Myt eller sanning?

K

Kajo

Är små hundar svårare att dressera än stora?
Eller är det bara så att majoriteten av småhundsägarna (tyvärr) låter bli att uppfostra sina hundar? Har man en stor hund så är det ju ett måste att ha åtminstånde grundpli på sin hund så att den inte blir helt ohanterlig, men en liten hund är det ju bara att sätta koppel på så har man den under kontroll (kan man tro :smirk: )

Men hur är det egentiligen? ÄR det verkligen svårare att dressera en liten hund? Finns det raser som lättare/svårare?

Jag funderar lite på det här eftersom jag och sambon är överens om att vi någongång i framtiden ska förverkliga drömmen om en hund. Jag kan mycket väl tänka mig en liten hund, tex Jack Russell eftersom de är livliga och pigga men inte så förfärligt stora. En boxer, som ju oxå är livlig och pigg blir FÖR mycket hund pga storleken...

Jag hade en tibetansk spaniel när jag var liten, och jag lär ju erkänna att den inte var värst uppfostrad. Men jag var bara ca åtta, tio år och hade ansvaret för att få pli på hunden och då är det ju nästan dömt att misslyckas... :o

// K
 
Sv: Myt eller sanning?

Nej det tror jag inte - det är säkert mer rasbetingat än storleksberoende.

Personligen så har de mest ouppfostrade hundar jag stött på varit stora; boxer, dobberman, schäfer och schabrador. Men bara för att jag haft otur att stöta på sådana, så vill jag nog inte generellt påstå att större hundar är svårare att uppfostra - det beror säkert på husse/matte.

Dock är det ju så att om man HAR en ouppfostrad hund så är det ju rent fysiskt lättare att hålla en softie t.ex. än en schäfer.
 
Sv: Myt eller sanning?

Det är snarare rasbetingat.

Och så är det nog lite med lathet att göra. Man behöver inte vara så noga med "uppfostring" på en liten, då de inte är så besvärliga. En stor ouppfostrad hund märks av mycket mer och blir också mkt jobbigare att hanskas med.

Så visst finns det lättare/svårare hundar att träna även bland de små. Men ren grundvardagslydnad anser jag att de allra flesta ska kunna oavsett ras.
 
Sv: Myt eller sanning?

helt klart är det ren lathet från ägarens sida att inte uppfostra sin lilla hund. Finns det något värre än en bläfsande liten golvmopp som far överallt och har totalt noll uppfostran?

Fördom skulle jag också vilja säga för hur många ägare får inte skäll om ens lite större hund inte uppför sig till 100% men om en liten hund inte uppför sig så blir kommentaren. Jamen, den ÄÄÄR ju så liten. Sååå guulliiiig den är... jo pytsan så lagom heller! :cool:

Rena nonsens! Det går visst att jobba med både små och stora hundar. Det finns både stora och små hundar som tävlar i agility som ett exempel och de är inga speciella hundar mer än att de blivit dresserade på rätt sätt.
 
Sv: Myt eller sanning?

Feykír skrev:
helt klart är det ren lathet från ägarens sida att inte uppfostra sin lilla hund. Finns det något värre än en bläfsande liten golvmopp som far överallt och har totalt noll uppfostran?

Fördom skulle jag också vilja säga för hur många ägare får inte skäll om ens lite större hund inte uppför sig till 100% men om en liten hund inte uppför sig så blir kommentaren. Jamen, den ÄÄÄR ju så liten. Sååå guulliiiig den är... jo pytsan så lagom heller! :cool:

Ja, ärligt talat så tycker jag det är värre med en stor hund som far runt överallt och har noll uppfostran. Det är nämligen lättare att fota undan en liten ligist än en stor. Därmed INTE sagt att det är ok med små ouppfostrade hundar. Det är det inte.

Själv har jag aldrig hört någon sån kommentar om att det är ok att småhundar beter sig illa för de är så små och söta - är inte detta en fördom?
 
Sv: Myt eller sanning?

Ja jag anser att många småhundar borde uppsöka en lydnasdkurs..ja matte och husse också. I mitt område dominerar pensionärer, nästan alla har småhundar av skiftande raser.....än har jag inte stött på någon småhund som inte kan uppföra sig. Ett jävla bjäbbande med blottade tänder är det och där står matte/husse med sitt flexikopple och säger nada, eller så ler dom och skrattar !! Eller det vanligaste, möter dom en större hund så plockas lillhunden snabbt upp i famnen där den sedan i mattes trygga famn får skälla och morra...Oftast binder dom hundarna utanför affären då de ska in och handla, och då är det ett herrans liv på dessa småhundar ända till matte/husse kommer tillbaka. Så jag kan knappast se det som rasbetingat, snarare att dom får göra lite som dom vill för dom är så små. De hundar som haft någon form av uppfostran har oftast varit medel till stora hundar.
 
Sv: Myt eller sanning?

Jag tror att det är större okunskap/intresse för att träna hund bland de mindre hundarnas ägare.

Jag har sett tanter med sina små bjäbbar skälla ut mina hundar efter noter, men de gnäller ändå på mig för att jag väljer en sådan ras som schäfer. De är ju så aggresiva! :smirk:

Men å andra sidan skiter jag i det, de klara att hålla sina hundar och så länge de inte kommer farande efter oss så bryr jag mig inte. Tycker faktiskt att det är värre med ouffostrade stora hundar, där ägarna inte fysikskt klarar av sina hundar.
 
Sv: Myt eller sanning?

Jag håller faktiskt inte med. De små hundar jag möter är ganska så trevliga = de bryr sig inte om andra hundar som de möter.

Det beror kanske var man bor. I stadsmiljö är hundarna vana vid människor, hundar och trafik, så de kanske helt enkelt koncentrerar sig mer på att nosa och göra sina behov?

De stora hundarna är oftare mer "otyglade", men jag tror det beror på att många av deras ägare är unga och oerfarna eller helt enkelt tror att hunden "fostrar sig själv". Men det finns alla sorter, jag tycker inte att man skall generalisera. Flera stora hundar som vi möter verkar jättetrevliga också.

/Priffe som har en gaphals själv om han får chansen
 
Senast ändrad:
Sv: Myt eller sanning?

Nej, det handlar inte vart man bor, utan vilken sorts människa som äger hunden. Jag bor i stadsmiljö och där verkar dom ha noll koll på sina småhundar, har även bott i en småstad samt landet...där var det tvärtom.
 
Sv: Myt eller sanning?

Tror de har att göra lite där man bor. Där jag bor just nu har vi faktiskt väldigt bra hundar/ägare stora som små.

Där jag bodde tidigare så var det tantmaffian med sina småhundar. De var livrädda för hundar som var över 20 cm i manke. De hade hundar som vrålade och skällde på allt. Där fanns även en och annan stor hund som inte heller var under kontroll.

I området där jag jobbar har vi ganska bra hundar och ägare. De jobbar åtminstonde med problemmen de har med sina hundar. Däremot säger en bekant till mig (som bor i området) att de släpper fram sina hundar stora som små oavsett om de har frågat innan eller inte. Det märker jag inte av, återigen har man ju schäfer och det ger tydligen respekt inför andra hundägare.
 
Sv: Myt eller sanning?

Tror att folk tror att småhundar är "lättare" att uppfostra än stora - när det oftast är precis tvärtom.

Många småhundar är terrier dvs ETTRRIGA hundar, gärna med en stort portion dominas och kamplust. Dessutom är det många terrierrser som lätt tar till skall eftersom de är jakthundar. (jag gillar terrier, "ettrig" är ett bra betyg på de flesta terrier)dessutom har de inte överdrivet mkt "vill to please"

En del andra småraser är avlade främst för att agerar innbrottslarm(dvs skälla) och at vara vackra prydnader - lättlärdighet har inte prioteras

Det trejde orsaken är att de är långt ner till dem, man måste vara oehört snabb och smidig för att korregera/berömma dem.

All heder åt dem med lydiga småhundar!
 
Sv: Myt eller sanning?

Ja jag tror faktisk att de är svårare att fostra och det beror dels på två saker.

1. Det är lättare att låta de göra lite si och så när de är valpar. Så sen blir det inte uppfostran när de blir stora, utan att lära om felbeteenden och det är MYCKET svårare.

2. Rasbetingat. Jag tror inte att de i samma utsträckning är avlade för att vara lätta att samarbeta med eftersom att de inte är till så stort besvär fast de är besvärliga. Så jobbiga hundar används i större utsträckning i avel än om det är en ras som ska jobba och samarbeta.

Men vissa kan ju vara så mycket lättare om de är lite reserverade och helt enkelt skiter i hundar och folk självmant. Mina pudlar har jag aldrig uppfostrat och trots det så har de aldrig haft koppel på sig trots att vi bott rätt så centralt i Sthlm. De har helt enkelt aldrig haft lust att gå fram till andra. Då behöver man inte vara ngn stjärna för att uppfostra dem :smirk:
 
Sv: Myt eller sanning?

escodobe skrev:
Tror att folk tror att småhundar är "lättare" att uppfostra än stora - när det oftast är precis tvärtom.

Många småhundar är terrier dvs ETTRRIGA hundar, gärna med en stort portion dominas och kamplust. Dessutom är det många terrierrser som lätt tar till skall eftersom de är jakthundar. (jag gillar terrier, "ettrig" är ett bra betyg på de flesta terrier)dessutom har de inte överdrivet mkt "vill to please"

En del andra småraser är avlade främst för att agerar innbrottslarm(dvs skälla) och at vara vackra prydnader - lättlärdighet har inte prioteras

Det trejde orsaken är att de är långt ner till dem, man måste vara oehört snabb och smidig för att korregera/berömma dem.

All heder åt dem med lydiga småhundar!

Jag håller med dej helt och hållet :bow:

Sedan är det ju naturligtvis mycket beroende på individen i fråga. Har gått en hel del kurser med mina Chihuahuaor med mycket varierande resultat :crazy: Min äldsta var inte det minsta intresserad medan en annan tävlades i lydnad och faktiskt har ett första pris ;)

Idag har jag två Chihuahuaor. Den ena är mycket lättlärd och enkel att ha att göra med medan den andra är helt omöjlig :cool: Henne kan jag nog gå hur många kurser som helst med utan framgång. Dessutom är husse utbildad instruktör :o men vad hjälper det ;)
 
Sv: Myt eller sanning?

Nenne1 >> självklart ska ALLA hundar lyda och dresseras men jag förstår faktiskt inte varför det är mer acceptabelt om en liten bjäbbande far runt än om en stor gör det? Även små hundar kan bitas rätt rejält - särskilt små barn kan fara ordentligt illa.

Men det kanske du tycker är ok?
 
Sv: Myt eller sanning?

Det är inte acceptabelt att NÅGON hund bjäbbar runt och bits :confused: Liten eller stor spelar väl ingen roll, förutom det faktum att ju större hund, desto större bett...

Jag tillåter verkligen inte att mina pyttesmå hundar bjäbbar runt och biter på folk. Min ena älskar allt och alla, speciellt små barn.
 
Sv: Myt eller sanning?

Om jag jämför min valp (en dansksvensk gårdshund) med andra hundar eller valpar jag träffat av tex retriverras så är han betydligt kvickare och aktivare. Kan tänka mig att terrier raserna kräver mer aktivering (för de små grå) än vad stillsammare raser gör. De lär sig fort både det man vill att dom skall lära sig och sånt som man inte vill att de skall lära sig. Och aktiverar man dem inte så gör det det själva :). Kanske är deras aktiviteter inte alltid vad vi tänkt oss...
Hur det är med mopsar och sådana vet jag inte.
 
Sv: Myt eller sanning?

Kajo skrev:
Är små hundar svårare att dressera än stora?
Eller är det bara så att majoriteten av småhundsägarna (tyvärr) låter bli att uppfostra sina hundar? Har man en stor hund så är det ju ett måste att ha åtminstånde grundpli på sin hund så att den inte blir helt ohanterlig, men en liten hund är det ju bara att sätta koppel på så har man den under kontroll (kan man tro :smirk: )

Men hur är det egentiligen? ÄR det verkligen svårare att dressera en liten hund? Finns det raser som lättare/svårare?

Jag funderar lite på det här eftersom jag och sambon är överens om att vi någongång i framtiden ska förverkliga drömmen om en hund. Jag kan mycket väl tänka mig en liten hund, tex Jack Russell eftersom de är livliga och pigga men inte så förfärligt stora. En boxer, som ju oxå är livlig och pigg blir FÖR mycket hund pga storleken...

Jag hade en tibetansk spaniel när jag var liten, och jag lär ju erkänna att den inte var värst uppfostrad. Men jag var bara ca åtta, tio år och hade ansvaret för att få pli på hunden och då är det ju nästan dömt att misslyckas... :o

// K


Jag anser att det är vad man själv gör den till.
men samtidigt så kan det finnas värre busfrön än andra men det är deras personlighet
men vissa raser behöver jobba mer tex collien men även här finns det olika personligheter :rofl:
 
Sv: Myt eller sanning?

En kompis till mig har en Papillon, som :love: ääälskar att jobba, och träna lydnad är det bästa som finns tycker den. Den är mycket personlig och trevlig och så långt ifrån knähund man kan komma.

Hon hade inte planerat att skaffa Papillon, har haft andra större bruksraser förr, men är nu helt betagen av lill-hundens fantastiska arbetsvilja. Jag är också helsåld på hennes exemplar, det är verkligen en underbar, väluppfostrad hund :D .
 

Liknande trådar

Övr. Hund Tänkte att det kunde vara intressant att se hur stor variansen i raser är här inne på Buke genom att varje medlem får lista 1) vilken...
3 4 5
Svar
88
· Visningar
11 800
Senast: Sebastian
·
Övr. Hund Vill varna för en lång historia men ska försöka göra den så kort det går. Vi(jag och min sambo) Har två hundar, en liten havanais...
2
Svar
28
· Visningar
6 600
Senast: Dopy
·
Hundhälsa För en och en halv månad sen började min 14 åriga jack russell kissa inne. Jag tror inte han vet att det händer, det rinner liksom bara...
2
Svar
34
· Visningar
8 068
Senast: Dopy
·
Hundavel & Ras Jag funderar skarpt på att skaffa mig en till hund kanske om ett år. Jag har några raser i åtanke, men tycker det är super svårt...
Svar
14
· Visningar
1 523
Senast: Tonto
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp