Mitt hjärta brister...

[Björk]

Sv: Mitt hjärta brister...

*delvis kl*

Alla pappor är kanske inte så jätte intresserade av sina barn. Men det betyder inte att de inte tycker om sina barn.

Jag förstår inte resonemanget... om man älskar sitt barn så ÄR väl det att "vara intresserad" av barnet? Det liksom ingår ju i paketet att vara intresserad och engagera sig i sitt barn. Man är ju FÖRÄLDER!

 

[Kickis]

Sv: Mitt hjärta brister...

*kl*

Jag håller med er! Men vad ska man göra när mannen väljer att mecka med bilen istället för att leka med barnet osv. De är ju HANS val, inte mitt. Ska man tvinga honom då eller? eller ska man skiljas?

 

[Kimz0r]

Sv: Mitt hjärta brister...

*delvis kl*

Alla pappor är kanske inte så jätte intresserade av sina barn. Men det betyder inte att de inte tycker om sina barn. Hade inte jag haft mina hästar att ta hand om varje dag hade de säkert blitt likadant för oss, då det är jag som tar mest hand om våran dotter.

Men ska man tvinga pappan att vara med sitt barn när han inte väljer att göra det frivilligt?

Jag hade inte skaffat barn med en man som inte är intresserad av sitt barn och inte vill vara med det frivilligt.

 

[Kickis]

Sv: Mitt hjärta brister...

Jag tror varken min eller Thecis kille inte vill vara med sina barn. Allt handlar ju om hur man proriterar. Ibland är barnet högst på listan, ibland längre ner. Ibland måste man välja att städa istället för att leka med barnet, min man väljer ganska ofta att mecka istället för att vara med barnet. Känns lite fel att JAG ska bestämma vart på hans prioriteringslista barnet ska vara, när jag oxå tar mig "egen tid" och går ut i stallet. Men visst skulle jag vilja att han tog sig mer tid för barnet, men det är ju inget jag kan tvinga honom till, utan han måste välja själv.

Hur kunnde ni veta innan ni skaffade barn hur mycket tid eran kille skulle komma spendera på barnet????

 

[tgd]

Sv: Mitt hjärta brister...

Jag tror varken min eller Thecis kille inte vill vara med sina barn. Allt handlar ju om hur man proriterar. Ibland är barnet högst på listan, ibland längre ner. Ibland måste man välja att städa istället för att leka med barnet, min man väljer ganska ofta att mecka istället för att vara med barnet. Känns lite fel att JAG ska bestämma vart på hans prioriteringslista barnet ska vara, när jag oxå tar mig "egen tid" och går ut i stallet. Men visst skulle jag vilja att han tog sig mer tid för barnet, men det är ju inget jag kan tvinga honom till, utan han måste välja själv.

Hur kunnde ni veta innan ni skaffade barn hur mycket tid eran kille skulle komma spendera på barnet????

Jag tror jag precis förstår ditt resonemang.

Min syn på det hela är att INNAN barnet kommit har man pratat om det (tycker man) och man tror man är "överrens" och att båda har liknande syn på det hela. Men ack ack...

Det går ju inte i längden att prioritera åt någon annan deras tid. Det är ju då de "sköter" sitt eget barn, när man sagt åt dem att göra det.

Sonens far valde bort att fira sin egen födelsedag med sitt enda barn förra veckan, för han "hann" inte med att fika ihop med sonen den dagen... Hans val och hans prioritering som jag förstås tycker är helknasig. Men inget tvivel om att barnafadern älskar sonen mest av allt i hela världen.

 

[Timsetim]

Sv: Mitt hjärta brister...

Alla pappor är kanske inte så jätte intresserade av sina barn. Men det betyder inte att de inte tycker om sina barn. Hade inte jag haft mina hästar att ta hand om varje dag hade de säkert blitt likadant för oss, då det är jag som tar mest hand om våran dotter.

Men ska man tvinga pappan att vara med sitt barn när han inte väljer att göra det frivilligt?

Jag har haft problem med att få min sambo att ta egna initiativ när det gäller barnen. Men det visade sig handla om osäkerhet från hans sida. När han väl var ensam med dem och kände att han klarade av det så behöver jag inte be honom längre. Han älskar att ta hand om sina barn!

Jag hade blivit rädd om det var jag som skrev de där meningarna.

/Timsetim

 

[Timsetim]

Sv: Mitt hjärta brister...

Hur kunnde ni veta innan ni skaffade barn hur mycket tid eran kille skulle komma spendera på barnet????

Det är sant att det är svårt att veta. Jag tror inte att din sambo sa att han skulle mecka med bilen istället för att vara med ert barn, innan ni fick barnet.

Men för min del var det otänkbart att det bara var jag som skulle ta på mig föräldrarollen. Jag accepterade inte att han kunde gå och komma som han ville men inte jag. Så han fick lära sig helt enkelt och som sagt, han trodde inte han kunde och blev bekväm när jag var med.

Har ni pratat om det eller det är inget problem för dig? För även om det är otänkbart för mig så kan det ju vara annorlunda för dig.

/Timsetim

 

[Kickis]

Sv: Mitt hjärta brister...

Hoss oss fungerar det. Hela vintern är jag den som är borta mer - hästarna tar mer tid när det ska mockas varje dag osv. Och nu på sommaren är han borta mer - meckar me bilen.

Men vad jag ville få fram vart att alla inte har ett 50/50 % förhållande mellan föräldrar och barn och att det kan vara ok endå. För jag fick känslan i början av denna tråd att folk klankade ner på trådskaparen för att förhallandet mellan far och barn inte var tillräckligt.

 

[Theci]

Sv: Mitt hjärta brister...

Hoss oss fungerar det. Hela vintern är jag den som är borta mer - hästarna tar mer tid när det ska mockas varje dag osv. Och nu på sommaren är han borta mer - meckar me bilen.

Men vad jag ville få fram vart att alla inte har ett 50/50 % förhållande mellan föräldrar och barn och att det kan vara ok endå. För jag fick känslan i början av denna tråd att folk klankade ner på trådskaparen för att förhallandet mellan far och barn inte var tillräckligt.

Tack Kickis... Det var precis så jag kände oxå...
Jag var i tårar näre jag skrev tråden, än mer i tårar av endel svar.

Det är svårt att vara en super mamma och sambo samtidigt som man är ett hästfreak.

 

[ainasoja]

Sv: Mitt hjärta brister...

Det låter ju helt sjukt att han är hemma/vaken typ 5 timmar om dygnet.

Min sambo pendlar ca 12 mil enkelväg varje dag och har ca 4 timmar vaken tid hemma varje dag, han åker 4.30 och är hemma ca 17.30, just nu pendlar han ensam så han måste dessutom köra både till och från jobbet så han stupar i säng kring 21.30.

Det är inget ovanligt och inget sjukt alls i det, dom jobbar heter det.

 

[Ylva86]

Sv: Mitt hjärta brister...

Det handlade inte alls om någon person hon inte kände.Givetvis inte.Däremot ville hon vilja mig hela tiden. Vi hade känt varandra ganska länge innan jag lämnade och då inte så länge men det funkade faktiskt väldigt bra.

 

[Ylva86]

Sv: Mitt hjärta brister...

Och naturligtvis hade de jättefin kontakt även innan sexton års ålder. Den fina kontakten uppstod under de en och en halv dag jag var borta. Det var tyvärr nödvändigt och kollat med barnpsykolog. Som sagt kände de varann väl.

 

[Björk]

Sv: Mitt hjärta brister...

*kl*

Jag håller med er! Men vad ska man göra när mannen väljer att mecka med bilen istället för att leka med barnet osv. De är ju HANS val, inte mitt. Ska man tvinga honom då eller? eller ska man skiljas?

Jag skulle nog faktiskt försöka börja med "tvång" i kombination med övertalning/argumentation. Försöka nå hans känslor och förklara hur viktig han är för barnet. Sen rent praktiskt se till att jag inte finns tillgänglig i hemmet. Boka besök hos vänner, släkt eller en shoppingtur och säga till mannen att "då åker jag dit och dit så får du ta barnet". På så vis upptäcker han förhoppningsvis hur mycket han får tillbaka av att umgås med sitt barn.

 

[Annielee]

Sv: Mitt hjärta brister...

Min sambo pendlar ca 12 mil enkelväg varje dag och har ca 4 timmar vaken tid hemma varje dag, han åker 4.30 och är hemma ca 17.30, just nu pendlar han ensam så han måste dessutom köra både till och från jobbet så han stupar i säng kring 21.30.

Det är inget ovanligt och inget sjukt alls i det, dom jobbar heter det.

Jamen då ber jag om ursäkt att jag inte förstod att hennes karl pendlar 12 mil till jobbet.

Dom jobbar heter det?
Så du tror inte jag också jobbar som de flesta andra?

Jag jobbar 150% Alltså ca 240 tim/mån. Mestadels natt. Jag vet hur det funkar att jobba.
Men inte är jag då bara vaken 4 tim/dygn.

 

[Björk]

Sv: Mitt hjärta brister...

Jag tror varken min eller Thecis kille inte vill vara med sina barn. Allt handlar ju om hur man proriterar. Ibland är barnet högst på listan, ibland längre ner. Ibland måste man välja att städa istället för att leka med barnet, min man väljer ganska ofta att mecka istället för att vara med barnet. Känns lite fel att JAG ska bestämma vart på hans prioriteringslista barnet ska vara, när jag oxå tar mig "egen tid" och går ut i stallet. Men visst skulle jag vilja att han tog sig mer tid för barnet, men det är ju inget jag kan tvinga honom till, utan han måste välja själv.

