När djur far illa (extrem känslighet)

[Orolig]

Ja, vi är nog många djurvänner här på Buke och jag är nog inte ensam om att reagera starkt när djur far illa. Men det här är min svagaste punkt. Jag funderade på om jag ens skulle starta den här tråden för jag mår dåligt bara av att ens prata om det, och blir tårögd bara att att skriva rubriken. Ja, då förstår ni hur illa det är. Det cirkulerar ju olyckligtvis en del filmer som jag inte anser hör hemma på Facebook och en "vän" till mig hade delat en sådan. Jag kollade ABSOLUT inte på filmen utan scrollade snabbt förbi och kände hur pulsen gick i taket direkt. Bara vetskapen av att detta klipp innehöll djurmisshandel (det förstod jag på en kommentar jag hann läsa) förstörde hela min kväll. Jag mådde oerhört dåligt. Ibland när jag ser reklamer för Djurens Rätt och andra organisationer så drar tankarna iväg och jag får en stor klump i hela bröstet. Jag kan börja gråta bara av vetskapen av hur vissa djur har det. Jag har insett att det här är ett väldigt stort handikapp och någonting jag skulle behöva få hjälp med av en psykolog för att reda ut. Jag gillar mitt engagemang för djur men det äter upp mig inifrån. Jag har länge velat engagera mig i någon organisation men i dagsläget skulle det enbart innebära att trycka på helt fel knappar hos mig.

Hur är ni? Kan ni hantera detta elände och i så fall hur? Hur ska man tänka?

Och snälla, dela inte med er av erfarenheter/bilder/filmklipp eller historier om djur som far illa i den här tråden för då kommer jag tjuta hela kvällen. Inget skämt alltså, på allvar

Mvh,
Fröken Känslig

 

[skuggi]

Jag tror kanske inte att någon kan svara på exakt vilket sätt som passar dig bäst. Det är nog som du säger kanske något man får komma fram till tillsammans med någon terapeut.
Jag tror jag blir mest arg, det är inte lika deprimerande på något vis. Fast det är inget jag bestämt mig för, det bara blir. Och sedan trycker jag nog bort en hel del tankar. Jag inser att det inte gör något bättre att jag sitter hemma och grinar typ.
Hellre att man fokuserar på det man KAN göra, tex letade jag rätt på numret till en fårägare vars tackas juver såg rent hemskt ont ut. Flocker går långt från djurägarna så de är nog ute jämförelsevis sällan. De blev jätteglada att jag ringde och de skulle kolla henne direkt. Då gjorde jag hennes liv lite bättre, och det kändes bra för mig med

 

[Luff]

Hur är ni? Kan ni hantera detta elände och i så fall hur? Hur ska man tänka?

Och snälla, dela inte med er av erfarenheter/bilder/filmklipp eller historier om djur som far illa i den här tråden för då kommer jag tjuta hela kvällen. Inget skämt alltså, på allvar

Mvh,
Fröken Känslig

Jag är också känslig, fattar inte hur man kan titta på eländet. Vissa sekvenser jag sett för åratal sen sitter som faststämplade på näthinnan om jag bara så ser något som påminner mig, som den här tråden. Konstigt nog fixar jag Animal Police o dyl för där vet jag att jag också får se hur det gick.
Jag förtränger det. Försöker att aldrig titta på något som ens möjligtvis kan vara djurplågeri. Vad annat kan man göra just med filmer o dylikt.

 

[Lena Furberg]

Jag är likadan. Jag har, av misstag, sett filmer eller filmsnuttar som jag aldrig blir av med, som förföljer mig som mardrömmar. Ibland tror jag inte att jag ska stå ut, det känns som om man inte kan leva med Vetskapen.

Många säger, att man måste se dem, för det är verkligheten och blundar man så stoppar man huvudet i sanden och eländet bara tillåts fortsätta. Men jag VET ju vad som försiggår, det betyder inte att jag måste se alltihopa själv, på film efter film, foto efter foto.

Samtidigt är det på nåt vis "bra" att folk får upp ögonen för vissa företeelser; halalslakt, zoofili osv osv, sånt som man aldrig i sina vildaste fantasier kunnat föreställa sig annars.

Men jag vet inte hur mycket det hjälper.

Jag förtränger det också. Inte sanningen, men jag försöker förtränga bilderna. Annars orkar jag inte leva.

 

[Ramona]

Här är en till som aldrig någonsin skulle klicka på liknande filmer och faktiskt titta på dem. Jag försöker att tänka på allt positivt i livet när jag blir sådär frustrerad och ledsen över all ondska i livet. Och sen tänker jag på att det är inte bara djur som lider i vår värld - massor med människor lider också, utan en chans att göra någonting åt det. Och här blir jag tacksam för att jag har det så bra. Jag är vit född i västvärlden, bara där är jag en vinnare. Att jag sen har rent kallt vatten i kranen jag kan dricka av utan rädsla för sjukdomar och bakterier är en ynnest. De flesta människorna i världen har inte den lyxen. Till råga på det har jag konstant varmt vatten i kranen. Rent varmt vatten!! Det är nog inte ens 3% av världens befolkning som har en varmvattenkran i sin närhet.

Tyvärr kan jag inte förändra hela världen, men jag kan göra det bästa jag kan med mig själv och mina egna djur.

 

[tanten]

Jag är likadan. Jag har, av misstag, sett filmer eller filmsnuttar som jag aldrig blir av med, som förföljer mig som mardrömmar. Ibland tror jag inte att jag ska stå ut, det känns som om man inte kan leva med Vetskapen.
...
Jag förtränger det också. Inte sanningen, men jag försöker förtränga bilderna. Annars orkar jag inte leva.

Människan är grym ibland. Även om majoriteten av oss är goda!

Jag har ett sådant där minne som du. Vet exakt var jag var när jag hörde det på radion trots att det är länge sedan. Ett ljudband, av en flicka som kved. Det var från en barnporrfilm. Hon var upphängd i taket och någon stack nålar i hennes underliv. DET var barnporr.
Efter detta mår jag illa så fort någon ens nämner ordet barnporr.

Jag har människor omkring mig hela dagarna som sett och varit med om förfärligheter. De lider av sina mardrömmar och minnen. Ingenting blir bättre av att jag också ger mig in i det. Ingen är en sämre människa för att man inte sympati-lider med dem som har det tufft.

Det finns ingen möjlighet att föreställa sig hur han har det, som stod bredvid när de skar halsen av hans bror. Blodet, skräcken - det går inte att föreställa sig. Han lever med de bilderna i huvudet. Jag har vetskapen, men kan bara ha sympati med den personen jag träffar och hans svårigheter. Hans trauma behöver jag inte dela.

Grymheter och övergrepp pågår överallt och hela tiden. Det går inte att vara hela världens samvete.

Det är bättre att koncentrera sig på att göra gott där man är. Så gott man kan.

 

[morgaine]

Jag förstår dig, är likadan precis. Bilder som jag råkat se förföljer mig i åratal, för evigt ristade på näthinnan. Jag mår fysiskt illa och får kväljningar när jag hör hemska saker som folk gör.
Världen skulle förbättras av att alla som visar minsta grymhet mot djur eller människor fick rött kort av världen. Nackskott.

 

[nexxa]

Har också sett en del väldigt hemska klipp och det jag såg senast fick mig att må fruktansvärt dåligt. Vad man kan göra? Agera där man kan, man mår bra av att ge och hjälpa! Drev själv innan jag drabbades av kroniska smärtor ett privat hästhem med sponsorer och även om det slet att få se detta hemska människor orsakade gav det samtidigt lycka i att kunna hjälpa till och göra skillnad även om det inte alltid räckte hela vägen för någon mycket utsatt. Av de 25 hästar i min ägo har bara 2 köpts pga valet av just den hästen medan de andra 23 enbart köpts i syfte att rädda dem.

