När besultet är fattat....

Empalie

Trådstartare
Jag kände det var rätt tid, rätt tid att släppa taget, släppa ångesten som har varat varje dag i fem år, finna det roliga med hästarna igen ändå var jag inte stark nog att fatta beslutet själv utan fick hjälp av vet (de känner mig väl och vet vad jag har kämpat). Fats man inte vill låta sig känna lättnad finns det n¨ågonstans därinne en liten känsla av det. Jag vill egentligen inte alls kännas vid den där gränsen som plågar en själv och sitt livs följeslagare men vad gär man? Hur ska jag stå ut de här sista dagarna med att se honom gå pigg och glad ute i hagen och gnägga när jag kommer (säger han till mig att han vill leva, att jag har gjort fel??? tänker jag tyst därinne) Han är helt som vanligt i humöret men stapplig till och från hagen, jag vill göra allt det där sista med honom flera gånger bara för att men känner samtidigt att jag inte vill stressa och göra det ovanligt, han är ju van att bara gå i hagen och bli lite ompysslad varje dag nu.
Jag tvekar och tvekar men vet att beslutet redan är fattat, att det inte finns ngn återvändo att tiden är inne. Jag får inte bli ego, att ha en häst i hagen bara för att han ska få leva är väll ego om ngt. Särkilt när han inte ens trivs med det och när han faktiskt har ont i sitt ben.
Vi har provat allt och lite till i fem år och jag har nog också blivit psykiskt störd på kuppen när det gäller detta men har ändå bearbetat mig igenom mellan hopp och förtvivlan i en oändlig tid. Hopp om att det en dag skulle komma ett erbjudande om en operation av hovleder och strålben som bara mirakulöst friskgjorde alla hästar med ledinflammationer.
Det värsta nu är tiden innan, när folk som inte vet att beslutet är fattat frågar: Kan han inte ens gå i hagen, finns det verkligen inget annat att göra. Hur ska man som människa gå hel ur det här. Man har ju befunnit sig i en skyddad värld där allt annat förutom hästens hälsa har spelat kvitta och siktet är endast inställt på friskhet.
På tisdag 16/8 ska min lille prins galoppera vidare på de evigt gröna ängarna, svårt att förstå och inse men lika självklart på ngt sätt.
Omgivningen ger mig sitt fulla stöd, kan inte ha det bättre, nya pållen har införskaffats efter fyra ångestladdade år om att min pålle kommer bli frisk jag behöver ingen annan. Jag har ju henne nu! MEN han som skulle lära henne allt då, bilarna, skogen, lugnet allt. Nu får hon och jag plus min lille shettis klara oss på egen hand, hur ska det gå frågar man sig och det knyter sig i magen. Kommer de komma gnäggande på tisdag när vi kommer hem med tom transport efter att ha varit på kliniken. Valet av avlivning har nog växt fram hos mig. Efter vi flyttat ut till gården och Prisse haft tv¨å bakslag kunde jag stå uppe i sovrumsfönstret och liksom tänka hur jag skulle stå här uppe när jag hörde panget. Aldrig jag skulle fixa att organisera detta hemma, han får åka en sista resa till kliniken där han känner sig hemma och personalen känner honom väl och kan hela långa historian, det känns rätt för oss och det beror nog på häst och situation. Ingen är den andra lik. Vet sa: Emma, du åker inte härifrån idag utan att vi har bestämt en dag! Ok, snörvlade jag.
Var tvungen att få skriva av mig lite tankar och än vet jag att det är några dagar kvar men hur måndag kväll blir vet jag inte än. Otäckt när man själv inte vet hur man kommer reagera, igår när jag varit med nya pållan i ridhuset kände jag mig stark idag är jag lite svag..........vad som nu är bestämt hoppas jag aldrig kommer kännas fel efteråt. Tycker dock allt har varit värt varenda sekund, varenda öre trots att nu finns det inga pengar eller tid för att bota.
 
Sv: När besultet är fattat....

Usch så sorgligt. Men du kan iallafall sova gott om natten och veta att du gjort allt i din makt för att hjälpa din häst. Och när det inte gick så har du fattat det enda rätta beslutet, hur trist beslut det än är:( Han är nog glad över att ha dig som matte.

Tröstkram! Och nu grinar jag en skvätt, måtte min lille kille leva tills han är minst 30!
 
Sv: När besultet är fattat....

Du har gjort allt som står i din makt för din häst, du gör rätt! Glöm aldrig det, Du gör rätt!

Många styrkekramar från Domino_s
 
Sv: När besultet är fattat....

Jag känner så väl igen din ångest ! Du har fattat rätt beslut, och jag lovar dig av hela mitt hjärta trots att detta är det jobbigaste och sorgsnaste som finns att efter ett tag, kanske bara en vecka, så finns saknaden självklart där, men även en lättnad att slippa se sin vän stappla i hagen och ha ont .

Jätte styrke kram till dig och gråt och skrik ut din ångest för det hjälper !
Hej från Hambo
 
Sv: När besultet är fattat....

Du gör rätt. Beslutet är alltid tungt att tvingas ta, men du har gjort allt du kunnat för att hjälpa din häst. Du gör rätt.

Ur Hästens bön:
...Och när mitt levnads slut är nära,
ta mitt liv med varlig hand.
Led mig sista biten, kära,
till hästars evigt gröna land.

Och som en nära vän sa till mig en gång:
Skrik högt och spring fort, andas häftigt och gråt tusen tårar, om det är vad du behöver. Det är ok. Kom bara tillbaka till livet, sedan.

Jag sänder dig styrkekramar.
 
