Det är svårt att diskutera ett ämne som ligger så nära mig. Jag har vuxit upp fattig, har en mamma som gick hungrig ibland för att vi barn skulle få mat, jag såg hur hon handlade, vad hon handlade och hur långt (eller kort) maten räckte, hur vi fick prioritera, jag har folk i min närhet som är fattiga. Jag själv kan göra val när jag står i affären i dag, inte val i allt kanske, men i mycket. Sån tur har ändå inte alla, min mamma tex. Därför blir jag frustrerad när det så lätt liksom accepteras att det bara är att plocka bort importvarorna och låta fattiga få köpa den mat de har råd till, det har ju typ alltid funnits fattiga osv.
Importvaror. För min mammas del kan det handla om utländska tomater eller inga alls om alternativet är bara svenska. Och paprika. När vitkålen är för dyr blir det ingen. OCH där reagerade jag, vitkål? Dyr? Och fick själv backa lite i tankarna och se det ur hennes ögon. Hon skulle göra kåldolmar så det var ju inte bara vitkål hon behövde. Och visst, hon svälter inte ihjäl utan vitkål, tomat, gurka, paprika osv. Men det är det här jag uppfattar som folk inte riktigt förstår. Att fattigdom inte är så bara, att importerad tomat till maten kan vara det där lilla extra för en fattig osv.
Men visst, jag överreagerar, antar jag, eftersom det ligger för nära.
Ja, jag tror faktiskt att det blir en överreaktion om jag ska vara ärlig. Inte som att reaktionen är orimlig och överdriven i sig självt - för det är ett högst reellt problem du tar upp - utan mer att blir en vinkel som kommer på snedden in i debatten, vilket andra då uppfattar som märkligt resonemang i sammanhanget och att du ser väderkvarnar eller vrider diskussionen till något annat. Det ÄR svårt att diskutera ämnen där man själv har triggerpunkter, framför allt om man sedan får mothugg om det för att andra tycker att det är en irrelevant vinkel man kommer med. Då blir det ännu jobbigare i ämnen som man själv känner starkt för.
Det är jätteviktigt att ha insikt om olika ekonomiska förutsättningar. Men ärligt talat så är det inte en jättestor andel av Sveriges befolkning som aldrig skulle kunna köpa tomater om de blev några kronor dyrare under månaderna när det inte är säsong. Och det blir då dumt att avstå från utforming av styrmedel som har påverkan på den övriga, väldigt mycket större gruppen, för att den lilla gruppen finns. Det är bättre då att stötta den ekonomiskt utsatta gruppen, så att de också kan ha en okej mat på bordet (om än inte med total valfrihet, men så är det ju för alla), än att utforma styrmedlen för att säkerställa det alltid ska finnas ett stort utbud av produkter med negativa konsekvenser för djuren, naturen och klimatet, för att lägga sig på nivån där de med lägst inkomst ska ett lika stort utbud av alla varukategorier som dem med högst inkomst. Jag tycker det blir fel sätt att försöka utjämna klyftorna i samhället, och framförallt så får det extremt negativa konsekvenser som ju sedan drabbar även de fattiga.
Det blir som i diskussionen om fossilbilar. Om vi har ett utrymme på X ton utsläpp, så tycker jag att systemet ska utformas så att de som har alternativ ska ha ekonomiska incitament för att sluta använda fossilbilar så att de som bor på ställen där fossilbilen är enda rimliga alternativet kan fortsätta använda den inom det utrymme av X ton utsläpp vi tillsammans har. Jag menar då att det är bättre att stödja dem som behöver fossilbilen för jobb och hem så att de kan betala de ökande kostnaderna, än att sänka priset för fossilbilsanvändning för alla i Sverige med konsekvens att de X ton utsläpp vi har blir en mycket mindre andel per person, eftersom ingen (inte ens de som har alternativ) tycker att det är värt att byta bort fossilbilen. För varje person vi får att byta bort sin fossilbil, så blir det en mindre person som ska dela på det gemensamma utrymmet X. Det är alltså bra för dem som måste ha en fossilbil, att styrmedel gör att andra gör mer klimatvänliga val även om de inte själva har möjlighet att göra samma val just nu.
Samma sak med mat, varje person som gör ett val som är positivt för klimat, natur och djuren, är bra för mig. Och det gynnar utbudet för mig själv, att andra rikare människor går före och pressar på för att öka utbudet som jag sedan kan ta del av.
Det är helt enkelt en typ av omfördelningspolitik jag vill se, även på området som handlar om åtgärder för att minska klimatpåverkan och ökat djurskydd. Istället för att sänka kraven, för att säkerställa ett stort utbud av billiga produkter där nivån är satt utefter den med sämst inkomst. Det betyder inte att jag inte ser att det finns fattiga, utan att jag förespråkar en annan typ av omfördelningspolitik.