När det inte är roligt längre

[Lavinia]

Sv: När det inte är roligt längre

Hej!

Från hålväggen ska hon bli helt bra, hältan som kommer och går i hoven är behandlad ett par gånger, varje gång med ett "det blir bra". Och det blir det ju med vila, men när vi äntligen börjar komma igång blir hon halt igen

Nu har jag inte hunnit prata med vet igen, jag har ingen bil och kan ändå inte åka in förrän bilen är hemma igen. Jag tror inte pållan mår sämre på bete än på box, det är bättre för hoven på gräs enligt hovis så pållan får vila tills bilen är hemma igen..

Men nog 17 känns det tröstlöst, jag läst dagboken från förra året och hon har stått sen början av september.

Så vi har egentligen ingen korrekt diagnos på hoven, tror jag. Hovis hittar aldrig nånting, häst avlastar och hältan släcks när man bedövar hoven. Hon får butta, slutar ha ont ett tag, sätts igång och sen börjar det om igen..

Är det svar nog??

/Lavinia

 

[Shudde]

Sv: När det inte är roligt längre

Men stormkast, till att börja med; självklart ska du sluta med hästarna om det är det du vill. Det tar så mycket tid och kostar så mycket pengar så det ska vara ROLIGT.
Men har du tittat på dina bilder i före och efter tråden? Du har ju gjort hästen kanonfin, välmusklad och riktigt snygg i kroppen. en häst som rids av en kass ryttare ser inte ut sådär.
Faktumet att du tycker att andra kan rida henne är väl också om något ett kvitto på att hästen inte är helt fel utbildad och faktiskt riden på ett korrekt sätt av dig.

Jag lyckades bli utesluten i ett dressyrprogram en gång på en häst som gick LA på dryga 60% i vanliga fall. En kompis till mig som rider höga klasser i dressyr (strax under senior sm nivå) red häromhelgen ett helt meeting på nästan 10% sämre genomgående än vad de brukar ha. Alla har dåliga dagar och ffa när tävlingsrutinen inte finns. Vad man får betalt är precis vad man presterar för dagen, det är inte en exakt måttstock på allt slit man gjort och de resultat man faktiskt fått.

ALLA som håller på med hästar vet att överlag går det oftast mer dåligt än bra om man tävlar.

 

[Kolbeinn]

Sv: När det inte är roligt längre

Jag pluggade häst ett år, trivdes SJUKT bra. Men sen var utbildningen slut och jag kom hem, under utbildningen fick jag också ta bort min första häst (mitt absoluta allt, mitt hjärta). Kom hem och låg på soffan i tre veckor och smälte allt.
Insåg att det inte var roligt med hästar längre, vad skönt det var att kunna vara "ledig".
Blev korta besök i stallet, klappade lite på hästarna och sen åkte jag iväg på äventyr istället. Tack och lov fanns (finns) min mamma där och tog hand om hästarna åt mig.

I slutet av sommaren/hösten hade jag nollställt mig, inga krav utan bara ha det kul. Vändningen kom på riktigt när jag och min bästa vän tog två hästar och red ut och bara "busred". Ni vet, precis som i 12 års-åldern
Satan vad roligt det var!

Insåg hur jäkla roligt det är med hästar igen, hur mycket glädje man faktiskt får. Tog det halvlugnt i några månader och beslöt mig för att åka till Island och jobba. Sagt och gjort, åkte dit i två månader.

Kom hem och började leka igång mina hästar igen, insåg återigen hur mycket jag älskade hästlivet..

Precis när jag kom tillbaka på riktigt så blev det dock kaos - min tävlingshäst fick fång, en annan visar svag hälta ena fram så han går på medicin och den tredje är iväg på betäckning. Så helt plötsligt står jag utan ridhäst igen.
Vissa dagar har det svajat och jag har funderat på att lägga ner. Men så kommer den där känslan när man verkligen får kontakt med hästarna och det ger mig en känsla som nästan gör ont i hjärtat - gud vad jag älskar hästlivet.

Förlåt för värsta utlägget Men det jag tror på är att backa tillbaka, släppa kraven om att man ska vara något och försöka hitta anledningen till att man från början började med hästar. Ha roligt igen. För jag tror att vi alla har fått den där fantastiska känslan när det klickar med hästen. Den är oslagbar...

 

[nyfikenienstrut]

Sv: När det inte är roligt längre

Hoppas att det löser sig för dig också, vet kan väl inte behandla i "all evighet" om hältan kommer tillbaka hela tiden? Nu låter jag krass, men ibland kanske man måste överväga att ta bort sin häst - tex om man gjort allt man kan och det inte blir någon förändring.

Jag förstår dig, de flesta som har häst vill ju kunna rida på den.

 

[Lavinia]

Sv: När det inte är roligt längre

Hej!

Kan ju inte säga att tanken inte föresvävat mej.. Sälja går ju inte nu, tumör i munnen och hälta som vi inte vet orsaken till..

Nu är väl pållan egentligen bara behandlad "på riktigt" typ 3 gånger (och varje gång med vila, butta och sulor på fötterna), men eftersom det envisas med att komma tillbaka blir jag så trött. Speciellt när vi inte lyckas få ordning på det.

Jag minns att på förra hästen önskade jag mig efter ett tag att hon skulle få samma skada flera gånger så det skulle vara "ok" att ta bort henne, men jag har ju tvingats inse att det gör inte saken lättare.. Jag antar att det trevligaste vore att ha en häst som inte är skadad hela tiden.

Jag har iaf besämt mig för att inte skaffa en ny pålla om nuvarande inte "överlever", jag orkar inte med all denna oro längre. Min grundtanke är att det ska vara kul att ha häst, just nu är det bara frustrerande och stressande..

/Lavinia, som inte ens kan börja klaga på att hon är en dålig ryttare eftersom hon så sällan får rida på sin häst

 

[mackan]

Sv: När det inte är roligt längre

Jag tror lätt att du kan få din häst utdömd, om det är det du skulle vilja. med så lång skadeperiod och återkommande på samma ben, skulle jag bli förvånad om den diskussionen inte gick att föra med din veterinär.

tråkigt, verkligen. Men jag förstår dig och dina tankegångar!

 

[miiiiiiia]

Sv: När det inte är roligt längre

Har inte läst tråden, men vill bara säga att det känns som om jag kunde ha skrivit det där själv, har således inte så mycket att tillföra då jag själv mår kass. Men jag kan skicka en massa styrkekramar i alla fall!!

 

[Glimma]

Sv: När det inte är roligt längre

Jag har känt likadant. Att hästar bara är pest & pina & man suger & ingenting är kul.
Jag har sålt hästar, köpt nya, varit så pinsamt spontan som man bara kan bli.
Bestämde mig sedan för att vara fri från allt som har med hästar att göra i ett år. Nu har ett år gått & jag har insett att jag vill & behöver häst, men att jag innan ställt sådana jäkla krav på både mig & hästen som är helt orimliga.
Så nu har jag bestämt mig för att sluta stressa & sluta ställa krav som inte funkar. Då jag också är en sådan som nästan BEHÖVER krav & mål för att klara vardagen har jag bestämt mig för att ställa små & rimliga mål. Som att klara den där klubbtävlingen, till exempel.

Jag tror att man måste försöka att sluta skylla på saker. Även sig själv.
Menar inget illa utan nu pratar jag utifrån hur jag höll på.
Det var fel på mig, det var fel på hästen... fast det egentligen bara, som sagt i mitt fall, handlade om att jag pressade oss båda på omöjliga saker.

Hoppas det löser sig för er alla. Men som sagt, en hästfri period kan vara bra.

 

[Scata]

Sv: När det inte är roligt längre

Vad gör man då?
När man inte hittar ngn glädje med att åka till stallet, när det bara känns jobbigt o man längtar efter att få åka hem igen.

Så fick jag vara borta från ridningen sex veckor pga egen skada o insåg då att jag inte saknade det alls.

Ridningen går bra men det är inte roligt.

Men vad ska jag göra istället?

Hästar o ridning är min identiet, vad finns kvar om jag tar bort det?

Dom här meningarna har jag klippt ur ditt originalinlägg.
Jag har tyvärr ingen hjälp att ge :-( eftersom jag är inne på samma frågespår själv, därav urklippen - dom är mina problem också

Jag bor på gård, har hästarna hemma, har hyggligt med tid, har ekonomi för det - men jag har liksom tappat lusten. Är det Ok att tappa lusten?
Jag har haft häst(ar) sedan 35 år tillbaka, dom är mitt liv - eller har varit det iallafall...
En av hästarna jag har nu har jag haft sen hon var bäbis, jag köpte henne som 2 månaders föl och tog hem henne direkt efter avvänjningen - hon är 15 år nu. Det är ju min bäbis - kan man sälja sin bäbis utan att gå under??
Men hon älskar att jobba och jag har inte lust vare sig med ridning eller körning längre, jag får tvinga mig att motionera henne trots att hon är den "perfekta" hästen i allt jag vill göra
Jag hatar mig själv för att jag känner så här

 

[pulkaskurk]

Sv: När det inte är roligt längre

Dom här meningarna har jag klippt ur ditt originalinlägg.
Jag har tyvärr ingen hjälp att ge :-( eftersom jag är inne på samma frågespår själv, därav urklippen - dom är mina problem också

Jag bor på gård, har hästarna hemma, har hyggligt med tid, har ekonomi för det - men jag har liksom tappat lusten. Är det Ok att tappa lusten?
Jag har haft häst(ar) sedan 35 år tillbaka, dom är mitt liv - eller har varit det iallafall...
En av hästarna jag har nu har jag haft sen hon var bäbis, jag köpte henne som 2 månaders föl och tog hem henne direkt efter avvänjningen - hon är 15 år nu. Det är ju min bäbis - kan man sälja sin bäbis utan att gå under??
Men hon älskar att jobba och jag har inte lust vare sig med ridning eller körning längre, jag får tvinga mig att motionera henne trots att hon är den "perfekta" hästen i allt jag vill göra
Jag hatar mig själv för att jag känner så här

Klart det är okej att tappa lusten!
Det är väl inte speciellt konstigt att man vill göra något annat efter 35 år?
Min gamla stallägare hade haft hästar i 35-40 år och när jag bestämde mig för att flytta 30 mil bort och ta med mig min häst och hennes häst blev då ensam valde hon att ta bort sin häst.
Hon var "klar" med hästarna då och behövde få göra andra roliga saker.
Hon var trött på att alltid passa tider och hästarna, inte kunna åka bort, vara tvungen att vara hemma om somrarna och ordna med sitt hö osv.
Nu 4 år senare känner hon och hennes dotter att det är dags för hästar på gården igen så nu ska de låna min lillkille

Nu har du ju visserligen en häst i sina bästa år så att ta bort hästen kanske inte är ngt alternativ.
Men du har ju alltid alternativet att låna ut hästen.
Annars kanske en medryttare/delfodervärd eller liknande kan vara en lösning som passar dig?
Eller så ställer du helt enkelt av hästen och låter hästen vara häst.
Hästar är inte byggda för att ridas på, det är människans påhitt...
De är gjorda för att äta gräs, dricka vatten, kissa, bajsa och föröka sig...
Jag tycker det är förvånansvärt många som anser att sina hästar MÅSTE arbeta för att må bra, men får de en LÅNG vila så verkar de ändå vara nöjda, glada och välmående hästar.

Så om du tänker efter lite så kanske det är du som ställer högre krav än nödvändigt?

 

[Scata]

Sv: När det inte är roligt längre

Tack för svar!
Jag har faktiskt en medryttare som rider henne 2 dagar/vecka men det här är en tjejj som vill göra mer... jag har haft henne avställd en längre period vid ett tillfälle (förutom betet då) men då var hon verkligen olycklig

Jag vet inte varför det inte är Ok för mig att inse att det kanske är "över", när jag tycker att det är helt Ok för andra som har skrivit om dessa problem

Mjukstarta med att låna ut på foder har också slagit mig, då är det ju inte så definitivt liksom...
Nåja jag får älta en liiiiiten stund till...

 

[pulkaskurk]

Sv: När det inte är roligt längre

Men du kan ju välja hur du ska se på saken

Varför ska det vara över med hästarna för? Kan du inte se det som att du behöver en återhämtningspaus på obestämd tid?

