Sv: Monty Roberts...
det här kan ju bli en rätt bra diskussion mellan de som gillar montys taktik och de som sätter sig emot den....och de som hatar den, så inte tassen känner sig bortglöm.
jag har aldrig sett monty in action, så jag kan inte uttala mig om just honom. men om man nu tänker sig in i metoden jag fått beskriven för mig, så har jag en fundering att diskutera kring:
Ledarstoet i flocken driver bort en unghäst för att uppfostra den, så långt är jag med.
Men vad har detta för likhet med att en för hästen främmande man driver den runt sig non stop i en liten inhägnad?
För det första, så krävs det en hel del kax från unghästen för att bli utstött från flocken... eller en riktig pissmärr till ledarsto, som dessutom råkar ha pms och migrän samma dag...
De allra flesta hästar jag har mött i corallen har inte gjort sig förtjänt av någon total bortdrivning. (Jag kan bara härleda till en enda; en unghingst som ständigt hade nosen riktad utåt mot de andra hästarna och en kickande rumpa mot mig)
Men om man ser till resten, så har det varit allt från hästar som genast sökt en positiv kontakt med sund respekt, till totalt ouppfostrade kräk som rammat allt som kommit framför deras bog. Men oavsett hur de har varit vid första ögonblicket, så har de aldrig varit i behov av någon bortstötning. Även om de vore så hade jag inte kunnat stöta bort dem från någon flock.
För att kunna bli bortstött ur en flock, så måste där finnas en flock att bli bortstött ifrån. Det är inte en flock så fort du släpper ihop två eller fler hästar i en hage, de kanske aldrig trivs i varandras sällskap. En flock känner samhörighet, en flock har en relation.
Så, om en häst kommer in till mig i corallen, så kan inte jag stämpla den som min flockmedlem som ska lyda mig och följa mig. Det är så otroligt befängt att utgå från en sådan tanke.
Vi är snarare två individer som kommit ifrån våra artfränder, och som blivit instängda i en liten inhägnad. Härifrån kan vi välja att förbli två enstöringar, eller skapa oss en relation till den andra, och med tiden bli en ny liten flock. Men den nya flocken skapas aldrig under första mötet, den skapas genom en delad vardag.
Så, vad händer då om man börjar jaga hästen non stop i corallen? Ja, inte känner den sig bortstött från flocken, tryggheten, människan. Den känner sig mest jagad av nån jädra maniac som den aldrig sett förut, och som den säkerligen aldrig vill se igen heller...
Självklart ber den sin plågoanda att få stanna när den sprungit tills den blivit trött...?
Och den är säkert lugn och samarbetsvillig efter denna inledning.
Men den söker sig inte till denna människa för att den trivs där eller för att den är glad i dennes sällskap, den gör det för att slippa helvetet ute på spåret...
Många hästar kan bli mentalt nedbrutna på det här sättet. Och är det det man vill ha så är det ett fritt land, till och med en fri värld.
Men jag vill gärna höra från Monty-anhängarna varför det här skulle vara ett bra sätt att jobba med hästen på?