mamma ringde igår kväll och då höll läkarna på att sy igen allt. Operationen hade gått bra, 75-80% av tumören hade tagits bort och det var bättre än väntat. Men det är väl nu den jobbiga tiden börjar? Med cellgifter och allt det onda efter operationen....men har vi kommit såhär långt så klarar vi det med
Nu går det åt rätt håll och det känns underbart skönt! En riktig kämpe 
Jo hon kämpar på bra! Igår lyckades hon få fram att hon ville ha lite godis och en boll när vi kom upp idag så jag får väl ge mig iväg till affären sen då skönt när hon är så pass pigg så hon kräver saker och ting
jag har inte varit med så mycket då doktorn har berättat utan tyckt det känns skönare att stanna hos Agnes då mamma o pappa varit iväg istället. O när dom kommit tillbaka så har dom ju förklarat för mig på ren svenska så att säga. Men jag vet inte vad det heter, godartad tumör i hjärnan, satt runt synnerven och har även påverkat hormonbalansen eller om det var hormontillverkningen nåt av det! Det som sitter kvar nu av tumören trycker olika mycket så hon ser ibland fast båda ögonen är öppna, hon pratar klart och tydligt ibland och hänger med o helt plötsligt tappar hon allt och blir tyst eller viskar fram svaren eller får inte fram nåt alls. Likadant med hörsel och rörelsförmågan...allt går lite upp och ner.
