Mitt hjärta brister...

[Theci]

Jag och min 3månaders son har för det mesta gjort allt själva. Hans pappa jobbar natt och sover så gott som hela dagarna.
Det betyder att de inte fått likamycket tid ihop som som jag och pojken, och att de aldrig varit hemma ensama utan mig.

Vilket dom fick smaka på idag i ca en halvtimme.
Jag vill aldrig mer lämna min lilleprins ensam!!!!
Den klump i magen, värken i hjärtat och illamåendet som hoppade på mig när jag kom hem och hörde min son skrika så han knappt kunnde andas, såg hans knall röda ansikte och svullna ögon...

USCH fattar ni hur dårligt samvete jag fick. och att jag själv fick hålla tårarna tillbaka.

Och stakars pappan! Han mådde inte bra.... Han hade försökt med allt men inget fick min ängel att lugna sig....
När jag fickhan i min famn borrade hah in näsan i min halsoch suckade djupt innan han givetvis fortsätta att gråta lite.
Men IKKE att jag kunde släppa taget om honomden närmsta halvtimmen. Såfort jag släppte lite på greppet om honom eller lutade mig framåt så började han anadas jätte fort, gråta och höll sten hårt i mig....

 

[Theci]

Sv: Mitt hjärta brister...

*puttar på*

Är det inte någon som möjligtvis kan ha några tips och så för att få detta att gå smidigare??
Eller är jag knäpp??

 

[cirkus]

Sv: Mitt hjärta brister...

Du är knäpp :-)

Nejdå.

Men se till att de får mer tid tillsammans. Håll dig i en annan del av bostaden och låt DEM lära känna varandra på sitt sätt. Lägg dig inte i utan låt pappan själv hitta sina metoder. Låt honom natta, byta och allt som han kan göra (jag gissar att du ammar...så just den biten kanske han inte fixar). Så mycket som möjligt !!!!

 

[Mitzi]

Sv: Mitt hjärta brister...

Jag förstår hur du känner.
Men den enda vettiga lösningen på problemet är att du låter dem vara ensamma mera.
Att bebisen inte kan tröstas av pappan tyder på att anknytningen inte fungerat bra. För din bebis är det bara du som är förälder. Pappan är bara en bland andra i periferin. Det måste du ändra på!
Annars riskerar du att (omedvetet) ta ifrån pappan hans papparoll och bebisen får ingen bra relation till sin far.
Att bebisen knyter an till sin far är faktiskt viktigare än att det värker i ditt hjärta. Du får helt enkelt lägga dina egna känslor åt sidan när den gäller en så här viktig sak. Det är jättesvårt. Jag vet. Men det blir ännu svårare om du inte börjar nu!
En halvtimme är alldeles för kort tid. För att de ska kunna få en bra relation måste de få mer tid ihop.
Du kan däremot börja med en halvtimme. Men jag tycker inte du ska gå hemifrån första gången. Var hemma men inte i samma rum. Låt pappan göra allt med bebisen (även flaskmatning om du inte ammar). Men hjälp till VERBALT om det behövs. Guida honom med ord och inte med handgriplig hjälp. Gör det på avstånd, så att bebisen inte kan se dig, helst inte höra dig heller.
Om du är där och hjälper din man/sambo på distans kommer både du och han att känna sig tryggare.
Så småningom kan du utöka tiden och avståndet. Det är dock viktigt att du inte ingriper så fort bebis gnyr. Du måste stå ut med en del gnäll under denna period.
För det handlar om att fylla barnets grundläggande behov. Att ha en pappa.
När barnet fått en god kontakt med sin far kommer han att kunna tröstas av honom också. Då blir det två som kan trösta istället för en. Mycket tryggare för bebis. Och för dig.

 

[Mustasukka]

Sv: Mitt hjärta brister...

Jag vet precis hur det känns.
Gjorde några försök att lämna min 1 åringen med pappan eller farmorn när han liten bebis.
Slutade ofta med att han blev jätteledsen. Vågade inte gå ut utan ville kunna ta över och trösta när det inte gick längre.
Det var samma sak med 5-åringen när han var bebis.

Mitt råd är att inte skynda på. Pappan och bebis har all tid i världen att vara ensamma. De behöver inte vara det den första tiden om bebis blir ledsen.
Min 1-åring är med sin pappa på dagarna nu när jag jobbar, och det är inga problem. De har lika bra kontakt som jag och lillen.

 

[ainasoja]

Sv: Mitt hjärta brister...

