Något tynger mig

[neja]

Känner att jag måste få kasta av mig en och annan börda som tynger mina axlar. Jag är gift sedan 17år tillbaka och livet har väl varit både uppåt och neråt som så ofta är. Problemet för mig är att jag dom sista åren har fått fejkat att jag är tänd när jag o min man har sex. Jag har varit rädd att min minskade sexlust skulle förstöra vår relation och att familjen skulle slås i bitar. Barnen har börjat så smått att flytta hemifrån och det betyder att jag får mindre att göra hemma och på så vis ökar pressen på mig att jag och min man för mer tid för varandra. Han kommer nu oftare o oftare med förslag på att vi kunde väl ha mer sex nu. Jag ursäktar mig lika ofta med att jag måste göra olika saker och på så vis slippa undan. Men ibland går det inte och jag få fejka. Jag vet inte om han märker det eller inte men han är iaf nöjd och säger inget.

För ca 2 månader sedan blev jag stående längs vägen med en punktering på bilen. Det stannar en kille som hjälper mig att byta däcket. Han vill inte ha betalt men säger lite skämtsamt att vi kunde väl äta middag nån kväll och så ger han mig sitt nummer. Sedan går det några veckor och vi ses på macken en dag när jag tankar bilen. Jag vet inte vad det tar åt mig men jag säger typ, jo den där middagen.... Ja vad trevligt säger han. Hade jag verkligen bjudit ut honom? Jag minns inte. Det blev iaf en lunch några dagar senare och vi hade trevlig. Efter nån vecka började mina tankar skena iväg och jag tog kontakt med honom via ett sms. Vi fikade några ggr och hade väldigt trevligt. Kände att jag fick ett avbrott i vardagen men ändå ingen otrohetsångest. Sedan gick tiden och ja vi hamnade i sängen. Jag behöver väl inte säga hur det var men jag behövde inte fejka. Jag hade liksom fått tillbaka mig själv.

Vad jag nu fundera på är hur jag hade fått lusten tillbaka och framför allt hur jag ska hantera fortsättningen. Både han o jag vill ju fortsätta träffas men vi är ju upptagna bägge två var och en på sitt håll. Jag känner heller inte nån skam att jag varit otogen. Är jag normal

 

[tanten]

Sv: Något tynger mig

Förmodligen är du komplett, totalt helt normal.

 

[Sleepy]

Sv: Något tynger mig

Något tynger dig, säger du. Exakt vad?

 

[Pia]

Sv: Något tynger mig

Normal är du väl, det är alla på sitt sätt.
Personligen hade jag haft dåligt samvete men det har inte du, så vad är problemet?

 

[neja]

Sv: Något tynger mig

Något tynger dig, säger du. Exakt vad?

Jag är inte intresserad av att ha sex med min man men för ro skull så måste jag ju fejka.

 

[neja]

Sv: Något tynger mig

Normal är du väl, det är alla på sitt sätt.
Personligen hade jag haft dåligt samvete men det har inte du, så vad är problemet?

Jag trodde att mitt sexliv var över men det var det tydligen inte med den andre mannen. Där tänke jag inte ens på att fejka. Jag tyckte om det utav sig självt

 

[Pia]

Sv: Något tynger mig

Men då är du ju helt normal. Sexlusten finns där med rätt man.

Antingen bryter du upp ditt äktenskap och fortsätter träffa den nya, eller så stannar du kvar i det du har och lägger "punka-mannen" bakom dig.
Allt beror ju på hur ditt äktenskap är i övrigt, livet består ju av så många fler pusselbitar än bara sex.

 

[Squie]

Sv: Något tynger mig

Jag är inte intresserad av att ha sex med min man men för ro skull så måste jag ju fejka.

17 år som gifta o ni har ändå ingen vettig kommunikation?

Vad gör att du inte kan prata med din man?

Vad gör att du känner dig hotad o tror du blir utkastad om du inte har sex?

 

[GotAsecret]

Sv: Något tynger mig

Att du känner som du gör skulle jag säga är högst normalt.
MEN fundera på vad det är som gör att du inte kan prata med din man om det här med din lust?
Jag tänker att om du inte gör det så kommer du ju "alltid" ha pressen på dig att fejka - och jag kan lova att då kommer den INTE tillbaka, whatsoever, inte med denne man i alla fall.

Vad är det som gör att du stannar och accepterar en icke-fungerande relation?
(ett förhållande utan fungerande kommunikation är inte fungerande - komunikation är A och O i en relation, anser jag)

 

[Skogstrollet]

Sv: Något tynger mig

Vill du slippa fejksex med maken behöver du lösa det, antingen genom att sluta ha sex med honom eller lägga in en ansträngning att hitta tillbaka till varandra och sluta fejka.

Det leder sen vidare till hur du gör med punkamannen.

Att ha en affär vid sidan om löser ju inte situationen hemma.

 

[neja]

Sv: Något tynger mig

Allt beror ju på hur ditt äktenskap är i övrigt, livet består ju av så många fler pusselbitar än bara sex.

Det är ju just det. Hade jag inte träffat den andre mannen så hade jag ju fortsatt leva med det jag hade. Det livet är bra i andra hänseenden som gör att jag inte har funderat på att gå ifrån. När man inte vill ha sex så tror man ju att man är färdig med detta om ni förstår vad jag menar och uppskattar dom andra pusselbitarna som gör att man står ut

 

[neja]

Sv: Något tynger mig

17 år som gifta o ni har ändå ingen vettig kommunikation?

