Nä int ä ja bitter..

[aiquen]

Visst, det är ju möjligt att det var så men kanske desto större anledning att prata igenom saken då. Hur lösa planer de än hade verkar de ju ändå ha pratat om dagen på förhand och jag är helt inne på Petruskas linje där; att man måste ju kunna lita på att saker man faktiskt planerar tillsammans blir av. Inte att man planerar saker och så får en ett telefonsamtal och försvinner iväg hela dagen. Jag hade i alla fall haft väldigt svårt för den sortens beteende och just den biten är ju ingenting som går att belasta den magsjuka polaren för.

Sen håller jag helt med om att facebook kanske inte är den bästa arenan att ta upp saken på. Det uppfattar jag å andra sidan inte att TS har några planer på heller, förutom den där ändå ganska harmlösa statusuppdateringen.

 

[CillaW]

Fast hade det inte varit klyftigare att vänta ett dygn eller två för att kontrollera att man är frisk innan man åker 30 mil för att hälsa på folk?

Att inte göra det är underligare för mig än att det vore att skjutsa kompisen.

(Till CillaW jag loovar, jag trodde jag nästan var frisk!)

Hahaha, du är för söt.

 

[Smulan75]

"Hur lär man sig hantera ändrade planer utan att bli så jäkla butter och tjurig som en 5-åring? "
Ja det behöver jag oxå att lära mig att hantera. Känner igen mig.

Din reflektion innehåller många aspekter
Man vill inte tjura ihop vid ändrade planer - oavsett vad.
Man vill kunna avgöra bättre när man rättfärdigt "butter och tjurig"
Man vill helt enkelt kunna hantera allt med ett leede och tycka att allt är underbart?
Man skulle vilja att ens Sambo/partner som inte lyssnar och förstår.
Man vill att ens partner ska sätta en i första rummet.
Man känner sig egoistisk.
Ens egna frustration över att man sett fram emot något som inte blev av och svårigheten att hitta på något annat som känns minst lika "roligt".
Fokusera på det man missat istället för att göra något bra av det.

Jag önskar att jag kunde vara en såndär go och tillmötegåndes människa som alltid hade öppna famnen. Men precis som du har jag väldigt lätt att bli sur när saker förändras och inte blir som jag planerat, lite mindre om jag kan "rättfärdiga" det som förändrade mina planer. Men i övrigt kan jag bli så sur att jag vill slänga allt och åka hem och vara för mig själv (tur att jag är särbo och kan göra det).

jag försöker analysera mig själv och mitt beteende, vad det verkligen är som triggar igång mig. Försöker tänka ut konkreta små saker som jag kan ändra på för att jag ska förändra mitt beteende, men jag kan bara säga att det är svårt. Så svårt att ändra ens egen inställning och förhållning gentemot "motgångar", om det är min partner som jag blir sur på, försöker jag prata med honom om hur jag känner. (det är inte alltid han förstår mig)

Allt dethär är lättare att göra när man inte är kvar i tjurigheten. för mig tycker jag även att det underlättar ofta att prata med en oberoende part som inte bara håller med utan som även "utmanar" och säger emot en. Men som man inte är känslomässigt engagerad i.

 

[escodobe]

Hahaha, du är för söt.

Ja, jag kastade sten i glashus där

 

[Mischmasch]

Det är något att ta mellan dem i så fall istället för syrliga inlägg på Facebook.

Jag vet inte om jag tycker att jag har skrivit något syrligt inlägg på fb heller. Inlägget handlade varken om att jag tyckte det var för mycket begärt av kompisen eller att min sambo inte borde ha ställt upp. Utan helt enkelt om att det jag planerat inte blev av (gick åt pipsvängen) och en undran om vad man skulle kunna tänkas hitta på istället på egen hand.

 

[escodobe]

Jag vet inte om jag tycker att jag har skrivit något syrligt inlägg på fb heller. Inlägget handlade varken om att jag tyckte det var för mycket begärt av kompisen eller att min sambo inte borde ha ställt upp. Utan helt enkelt om att det jag planerat inte blev av (gick åt pipsvängen) och en undran om vad man skulle kunna tänkas hitta på istället på egen hand.

Det slank väl ur mig nån status på fb om att "där gick min planerade påskdag åt pipsvängen. vad hittar man på helt solo en dag med strålande vårväder?" och svaren gick ut på vad jag skulle kunna hitta på för någon aktivitet istället för det jag planerat (och en förklaring att det jag egentligen planerat inte blev av eftersom sambon är iväg och skjutsar en kompis). Inte mer än så.

Personen som bad om tjänsten lär väl ändå förstå att jag är lite besviken så det tycker jag hen får ta om hen nu (med all rätt) tolkar statusen som besvikelse. Men jag får så dåligt samvete när jag reagerar med besvikelse för det känns som att det är "fel" och att man ska vara en större människa än så.

Eftersom du skrev att hen ä skulle tolka inlägger som besvikelse fick jag intrycket att det var ett syrligt inlägg.

 

[prallan]

Men, över 10 timmar och 60 mil, åkte de mopedbil???
Kunde inte du följa med så ni fick en roadtrip ihop?

 

[Lovisaleonora]

Jag kan bara tala för mig själv, men i helvete att jag satt mig och trängts i en bil med en hög potentiellt magsjuka personer. Någon måtta får det vara på dårskapen.

Vill partnern så är det hans sak, men jag? Never.

 

[prallan]

Förvisso! Men det verkat som att TS och TS sambo inte verkar rädda för magsjuka. Hade TS varit rädd för magsjuka hade hon med stor sannolikhet bett sambon att inte åka, så har jag resonerat kring denna specifika händelse iaf.

 

[Mischmasch]

Men, över 10 timmar och 60 mil, åkte de mopedbil???
Kunde inte du följa med så ni fick en roadtrip ihop?

Själva körtiden är så klart inte 10 timmar, men är man borta hela dagen vill man gärna ha lunch och ev middag. Plus att han hamnade i trafikstockning på vägen hem och blev sittande ett tag.

Eftersom personen som skulle få skjuts inte frågade om jag ville följa med fast hen visste att jag skulle bli kvar ensam hemma så förutsätter jag att jag inte skulle få plats. Vi har iofs åkt allesammans i bilen (3 vuxna, 2 barn) tidigare men hen kanske tyckte att det skulle bli för trångt och obekvämt, vad vet jag.

 

[Sparkling]

Jag hade definitivt inte offrat en hel ledig dag för att sitta i en bil med magsjukesmittade personer om det "bara" handlat om att personerna skulle få komma iväg på sin planerade resa (hur kul det nu kan tänkas vara att åka bort när man är/riskerar att bli magsjuk), det är inte direkt någon krissituation i min värld utan sånt som händer och som man får räkna med, speciellt när man har småbarn. Jag hade ALDRIG kunnat med att be någon skjutsa mig någonstans i denna situation och förstår inte riktigt varför NI måste ändra era uppgjorda planer för att någon annan inte ska behöva göra det?

 

[rubytoo]

Jag vet inte om jag tycker att jag har skrivit något syrligt inlägg på fb heller. Inlägget handlade varken om att jag tyckte det var för mycket begärt av kompisen eller att min sambo inte borde ha ställt upp. Utan helt enkelt om att det jag planerat inte blev av (gick åt pipsvängen) och en undran om vad man skulle kunna tänkas hitta på istället på egen hand.

Tycker det känns som om det ligger mer bakom tjänsten. Det var kanske en viktig resa för familjen? De kanske har ställt upp för sambon tidigare

Jag hade def gjort en sådan tjänst och mina vänner hade så även gjort det för oss. Ser inget konstigt i det och om en tjänst gör en Vän glad gör det mig också glad.

Men om ni är sambos så har ni väl många dagar tillsammans?

 

[Mischmasch]

Tycker det känns som om det ligger mer bakom tjänsten. Det var kanske en viktig resa för familjen? De kanske har ställt upp för sambon tidigare

Jag hade def gjort en sådan tjänst och mina vänner hade så även gjort det för oss. Ser inget konstigt i det och om en tjänst gör en Vän glad gör det mig också glad.

Men om ni är sambos så har ni väl många dagar tillsammans?

Viktigt var den alldeles säkert för dom och något som dom sett fram emot längre. Så jag förstår definitivt att dom ville komma iväg. När det gäller det där med tjänster och gentjänster så har vi gjort dom en hel del tjänster men dom har inte gjort någon tillbaka hittills. INTE för att dom inte skulle om man bad dom (för det vet jag inte) men helt enkelt för att vi aldrig har haft något att be dom om hjälp med hittills.

Vi har söndagar tillsammans då vi båda är helt lediga och utan andra aktiviteter/åtaganden. Och det är inte varje söndag som är så fint väder som det har varit i helgen

 

[Lovisaleonora]

Förvisso! Men det verkat som att TS och TS sambo inte verkar rädda för magsjuka.

Man behöver väl inte vara RÄDD för magsjuka för att vilja undvika det?!

 

[prallan]

Man behöver väl inte vara RÄDD för magsjuka för att vilja undvika det?!

Nu märker du ord

 

[pulkaskurk]

Jag hade helt klart blivit tjurig och besviken.
Alldeles för kort varsel för att vara okej, det var ju ingen krissituation och dessutom magsjuka i familjen som är väldigt smittsamt.
Jag skulle nog tycka det vore mer konstigt att inte bli besviken i din situation.
Inte var ditt inlägg på fb syrligt heller, jag kunde iaf bara läsa in besvikelse.

 

[imported_gerbera]

Jag tänker många saker om det här:

- Håller med alla om att det inte är schysst att smitta någon med magsjuka. Grundläggande kunskaper om smittorisker måste de väl ha? Första tiden är de ju som mest smittsamma, egoistiskt att riskera att smitta någon annan då.

- Svårt det där med besvikelse, jag kan känna igen mig i det. Speciellt när det känns orättvist. Alltså om det varit en riktig kris och min sambo fått ställa in hade jag fått acceptera det. Men när det känns som någon utnyttjar att han är snäll så blir jag irriterad.

För mig har den enorma besvikelsen blivit mindre ju mer jag kan lita på att människor fattar rimliga och kloka beslut.

- Sen är det det här med Vad en hjälper sina vänner med, som många skrivit om. Jag håller med om att det inte är superkul att bära flyttlådor, men gör det ändå.
Däremot finns det ju lite olika nivåer på vad en tycker är rimligt. Kanske tycker familjen i TS inlägg att det är så en gör. Alltså i bästa fall skulle någon an de vuxna gjort samma sak utan att tveka om de blev tillfrågade. eller vad tror ni?
Men då kommer ju nästa grej in. Jag skulle personligen inte be om så stora tjänster. Jag har svårt för att be om många saker och om jag gör det är det definitivt något jag hoppas kunna återgälda/ gärna skulle göra för den personen.
Men vissa människor behöver ju så himla mycket hjälp med saker och hjälper sällan till själva... hur ska en hantera det utan att verka småsint? Då känns det lite som att de värderar min tid som oviktig. Alltså som att jag inte har något bättre för mig och därför borde göra si eller så.
Det här är bara en fundering, just nu har jag kloka vänner som jag gärna hjälper med saker som flytt, blomvattnande eller barnvaktande när jag har möjlighet. Men en har ju träffat på alla möjliga människor.

 

[em-pirre]

Jag hade nog inte brytt mig så mycket. Fast så hade jag antagligen åkt med också. Och sen skulle knappast min fästman ha skjutsat någon kompis sådär. Han skulle nog ha tipsat dem om tåg eller buss. Eller att köra själv.

 

[lil-sis]

Jag har oerhört svårt för att ändra planer i sista stunden, speciellt om det är något jag har sett fram emot.

Men det är ju MITT problem och ingenting jag kan lasta den som ändrade planerna för.

Jag tjurar nog en stund men är inte särskilt långsint.

En roadtrip hade jag nog följt med på fast jag hade sagt TVÄRNEJ till magsjuka personer. Kräkas är typ det värsta jag vet.

Så det skulle nog vara två olika problem just det här, de ändrade planerna och risken för magsjuka.

 

[hastflicka]

Jag ar inne pa Patruska's linje och skulle varit irriterad/besviken pa sambon som inte talade om for vannen att han inte kunde da han redan hade planer. Eller atminstone sa till vannen att han skulle aterkomma efter att han tjeckat med sambon om planerna for dagen.