att göra det.
Hästar som kunnat gå till promenad ridning/lättare motionsridning å som inte alls var sjuka, bara för att de kommit upp i en viss ålder.
Jag tycker man ska låta hästarna leva bara de är friska!

 

[ako]

Sv: När ens häst blir gammal...

Ett mellanting, skulle jag säga. Man kan inte bara vänta på att hästen ska självdö. Blir den dålig och börjar tackla av, inte kan följa flocken etc så är det dags, för hästens skull, att låta den vandra vidare.

Om man vill göra sig av med den för att det inte är kul med en icke ridbar häst är bara en samvetsfråga. HÄSTEN lider ju inte av att avlivas, men samtidigt skulle inte jag kunna ta livet av min gamla ponny så länge hon mår bra.

Om du ska sälja eller låna ut, så kolla upp NOGA hur pålle får det. Bättre i såfall att avliva än att sälja mot ovisst öde.

 

[Klensy]

Sv: När ens häst blir gammal...

Ja!
Har man tagit ansvar för en häst, en levande medvarelse så har man
även tagit ansvar över ålderdomen.

Det är ju inga saker man går å köper som kan skrotas.
Det är ju ingen bruksvara.

(litet lån av knapp på fortsättningen:)

Är de sjuka å lider så är det ju en annan femma.
Då är väl det barmhärtigast att låta dem/den somna
in men att skicka hästar på slakt-transport är
helt uteslutet. Fy f*n!

Om man tävlar på elitnivå så har man kanske någon sponsor eller rider andras hästar.

Har man en egen häst bör man se till att den får ett bra hem innan den blir för gammal
så att någon annan kan ha glädje av den
(d.v.s om man absolut vet att man inte har råd att ha den kvar)

Men mina hästar säljer jag inte!

Detta inlägg är inte en pik åt trådskaparen som förståss tampas med ett tungt beslut.
Det är mer ett allmänt inlägg om vad jag tycker är RÄTT!

 

[Little_Cowgirl]

Sv: När ens häst blir gammal...

Såna här frågor är sååå svåra...

Jag skulle nog resonerat som så att så länge hästen verkar gilla sitt liv o är frisk skulle jag inte "kunna med" att ta bort den. Vem vet hur många år h*n har kvar... Men inte heller att sälja eller låna ut en sån gammal häst, åtminstone INTE till någon jag inte kände väl osv. Men hade jag någon som inte hade behov av alltför aktiv häst o bara ville ha en kompis lixom vore det ju perfekt! Antingen ett värdigt om än lite för tidigt slut eller så en garanterad bra ålderdom tycker jag. Återigen måste vi ju komma ihåg att inte förmänskliga djuren i allt för stor mån.. (Säjer en som är vegetarian o behandlar sina djur som bebisar )

Att du inte har råd att ha honom kvar om han bara kan stå har jag full förståelse för men det gör ju saken ännu svårare helt klart!

Det här vart inget bra svar för frågan är så jäkla svår o finns så många olika aspekter!! Men jag förstår ditt problem iaf! :smirk:

 

[Mia_R]

Sv: När ens häst blir gammal...

Varför inte fortsätta utvecklas tillsammans med din häst även om det inte är ridning? Jag hoppas på köra in min gamling nu i vinter för att kunna hålla henne fortsatt aktiv och stimulerad även om jag inte kan rida henne just nu. Gamla hästar mår inte bra av att ställas av utan behöver både motion och hjärngympa. Pållan tömkörs flera dar i veckan så hon inte ska känna sig bortglömd och jag tänker försöka komma iväg på några körkurser med henne under vintern. Vill man behålla sin gamling så får man leta alternativ istället. Personligen skulle jag hellre ta bort henne än sälja vidare en gammal häst. Hon kommer inte att lämna mig levande, utan vi ska fortsätta tillsammans så länge hon mår bra och tycker livet är kul.

