Sv: När berättade ni för...
Jag tycker inte att det är så konstigt, oftast är ju barnet välkommet och efterlängtat, och även om man berättat och graviditeten för vännerna så är det endå en sak som brukar sprida sig som en löpeld.
Får man ett missfall och mår dåligt av det kan jag tänka mig att man tycker det kan vara väldigt jobbigt att "alla" vet om det, inte för att man skäms, men för att man inte ville att alla skulle veta.
Jag berättade för mina föräldrar i v 6, men inte ens de kunde knipa igen :smirk:
Nu blev det inget missfall, men de som mina föräldrar pratade med dvs deras vänner hade jag nog inte uppskattat om de fick veta att jag hade fått ett missfall.
Sedan tror jag alla är olika, en del vill ha tröst och stöd från alla när något jobbigt händer, medan en del väljer att bearbeta sin sorg själva eller bara med stöd av de allra närmsta.
--------------------------------------------------------------------------------
jag tycker att den där "regeln" är ganska konstig. Jag undrar vad den kommer av? Var det pinsamt förr att erkänna att man hade fått missfall? Okej att man kanske inte berättar på jobbet förrän det är någorlunda säkert att det ska bli ett barn men att inte berätta för närmaste familjen och vännerna ganska tidigt av andledningen att "man kan ju få missfall" har jag svårt att förstå. Eller tänker ni att ni skulle hålla ett missfall hemligt
Jag tycker inte att det är så konstigt, oftast är ju barnet välkommet och efterlängtat, och även om man berättat och graviditeten för vännerna så är det endå en sak som brukar sprida sig som en löpeld.
Får man ett missfall och mår dåligt av det kan jag tänka mig att man tycker det kan vara väldigt jobbigt att "alla" vet om det, inte för att man skäms, men för att man inte ville att alla skulle veta.
Jag berättade för mina föräldrar i v 6, men inte ens de kunde knipa igen :smirk:
Nu blev det inget missfall, men de som mina föräldrar pratade med dvs deras vänner hade jag nog inte uppskattat om de fick veta att jag hade fått ett missfall.
Sedan tror jag alla är olika, en del vill ha tröst och stöd från alla när något jobbigt händer, medan en del väljer att bearbeta sin sorg själva eller bara med stöd av de allra närmsta.