Jag som är bipolär måste svara nu, det är skillnad på att ligga i ett maniskt skov och vara mytoman. När man är i skovet lös faktiskt solen som i Afrika fast ni såg den disig, man körde från alla andra med bilen fast man körde 90 för er, och allt det fantastiska hände en , fast för er såg det ut som vanligt. DET är inte lögn eller mytomani, man ser det så under ett skov, vad jag vet talar dom flesta om hur det är ur deras synpunkt. Att vår verklighet under ett maniskov inte ser ut som er verklighet betyder inte att vi ljuger!
Fast det är ju inte direkt sant heller :/
 
Men alltså - är "mytomani" verkligen en diagnos? Jag vet att jag använde ordet själv, men undrar lite nu. Alla människors knepigheter är ju knappast diagnoser utan kanske effekter av andra problem och svårigheter. Att man skulle ha en störning som gör att man "måste" ljuga och hitta på historier, när man i övrigt är en funktionerande och normalintelligent person, känns lite konstigt. Men vad vet jag.

Av de "mytomaner" jag själv känt, var två helt klart intelligenta och jättetrevliga men hittade ständigt på historier som icke var av denna världen (men som alltför många ändå gick på). Jag tvivlar på att de var helt oförmögna att kontrollera sitt agerande.

Fast en av dem kunde till och med gråta medan han berättade sin ena tragiska story - som jag vid det laget visste var helt uppdiktad. Det kändes jättebesvärligt att sitta där och se honom gråta utan att försöka trösta honom över det hemska han "upplevt", men jag kunde bara inte förmå mig. I hans fall var det så illa att han förekom i en internationell sajt på internet, dit kvinnor och män från olika världsdelar hittat och berättade om sina upplevelser med xx. Han bytte namn pga detta och fortsatte sen sina bravader.
 
Men alltså - är "mytomani" verkligen en diagnos? Jag vet att jag använde ordet själv, men undrar lite nu. Alla människors knepigheter är ju knappast diagnoser utan kanske effekter av andra problem och svårigheter. Att man skulle ha en störning som gör att man "måste" ljuga och hitta på historier, när man i övrigt är en funktionerande och normalintelligent person, känns lite konstigt. Men vad vet jag.

Av de "mytomaner" jag själv känt, var två helt klart intelligenta och jättetrevliga men hittade ständigt på historier som icke var av denna världen (men som alltför många ändå gick på). Jag tvivlar på att de var helt oförmögna att kontrollera sitt agerande.

Fast en av dem kunde till och med gråta medan han berättade sin ena tragiska story - som jag vid det laget visste var helt uppdiktad. Det kändes jättebesvärligt att sitta där och se honom gråta utan att försöka trösta honom över det hemska han "upplevt", men jag kunde bara inte förmå mig. I hans fall var det så illa att han förekom i en internationell sajt på internet, dit kvinnor och män från olika världsdelar hittat och berättade om sina upplevelser med xx. Han bytte namn pga detta och fortsatte sen sina bravader.
Det är nog mer ett symtom än en egen diagnos. I saol står det bara sjukligbenägenhet att ljuga och läser man artiklar så verkar mytomani ingå som en del i andra diagnoser.

Jag ser det inte som så konstigt, många människor har tvångsbeteenden som inte omgivningen vet om trots att de i övrigt är välfungerande och intelligenta personer.
 
Det kan ligga t ex bipolär sjukdom bakom.
Några släktingar till mig ljuger friskt och de har diagnosen bipolär, av den mer allvarliga sorten med inslag av psykoser och tvångsinläggningar. Den ena ljuger mer än den andra. För oss är det en ren vana faktiskt, vi vet liksom inget annat. Så ja, jag tror du har rätt, jag tror att ljugande kan vara en del av en bipolär sjukdom. Hos mina släktingar är det det iaf. Det tråkiga med det hela är ju att folk upptäcker i sinom tid att de bara ljuger om än det ena, än det andra. Det går inte att ifrågasätta alls oftast eftersom det ju är deras egen verklighet. De blir ju väldigt ensamma. Men nu funkar det relativt hyfsat eftersom båda har bra mediciner. Då märker jag att ljugandet också blir mindre.
Jag tror att mytomani oftast är en del av en större mer komplex problembild, därmed inte sagt att alla som har diagnosen bipolär ljuger.
 
Så ja, jag tror du har rätt, jag tror att ljugande kan vara en del av en bipolär sjukdom.

Men VARFÖR ska man komma med sådana påståenden när det inte finns något i den officiella symptombilden för bipolär sjukdom som säger samma sak? Att det stämmer för dina släktingar betyder väl inte att man ska förutsätta att andra bipolära ljuger?

Och det handlar inte om att det på något vis skulle vara känsligt för mig. Det är oerhört vanligt att bipolära drar på sig skulder under sina maniska/hypomana skov så även om inte just jag gjorde det så är det inget jag förnekar. Detsamma gäller sexuellt överförbara sjukdomar. Men lögner är inget jag känner igen vare sig från egna erfarenheter, andras berättelser eller allt det jag läst om sjukdomen.
 
Men VARFÖR ska man komma med sådana påståenden när det inte finns något i den officiella symptombilden för bipolär sjukdom som säger samma sak? Att det stämmer för dina släktingar betyder väl inte att man ska förutsätta att andra bipolära ljuger?

Och det handlar inte om att det på något vis skulle vara känsligt för mig. Det är oerhört vanligt att bipolära drar på sig skulder under sina maniska/hypomana skov så även om inte just jag gjorde det så är det inget jag förnekar. Detsamma gäller sexuellt överförbara sjukdomar. Men lögner är inget jag känner igen vare sig från egna erfarenheter, andras berättelser eller allt det jag läst om sjukdomen.
Fast ingen har sagt att ALLA bipolära gör det.
 
Fast folk berättar som sina erfarenheter. Det måste ju vara ok.

Absolut! Det jag vänder mig mot är när man försöker få det till att bli en del av bipolär sjukdom att ljuga, precis som i stycket jag citerade i inlägg #87. Kan man inte berätta om personliga erfarenheter utan att försöka få det till en allmängiltig sanning?
 
Absolut! Det jag vänder mig mot är när man försöker få det till att bli en del av bipolär sjukdom att ljuga, precis som i stycket jag citerade i inlägg #87. Kan man inte berätta om personliga erfarenheter utan att försöka få det till en allmängiltig sanning?
Jag tycket verkligen inte det framstått så i tråden. Det har diskuterats men inget har slagits fast.
 
Ordet mytomani tänkte jag iofs inte på, det var ju TS själv som kallade det så. Jag tänkte mer på en person som ljuger, på det viset som min kollega gjorde. Med en kärna av något som faktiskt hänt broderade hon ut fantastiska historier.

DÅ när jag läste på hittade jag stöd för det. Men det är som sagt längesedan, det kanske är omformulerat/ändrat sedan dess. Går man på t ex DSM så revideras ju den ibland.

Men visst, det kanske låter hårt att kalla det att ljuga. Sättet att brodera ut från en sann kärna påminner lite om min dementa mammas - men jag skulle ju inte kalla det för lögner.

Kallade och kallade. Jag hade "Mytoman?" som överskrift ;) Notorisk lögnare hade kanske passat bättre!
 
Som summan av kardemumman så inser jag att det verkar finnas en hel del som gärna ljuger för att förbättra sin image bland annat och komma med fantastiska historier om man läser en del i denna tråd. Jag är ändå nyfiken på vad det är som driver människor att ljuga. Eller är det uppfostrans fel? Spekulationerna är många :) Jag vet dock hur jag ska hantera just min situation nu "Run Fraggeltess run".
 
Jag ses nog som mytoman :o
Att jag "ljuger" och späder ut om min barndom/diagnoser/operationer/unika diagnoser (ingen tror mig när jag säger att jag föddes med något som då var i det närmaste världsunikt. Något som det bara fanns ett 10-tal kända "fall" i världen...) eller att jag är så sjuk som jag faktiskt är "men du SER ju så pigg och frisk ut!" Och så många gånger jag hört på omvägar att jag ljuger om allt för att få uppmärksamhet :grin:

Men ok, visst, även jag kan dra till med "fiskehistorier" ibland...dock inte mer än någon annan, skulle jag säga. Fast ibland tolkar jag saker fel och då händer det naturligtvis att jag även informerar fel utåt om det (ska) vidare någonstans. Men jag är ju inte sämre än att jag kan be om ursäkt och stå för att det blir fel :)
Jag menar alltså att det lika gärna kan vara tvärtom...
Ofta ser ju också människor vad de vill se, vilket inte heller är så lyckat.

Jag har dock träffat (minst) en riktig mytoman. Han var släkt med Mikael Persbrandt, hade en stor herrgård i spanien där han födde upp arabhästar på elitnivå och han "behöver ju inte jobba, eftersom han tjänar så mycket på hästarna, och så får han alltid en del av pengarna som 'Micke' tjänar på filminspelningarna..." vet liksom inte om man ska skratta eller gråta? Han (de?) lider (oftast) inte av sina lögner eftersom de ser det som sanning. Det borde väl egentligen ses som tragiskt?

En annan person begick självmord när lögnerna inte gick att förklara, eller försvara, längre. Efter det är jag försiktig med att avslöja uppenbara lögnare som faktiskt inte skadar någon, helt enkelt för att det inte gynnar någon.
Personen blir ju inte "botad" för att någon konfronterar lögnerna. Typ.
 
Väldigt enkelt tror jag: Det är otroligt förstärkande att få uppmärksamhet. Att berätta otroliga historier, ha varit med om fantastiska saker eller känna "kändisar" ger inte sällan väldigt mycket uppmärksamhet.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Två av mina hundar råkade i ett ordentligt slagsmål igårkväll, där jag fick gå in och fysiskt sära på dem (i princip bända upp munnen på...
2
Svar
34
· Visningar
1 463
Hemmet Jag har alltid varit en person som ogillar att pyssla, eller egentligen allt som är smått och pilligt kan driva mig till vansinne. Jag...
2
Svar
28
· Visningar
774
Senast: Trott
·
Samhälle Jag känner ett äldre par, som just nu är i följande situation: De bor i en gemensam villa och är gifta sedan många år. Båda är gamla...
2 3 4
Svar
78
· Visningar
5 950
Senast: Mabuse
·
Kropp & Själ Jag har nyss fyllt 50 och tycker att min mage har tappat formen helt,. Jag har svårt att dra in den över huvud taget. Har sen tidigare...
2
Svar
21
· Visningar
1 798
Senast: Stinaelin
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp