Tack, tack, tack alla ni som skrivit och stöttat mig! Ni har alla varit till stort hjälp och stöd.
Nu är han borta.
Då jag igår återtog mitt gamla förfallna bukefaloskonto så trodde jag att han skulle leva ännu en vecka. En sorgsen blick inatt fick mig, tillsammans med era ord, att inte vänta längre.
Han var glad över att få gäster och ville gärna bli krafsad av mitt moraliska stöd. Då veterinären dök upp hälsade han och blev krafsad igen. Lukten från hennes väska var inte skrämmande.
Efter första sprutan gick han och gömde sig under köksbordet. Han hade lite svårt att lugna sig och stördes lite bl.a. av att han var kissnödig och försökte stiga upp men kissade ner sig.
Lukten från tvättspriten tror jag störde honom. Man behöver inte tvättsprit för en sista kanyl. Han flämtade medan kaylen sattes. Värme? Ångest? Men sen tog det inte länge innan allt var över.
Lite rörigt blev det. Han hade velat gå ut en sväng då alla var redo. Utom han. Kissnödigheten och tvättspriten hade jag gärna varit utan. Hoppas, hoppas han inte hade ångest.
Tack älskade hund. Och förlåt. Hoppas du har det bättre såhär.
Och tack till alla er som gjorde det lättare att fatta beslutet.