Sv: När besultet är fattat....

Usch även jag sitter med tårar i ögonen när jag läser vad du skrivit :cry:
Styrkekramar till dig!

Vet att jag är där snart, vi har dom bra till låns och det är en ära att få ha varit deras riktiga vänner. Du gör helt rätt som hjälper honom till de evigt gröna ängarna :bow:
 
Sv: När besultet är fattat....

Jag kan inte heller hålla tårarna tillbaka, och speciellt inte över alla kloka ord du fått som svar.

Skickar en stor styrkekram från mig
 
Sv: När besultet är fattat....

Fortsätt gå, jag är alldeles bakom dig.
Vänd dig inte om, du kommer inte att se mig där.
Jag är med dig fast du inte ser mig.
Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten.
Jag har det bra nu - så fortsätt gå
för jag är alldeles bakom dig ändå!
 
Sv: När besultet är fattat....

Fortsätt gå, jag är alldeles bakom dig.
Vänd dig inte om, du kommer inte att se mig där.
Jag är med dig fast du inte ser mig.
Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten.
Jag har det bra nu - så fortsätt gå
för jag är alldeles bakom dig ändå!

Tårarna rinner....
 
Sv: När besultet är fattat....

Nu börjar jag dagen med att gråta en skvätt! :cry: Jag sitter i samma sits men har ej bestämt datum ännu...

Du har gjort allt du kan för din häst och jag är övertygad om att han är glad att det är du som sett om honom här i livet. Du gör rätt!
Många, många styrkekramar till dig!
 
Sv: När besultet är fattat....

Just nu är det så fruktansvärt jobbigt. Jag vet att han vet, jag känner honom, han känner mig. Morgonen idag var jobbig, att gå ut och se hans ansikte med spetsade ögon och sammetsögonen helt riktade mot mig. Jag försökte att inte titta bort utan möta hans blick. Fick några ord från min arbetskamrat igår som anser sig kunna genomföra telepati med djur, hur eller hur har hon haft rätt många gånger. Sanning eller icke hur eller hur värmer de mitt hjärta oerhört.

Han vet
HAns kärlek till dej är stor
HAn sänder jättemycket kärlek till dej
Att du inte ska vara ledsen
Han vet du är ledsen o gråter
Han har gjort sitt bästa o du med
Han är stolt över sig själv
Värdigheten är i behåll
Sen finns det sorg så klart
Konstigt vore det annars
Han kommer att vara med dej sen ändå
Gå och lufsa runt hos dej
Du kommer förmodligen att märka det
Sen vill han inte prata mer om det
Glöm det dessa dagarna bara
:love::love::love:
 
Sv: När besultet är fattat....

Sorgen är kärlekens pris...Visst är det så. Att våga älska trots att man vet att det en dag tar slut, att man måste släppa taget, är det största och det modigaste man kan göra. Det barmhärtigaste man kan göra, att låta honom gå när allt man vill är att han ska finnas kvar. Att släppa greppet om makten man har över någons liv och sätta sig själv och sin gränslösa önskan att ha honom kvar för alltid åt sidan. Det är kärlek. Du tar inte hans liv, du ger honom ett nytt och bättre.

All kärlek och all styrka till dig.
 
Sv: När besultet är fattat....

Jag vet hur det känns, jag har varit med om samma sak tre gånger och det är inte lätt! Det var otroligt svårt att ta beslutet, men jag vet att det var det enda rätta för att mina hästar skulle slippa ha ont mer..

Sänder en massa styrkekramar till dig!
 
Sv: När besultet är fattat....

Jag lider med dig och skickar tröstkramar i massor... Min bästa vän galopperar på trapalandas gröna ängar sedan ett år tillbaka, och även om det inte kändes rätt för mig, så var det ju rätt för hästen.

Du är stark och modig som gör det rätta, för det krävs mod i mängder att våga släppa taget.
 
Sv: När besultet är fattat....

Jag mår så illa och är så trött men måste orka. Mamma och jag har varit ute en stund i svampskogen och då slutar man fundera lite lite grann. Men så fort man kommer tillbaka hem och ser dem i hagen kommer det över en som en våg. Mamma har lovat att ringa in till kliniken imorgon bitti och säga att vi inte kommer åka därifrån förrens det är över. De sa till mig att jag kunde ta med mig hö, ta farväl och åka därifrån men det tänker jag inte göra. Jag måste se vet i ögonen när hon säger att han är borta.
Jag tror att jag kommer bita ihop på tisdag morgon vid lastningen, då är det ju bara att köra. Värst blir nog imorgon kväll, fy fan rent ut sagt!
 

Liknande trådar

Ekonomi & Juridik Jag har ett ämne som jag gärna vill höra andras synpunkter kring då jag själv inte riktigt vet hur jag ska tänka, hittade ingen annan...
2
Svar
36
· Visningar
2 643
Hästmänniskan Min situation: Jag börjar tänka mer och mer på att skaffa en till häst, det började som ett "skämt" att jag kanske ska köpa en kompis...
2 3
Svar
43
· Visningar
2 579
Senast: Ajda
·
Hästmänniskan Hej! Jag är 14 år och älskar hästar över allt annat (förstås);) Jag behöver tips och råd om hur vida jag ska göra med en svårhanterlig...
2
Svar
28
· Visningar
2 604
Senast: Ceta
·
Hästmänniskan Hej! Vill nog egentligen mest skriva av mig, det känns tungt och jobbigt och vet inte hur jag ska tänka. Jag har haft egen häst...
Svar
15
· Visningar
1 225
Senast: Bison
·

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp