Mytoman?

[honung]

En annan person begick självmord när lögnerna inte gick att förklara, eller försvara, längre. Efter det är jag försiktig med att avslöja uppenbara lögnare som faktiskt inte skadar någon, helt enkelt för att det inte gynnar någon.
Personen blir ju inte "botad" för att någon konfronterar lögnerna. Typ.

Om lögnerna är harmlösa är det en sak, men när de riskerar att göra skada för person eller rörelse, då ska man säga ifrån.

 

[GotAsecret]

Om lögnerna är harmlösa är det en sak, men när de riskerar att göra skada för person eller rörelse, då ska man säga ifrån.

Det var det jag menade, att man inte nödvändigtvis behöver avslöja någon "för sakens skull", men tyvärr verkar det vara väldigt vanligt. Kanske för att hävda sig själv som en bättre person?
Som sagt, om ingen far illa av lögnerna på något sätt kan man ju lika gärna låta det vara när man väl inser att personen faktiskt har så otroligt svårt för (eller inte kan) att hålla sig till sanningen. Typ

 

[honung]

Jag tror det faktiskt är bättre att avfärda direkt. "äh, lägg av, jag köper inte det där och det vet du" och sen behöver det inte bli mer än så. Fortsätter det ändå: lägg benen på ryggen och fly för annars riskerar du själv att sitta i ett besvärligt nät som inte går att reda ut.

 

[Raderad medlem 19815]

Alltså vad är det som gör att en del människor måste ljuga om precis allt? Jag sitter här hemma idag efter fått information och är helt mållös! Jag har liksom tappat hakan. Nog för jag anade att mycket av det som sagts inte är sant, men alltså ljuga precis hela tiden? Hur gör man med en sådan person och hur gör man med den person lever ihop med en sådan person som verkar tro på allt?

Svenska Dagbladet har en bra artikel om mytomani. Googla mytoman svd så får du den som första träff.

 

[CillaW]

Men VARFÖR ska man komma med sådana påståenden när det inte finns något i den officiella symptombilden för bipolär sjukdom som säger samma sak? Att det stämmer för dina släktingar betyder väl inte att man ska förutsätta att andra bipolära ljuger?

Och det handlar inte om att det på något vis skulle vara känsligt för mig. Det är oerhört vanligt att bipolära drar på sig skulder under sina maniska/hypomana skov så även om inte just jag gjorde det så är det inget jag förnekar. Detsamma gäller sexuellt överförbara sjukdomar. Men lögner är inget jag känner igen vare sig från egna erfarenheter, andras berättelser eller allt det jag läst om sjukdomen.

Enligt DSM-V

"För att ställa någon av diagnoserna mani eller hypomani krävs stämninglägesförändring och tre ytterligare symtom (fyra om personen endast är irritabel). I och med DSM-5 krävs även förändringen i stämningsläget ska åtföljas av ihållande ökning aktivitets- eller energinivå. Hypomani och mani kännetecknas av:

• Ihållande förhöjt stämningsläge eller irritabilitet
• Grandiositet och förhöjd självkänsla (min fetning)
• Minskat sömnbehov
• Talträngdhet
• Lättdistraherbarhet
• Ökad målinriktad aktivitet
• Psykomotorisk agitation
• Hängivelse åt lustbetonade aktiviteter som har potentiellt negativa konsekevenser"

----

Grandiositet skulle möjligen kunna gränsa till det som kallas mytomani (som inte är en diagnos)

 

[Dentaku]

Grandiositet skulle möjligen kunna gränsa till det som kallas mytomani (som inte är en diagnos)

Jag led garanterat av grandiositet under det renodlade hypomana skov jag hade och hade absurt höga tankar om mig själv men var ljög precis lika mycket - eller lite - som vanligt.

 

[CillaW]

Jag led garanterat av grandiositet under det renodlade hypomana skov jag hade och hade absurt höga tankar om mig själv men var ljög precis lika mycket - eller lite - som vanligt.

"Skulle möjligen kunna gränsa till" är inte något speciellt starkt samband

 

[Kattennizze]

Men VARFÖR ska man komma med sådana påståenden när det inte finns något i den officiella symptombilden för bipolär sjukdom som säger samma sak? Att det stämmer för dina släktingar betyder väl inte att man ska förutsätta att andra bipolära ljuger?

Och det handlar inte om att det på något vis skulle vara känsligt för mig. Det är oerhört vanligt att bipolära drar på sig skulder under sina maniska/hypomana skov så även om inte just jag gjorde det så är det inget jag förnekar. Detsamma gäller sexuellt överförbara sjukdomar. Men lögner är inget jag känner igen vare sig från egna erfarenheter, andras berättelser eller allt det jag läst om sjukdomen.

Men jisses vad du tar i, jag skriver ju det också, att inte alla bipolära har den problematiken. Och ja, det är såklart anekdotisk evidens, men jag tycker det var intressant bara, och inte något jag tänkt på. Varför så dramatisk?

 

[Kattennizze]

Nej, men det räcker med att man säger att det är en del av bipolär sjukdom för att ALLA bipolära riskerar att folk tror bipolära ljuger.

Som sagt, det är bara mina personliga erfarenheter. Det kan också vara så att många bipolära ljuger, och att det i framtiden kan bli en del av diagnoskriteriet. Jag tror tom att det skulle kunna vara sannolikt inför framtiden. Därmed INTE sagt att ALLA bipolära ljuger.

 

[kol]

Fast det är ju inte direkt sant heller :/

vad är det som inte är sant? att världen är både ljusare och mycket roligare under ett maniskt skov?
Att man kan uppfattas som man ljuger när man tycker allt är toppen och uppför sig som man vunnit på lotto under ett maniskt skov?
Att man pratar mycket och fort och om allt under ett maniskt skov?
Man ljuger inte då verkligheten för personen som är i mani ser ut så, verklighetsuppfattningen är inte riktigt som för er just då, och personen i mani går i 190 och kan uppfattas som man ljuger men där ifrån till mytomani är så ledsamt att någon tror, det hör överhuvudtaget inte till diagnosen.
Däremot att prata mycket och fort och inte riktigt kunna se hela verkligheten som den är för er hör till, UNDER ett maniskt skov.
Man ÄR som vanliga människor mellan skoven och en människa som ljuger då hade ljugit även om dom inte varit bipolära.

 

[Sissa]

Enligt DSM-V

"För att ställa någon av diagnoserna mani eller hypomani krävs stämninglägesförändring och tre ytterligare symtom (fyra om personen endast är irritabel). I och med DSM-5 krävs även förändringen i stämningsläget ska åtföljas av ihållande ökning aktivitets- eller energinivå. Hypomani och mani kännetecknas av:

• Ihållande förhöjt stämningsläge eller irritabilitet
• Grandiositet och förhöjd självkänsla (min fetning)
• Minskat sömnbehov
• Talträngdhet
• Lättdistraherbarhet
• Ökad målinriktad aktivitet
• Psykomotorisk agitation
• Hängivelse åt lustbetonade aktiviteter som har potentiellt negativa konsekevenser"

----

Grandiositet skulle möjligen kunna gränsa till det som kallas mytomani (som inte är en diagnos)

Förhöjd självkänsla nämndes redan på sidan två i tråden.

Jag vill gärna ha något annan länk än till dsm där grandiositet bara nämns. (Inte specifikt av dig Cilla, utan av någon som ser sambandet bipolär och hymoman.) En länk till en källa som beskriver "att grandiositet skulle kunna gränsa till mytomani", inte att det bara skrivs här som ett påstående. Även om du senare nämner att det inte är ett speciellt starkt samband.

Det går att läsa om hypomana respektive maniska skov för bipolära där det beskrivs hur personen är. Hur denne uppfattar sig själv och hur omgivningen gör det. Jag kan inte se hur det ens gränsar till att kallas mytomani. Det är något annat det handlar om. Personen har höga tankar om sig själv och sin förmåga, drar igång många projekt med stor energi och iver. Jobbigt för omgivningen som inte alls hänger med i svängarna och ofta ser det vansinniga i projekten.

Det här har jag saxat från en sida jag hittade som jag tycker beskriver en hypoman/manisk period med grandiositet inblandat på ett bra sätt. Som jag uppfattar det handlar det inte om mytomani.

(Jag tror att bipolära kan ljuga för sin omgivning för att täcka upp för sina svagheter och tillkortakommanden. Man kan undanhålla att räkningar ej betalas, att man shoppar för mycket, har farliga sexuella förbindelser osv. Det är ett helt annat ljugande än att jag umgicks med kungen och har 1000 araber på min herrgård.)

Här kommer det jag kopierat:


Den klassiska manin ökar energin långt utöver normal nivå. Många känner sig osedvanligt starka och vitala. Aktiviteten och tempot drivs upp. Man griper sig an en mängd projekt, driver dem ofta hårt och med intensiv beslutsamhet, känner sig inspirerad, engagerad och upplever en stegrad självkänsla. Idéerna flödar. Tankeförloppet är snabbt. Personer i omgivningen får ofta svårt att hänga med. De reagerar inte bara på intensiteten, utan också på den bristande självkritiken i alla initiativ. De ser det orealistiska och oresonliga i projekten, och det riskabla i dem. Men de märker också att det är svårt att påverka det som sker. Den som är manisk brukar bemöta invändningar med ilska och vredesutbrott.

I kontakten med andra är han eller hon ofta påträngande på ett sätt som andra upplever som obehagligt. Under en manisk period kan man tycka att man mår mycket bra. Man kan känna sig "hög", uppleva ett enastående flyt i det man företar sig och känna sig kraftigt stimulerad av det man gör.

Man är entusiastisk, tycker sig lyckas med allt och att allt är möjligt. För personer som inte känner en kan ens beteende först uppfattas som smittande. De kan charmas och fascineras, åtminstone innan symtombilden hunnit bli mer extrem. Men nära bekanta uppfattar oftast stämningsläget som abnormt och som en del av ett både riskabelt och konfliktpräglat beteende. Också den som är manisk kan uppleva sitt förhöjda stämningsläge som obehagligt, som en ökad nervositet.

Här är hela länken:
http://www.hypomanisk.se

Inte rolig läsning.

 

[CillaW]

DSM-5 listar diagnoskriterier, dvs det som krävs för att ställa en diagnos i sjukvården.
Jag försöker inte påvisa något samband utan gjorde bara en reflektion.

 

[Sissa]

DSM-5 listar diagnoskriterier, dvs det som krävs för att ställa en diagnos i sjukvården.
Jag försöker inte påvisa något samband utan gjorde bara en reflektion.

Jag vet vad DSM-5 är och hur det fungerar.

Reflektera får du göra. Och jag får svara.

 

[Sissa]

Som sagt, det är bara mina personliga erfarenheter. Det kan också vara så att många bipolära ljuger, och att det i framtiden kan bli en del av diagnoskriteriet. Jag tror tom att det skulle kunna vara sannolikt inför framtiden. Därmed INTE sagt att ALLA bipolära ljuger.

Vad baserar du det på annat än dina egna erfarenheter, att det skulle hamna i DSM? Jag läser gärna och håller mig uppdaterad!

 

[Kattennizze]

Vad baserar du det på annat än dina egna erfarenheter, att det skulle hamna i DSM? Jag läser gärna och håller mig uppdaterad!

Ingenting alls, vilket jag trodde framgick av mitt inlägg. Det enda jag har är ett helt livs erfarenheter av bipolaritet och det är mina åsikter och ren spekulation från min sida. Åsikter behöver man ju inte ha vetenskapliga belägg för. Jag skriver ju inte heller att det ska bli så, utan det framgår att det är jag själv och ingen annan som tror det.

 

[Kattennizze]

Och anledningen till att jag tror det, är att jag och ingen annan, tycker att bipolaritet verkar vara ganska outforskat och det ska bli intressant att följa utvecklingen där när kunskapen och förståelsen för sjukdomen ökat. Jag hoppas verkligen inte att jag bidragit till några missuppfattningar om sjukdomen, jag vet mycket väl vilket helvete många har som lider av den.

 

[Philosophia]

Jag tror det faktiskt är bättre att avfärda direkt. "äh, lägg av, jag köper inte det där och det vet du" och sen behöver det inte bli mer än så. Fortsätter det ändå: lägg benen på ryggen och fly för annars riskerar du själv att sitta i ett besvärligt nät som inte går att reda ut.

Jag tror också att det kan vara bra för mytomanen, åtminstone om det ligger någon form av tvångs- eller ångestproblematik bakom.

Jag tyckte att den här tråden var rätt intressant och började läsa lite om hur somliga mytomaner själva upplever sin situation. Det verkar i många fall vara så att personen inte alls mår bra av att ljuga, är rädd för att bli ertappad och att lögnerna är förknippade med mycket ångest. Men trots det så kan de inte låta bli att ljuga. En person skrev att det fanns vissa människor som hen inte ljög för. En vän till vederbörande sade rätt ut ungefär precis som du skriver ovan, något i stil med "Det där är inte sant och du vet om det", så fort hen ljög och då slutade hen att ljuga för vännen för det var ju poänglöst. Samma sak med hens partner. Ju mindre en lögn bekräftas desto lättare blir det att avstå verkar det som.

 

[honung]

En vän till vederbörande sade rätt ut ungefär precis som du skriver ovan, något i stil med "Det där är inte sant och du vet om det", så fort hen ljög och då slutade hen att ljuga för vännen för det var ju poänglöst. Samma sak med hens partner. Ju mindre en lögn bekräftas desto lättare blir det att avstå verkar det som.

Precis så. Man spelar inte med i spelet och kan vara en vän ändå. Är man medveten om lögnerna och låter det fortgå, så känner i alla fall jag att det kanske göder mark för mytomanen att fortsätta fortsätta och fortsätta. Och det innebär troligtvis att båda parter mår dåligt av det/tappar respekten för varandra. Jag skulle inte vara en vän om jag inte sa stopp liksom.

 

[Sissa]

Ingenting alls, vilket jag trodde framgick av mitt inlägg. Det enda jag har är ett helt livs erfarenheter av bipolaritet och det är mina åsikter och ren spekulation från min sida. Åsikter behöver man ju inte ha vetenskapliga belägg för. Jag skriver ju inte heller att det ska bli så, utan det framgår att det är jag själv och ingen annan som tror det.

Så här skrev du:

Som sagt, det är bara mina personliga erfarenheter. Det kan också vara så att många bipolära ljuger, och att det i framtiden kan bli en del av diagnoskriteriet. Jag tror tom att det skulle kunna vara sannolikt inför framtiden. Därmed INTE sagt att ALLA bipolära ljuger.

Ganska magstarkt påstående som du grundar på dina egna erfarenheter. Åsikter måste man inte ha vetenskapliga belägg för. För att ett diagnoskriterie ska hamna i DSM, som du påstår, behövs mer än personliga erfarenheter av allmänheten.

Alla bipolära uppfyller inte alla diagnoskriterier i DSM-5. Minst tre-(fyra) av sju diagnoakriterier ska uppfyllas för mani till exempel. Bara för att köpgalenskap och sexuella utsvävningar står med behöver inte alla bioplära hänge sig åt det. Likväl är det ett diagnoskriterie.

Så dina personliga erfarenheter plus din tro om att det ska hamna i DSM, samtidigt som du poängterar att det inte gäller alla bipolära, övertygar inte mig. Kom med fakta, tack!

 

[Tousse]

Jag skulle bryta direkt! Har en fd bästis som ljög om det mesta, snodde saker och alltid ville förstöra.. Har brytit kontakten med henne flera gånger tidigare, men har på ett eller annat sätt hittat tillbaka pga att vi hade så roligt ihop..

För några månader sedan bröt jag banden för sista gången och det är bland det bästa jag gjort! Nu i efterhand var det kanske inte så konstigt att hon inte hade några fler vänner än mig..

Är iallafall glad över de äkta vännerna jag har. Man ska inte slösa bort tid på en person som tar mer än vad hon ger.. Livet är för kort för det!