Mobbning...

H

Helylle

Jag satt just och pratade med min 13-åriga son angående hans skolsituation.

Vi har märkt att antalet kompisar som kommer hem till oss har minskat drastiskt och ifrågasatt detta, men fått till svar att allt nog är OK.

I kväll var jag ensam hemma med sonen, som var på väg till skoljulfesten, när det hela lossnade och han berättade hur en dag i skolan kan se ut.

Han är tydligen den som ingen vill bli sedd med. Skulle någon stå och prata med honom och den personen märker att nån tredje närmar sig, så går den personen snabbt bort. Han får kommentarer, gliringar och knuffar o sparkar är inte heller ovanliga.

Jag känner mig så fruktansvärt DUM. Han hade ungefär samma problem sista året i lågstadiet. Då tog jag kontakt med klassföreståndaren. Efter det så sa sonen att allt var OK och jag valde att tro på det.

Nu förbjuder han mig att ta kontakt med skolan eftersom allt ju sist och slutligen blev värre. Jag känner mig så fruktansvärt maktlös och vet inte vad jag skall göra för att hjälpa honom. Att skaffa kompisar är inte lätt och att ta död på illasinnade rykten är ännu svårare.

Jag är bara rädd vad en tonåring kan tänkas ta sig till då han känner sig helt utanför. Har sett på nära håll hur illa det kan gå.
 
Sv: Mobbning...

Usch, stackaren... Och som du säger, mobbing är väldigt svårt att få ett slut på. Jag hoppas att din son är stark i sig själv och inte tar åt sig av allt. Finns det ingen möjlighet att byta skola? Egentligen helt fel att det ska behövas, men det vore nog det enklaste och mest smärtfria för honom.

Styrkekramar till er båda!
 
Sv: Mobbning...

Hejsan! Under min tid på högstadiet (villken ålder de nu är, är 22 nu) blev jag mobbad hela tiden... både fysiskt och spykiskt både i skolan och över internet av mina klasskamrater, när väl mamma fick reda på det så ville inte ja heller att hon skulle göra något för ja ansåg att de va väl inte så farligt ändå, men i dag är jag väääldigt glad att hon gjorde det hon gjorde. polisanmälning,samtal med mera, hade hon inte hjälp mig så hade jag garanterat inte varit vid liv i dag, man uppskattar det inte då, men senare så gör man det, så ta ett prat med honom, och berätta allvaret, för jalovar de kommer inte bli bättre.. barn är fruktansvärt elaka, och respeckterar inte andra, dålig uppfostran åxå.
det slutade iaf med att 3blev polisanmälda (av skolan som tog över) 2 fick byta skola och jag fick gå med "liv vakt" resten av sista året.
Ligg på, stötta och lyssna och tolka alla signaler, kom i håg att hålla stenkoll vad som händer, prata med klassförestånader, någon i hans närhet som ser, som kan berätta för dej de han inte säger.
hoppas allt löser sig!
MVH //Anna-Karin
 
Sv: Mobbning...

Kan bara säga att jag känner medlidande med dig och din son.
Har för 10 veckor sedan bytt skola för min dotter som blev mobbad, utsatt för slag mm. Då skolan inte kunde lösa problemet så valde vi att byta skola.
Och, nu har hon det bra, lite krångligt att ta sig dit och hem, då vi bor på landet, men det går.
Det är i alla fall inga som är taskiga, knuffar och slår henne där.
Sen är ju ett skolbyte inte den bästa lösningen, men ibland så fungerar inte skolornas "mobbingteam" tillfredsställande, det går lite långsamt.
Så, vi valde ett skolbyte.
Hoppas det går bra för er!!! Skriv gärna och berätta.
 
Sv: Mobbning...

Men han känner sig ju inte helt utanför om han har kompisar på andra ställen. Se till att han börjar med någon sport eller hobby om han inte redan gör det så att han får kompisar den vägen!

Sen ska du givetvis kontakta skolan oavsett vad han säger. Mest för andra barns skull. Det kanske inte händer så mycket för din son, men skolan blir i alla fall medvetna om att det förekommer på deras skola och de planerar och förebygger det kanske på ett bättre sätt i framtiden.
 
Sv: Mobbning...

Till TS du måste göra någonting åt detta, prata med läraren och rektorn på skolan på en gång. Att inte göra någonting nu är som att bekräfta för din son att han är lika värdelös som han säkert känner sig.
 
Sv: Mobbning...

Håller helt med, du måste ta kontakt med skolan oavsett vad sonen tycker...jag jobbar själv som pedagog, och som jag brukar säga- vet man inte om något kan man heller inte göra något åt saken...det är få saker som får mig att se så rött som situationen du beskriver.... ta kontakt!!!!

Barn kan vara oerhört sofistikerade i sitt sätt att stöta ut någon...jobbar själv med ett fall just nu där man faktiskt blir förvånad över hur bra de är på att dölja det....
 

Liknande trådar

Övr. Barn Barnet har vissa kompisar där man ser en personlighetsförändring hos barnet. Det är ingen som ”far illa” av det men vi märker väldig...
Svar
5
· Visningar
1 120
Övr. Barn Ett barn i dotterns förskolegrupp försöker tvinga henne att konstant leka med henne. Gör inte dottern det så blir det andra barnet...
2
Svar
26
· Visningar
2 917
Senast: Mirre
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 964
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Jag är lite kluven i frågan hurvida man som förälder bör lägga sig i sitt barns vänskapsrelationer och i vilken grad man ska försöka...
Svar
6
· Visningar
2 146
Senast: Mois
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp