H
Helylle
Jag satt just och pratade med min 13-åriga son angående hans skolsituation.
Vi har märkt att antalet kompisar som kommer hem till oss har minskat drastiskt och ifrågasatt detta, men fått till svar att allt nog är OK.
I kväll var jag ensam hemma med sonen, som var på väg till skoljulfesten, när det hela lossnade och han berättade hur en dag i skolan kan se ut.
Han är tydligen den som ingen vill bli sedd med. Skulle någon stå och prata med honom och den personen märker att nån tredje närmar sig, så går den personen snabbt bort. Han får kommentarer, gliringar och knuffar o sparkar är inte heller ovanliga.
Jag känner mig så fruktansvärt DUM. Han hade ungefär samma problem sista året i lågstadiet. Då tog jag kontakt med klassföreståndaren. Efter det så sa sonen att allt var OK och jag valde att tro på det.
Nu förbjuder han mig att ta kontakt med skolan eftersom allt ju sist och slutligen blev värre. Jag känner mig så fruktansvärt maktlös och vet inte vad jag skall göra för att hjälpa honom. Att skaffa kompisar är inte lätt och att ta död på illasinnade rykten är ännu svårare.
Jag är bara rädd vad en tonåring kan tänkas ta sig till då han känner sig helt utanför. Har sett på nära håll hur illa det kan gå.
Vi har märkt att antalet kompisar som kommer hem till oss har minskat drastiskt och ifrågasatt detta, men fått till svar att allt nog är OK.
I kväll var jag ensam hemma med sonen, som var på väg till skoljulfesten, när det hela lossnade och han berättade hur en dag i skolan kan se ut.
Han är tydligen den som ingen vill bli sedd med. Skulle någon stå och prata med honom och den personen märker att nån tredje närmar sig, så går den personen snabbt bort. Han får kommentarer, gliringar och knuffar o sparkar är inte heller ovanliga.
Jag känner mig så fruktansvärt DUM. Han hade ungefär samma problem sista året i lågstadiet. Då tog jag kontakt med klassföreståndaren. Efter det så sa sonen att allt var OK och jag valde att tro på det.
Nu förbjuder han mig att ta kontakt med skolan eftersom allt ju sist och slutligen blev värre. Jag känner mig så fruktansvärt maktlös och vet inte vad jag skall göra för att hjälpa honom. Att skaffa kompisar är inte lätt och att ta död på illasinnade rykten är ännu svårare.
Jag är bara rädd vad en tonåring kan tänkas ta sig till då han känner sig helt utanför. Har sett på nära håll hur illa det kan gå.