Mitt hjärta brister...

[Pallas]

Sv: Mitt hjärta brister...

Läste det du skrev om att han kanske har svårt att hitta sin papparoll. Om han gillar att diskutera med andra så kan jag tipsa om att det finns några pappaforum på nätet, tex pappaforum.se, pappaliv.se. Kanske det kan stärka honom att prata med andra pappor, varav många alldeles säkert känt precis som han? Jag tycker själv att det är overderligt att prata med andra som är i samma sits som jag själv, vare sig det gäller föräldraroll, hälsa eller jobb.

 

[Ylva86]

Sv: Mitt hjärta brister...

För allas skull låt dem tillbringa mer tid ensamma. Din lille grabb måste lära sig att vara med sin pappa också. Min tös var likadan under en period. Jag åkte bort! Det löste sig och idag vid sexton års ålder har far och dotter en jättefin kontakt.

 

[Pallas]

Sv: Mitt hjärta brister...

För allas skull låt dem tillbringa mer tid ensamma. Din lille grabb måste lära sig att vara med sin pappa också. Min tös var likadan under en period. Jag åkte bort! Det löste sig och idag vid sexton års ålder har far och dotter en jättefin kontakt.

Jag har inte åkt bort och mina barn har jättefin (skulle säga likvärdig med min och barnens) kontakt med sin pappa redan vid 2 och tre års ålder.

 

[ainasoja]

Sv: Mitt hjärta brister...

För allas skull låt dem tillbringa mer tid ensamma. Din lille grabb måste lära sig att vara med sin pappa också. Min tös var likadan under en period. Jag åkte bort! Det löste sig och idag vid sexton års ålder har far och dotter en jättefin kontakt.

Varför lämna ett barn ensam med en person dom inte känner sig trygga med? Är det inte bättre att först bygga upp en relation och ett band mellan barnet och pappan INNAN man lämnar barnet ensam med pappa?

Jag skulle inte göra och jag har inte gjort så heller.

 

[ainasoja]

Sv: Mitt hjärta brister...

Jag har inte åkt bort och mina barn har jättefin (skulle säga likvärdig med min och barnens) kontakt med sin pappa redan vid 2 och tre års ålder.

Jag har inte heller gjort det innan dom kände sig trygga med varandra och sonen är idag 7 år gammal och har samma relation till sin pappa som till mig.

 

[TomasN]

Sv: Mitt hjärta brister...

Men han jobbar väl inte sju dagar i veckan?

Nej och även de som jobbar natt har väl fritid? De flesta jag känner som jobbar natt har mer ledig tid på dagen än vi som jobbar dag.

 

[ainasoja]

Sv: Mitt hjärta brister...

Nej och även de som jobbar natt har väl fritid? De flesta jag känner som jobbar natt har mer ledig tid på dagen än vi som jobbar dag.

Dom har väl lika många timmar på dygnet som alla andra?

 

[Pallas]

Sv: Mitt hjärta brister...

Dom har väl lika många timmar på dygnet som alla andra?

Ja, jag tolkar pappans prioritering av de 24 timmarna per dygn som problemet.

Alltså såhär:

Jag har varit hemmaförälder med våra barn och min man har jobbat en dryg heltid. Eftersom det är kvantitet av tid med barnen som spelar roll när det kommer till anknytning (tror absolut inte på det där med kvalitetstid just i detta fall) så har jag följaktligen haft ett stort försprång. Det har krävts ett aktivt och medvetet arbete från min mans sida för att ta igen lite av det han förlorat genom att vara borta på jobbet. I princip har han gjort allt med barnen när han kommit hem, utom att amma. Han har burit dem i sjal, badat dem, bytt alla blöjor, badat dem osv, när han varit hemma. På det viset har han dragit en större börda än jag, men det är priset vi var tvugna att betala för att kunna få bra kontakt med barnen.

 

[TomasN]

Sv: Mitt hjärta brister...

Dom har väl lika många timmar på dygnet som alla andra?

Nattarbetare brukar väl ha fler lediga timmar.

 

[ainasoja]

Sv: Mitt hjärta brister...

Ja, jag tolkar pappans prioritering av de 24 timmarna per dygn som problemet.

Exakt, jag håller med dig i det du skriver.

 

[ainasoja]

Sv: Mitt hjärta brister...

Nattarbetare brukar väl ha fler lediga timmar.

Det har du rätt i.

 

[Zaria]

Sv: Mitt hjärta brister...

Varför lämna ett barn ensam med en person dom inte känner sig trygga med? Är det inte bättre att först bygga upp en relation och ett band mellan barnet och pappan INNAN man lämnar barnet ensam med pappa?

Håller med, vi har inte heller gjort så, nu har ju pappan "bara" haft umgänge och inte bott här men vi tog det endå väldigt lugnt och i sonens takt,ibland gått framåt och ibland fått backa, tycker inte det finns någon anledning att lämna barnet ensamt med någon han/hon inte känner sig trygg med när det finns hur många andra bra sätt som helst att göra det på, trots allt är ju meningen att barnet skall bli tryggt med pappan i detta fallet, inte "härdas" att vänja sig vid pappa.