Även om det berör dig så djupt, kanske det skulle kunna hjälpa dig på vägen genom att göra skillnad där du kan? Det finns inget mer fantastiskt än att slita som en tok för att en dag ha ett djur hos sig som varit så utsatt men där och då hittat tillbaka till livet och allt där till!

 

[ginnies]

Världen skulle förbättras av att alla som visar minsta grymhet mot djur eller människor fick rött kort av världen. Nackskott.

Då får du sätta ett nackskott på mig.

Vi har nöt för att hålla våra marker öppna där det växer väldigt mycket fredade och listade arter- de får kalvar, blir sjuka eller gamla - och vi är så giriga att de åker till slakt så vi får en slant i plånboken.

Vi sätter dem i slaktbilen och de får ibland skador. Ihopklämda, stångade, säkert stressade, olyckliga och ledsna mao djurplågeri.

 

[Jeffery]

Jag förstår dig, är likadan precis. Bilder som jag råkat se förföljer mig i åratal, för evigt ristade på näthinnan. Jag mår fysiskt illa och får kväljningar när jag hör hemska saker som folk gör.
Världen skulle förbättras av att alla som visar minsta grymhet mot djur eller människor fick rött kort av världen. Nackskott.

Det är väldigt sällan man förbättrar världen med hjälp av nackskott.

 

[morgaine]

Då får du sätta ett nackskott på mig.

Vi har nöt för att hålla våra marker öppna där det växer väldigt mycket fredade och listade arter- de får kalvar, blir sjuka eller gamla - och vi är så giriga att de åker till slakt så vi får en slant i plånboken.

Vi sätter dem i slaktbilen och de får ibland skador. Ihopklämda, stångade, säkert stressade, olyckliga och ledsna mao djurplågeri.

Ni plågar väl inte djuren för att ni njuter av det? Menar sadister.
Jo @Jeffery , jag tycker världen skulle vara en bättre plats utan sadister. Eller menar du att de som plågar djur eller barn som i tantens exempel tillför världen något positivt?

 

[Luff]

@tanten
Ditt inlägg gjorde att jag nu gått med bilden av flickan på näthinnan sen igår och jag mår illa, den ligger där och blixtrar förbi så fort jag inte tänker på annat. Jag såg den också för många år sedan men hade lyckats förtränga den.
Och i en tråd som just handlar om hur dåligt man mår av dylikt så väljer du att dela med dig väldigt beskrivande, jag hann inte sluta läsa tyvärr.
Hur tänkte du där?

 

[sjoberga]

Ni plågar väl inte djuren för att ni njuter av det? Menar sadister.
Jo @Jeffery , jag tycker världen skulle vara en bättre plats utan sadister. Eller menar du att de som plågar djur eller barn som i tantens exempel tillför världen något positivt?

Den människosyn som ligger bakom att man ska ge människor dödsstraff för deras handlingar för världen mot en mörkare framtid. Så ja, nackskott gör inte en bättre värld utan en betydligt sämre.

 

[Mammadutt]

Släng ut tv'n, läs inga nyheter, minska ner på din internettid... Låt hjärnan vila från alla intryck. När vi ser/läser/tänker på hemskheter har hjärnan svårt att skilja på om detta händer nu eller inte, vi påverkas otroligt mkt.

Jag hade ett år utan fb, tv, film, nyheter etc och det är svårt att förklara skillnaden, tror det är något vi behöver uppleva för att förstå.

Jag har även jobbat mkt med acceptans för att kunna hantera hemskheter på ett bättre sätt.

En beteendevetare/terapeut kan hjälpa dig att hitta strategier för att hantera livet inkl oacceptabla saker som sker i våran värld.

Redan efter en vecka utan tv osv kommer du känna stor skillnad.