Jag iaf mår mkt sämre om jag skulle känna att jag gör ett definitivt beslut än att bara ta en paus, det blir som en så stor grej då helt plötsligt?

Sen finns det alltid lösningar på allt, din medryttare kanske kan/vill rida flera dagar i veckan? Medisen kanske vill låna hästen på foder? Skaffa en till medryttare?
Mycket beror ju på om du vill ha bort hästen helt från gården, eller vill du ha hästen kvar så du har hästen under uppsikt? Då kan du ju ut å mysa med hästen när andan faller på...

 

[Scata]

Sv: När det inte är roligt längre

Ja det har du rätt i, jag är inne på att ta en "paus"... det blir lite lättare att hantera då
Jag har radan börjat spalta upp några tänkbara scenarion i huvudet.

Men jag har iallafall tagit ETT beslut - det är att jag ska börja sälja av/ge bort av alla de prylar jag har samlat på mig genom åren - jag är en hamster när det gäller hästgrejjor (eller t.o.m en "samlare"). Jag tror att det också är ett av problemen....

 

[Riley]

Sv: När det inte är roligt längre

Det är nog snarare förvånansvärt att hon blivit fin i kroppen och trevlig att rida för andra TROTS att jag ägt henne. Jag ser det egentligen inte som att jag har någon förtjänst i hennes utveckling, om det inte vore för instruktörer och duktiga bekanta som suttit upp emellanåt hade hon nog fortfarande älgat runt med huvudet i det blå...

Men det känns med facit i hand i alla fall som rätt beslut, jag har märkt en enorm skillnad på mitt psyke sedan det där tvånget om att rida försvann.

 

[mestmatilda]

Sv: När det inte är roligt längre

Jag kan bara se på mig själv, har ridit sedan jag var 5 år är idag 22. Haft egna hästar, tävlat, haft en mamma och pappa som ställt upp hela tiden på mig och min ponny. Flyttade från mellan Sverige ner till Skåne för att gå på hästlinje under gymnasiet. Tävlade och tyckte det var toppen, hade i stort inget liv mer än min ponny samt hästkompisarna.

Men en dag på en tävling skadade sig min ponny, halkade och sträckte sig ganska illa och blev stående i fyra månader. Under den tiden förändrades mitt liv och jag har sen dess aldrig funnit tillbaka. Jag älskar min ponny och hon finns kvar eftersom vi har de möjligheterna. Nu är det 2 årsedan jag la av helt och jag saknar det ibland. Jag brukar ta en sväng och jag älskar det, men under den tiden kände jag bara alla måsten och inget var kul. Hur mycket jag än älskade min ponny.

Men jag lovar att du finner en ny identitet, det gör man. Livet flyter vidare och en vacker dag kommer du antagligen precis som jag, sakna att rida. Man kan inte tvinga sig själv att hålla på med hästar, det är mycket pengar, tid och kraft som du lägger ner. Hästen kommer förlåta, de är inte sådana. Du ska må bra, det är viktigt. Du kan vänta ettag, se vad som händer. Det viktiga är att du känner i ditt hjärta att det är rätt.

 

[Thrillie]

Sv: När det inte är roligt längre

*kl*

Åh, jag har ångest. Jag tycker det är roligt och jag älskar min häst, men för varje dag som går så inser jag att jag helt enkelt är en för dålig ryttare! Vad gör man?

Har inte så stor möjlighet att träna för tränare, har dock precis börjat träna iaf en gång i månaden. Men jag skäms när jag rider, jag är så himla dålig! Min häst vill verkligen göra rätt men han kan inte så mycket heller, så det blir bara pannkaka av alltihop. Han bara rusar när han inte förstår vad jag vill, och dåliga jag råkade rycka till honom i munnen när han drog iväg senast, känner mig såå hemsk, men jag flög bakåt och råkade då dra till..

Han har så stora steg och är så framåt, det har dock blivit 100 ggr bättre sen jag köpte honom och han får gå ute mer och med hästkompisar.

Lusten att rida och åka ut till stallet blir mindre och mindre för varje dag när jag inser att jag inte är bra nog! Skulle vilja ha en enkel häst som "bara är att sadla på och rida" (uppfatta mig inte fel nu, jag vill verkligen lära mig mer! Men det är ju svårare med en "svår" häst.)

De dagar när allt går bra svävar jag som på moln! Men jag skulle önska att det var fler sådana dagar.

Sälja och köpa en lättare häst? (Nej, han är ju inte svår egentligen, jättetrevlig, arbetsvillig och glad han är bara inte så utbildad och det är jag som är dålig.)

 

[Lavinia]

Sv: När det inte är roligt längre

Hej!

Jag tycker det är så himla synd att så många tycker att dom inte kan/ska ha häst för att dom är för "dåliga".

I min värld är hästen ett stäpplevande djur, gjort för att vandra långt och länge. Springa runt på volt är något vi lärt dom och inget dom egentligen behöver göra för att må bra. Jag får känslan av att många i den här tråden tar hästeriet på alldeles för stort allvar och använder det som en ursäkt för att trycka ner sej själva. Det är så tråkigt att det är så för det har egentligen inget med hästen eller ridningen att göra utan mer om personernas självkänsla och självförtroende och omvärldens krav.

Jag kan också falla i den fällan när jag väl får rida, ingenting går framåt och jag bara deppar ihop.. Fast just nu skulle den deppigheten kännas så mycket bättre än deppigheten som kommer av att inte få rida alls.. ingen...

/Lavinia, som träffat hästar som levt och mått bra till 25-årsåldern och aldrig gått ett steg "i form".

 

[Thrillie]

Sv: När det inte är roligt längre

Ja du har ju rätt egentligen, hästen är väl kanske inte lyckligare för att den rids på ridbanan ofta.
Jag gillar att rida i skogen och bara "vara" tillsammans med hästen. Vi klättrar, travar långa sträckor på fina skogsvägar, galopperar i lite uppförsbackar. Han kanske är glad för det ändå, han kommer ju trots allt fram till mig i hagen när jag ska hämta in honom, man kan ju hoppas att det inte bara är för matens skull.

Äsch., vi kanske skulle ta och tagga ner lite, så länge hästen mår bra så kan jag ju vara nöjd. Det går ju faktiskt bättre och bättre.
Sambon sa till mig; "minns du när du köpte honom? Du kunde inte rida ut själv, han kunde inte vara själv i stallet, han vägrade komma in från hagen och han stack så fort du gjorde annat än skrittade ute. Nu kommer han när du ropar och du kan rida ut själv i alla gångarter, något måste du väl göra rätt?"

Han kanske är rätt klok ändå den där sambon jag har

 

[pulkaskurk]

Sv: När det inte är roligt längre

Din sambo låter klok han

Alltså alla har sina ups and downs, även elitryttare.

Jag själv har precis haft en herrejösses svacka med min häst.
Min häst har under en period varit ett monster att rida, en riktig jävla motvallskärring och då har jag ändå bara bett honom att göra saker som han faktiskt kan göra
Jag har varit så arg och frustrerad att jag storgrinat efter pass där det gått så jävla pissdåligt att jag inte vetat vart jag ska ta vägen trots hjälp av duktiga instruktörer.
Det gick så långt att jag valde att lämna ut min häst på foder och köpa en annan.
Om 2 veckor ska han åka iväg och behöver jag nämna att han kommit ur svackan och går som en dröm nu?
Nu är han den hästen som jag älskar å jag vill inte släppa ifrån mig honom! Men nu är det ju redan bestämt och fodervärden skulle bli SÅÅ ledsen om jag ångrar mig nu och dessutom kommer den nya hästen snart...
Men såfort fodervärden har lessnat ska min prins komma hem igen

Tur att fodervärden är en nära vän så jag får iaf komma å hälsa på när jag vill å rida när jag vill

 

[Thrillie]

Sv: När det inte är roligt längre

Vad typiskt att din häst börjar gå bra nu! Men tur ändå att det är en vän som kommer att ha honom

Det är så himla tråkigt när man är i en sådan svacka att allt känns hopplöst, då känns det bra med folk som får en att inse att man faktiskt har gjort framsteg, även om det går dåligt just nu.