När allting känns meningslöst

[Görel]

Det här gör ont att läsa. Misstron till Socialtjänsten är så fruktansvärt skadlig. Jag skyller ingenting på dig, jag har full förståelse för din misstro. Jag önskar bara så att den inte behövdes. Samhället har misslyckats något katastrofalt när rädslan för en orosanmälan är större än rädslan för döden.

Som vårdarbetare som har gjort ett otal orosanmälningar så kan jag bara säga att Socialtjänsten kan hjälpa. De kan ge ett praktiskt stöd, något psykiatrin inte kan. Jag hoppas så innerligt att du vågar be om den hjälp du har rätt till.

Jag håller med dig. Jag har jobbat som socialsekreterare i många år, gjort barnavårdsutredningar och förhandsbedömt orosanmälningar. Vårt syfte är att hjälpa och stötta. Det är så tragiskt för alla inblandade att det blivit till ett hot att man ska få barnen omhändertagna när man söker hjälp för att man lever i en svår situation.

 

[Sharpless]

Nu har jag bara erfarenhet "by proxy", men en ensamstående mamma, som har psykiska besvär, har kontakt med psykolog, socialen och även varit i kontakt med akutpsyk några gånger. Inga "problem" för henne att fortsätta ha hand om vårdnaden av barnet. Ja, hon har hjälp av socialen, barnet är hos kontaktfamilj ungefär en helg i månaden och lite annat.

 

[dobbis]

Jag är på väg in i vårdkarusellen igen, har träffar en läkare på vc som skrev ut antidepressiva och lugnande. Lugnande är slut och nästa besök är 8 november men då till en psykolog.

Jag har en kuratorskontakt på habiliteringen för min autism men de kan liksom inte göra så mycket. Hon hjälpte mig att boka tid till vc, annars har de inte så mycket insatser.

Blodprov tas regelbundet och jag har näringsbrister, speciellt b12 och folsyra, men eftersom jag har bmi 21 så får jag ingen hjälp. Dietisten på habiliteringen tar bara emot underviktig patienter.

Maten går det såklart ännu sämre med nu när jag mår såhär. Att ens resa mig ur en stol tar ju all min energi. Jag är så jävla trött.

Fick du inte B12 o folsyra utskrivit på recept?

 

[Dullknives]

Jag har fått tvångsvård på grund av ett självmordsförsök. Nu har jag verkligen inger kvar

 

[Pilot]

Jag har fått tvångsvård på grund av ett självmordsförsök. Nu har jag verkligen inger kvar

Även om det inte känns så är du verkligen på rätt plats.

Du har fortfarande två barn som behöver en mamma. En mamma som får vård så att hon mår bättre och kan ta hand om sig själv och dem.

Även om barnen bor någonstans en period så är de fortfarande dina och saknar dig. Du kommer få träffa dem.
Du kommer få ta hand om dem igen när du mår bättre.

 

[Dullknives]

Jag har fått komma hem. Missade högskoleprovet igår så jag vet inte vad jag ska ta mig till.

 

[Pilot]

När du mår så här dåligt så fungerar inte hjärnan som den ska.
Du ska vara hemma och vila och göra saker du mår bra av.

Även om det inte känns så nu så kommer du få en ny chans att skriva till våren.

 

[Dullknives]

När du mår så här dåligt så fungerar inte hjärnan som den ska.
Du ska vara hemma och vila och göra saker du mår bra av.

Även om det inte känns så nu så kommer du få en ny chans att skriva till våren.

Jag förstår det och jag märker det. Jag hittar inte ord och orkar inte ens prata. Det känns bara så omöjligt att vänta ännu ett halvår.. livet försvinner, andra lever vidare medan jag står och stampar på samma plats i 30 år.

Jag vet inte vad jag mår bra av. Jag får hjälp med barnen och har övervakning hemma dygnet runt. Vad ska jag göra som inte bara tar energi? Jag har inga intressen direkt.

 

[Pilot]

Jag förstår det och jag märker det. Jag hittar inte ord och orkar inte ens prata. Det känns bara så omöjligt att vänta ännu ett halvår.. livet försvinner, andra lever vidare medan jag står och stampar på samma plats i 30 år.

Jag vet inte vad jag mår bra av. Jag får hjälp med barnen och har övervakning hemma dygnet runt. Vad ska jag göra som inte bara tar energi? Jag har inga intressen direkt.

Jag förstår känslan. Men i backspegeln så kommer du se att tio steg bak kommer betyda 15 steg fram när du mår bra.

Du vilar och sover, tittar på Netflix/tv, försöker komma ut och få friskluft en gång om dagen och har filmkväll ihop med barnen när du orkar.
Allt annat är nog för mycket begärt i dagsläget.

 

[Lickety]

Jag förstår det och jag märker det. Jag hittar inte ord och orkar inte ens prata. Det känns bara så omöjligt att vänta ännu ett halvår.. livet försvinner, andra lever vidare medan jag står och stampar på samma plats i 30 år.

Jag vet inte vad jag mår bra av. Jag får hjälp med barnen och har övervakning hemma dygnet runt. Vad ska jag göra som inte bara tar energi? Jag har inga intressen direkt.

Mat, sömn, medicin. Kanske ta en promenad?
Inte läge för något som är mer avancerat än så.

 

[Dullknives]

Mat, sömn, medicin. Kanske ta en promenad?
Inte läge för något som är mer avancerat än så.

Idag ska jag försöka gå ut några minuter i trädgården. Sen vet jag inte. Igår satt jag på psykakuten hela kvällen eftersom dom glömt skicka med medicin hem.