Detta är såklart bara förslag, utgår från vad som hjälpt mig

 

[Riley]

Jag är också den typen av människa som absolut inte klarar av att se lidande, skadade eller döda djur. Egentligen lustigt då jag är en flitig besökare av videor på avrättningar och bilder på döda människor, men blir gråtfärdig av att se en överkörd skata i vägrenen. Var jag tvungen att se hur djur har det innan och under slakt hade jag garanterat blivit radikalvegan, alternativt någon sådan där tillhörande den där asiatiska (?) religionen där de fejar vägen med små borstar för att inte kliva på myror. Jag kan inte ens slå flugor eftersom jag får dåligt samvete av att döda dem. På den ohållbara nivån är det.

Jag väljer dock den enkla lösningen: Stoppar huvudet i sanden. Jag undviker alla bilder, filmer och artiklar som jag vet får mig att må dåligt. Jag kan ändå inte göra något för halalslaktade kor i Turkiet, hundar som äts i Östasien eller de vanvårdade katterna på något djurprogram från USA. Det bästa jag kan göra är att tänka på vad jag köper, stötta de verksamheter som åtminstone är ett av de bästa bland dåliga alternativ, och jobba för att våra bestämmelser och lagstiftning främjar detsamma. Och, såklart, att se till att mina egna djur lever som kungligheter.

Terapi kanske visst skulle fungera, men jag ser faktiskt inte problemet med att jag inte vill titta på videor av plågade eller döda djur. Det hjälper varken dem eller mig.

 

[zalleg]

Du är inte ensam. Jag får också upp filmer och bilder i mitt nyhetsflöde och jag mår illa av det. Jag har klickat på en del filmer men klarar aldrig att se hela. Oftast bara några sekunder. Nu scrollar jag fort förbi, men jag vet vad som är på filmen ändå..
Men samtidigt är det ju bra att det uppmärksammas, hur ska det annars kunna bli bättre?
Man kan skänka pengar till Världsnaturfonden, man kan välja om man vill köpa kött gjort av plågade djur eller djur som mått bra, inte köpa produkter som innehåller tex palmolja där flera djurs liv tas när skogen skövlas, inte köpa jätteräkor mm mm, listan kan göras låååång!

En kliché som passa bra här är väl - "ingen kan göra allt, men alla kan göra något".

Sen är det ju även så att alla bilder och filmer som sprids är inte sanna! Tex djurens rätt, djurrättsaktivister, är bra på att förvrida sanningen genom att sprida ögonblicksbilder och ha med en text som egentligen inte har något med bilden att göra.
Inte sagt att det inte är miljontals djur som far illa, men en del måste man ta med en nypa salt.

 

[Jeffery]

Ni plågar väl inte djuren för att ni njuter av det? Menar sadister.
Jo @Jeffery , jag tycker världen skulle vara en bättre plats utan sadister. Eller menar du att de som plågar djur eller barn som i tantens exempel tillför världen något positivt?

Ok. Du har övertygat mig. Summariska rättegångar och rena lynchningar är absolut rätt väg att gå om vi vill ha en bättre värld.

 

[honung]

Världen skulle förbättras av att alla som visar minsta grymhet mot djur eller människor fick rött kort av världen. Nackskott.

Rött kort kan jag gå med på, men nackskottet? Vad gör det dig till?

 

[ginnies]

Ni plågar väl inte djuren för att ni njuter av det? Menar sadister.

Blir väldigt märkligt resonemang från din sida om djur som iland plågas av "icke sadister"- som jag då- men som istället tjänar pengar på det-som jag då- ska gå fria från ditt tänkta straff- men du kanske som jag hör till den senare skaran själv, antagligen är det så.

 

[Orolig]

Skönt att läsa att jag inte är ensam! Ska verkligen ta en funderare på hur jag ska gå vidare med det. Jag vill ju gärna hjälpa till på något sätt, volontära kanske. Men då måste man ju ha lite mer skinn på näsan och inte bryta ihop så fort man ser något tragiskt..