Vad gör att du inte kan prata med din man?

Vad gör att du känner dig hotad o tror du blir utkastad om du inte har sex?

Jag vill inte att han ska känna sig oduglig och att det är jag som är "problemet". Jag tror inte alls att jag skulle bli utkastad. Däremot tror jag det skulle bli en mindre god stämmning i huset

 

[HannaZ]

Sv: Något tynger mig

Det är ju just det. Hade jag inte träffat den andre mannen så hade jag ju fortsatt leva med det jag hade. Det livet är bra i andra hänseenden som gör att jag inte har funderat på att gå ifrån. När man inte vill ha sex så tror man ju att man är färdig med detta om ni förstår vad jag menar och uppskattar dom andra pusselbitarna som gör att man står ut

Men ett förhållande ska väl inte handla om att "stå ut". Efter ett antal år så falnat alltid min sexlust men jag har aldrig fejkat. Ibland "ställer ja upp", o d e inget jag hymlar med, andra gånger är ja mer med på tåget. Jag vet att det blir såhär efter ett tag så att leta efter en ny man är liksom inte lönt och jag älskar min sambo o vill inte byta ut honom.

 

[neja]

Sv: Något tynger mig

Att du känner som du gör skulle jag säga är högst normalt.
MEN fundera på vad det är som gör att du inte kan prata med din man om det här med din lust?
Jag tänker att om du inte gör det så kommer du ju "alltid" ha pressen på dig att fejka - och jag kan lova att då kommer den INTE tillbaka, whatsoever, inte med denne man i alla fall.

Vad är det som gör att du stannar och accepterar en icke-fungerande relation?
(ett förhållande utan fungerande kommunikation är inte fungerande - komunikation är A och O i en relation, anser jag)

Vi kan prata med varandra om saker o ting. Med det är det inga problem. Men just detta vill jag inte tala om. Det är känsligt liksom. Visst det tynger men jag kan hantera detta och jobbigt förstås men många par har ju ett o annat problem men dom står ju ut iaf. Jag har detta medans allt annat är väldigt bra vilket gör att jag kan stå ut. Med den andre mannen så fick jag kvitto på att jag funkar som jag ska och att sexlusten inte alls var över som jag trodde från början och det i sin tur gjorde mig glad

 

[neja]

Sv: Något tynger mig

.

Att ha en affär vid sidan om löser ju inte situationen hemma.

Jo för mig personligen gör det det faktiskt. Men för familjelivet gör det ju inte

 

[Pia]

Sv: Något tynger mig

och uppskattar dom andra pusselbitarna som gör att man står ut

Fel tänk där. Väldigt fel. Du ska inte stå ut, du ska må bra.

Däremot tror jag det skulle bli en mindre god stämmning i huset

Hade jag varit din man hade jag tagit mer illa vid mig av att du fejkar och är otrogen än att jag inte kan tillfredsställa dig.

 

[neja]

Sv: Något tynger mig

Men ett förhållande ska väl inte handla om att "stå ut". Efter ett antal år så falnat alltid min sexlust men jag har aldrig fejkat. Ibland "ställer ja upp", o d e inget jag hymlar med, andra gånger är ja mer med på tåget. Jag vet att det blir såhär efter ett tag så att leta efter en ny man är liksom inte lönt och jag älskar min sambo o vill inte byta ut honom.

Jo i vissa fall handlar det nog om att stå ut och som du säger själv vill man ju inte byta ut en man man älskar. Det handlar ju inte om att man har slutat att älksa sin man

 

[neja]

Sv: Något tynger mig

Fel tänk där. Väldigt fel. Du ska inte stå ut, du ska må bra.


Hade jag varit din man hade jag tagit mer illa vid mig av att du fejkar och är otrogen än att jag inte kan tillfredsställa dig.

Men nu vet han ju inte om att jag fejkar iaf så har han inte sagt nåt eller antydigt något och då tar han ju inte illa vid sig

 

[Grazing]

Sv: Något tynger mig

Vad jag nu fundera på är hur jag hade fått lusten tillbaka och framför allt hur jag ska hantera fortsättningen. Både han o jag vill ju fortsätta träffas men vi är ju upptagna bägge två var och en på sitt håll. Jag känner heller inte nån skam att jag varit otogen. Är jag normal

Vill du lösa problemet med att du inte tänder på din man längre så måste du prata med honom. Det är någonting ni får lösa tillsammans, går säkert att komma på vad problemet är.

Hur du hanterar fortsättningen beror väl på vad det är du vill. Personligen hade inte jag stått ut att leva tillsammans med någon som jag inte tände på eller ville ha sex med i längden, det är tärande och inte något någon mår bra av.

Är det uteslutet att prata med din man om detta och du inte känner någonting fel med att vara otrogen så är det väl bara att köra på och hoppas att inte någon kommer på dig.

Men nu vet han ju inte om att jag fejkar iaf så har han inte sagt nåt eller antydigt något och då tar han ju inte illa vid sig

Är du så säker på det då? Om du aldrig gör några inviter till sexet alls och kommer med undanflykter osv så lär han ju märka att du inte är så tänd på tanken att ha mera sex än nödvändigt. Finns säkert saker som inte han säger till dig heller för att inte förstöra någonting. Sånt dyker upp ifall man kommunicerar med varandra.

 

[Pia]

Sv: Något tynger mig

Men att han inte sagt något måste inte innebära att han inte vet. Han kanske tiger precis som du. Han kanske också skaffar sig en annan ,någon som tänder på honom.