Sv: Någon som har en Mustang???
Skakar liv i en urgammal tråd bara för att svara på ursprungsfrågan och hålla med senaste post
Ja jag har en mustang. Ett snart tvåårigt sto, svenskfödd Kigermustang. Jag har fått höra att "hon kommer aldrig bli som en "vanlig" häst eftersom hon har för mycket instinkter".
Nu är hon bara 18 månader och jag väntar på att hon ska bli vild, opålitlig och ohanterbar. Fram tills det händer umgås jag med en otroligt sällskaplig liten häst som gladeligen galopperar i från flocken när man kommer till hagen för att hämta henne. En liten häst som spenderar "ensamtid" (dvs när alla andra hästar är ute och rids och hon blir ensam i lösdriften) med att ligga och tryna i ligghallen eller njuta av att ha hela hösilgevagnen för sig själv.
Vi passar på att stå uppunden på gången, stå snällt för hovslagare, gå långa promenader, ha sele, bli tömkörd, bli skickad över småhinder, gå på presenningar, åka transport. Klia, gosa, borsta, duschas, stå i box. Vi tränar för att delta i halterklasser under nästa år och vi promenerar i trafik, bredvid traktorn, bakom fyrhjulingen, i blåsväder och hällregn. Vi spelar "fotboll" med stora skramlande plasttunnor och ler i mjugg åt äldre, världsvana "tama" hästar som tycker att en fladdrande plastpåse är otäckt.
Jag passar helt enkelt på att umgås med en otroligt klok, samarbetsvillig liten häst som älskar att arbeta och som provar och försöker allt man ställer henne inför. En häst som är förvisso reaktiv men aldrig drar hals över huvud för att något är skrämmande. Det är bättre att stanna upp och utvärdera om det där ljudet är något som är värt att fly ifrån.
Snart kommer hon ju bli vild och opålitlig och hon kommer ju aldrig kunna fungera som en tamhäst har jag fått höra så jag njuter av den tid jag får. Hoppas den blir lång.
Nej, vill man ha en vild, opålitlig häst får man nog se sig om någon annanstans än hos amerikas vildhästpopulation.
Skakar liv i en urgammal tråd bara för att svara på ursprungsfrågan och hålla med senaste post
Ja jag har en mustang. Ett snart tvåårigt sto, svenskfödd Kigermustang. Jag har fått höra att "hon kommer aldrig bli som en "vanlig" häst eftersom hon har för mycket instinkter".
Nu är hon bara 18 månader och jag väntar på att hon ska bli vild, opålitlig och ohanterbar. Fram tills det händer umgås jag med en otroligt sällskaplig liten häst som gladeligen galopperar i från flocken när man kommer till hagen för att hämta henne. En liten häst som spenderar "ensamtid" (dvs när alla andra hästar är ute och rids och hon blir ensam i lösdriften) med att ligga och tryna i ligghallen eller njuta av att ha hela hösilgevagnen för sig själv.
Vi passar på att stå uppunden på gången, stå snällt för hovslagare, gå långa promenader, ha sele, bli tömkörd, bli skickad över småhinder, gå på presenningar, åka transport. Klia, gosa, borsta, duschas, stå i box. Vi tränar för att delta i halterklasser under nästa år och vi promenerar i trafik, bredvid traktorn, bakom fyrhjulingen, i blåsväder och hällregn. Vi spelar "fotboll" med stora skramlande plasttunnor och ler i mjugg åt äldre, världsvana "tama" hästar som tycker att en fladdrande plastpåse är otäckt.
Jag passar helt enkelt på att umgås med en otroligt klok, samarbetsvillig liten häst som älskar att arbeta och som provar och försöker allt man ställer henne inför. En häst som är förvisso reaktiv men aldrig drar hals över huvud för att något är skrämmande. Det är bättre att stanna upp och utvärdera om det där ljudet är något som är värt att fly ifrån.
Snart kommer hon ju bli vild och opålitlig och hon kommer ju aldrig kunna fungera som en tamhäst har jag fått höra så jag njuter av den tid jag får. Hoppas den blir lång.