Myrten
Trådstartare
Nu blir jag snart galen!
I hela mitt liv har jag varit väldigt klumpig och fummelhänt, men på senare tid tycker jag det blivit värre. Eller så märker jag det mer. Saker runt mig faller omkull. Grejor glider ur mina händer bara sådär. Trots att jag försöker vara försiktig går det sönder grejor hela djävla tiden. En 20-talsservis i min ägo har klarat sig sedan 20-talet till jag började använda den för ett år sedan. Nu har flera delar gått sönder. Glas faller ur min hand, ner i golvet. Jag skär bearnaisesåsen för att jag inte klarar att hälla i smöret i en tunn stråle, jag skvimpar i det. Ska jag ta något från hyllan i mitt badrum innebär det i mer än 50% av fallen att antingen grejen jag ska ta eller något som står bredvid (eller för den delen längre bort, kroppskontrollen är noll) faller i golvet. Listan kan göras oändlig.
Delvis kan nog detta förklaras av att min överaktiva hjärna ägnar sig åt en hel del galna projekt medan jag utför vardagssysslor, men jag förmår inte riktigt hantera den. Den gör som den vill. Jag tror inte att det är hela sanningen, min finmotorik är kass. Jag är urtrött på att allt faller och saker går sönder runt mig.
Hur är det där ute, fler som känner igen sig? Finns det i så fall några tips för hur man ska bli "bättre"? Att bara skärpa sig har jag försökt hela mitt liv och det funkar inte.
I hela mitt liv har jag varit väldigt klumpig och fummelhänt, men på senare tid tycker jag det blivit värre. Eller så märker jag det mer. Saker runt mig faller omkull. Grejor glider ur mina händer bara sådär. Trots att jag försöker vara försiktig går det sönder grejor hela djävla tiden. En 20-talsservis i min ägo har klarat sig sedan 20-talet till jag började använda den för ett år sedan. Nu har flera delar gått sönder. Glas faller ur min hand, ner i golvet. Jag skär bearnaisesåsen för att jag inte klarar att hälla i smöret i en tunn stråle, jag skvimpar i det. Ska jag ta något från hyllan i mitt badrum innebär det i mer än 50% av fallen att antingen grejen jag ska ta eller något som står bredvid (eller för den delen längre bort, kroppskontrollen är noll) faller i golvet. Listan kan göras oändlig.
Delvis kan nog detta förklaras av att min överaktiva hjärna ägnar sig åt en hel del galna projekt medan jag utför vardagssysslor, men jag förmår inte riktigt hantera den. Den gör som den vill. Jag tror inte att det är hela sanningen, min finmotorik är kass. Jag är urtrött på att allt faller och saker går sönder runt mig.
Hur är det där ute, fler som känner igen sig? Finns det i så fall några tips för hur man ska bli "bättre"? Att bara skärpa sig har jag försökt hela mitt liv och det funkar inte.