Hur kunnde ni veta innan ni skaffade barn hur mycket tid eran kille skulle komma spendera på barnet????

Jag tycker nog att om din man prioriterar meckande före barnet väldigt ofta så tyder det på att han just inte VILL vara med sitt barn. Han vill det i alla fall inte lika mycket som att mecka uppenbarligen.

Om man anser att mannen inte prioriterar barnet särskilt väl så skulle jag nog faktiskt ta upp den saken till samtal. För att det är så viktigt för BARNET att ha en pappa som verkligen bryr sig och visar det.

Vi har ju inte fått vårt barn ännu. Men jag är rätt övertygad om att han kommer ägna MYCKET tid till vårt barn. Vi har diskuterat hur vi ser på uppfostran och föräldraskap av och till ända sedan vi träffades. Jag har dessutom påtalat väldigt ofta hur viktigt jag anser det vara att vi delar på föräldraskapet; både för vår skull och inte minst för barnets skull. En sak som är självklar för mig och MYCKET viktig för att försäkra mig om att vi kommer bli likvärdiga ansvarsmässigt är att vi ska dela lika på föräldraledigheten.

 

[cirkus]

Sv: Mitt hjärta brister...

Jag klurar på detta med att VÄLJA hit eller dit.

Är föräldraskapet valfritt för den ena parten och den andra förutsätts att alltid finnas till hands ?

 

[Björk]

Sv: Mitt hjärta brister...

Jag tror jag precis förstår ditt resonemang.

Min syn på det hela är att INNAN barnet kommit har man pratat om det (tycker man) och man tror man är "överrens" och att båda har liknande syn på det hela. Men ack ack...

Så kan det säkert vara ibland. Men då får man ju fortsätta föra diskussionen! Liksom jag gör med sambon vad gäller hushållsgöromål. Vi är nog hyfsat jämställda även där; men ibland upplever jag ändå att det blir jag som blir "arbetsledare" i hemmet. Då tar jag upp det till diskussion; igen och igen. Han är ofta oförstående till att börja med och ser nog inte saken precis som jag (han tycker vi gör lika mycket), men det brukar i regel göra att han förändrar sig och tänker till i några månader efteråt (så någon poäng har jag nog.... ). Och så får man väl göra: påminna, påminna och påminna.

 

[Ylva86]

Sv: Mitt hjärta brister...

Mycket bra tanke.

 

[Björk]

Sv: Mitt hjärta brister...

Men vad jag ville få fram vart att alla inte har ett 50/50 % förhållande mellan föräldrar och barn och att det kan vara ok endå. För jag fick känslan i början av denna tråd att folk klankade ner på trådskaparen för att förhallandet mellan far och barn inte var tillräckligt.

Ja, alltså det är väl inga barn som dör av det så att säga. Jag är ju själv uppvuxen (liksom många av oss från tidigare generationer) med en högst involverad mamma som dessutom var hemmafru i många år när vi var små och en något mer "avlägsen" pappa. Naturligtvis upplever jag inga stora "trauman" på grund av det och har ändå en bra kontakt med både mamma och pappa. Men det går inte att komma ifrån att det under uppväxten var huvudsakligen mamma som fanns där så att säga. SOm var den som man VERKLIGEN kände att hon alltid fanns där. Jag HAR en annan kontakt med henne än med pappa.

Vad gäller trådskaparen så var ju hon själv förtvivlad över det faktum att barnet och pappan mådde så dåligt när hon lämnade dem själva. Därför får hon självklart tips på hur hon kan förändra så att hon kan uppnå det som hon själv uttrycker en indirekt önskan om: att pappan och barnet har så bra kontakt som hon o barnet har.

För egen del så är mitt MÅL att kunna vara så "bra som möjligt" som förälder. Och som partner. Och därför är det viktigt för mig att föräldraskapet blir en självklar angelägenhet för båda två.

 

[Björk]

Sv: Mitt hjärta brister...

Jag klurar på detta med att VÄLJA hit eller dit.

Är föräldraskapet valfritt för den ena parten och den andra förutsätts att alltid finnas till hands ?

Ja, det är ju det som är så intressant i kråksången! Om man nu inte kan/ska/vill "tvinga" sin man att vara med barnet.... han har alltså ett val i hur mycket förälder han behöver vara?

Men jag då? Om jag vill göra likadant som honom och prioritera bort födelsedagar, hellre mecka med bilen osv. Vem är då hemma och tar hand om barnet?

Det är BÅDAS ansvar och förbannade skyldighet att finnas där för sitt/sina barn. Och det ansvaret vilar lika tungt på BÅDA två!