Hazel
Trådstartare
Jag har älskat katter sedan jag var mycket lite, vi skaffade en katt när jag och min bror var under 10, katten blev senare påkörd och efter det skaffade vi två innekatter. Nu har jag inte katt, men saknar det enormt. I framtiden ska det bo en kisse hoss mig 
Alltså, jag älskar katter. Och kanske är jag grym, men vissa saker har helt klart gått överstyr. För några år sedan samlad jag och två vänner in pengar till ett katthem, dom var mycket tacksamma för vår blygsamma summa på runt 1500 och vi vart klart nöjda med oss själva. Efter det fortsatte vi att hjälpa hemmet och samlade in filtar satte upp bössor osv. Men efter att jag och min mamma tog en in en vildkatt till vetrinär så slutade vi. Katten var gammal, upphittad av polisen, ingen märkning och full med fästingar. hela bakkroppen släpade i marken, den hade ingen känsel alls. Vetrinär sa det var bäst att avliva katten och vi höll med, eftersom vi va ditskickade av katthemmet att ta katten till vetrinär så ringde vi dom och gav dom beskedet.
Dom blev skitsura! katten skulle inte avlivas den skulle opereras. Vetrinär fick övertala dom i en kvart att det inte gick att operara katten, efter det slutade vi hjälpa dom, det kändes inte humant helt enkelt. Katten blev till slut avlivad, jag tror det tyckte det var skönt att få "försvinna" för hjärtat slutade slå nästan innan han gett honom sprutan.
En av mina vänner har fortsatt hjälpa hemmet, men även hon känner sig tveksam. Hon byggde burar på 1*1 meter för att kunna ta in kattar som skulle vidare snabbt eller in till vetrinär. Katter började strömma in. Efter att en katt suttit i en sådan bur i 4 veckor så släppte hon ut den i rummet. Hon tyckte en katt skulle leva så trångt. Hemmet tyckte inte likadant katten skulle sitta där till den hittade ett hem. En katt uppvuxen utomhus, absolut vild och med skräck i ögonen.
På ett annat akuthem satt en okastrerad hon och hankatt på likastor yta, min vän klagade många gånger utan att få nåt resultat, tillslut tog en annan person hand om katterna för att dom skulle komma ut ur sin bur. Dom tog in drygt 25 katter för att kastrera och märka, även dessa vilda katter och släppte sedan ut som på samma ställe. Är detta verkligen rätt, vilda katter som aldrig kommer få ett hem. Borde man inte avliva dessa? Visst dom kan inte föröka sig längre men är det verkligen rätt att släppa ut dom igen? är det ett drägligt liv?
För mig känns det som hemmet bara är ute efter att ingen katt ska dö. Hur katterna mår som levande är inte så noga. Jag anser att det är bättre att ta bort katter som inte är omplaceringsbara och satsa på dom som kan få ett hem, eftersom folk vägrar sluta föda upp bondkatter så kommer det alltid fler.
Ursäkta lång inlägg
Alltså, jag älskar katter. Och kanske är jag grym, men vissa saker har helt klart gått överstyr. För några år sedan samlad jag och två vänner in pengar till ett katthem, dom var mycket tacksamma för vår blygsamma summa på runt 1500 och vi vart klart nöjda med oss själva. Efter det fortsatte vi att hjälpa hemmet och samlade in filtar satte upp bössor osv. Men efter att jag och min mamma tog en in en vildkatt till vetrinär så slutade vi. Katten var gammal, upphittad av polisen, ingen märkning och full med fästingar. hela bakkroppen släpade i marken, den hade ingen känsel alls. Vetrinär sa det var bäst att avliva katten och vi höll med, eftersom vi va ditskickade av katthemmet att ta katten till vetrinär så ringde vi dom och gav dom beskedet.
Dom blev skitsura! katten skulle inte avlivas den skulle opereras. Vetrinär fick övertala dom i en kvart att det inte gick att operara katten, efter det slutade vi hjälpa dom, det kändes inte humant helt enkelt. Katten blev till slut avlivad, jag tror det tyckte det var skönt att få "försvinna" för hjärtat slutade slå nästan innan han gett honom sprutan.
En av mina vänner har fortsatt hjälpa hemmet, men även hon känner sig tveksam. Hon byggde burar på 1*1 meter för att kunna ta in kattar som skulle vidare snabbt eller in till vetrinär. Katter började strömma in. Efter att en katt suttit i en sådan bur i 4 veckor så släppte hon ut den i rummet. Hon tyckte en katt skulle leva så trångt. Hemmet tyckte inte likadant katten skulle sitta där till den hittade ett hem. En katt uppvuxen utomhus, absolut vild och med skräck i ögonen.
På ett annat akuthem satt en okastrerad hon och hankatt på likastor yta, min vän klagade många gånger utan att få nåt resultat, tillslut tog en annan person hand om katterna för att dom skulle komma ut ur sin bur. Dom tog in drygt 25 katter för att kastrera och märka, även dessa vilda katter och släppte sedan ut som på samma ställe. Är detta verkligen rätt, vilda katter som aldrig kommer få ett hem. Borde man inte avliva dessa? Visst dom kan inte föröka sig längre men är det verkligen rätt att släppa ut dom igen? är det ett drägligt liv?
För mig känns det som hemmet bara är ute efter att ingen katt ska dö. Hur katterna mår som levande är inte så noga. Jag anser att det är bättre att ta bort katter som inte är omplaceringsbara och satsa på dom som kan få ett hem, eftersom folk vägrar sluta föda upp bondkatter så kommer det alltid fler.
Ursäkta lång inlägg