 

[Theci]

Sv: Mitt hjärta brister...

Men kanske han ska vara hemma med barnet utan att du också är hemma?

Om han kommer hem 8-9 på morgonen, när åker han till jobbet då? Om han jobbar varannan helg, är han inte ledig andra tider som kompensation?

Jahan åker väl igen vid senast absolut senast 20.30.

Jo han är hemma någon dag i veckan men då sover han även då jätte länge eftersom han är van att vara vaken på natten.
Sedan är det ju saker som måste fixas och donas som jag har svårt att göra...

 

[Theci]

Sv: Mitt hjärta brister...

För allas skull låt dem tillbringa mer tid ensamma. Din lille grabb måste lära sig att vara med sin pappa också. Min tös var likadan under en period. Jag åkte bort! Det löste sig och idag vid sexton års ålder har far och dotter en jättefin kontakt.

Men det var ju just det jag gjorde... lämnade dom själva i 30 minuter och min son var så gott som hysterisk när jag kom hem.

Jag kommer inte lämna dom ensama hemma förens jag ser att de har knytit an till varandra nu...

Det är för våran skull! Tar det hellre lungt och skippar mina hobbys ett tag till ist för att stressa och få hela familjen att må dårligt.


Ja jag tycker iaf att detta är jätte svårt!
Alla säger olika. Men jag kommer gå efter mitt eget allter ego och hjärta. Det säger att inte göra om det, det säger att ta det lungt... så Så gör vi.


Tack Pallas förtipsen om pappa forumen. Tyvärrär dte inget för honom. Har provar miljarders av gånger att försöka få in honompå ett forum med pappor men han vägrar... det är fjantigt...

Nej jag skall minsan kämpa på..

 

[Annielee]

Sv: Mitt hjärta brister...

Jag tycker det bör ligga i hans eget intresse att vilja umgås med sitt barn.
Det är inte ditt ansvar att försöka tussa ihop dom när det finns tid, det måste ligga på hans ansvar då det endast är han som kan ändra på det. Kan han inte gå ner i tid litegrann?
Det låter ju helt sjukt att han är hemma/vaken typ 5 timmar om dygnet.
Du ska väl som jourjobbare ha 12 fridagar på 5 veckor så det måste han väl åtmistone ha?

Han har varit pappaledig men var mest och flängde runt eller hur du uttryckte dig.
Vad jag har förstått är pappaledigheten till för att umgås med sitt barn?

Vill han ha en bra kontakt till sitt barn får han ju skärpa sig, prioritera om och börja ta sitt ansvar.

 

[Mabuse]

Sv: Mitt hjärta brister...

Jahan åker väl igen vid senast absolut senast 20.30.

Jo han är hemma någon dag i veckan men då sover han även då jätte länge eftersom han är van att vara vaken på natten.
Sedan är det ju saker som måste fixas och donas som jag har svårt att göra...

Men hur mycket jobbar han egentligen? Har han väldigt låmga resvägar? För jobbar han sex dagar i veckan, 10 timmar per dag så är han uppe i 60 timmar i veckan. (jag räknar då med att det tar honom en timme att åka till jobbet). Han har inte möjlighet till att börja jobba heltid istället och en-och-en-halvtid?

 

[cämela]

Sv: Mitt hjärta brister...

din sambo får väl stanna uppe nån extra timma ibland på morgonen eller stiga upp tidigare. jag jobbar natt och då jag jobbar brukar jag ibland göra bort hästarna direkt på morgonen så jag somnar innan lunch och sover till typ 18 jobbar 21-07 eller så somnar jag då jag koimmer hem och stiger upp runt 14. han får väl föröka offra sig lite så det blir klättare då du MÅSTE lämna dom ensamma

 

[Kickis]

Sv: Mitt hjärta brister...

*delvis kl*

Alla pappor är kanske inte så jätte intresserade av sina barn. Men det betyder inte att de inte tycker om sina barn. Hade inte jag haft mina hästar att ta hand om varje dag hade de säkert blitt likadant för oss, då det är jag som tar mest hand om våran dotter.

Men ska man tvinga pappan att vara med sitt barn när han inte väljer att göra det frivilligt?

 

[svea]

Sv: Mitt hjärta brister...

Vadå välja att göra frivilligt?

Man kan välja frivilligt att skaffa barn.

Men har man väl gjort det valet är det slut på väljandet och frivilligheten, tycker jag. Då handlar det om ansvar och plikt och att bete sig som en vuxen människa. Då har man förbundit sig att göra sitt bästa för att ge den där lilla människan en bra uppväxt.

 

[Annielee]

Sv: Mitt hjärta brister...

Kunde inte sagt det bättre själv.