Pappan måste helt enkelt umgås mer med sitt barn, tex flaskmata honom om du inte ammar, ammar du kan han kanske rapa han efteråt, låt han bada honom, byta blöjor, ta en promenad i vagnen mm

Jag tror att det är tryggare för sonen att du är med när detta görs så att pappan ser att du litar på att han fixar det och för att sonen ska känna sig trygg.

Sedan när det känns som att dom hittat varandra så kan du lämna dom ensamma en stund per dag.

Jag tror inte på att man ska lämna dom ensamma redan nu om dom inte har ett band för det är stressande för både pappan och sonen och även för dig.

 

[Timsetim]

Sv: Mitt hjärta brister...

Är det inte någon som möjligtvis kan ha några tips och så för att få detta att gå smidigare??

Lämna dem ensamma oftare! Så ofta det går! De lär inte känna varandra om de inte får chansen. Pappan måste lära känna sin son och sonen måste lära sig känna sin pappa. Det behöver inte betyda att du ska vara borta varje gång. Utan låt pappan ha barnet så ofta han har möjlighet. Berätta för honom hur du brukar göra, hur rutinerna ser ut osv.

Det är det enda sättet!

Och framförallt måste du våga släppa taget och stötta din sambo och hjälpa honom så mycket det går!

Det är helt underbart att se pappa och barn tillsammans när de lärt känna varandra! Min sambo har växt enormt i sin papparoll av att vara ensam med barnen.

Fortsätt kämpa och lycka till! Alla kommer att vinna på det!!

/Timsetim

 

[Theci]

Sv: Mitt hjärta brister...

Det finns tyvärr inte så många timmar på så att dom räcker åt för Pappan att vara pappa
Närvi vaknar kommer han hemoch lägger sig för att soca. Då sover han till fem -sex tiden. Han går upp, kaffe, mat dusch, och något som behöver göras som inte jag kan göra.. sedan är det dags att åka och jobba...

Men vi kämpar på.....

 

[Hoppla10]

Sv: Mitt hjärta brister...

När kommer han hem från jobbet på morgonen och hur dax börjar han jobba? Det kanske är dax för honom att omprioritera lite, sova lite kortare tid, 5-6 på em. är ganska länge. Kanske bättre att gå upp lite tidigare, för att hinan med sonen och sedan lägga sig ett par timmar igen innan jobbet eller nåt...?!
Lycka till!

 

[bananabambi]

Sv: Mitt hjärta brister...

Säger som alla andra, lämna dom ensamna så mycket du bara kan, annars kommer de aldrig lära känna varandra.

Här hemma är det min sambo som i veckorna tar hand om bad, middag och läggning, trots att jag tycker det är så mysigt

Men det är hans enda chans att umgås med sonen eftersom han kommer hem så sent på kvällarna.

 

[ameo]

Sv: Mitt hjärta brister...

När vår första dotter var bäbis så veckopendlade pappan, var bara hemma fredag kväll till söndag kväll. Under den tiden umgicks han så mkt han kunde med dottern, så att de fick en ganska bra kontakt trots att han inte var hemma i veckorna.
Om han nu inte hinner så mkt i veckorna, se till att han tar igen det på helgerna då!

 

[Pallas]

Sv: Mitt hjärta brister...

Jag hör till dem som tycker att tidiga separationer från primärvårdaren bör undvikas. Just nu är du uppenbarligen primärvårdare, men här kommer lite tips för att underlätta anknytningen med pappan. Det kan underlätta för er lite längre fram.

Om du ammar så kan pappan göra precis samma saker som du, utom att amma. Min man har bytt blöjor, badat dem, sjungit för dem, masserat dem, burit i bärsjal och samsovit osv.

Pappan måste prioritera att knyta an med barnet och inte bara bli en skojig lekfarbror på helgerna. Förstår att det är jobbigt att jobba natt, men ni kanske kan göra upp några tider då han verkligen prioriterar att vara med sin son. Egentligen tycker jag inte att det är ditt ansvar att pappan får en relation med sitt barn. Jag tycker inte heller att du skall lida för att framtvinga någon relation dem emellan (tvärt emot många här alltså). Visst kan man få bita ihop litegranna - det kräver lite övning innan man känner sig bekväm med att lämna spädbarnen till någon annan (även pappan) tycker jag - men du behöver inte försvinna iväg timmavis och både du och sonen har separationsångest och pappan känner sig otillräcklig. Ni kan ta det i mycket mindre steg.

Du kan tex lämna en mätt bebis till pappa medan du duschar eller filar fötterna, eller vad du nu behöver. Blir det kris kan du amma eller trösta och sedan börjar ni om. Jag har ammat mina barn och pappan har gjort allt annat. För barnen har jag varit den de velat ha som yttersta tröst så länge jag helammat, men sedan har det jämnat ut sig. Min man har verkligen engagerat sig för att skapa en egen relation med barnen, och nu är det hugget som stucket vem de vänder sig till (de är två och tre nu). Vi har också tyckt att mammig- och pappighet har gått i perioder, och vi har låtit barnen styra om det inte varit så att det spelat någon roll för oss vem som tagit dem. Det har inte givit någon sned fördelning av trötspotential, tycker vi.

Börja med små och korta men upprepade separationer där du finns som "backup", är mitt råd. jag vet att många tycker det är en dålig strategi, och att pappan då hämmas från att göra på sitt sätt, men jag tror ni känner efter själva vad som passar er bäst, detta är ju bara ett råd som vilket som helst. Se till att far och son tillbringar så mycket tid som möjligt hud mot hud, det stimulerar det mänskliga anknytningshormonet oxytocin. En bärsjal kan vara ett bra verktyg för att tillbringa mycket tid med barnet mot sin kropp, utan att behöva vara så låst. När min man kom hem från jobbet så tog han över sjalen och barnen så jag fick gå och bada ifred och liknande.

 

[Pallas]

Sv: Mitt hjärta brister...

Justja, ni kanske redan nu skall planera in en rejäl, sammanhängande pappaledighet? Om de inte hunnit få en relation innan dess så kommer de garanterat få det då.

 

[Sjalen]

Sv: Mitt hjärta brister...

Det finns tyvärr inte så många timmar på så att dom räcker åt för Pappan att vara pappa
Närvi vaknar kommer han hemoch lägger sig för att soca. Då sover han till fem -sex tiden. Han går upp, kaffe, mat dusch, och något som behöver göras som inte jag kan göra.. sedan är det dags att åka och jobba...

Men vi kämpar på.....

Men han jobbar väl inte sju dagar i veckan?

 

[Gnist]

Sv: Mitt hjärta brister...

Se till att pappa och bebis får mer tid tillsammans, så att de får ett band mellan sig de med..

 

[Theci]

Sv: Mitt hjärta brister...

När kommer han hem från jobbet på morgonen och hur dax börjar han jobba? Det kanske är dax för honom att omprioritera lite, sova lite kortare tid, 5-6 på em. är ganska länge. Kanske bättre att gå upp lite tidigare, för att hinan med sonen och sedan lägga sig ett par timmar igen innan jobbet eller nåt...?!
Lycka till!

Jag tycker att om man kommer hem8 på morgonen äter "frukost" för att sedan somna vid 9 är det inte för mycket begärg att sova till fem tiden.. Det är ju 8 timmar....
Sedan är det ju ett faktum att man sover dårligt på dagen.blirväkt tusen gånger av telefoner,mig,babyn.hunden..
Såjag tycker allt han kan få sova så länge

 

[Theci]

Sv: Mitt hjärta brister...

När vår första dotter var bäbis så veckopendlade pappan, var bara hemma fredag kväll till söndag kväll. Under den tiden umgicks han så mkt han kunde med dottern, så att de fick en ganska bra kontakt trots att han inte var hemma i veckorna.
Om han nu inte hinner så mkt i veckorna, se till att han tar igen det på helgerna då!

hehe jobbar varannan helg..

 

[Theci]

Sv: Mitt hjärta brister...

Justja, ni kanske redan nu skall planera in en rejäl, sammanhängande pappaledighet? Om de inte hunnit få en relation innan dess så kommer de garanterat få det då.

Tack för ett jääätte bra svar. Kännde mycket samhörighet med det du skrev...

Ang pappa ledighet så har han redan haft det mendå var hans mest ute och flängde samt byggde altan...

tror tyvärr han har lite svårt att komma in ordentligt i papparollen-...

 

[Mustasukka]

Sv: Mitt hjärta brister...

Men misströsta inte, bara för att det funkar lite dåligt just behöver det inte betyda att det kommer funka dåligt jämt.
Eran bebis är ju fortfarande så liten.
Allt hänger inte på den första tiden.

 

[Mabuse]

Sv: Mitt hjärta brister...

Tack för ett jääätte bra svar. Kännde mycket samhörighet med det du skrev...

Ang pappa ledighet så har han redan haft det mendå var hans mest ute och flängde samt byggde altan...

tror tyvärr han har lite svårt att komma in ordentligt i papparollen-...

Men kanske han ska vara hemma med barnet utan att du också är hemma?

Om han kommer hem 8-9 på morgonen, när åker han till jobbet då? Om han jobbar varannan helg, är han inte ledig andra tider som kompensation?