 

[__Stilett__]

Sv: När ens häst blir gammal...

jag tycker det låter på många att om hästen är över 20+ så går det helt plötsligt inte att rida sin häst.

det finns massor av hästar i den åldergruppnen och över (och även under) som absolut kan hållas igång och ridas. Bara för att dom blir gamla måste man inte ställa av dom! man anpassar bara motionen utefter det hästen klarar av. Min förra häst tävlades tom LA som 20 åring men är nu äldre och pensionerad, men rids ändå flera ggr vecka. är med på små dressyraktiviteter ibland eller bara skogsrids.
en annan häst jag känner till tävlades aktivt tom 1 m hoppning och den hästen var 30 år! En häst kan va frisk och välmående fastän sin ålder. Har man motionerat dom rätt (o låtit dom vila när dom behöver) och sett till deras behov så skulle många hästar vara mera hållbara i äldre ålder!

Är hästen sjuk (o gammal) på ngt sätt och man tex inte har möjlighet till egen gård där hästen bara kan gå, eller ev lånas ut som sällskap. Då borde man kanske fundera på att ta bort hästen.

Fast många hästar som varit aktiva nästan hela sitt liv och sen bara blir avställda och kanske i några fall bara borstad enstaka ggr, vem säger att dom behöver må så himla bra? Dom kanske är ridbara men ägaren tycker hästen blivit gammal och har bara ställt av den.
Det är ju inte ovanligt.

Självklart finns det många som ger sina hästar en välförtjänt pension och bra omvårdnad i äldre dagar och det är ju det alla hästar förtjänar, men det var mest den där "oj min häst har blivit gammal, bäst o sluta rida" biten jag tänkte mest på nu....

 

[Jezzie]

Sv: När ens häst blir gammal...

Så länge hästen är pigg och frisk så tycker jag att den ska få leva, sen är det ju viktigt att man håller igång gamla hästar, låter man dom stå blir dom fort väldigt gamla. Har själv en 20+ nånting ponny som jag rider några gånger i veckan han är jättefin både i hull och hårrem och så länge han är som vanligt så får han leva. Man märker ju fort om något förändras tex aptit, musklerna försvinner och dom får gles och matt päls. Då mår dom inte bra och det kanske är humanast att låta dom dö.

 

[Tussemaja]

Sv: När ens häst blir gammal...

Jag förstår också precis vad du menar. Jag tog bort min gamla häst i förrgår! Så sent som i somras sa jag till stallkompisarna att "Z kommer säkert att bli 30 år, han har aldrig varit sjuk en dag och jag kan inte tänka mig vad som skulle kunna drabba honom" En månad senare insjuknar han i fång, som gick att behandla någorlunda. Men han föll ur och blev aldrig riktigt bra. En gammal kotskada började också göra sig påmind igen. Förra söndan upptäckte jag att han gick stappligt och visade smärta i bakfötterna igen (ja, han hade värst ont i bakfötterna faktsikt...) Vi sattte genast in medicin men han svarade inte på det. Fcik bara värre och värre ont och blev mager på bara några få dagar. I fredags morse tog jag beslutet och kl. 12 var allt över - för hans del. För mig återstår att bearbeta sorgen, bearbeta allt dåligt samvete som man alltid plågas av när nån dör, djur eller människa. Och så småningom - det vet jag - börja minnas honom med glädje och tacksamhet.
Jag fick ju hjälp med mitt svåra beslut "tack vare" att han blev sjuk. Och hade nog inte orkat ta bort honom om det inte hade hänt. Men vet du, det finns inget absolut rätt eller fel i detta du beskriver. Man måste också kunna få tänka på sig själv utan att andra tycker man är hemsk. Det tycker man tillräckligt mycket om sig själv, ju! För mig var det aldrig nåt alternativ att lämna bort honom - även om han hade fått vara frisk. Jag tror att det är svårt för en gammal häst att byta miljö och människa. Men det är vad jag tycker. Det finns inget rätt eller fel där heller.... De här besluten åligger oss djurägare, och dom är fruktansvärda, men det är ett ansvar vi har. Vi måste bara stå ut med det. Och som all sorg, som alla skuldkänslor och all ånger och förtvivlan, så förbleknar smärtan efter en tid. Man måste bara bejaka det man känner, tillåta sig att accepteraa sina känslor och våga/orka vara i dom.
Återigen, jag förstår dig så fruktansvärt väl...